Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

torsdag 13 maj 2010

Den allra första tjänsten

Tar mig friheten att översätta detta som är taget ur C.H. Spurgeon's Autobiography, Volume 1:

Den allra första tjänsten som mitt ungdomliga hjärta gav Kristus var att lägga traktater i kuvert och sedan skicka upp dem, så att jag skulle kunna skicka dem med hoppet att genom att välja relevanta traktater, lämpliga till människor jag kände, Gud skulle välsigna dem. Och jag minns väl hur jag tog andra traktater och delade ut dem på vissa distrikt i Newmarkets stad, jag gick från hus till hus, och talade, i enkelt språk, om Gudsrikets ting. Jag kanske inte hade gjort något för Kristus alls om jag inte uppmuntrats genom att finna mig själv kunna göra lite grann.

Sedan sökte jag göra något mer, och från det något mer, och jag tvivlar inte på att många av Guds tjänare letts vidare till högre och ädlare arbete för deras Herre, eftersom de började tjäna Honom i den rätta andan och stilen. Jag ser på att ge bort en religiös traktat som endast för Kristus; men: vore det inte för det första steget, skulle vi kanske aldrig nå till det andra; men när det nåtts, uppmuntras vi att ta nästa, och så, till sist, med Guds hjälp, kan vi bli till mer omfattande nytta.

Jag tror aldrig jag känt så stort allvar efter mina medskapelsers själar som när jag först älskade Frälsarens namn, och även om jag inte kunde predika, och aldrig trodde jag skulle kunna vittna inför folkmängden, brukade jag skriva texter på små papperslappar, och tappa dem varsomhelst, så att några stackars varelser kanske skulle plocka upp dem, och ta emot dem som nådens budskap för deras själar. Jag kunde knappt nöja mig ens för fem minuter utan att göra något för Kristus. Om jag gick längs gatan, måste jag ha några traktater med mig; om jag gick in i en tågvagn, måste jag släppa en traktat ut genom fönstret; om jag hade en stunds ledig tid, måste jag på mina knän eller till min bibel; om jag var i sällskap, måste jag vända samtalsämnet till Kristus, så att jag skulle kunna tjäna min Mästare.

Det må så vara att jag, i den unga gryningen i mitt kristna liv, gjorde oförståndiga saker för att tjäna Kristi sak, men jag säger fortfarande, ge mig den tiden åter, med all dess oförståndighet och med all dess förhastelse, om jag endast bara skulle få samma kärlek till min Mästare, samma överväldigande inflytande i min ande, som får mig att lyda min Herres befallningar eftersom det var mig ett nöje att göra vad som helst för att tjäna min Gud.

1 kommentar:

  1. Jag känner en taxichaufför som fick en traktat på Korsgatan (av alla gator i Göteborg!). Där stod det att Jesus älskar dig m.m.

    Han satte upp lappen på hallspegeln, så varje dag han skulle gå ut kollade han sitt anlete och såg samtidigt lappen med "Jesus älskar dig". På något sätt blev han märkt av lappen i sitt inre.

    En dag kör han sin taxi på Karl Johansgatan, och där kommer Jesus in i bilen. Han såg honom inte med sina lekamliga ögon, men hela taxin fylldes av Jesu kärlek. Då tog han emot Jesus där han satt bakom ratten, "och det var tur att jag inte hade någon passagerare i bilen då" , säger min vän, taxiföraren.

    Så kan det gå med en traktat om Jesus!

    Ove Larsson

    SvaraRadera