Evangelisation 2 okt

Vi var ovanligt många på stan igår, elva, och det känns roligare att man är fler och inte så ensam med 4 andra, Fadern, Sonen, Den Helige Ande och >12 legioner änglar (72 000st.)

Ibland känner man som man inte orkar men går ändå, för då förtröstar man mer på Gud än sig själv och det är bra. Vi ber i 30-45 minuter innan vi går ut och då brukar det släppa. Men idag kände jag mig ganska entusiastisk iallafall. Jag hade tittat på ett klipp på Stone The Preacher. Osv.

Jag drog åt mig förbipassagerarnas uppmärksamhet genom att förutom att sträcka fram ett traktat även säga "har du fått en sån här?" Vissa ser en ju nämligen inte och det kan vara lite konstigt att vifta framför nosen på folk.

"Vad är detta?"
Ett gäng stod framför mig och en annan kom också och ville ha.
"Det är hur man kommer till himlen gratis." sa en av de tidigare "gängmedlemmarna."
"Jaha..."
"Och vilken sekt är det här, då? :D" frågade han efter en kort betänketid.
"Det är kristendomen! :)" svarade jag
"Okej, okej :)" sen gick han iväg, inte för att han nödvändigtvis ogillade det, hade inte tid att stanna, men vad jag vill minnas var intresserad av traktatet.

En snubbe kom tillbaka efter att ha fått ett traktat. "Vad är detta? Är det seriöst eller är det bara flum?"
"Nej, det är på riktigt."
"Okej, jag är inte så intresserad, religion är bara ett sinnestillstånd." Han gick snabbt iväg.

Ett längre samtal jag hade, med en kille, troligen lite yngre än mig själv:
"Vad tror du händer när man dör?"
"Jag vet inte riktigt..."
"OK, vad tror du om vad Bibeln säger, att det finns en himmel och ett helvete?"
"Tja, det skulle väl kunna vara så..."
"Bibeln säger ju att Gud kommer ha en domedag. Han kommer att döma oss rättvist och vi kommer hamna där vi förtjänar. Var tror du att du skulle hamna skulle du hamna då?"
"Ja, jag är ju inte perfekt, då, men jag skulle nog komma till Himlen iallafall..."
"Skulle du se dig själv som en god människa?"
"Nja, varken eller. Som sagt är jag inte perfekt."
"Känner du till vilken lag Gud kommer använda på domedagen, de 10 budorden, vet du vilka de är?"
"Nej, det har jag inte riktigt memorerat."
"En är till exempel, du ska inte ljuga."
"Ja, det har jag ju gjort. Och stulit med. Men jag tror nog Gud är förlåtande."
"Men tänk dig en rättegång, Gud är en rättvis domare, tänk att du står inför domaren och säger 'förlåt mig' och domaren svarar 'okej, jag förlåter dig!' det är ju inte en god domare eller hur?"
"Nej, det håller jag ju med om. Men då är det ju kört för oss alla, då."
"Japp. Men Gud har också gett oss en utväg, en väg för oss att bli räddade. Ett sätt så Han kan vara rättvis och samtidigt förlåta brottslingarna..." jag skulle komma till Evangeliet, men en kompis kom och drog honom. Men han svarade iallafall.
"Jag följer inte Guds väg, jag tror inte på Gud på det sättet."
"Och det är ju också ett brott mot de tio budorden, som säger att man inte ska ha några andra gudar."
"Ja... jo..." sen blev han tvungen att ta farväl. Jag kom bara till lagen och domen med honom men så måste det bli för alla innan de hör Evangeliet, så att detta blir meningsfullt. Tyvärr ville han inte ha ett traktat där hela Evangeliet förklaras.

Det roligaste sist:
En gammal man kom fram och fick ett traktat. "Det här är goda nyheter!" sa jag. Han läste, där det står "Hur man kommer till himlen när man dör 100% gratis..."
"Ja, det låter ju bra för mig, jag ska ju gå i pension snart..."
"Ja, haha." Det var den roligaste kommentar jag nånsin fått. Men han verkade mena allvar! Han gav tummen upp och gick tacksam iväg.

Det lär mig att jag kan aldrig veta vad som händer när jag ger någon ett traktat. Jag är pessimist och tror att de flesta är arga ateister, tycker det är skräp som hör hemma i papperskorgen. Men det kan också vara så att vissa, som mannen ovan, och alla vi som blivit frälsta, blir tacksamma att få höra dessa glada nyheter! Bara domedagen kommer att uppenbara vilket. Att bara få se en person, komma in i Himlen, om än bara delvis pga ett av alla 1000 traktat jag hittills delat ut, är det värt det.