Ur "NOAH'S ARK" av Edward Griffin (1770—1837)
Översättning av: mig
"Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades." Första Moseboken 7:23
Slutligen började den förskräckliga morgonen! Himlarna ansamlade mörker. Arga vindar drabbades samman i luften. Blixtarna ljungade över världen! Ordet spred sig, att Noa och hans famlij gått in i arken. Då började de ogudaktiga att frukta!
Inom kort hälldes vattenfloder från himlen. Nu började några vända sina blickar mot arken; andra stod och tvivlade; andra vågade fortfarande håna!
Vattnen fortsätter tillta. Floderna fylls--och börjar svämma över. Vattnen börjar stiga på gatorna. Några flyr in i sina hem; andra, mer skrämda, skyndar sig till höjderna! Andra är nu övertygade, och med förskräcklig fasa, ses de vada emot arken!
Det stora djupets källor har nu brutit fram. Vattnen stiger mycket snabbare, och börjar forsa med våldsam kraft. Med möda står de emot strömmen. De kämpar för sina liv att nå arken! Tusentals kommer--några vadar, några simmar, några sjunker, några klamrar sig vid arken med dödens grepp--alla skriker för att få komma in!
Men det är för sent! Det fanns tid när arken var öppen och de hade kunnat komma in--men den tiden är förbi! Var är nu de tungor som förlöjligade det stora fartyget och mannen som byggde det? Vad tycker ni nu om honom--som i mer än ett århundrade märkts som dåre och galning! De skulle ge ettusen världar--för att få vara i hans ställe nu!
De som är närmast arken, ropar och vädjar om att få komma in, men förgäves! Vattnen vrålar! Arken lyfts upp! De sjunker och syns inte längre till!
Vid den här tiden, är varenda stackare på jorden grundligt övertygad. Hör deras rop från hustaken, som besvaras av jämmer från de på höjderna. Se folkmassorna som flytt till bergen. Hur de som skrämda får flockar sig tillsammans! Nu har de vrålande och skummande vattnen nått deras fötter! De flyr upp till den högsta toppen--men floderna följer efter dem! Några lyckas klättra upp i de höga ekarna--och vågorna hinner ifatt dem! De flyr till de högsta grenarna, och har för en liten stund tid att tänka över sin tidigare galenskap: "Hur kunde jag inte tro på Herrens profet? Var är nu arken som jag förhånat? Vart är jag påväg? Å evigheten! evigheten! Vilken faslig Gud jag föraktat!" På den högsta gren, rycker den våldsamma strömmen bort dem! Deras fäste är förstört--och de sjunker ner för att aldrig mer komma upp!
Arken flyter förbi--och glider över smädarnas och förföljarnas huvuden! Bara den välsignade familjen i arken är i säkerhet!
Samma skräck kommer gripa en otroende värld när Jesus kommer tillbaka! "Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara." Matteus 24:37-39
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar