Apostlagärningarna 16:13-14 På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit. En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade.
Var detta en böneställe en sorts motsvarighet till dagens ekumeniska böner? Iallafall: att bara använda bönestället för bön hade varit bedrägligt och kostat en själ. Hur mycket någon än är religiös, eller "fruktar Gud", har vi apostelns exempel att dela Evangeliet med dem. Ingen blir rättfärdig av sig själv.
Danny Lehmann vågar säga: "Jag tror en bra regel att följa skulle vara att anta att Herren vill att du ska dela evangeliet med alla såvida Han inte leder dig att inte göra det." (se v6-7)
Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)
fredag 23 oktober 2009
Dagens evangelistiska bibelord #16
Åt Herrens namn ge äran och inte åt
Daniel Lundgren
kl.
13:37
Läs mer om:
bön,
evangelisation,
evangelistiska bibelord
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar