Evangelisation 26 nov

Idag blev Herrens underbara Namn och gärningar kända för ytterligare ca 100 pers (dvs de som inte knycklade traktaterna och slängde dem på golvet som jag såg några hade gjort) på ca 39 min, och jag hamnade längst upp på deras idiot-lista.

En kille stannade.
"Vad tror du händer när man dör?" frågade jag som vanligt.
"Jag tror man kommer till Himlen eller Helvetet." Svarade han!!!
"Var tror du att du skulle hamna då?"
"Himlen, tror jag."
"Varför det?"
"Jag gör goda gärningar, jag ska rädda liv i framtiden."
"Har du hållit de tio budorden?"
"Nej det har jag nog inte."
"Har du t.ex. ljugit?"
"Ja."
"Stulit?"
"Ja, små leksaker när jag var liten."
"Jag med. Har du missbrukat Guds namn?"
"Ja."
"Och, Jesus sa att den som ser med begär på en kvinna har begått äktenskapsbrott i sitt hjärta, har du gjort det nån gång?"
"Ja, men det känns inte bra efteråt."
"Nej, jag vet. Det är Guds inbyggda lag i oss, samvetet, så vi vet när vi gjort fel. Så om du stod inför Gud och Han kommer döma dig, skulle du vara skyldig eller oskyldig?"
"Jag skulle vara skyldig, men Gud förlåter väl också om man bättrar sig?"
"Nja, tänk att du står inför en domare, Gud är en perfekt och rättvis domare, även om man ångrar sig och säger att man vill bättra sig måste man ändå straffas för det man gjort."
"Jo..."
"Oroar det dig om du skulle hamna i Helvetet då?"
"Ja..."
"Och Gud vill ändå inte att vi ska dit, men vet du vad Han gjorde för att vi ska bli räddade?"
Som man kan se så gick det väldigt lätt efter WDJD-mönstret. Det är sällan sånt händer faktiskt, utan att någon byter samtalsämne eller har massa invändningar. Prisa Gud. Han fick höra hur han behövde Jesus och Evangeliet och blev kallad till omvändelse och förtröstan på Jesus, under 5-10 minuter innan han behövde gå. Han berättade också att han besökt den församling jag är medlem i ofta. Men han hade inte hört Evangeliet tydligt förrän nu. Det är sorgligt men så är det och det vet jag efter min egen erfarenhet också. Han tackade mig och var mycket glad!

Träffade också några jag kände som var på genomfart. En gammal bibelskolekompis som jag inte träffat sedan bibelskolan för några år sen, och en som brukar vara med i evangelisationen på fredagar. Det är lite pinsamt att bli tagen på bar gärning sådär... eller kanske Gud skickar dit dem så man inte blir för ensam... :)