Men slarva lite till, då! (Samuel Davies, 1723–1761)

"Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun." Uppenbarelseboken 3:15-16

Är ljumhet och likgiltighet humör som passar en GLÄDJE som långt övergår våra nuvarande tankars och önskningars yttersta gräns; en glädje i den storlek som våra själar skulle kunna rymma i deras mest förbättrade och fullkomliga tillstånd; en glädje bortom graven, när detta kortvariga livs alla nöjen tagit en evig flykt ifrån oss; en glädje som kommer vara lika länge som våra odödliga andar, och aldrig tyna bort eller flyga ifrån oss?

Eller är ljumhet och likgiltighet humör som passar ett obeskrivbart ELÄNDE, ofattbart förskräckligt; ett elände tillfogat av en Gud med allsmäktig kraft och orubblig rättvisa på alla envisa, oförbätterliga rebeller, för otaliga, avsiktliga och fräcka provokationer; tillfogat med avsikt för att visa Hans vrede och göra Hans makt känd? Ett elände som utgår från den gudomliga förbittringens samlade raseri, av ett skyldigt samvetes våldsamma lidelse, av illvilliga plågodjävlar? Ett elände (vem kan hålla modet uppe under den fasansfulla tanken!) som kommer vara lika länge som den evige Guden kommer leva för att tillfoga det - lika länge som synden kommer fortsätta vara ond nog att förtjäna det - lika länge som en odödlig ande kommer bestå för att råka ut för det - ett elände som aldrig kommer mildras, aldrig avbrytas, aldrig, aldrig, aldrig få ett slut?

Och kom ihåg, att ett tillstånd i evig glädje eller elände inte är långt borta ifrån oss - utan nära oss, precis framför oss! Nästa år, nästa timme, eller nästa ögonblick - kan vi gå in i det!

Åh, herrar, passar en apatisk, oförsiktig attityd oss i en så allvarlig situation? Är ett tillstånd av så evig glädje - eller sådant elände; är ett sådant tillstånd som vi snart måste gå in i - en ickefråga för oss? Åh, kan du vara ljummen i sådana frågor? Har någon så oöverträffad dumhet nånsin setts under himlavalvet, eller ens i helvetesmarkerna - som vimlar av monstruösa och otäcka varelser? Nej! De gräsligaste demoner där nere kan inte ta lätt på dessa saker! Dödliga! kan du slarva med dem?

Men slarva lite till, då - sedan är ditt slarv slut, för evigt! Du kanske nu är likgilting om att förbättra din tid; men tiden är bestämd att fortsätta sin snabba bana, och skynda dig in i evighetens hav, även om du skulle fortsätta sova och drömma genom hela färden!

Därför vakna, stig upp - innan din dom fastställts och inte kan ändras mer!

Låt brottslingen, dömd att dö imorgon, förbli likgiltig inför ett frikännande; låt en drunknande man strunta i att ta tag i den enda bräda som kan rädda honom; men åh strunta inte och var inte likgiltig inför evigheten - och sådana häpnadsväckande verkligheter som himlen och helvetet!

Om ni betvivlar dessa saker - är ni otrogna.
Om nu tror på dessa saker, men fortfarande är oberörda av dem - är ni värre än otrogna! Inte ens självaste helvetet kan finna ett prejudikat till ett sådant beteende. Djävlarna tror - och bävar! Du tror - och slarvar med saker vars självaste namn slår allvar och fruktan genom himlen och helvetet.

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska