Citat av: Horatius Bonar (1808-1889)
Min översättning
Det finns viss risk att falla i en vek och fjollig kristendom, inom ramen för en högdragen och översinnlig teologi. Kristendomen är född till uthållighet; inte en exotisk, utan en härdad växt, stagad av den skarpa vinden; varken slapp, eller barnslig, eller feg.
Den går med stadigt steg och rak hållning; den är vänlig, men fast; den är mild, men ärlig; den är lugn, men inte lättvindig; tjänstvillig, men inte dum; bestämd men inte rå. Den är inte rädd att tala det stränga ordet av fördömande mot felaktighet, eller höja sin röst mot omgivande ondska, under förevändning att den inte är av denna världen; den drar sig inte för att ge ärlig förmaning, så att den inte blir beskylld för att uppvisa en okristen anda. Den kallar synden synd, i vem den än hittas, och skulle hellre riskera anklagelsen att drivas av en dålig anda än att inte förvalta en tydlig plikt. Låt oss inte missbedöma hårda ord när de används i en hederlig tvist. Ur hettan kan en huggorm komma fram; men vi skakar av oss den och känner ingen skada.
Religionen i både Gamla och Nya Testamentena kännetecknas av brinnande vittnesbörd emot ondskan. Att tala mjukt i ett sådant fall må vara sentimentalitet, men det är inte kristendom...det är ett svek mot sanning och rättvisa. Jag vet att kärleken övertäcker många synder; men den kallar inte det onda gott, bara för att en god man begått det; den ursäktar inte inkonsekvenser, bara för att den inkonsekvente brodern har ett högt namn och en brinnande ande; ohederlighet och världslighet är fortfarande ohederlighet, även om den uppvisats i en som verkar ha uppnått en inte så simpel höjd av färdighet.
Precis!
SvaraRadera