Vi pratade med två muslimer igår, en åt gången, båda var i 15-års åldern. Först gick vi fram till ett gäng och gav dem traktater, de flesta av dem var nog muslimer, men verkade inte så seriösa med sin tro - ungefär som ateister kan kalla sig kristna eftersom det är kulturen. De hade invändningar mot Gud som lika gärna kunde vara mot Allah. Så det blev lite motstånd, några började att håna (vilket är gjôtt Luk 6:22-23, 1 Petr 4:13-14) några gick iväg, några kom och ville lyssna, men försvann igen, till slut stod vi iallafall med en kille och pratade. Vi delade hela evangeliet, med allt dess innehåll, förstås. Efteråt sa han nåt i stilen "Det är mycket värt att tänka på." Han verkade öppen och positiv till slut. Jag gav honom ett Johannesevangeliet, så fick jag bli av med det efter att det legat och svettats i min ficka några evangelisationskvällar! Sedan skulle han hinna ifatt sina kompisar.
Vi gick bort en bit till och till slut kom vi till ett annat gäng. Där blev det också lite förvirring men till slut stod vi och pratade men en kille ett tag. Min kamrat anknöt till profeter och att Isa (Jesus) var profet. Killen höll med om att Isa var profet men inte Guds Son. Jag gjorde ett misslyckat försök att knyta an till profeten Mose och de tio budorden, som jag hade läst i The Evidence Bible idag. Som sagt misslyckades det. Men han visste att han gjort fel. Antagligen är det en fördel, muslimer, judar och andra religioner vet vad synd är och att de syndat. Han var en mer seriös muslim som hade kommit upp i åldern att börja be, och att man skulle göra gärningar för att få komma in i Himlen (eller Paradiset som det heter för dem.) Enligt Islam har människor en ängel på varje axel, den ena skriver allt dåligt vi gör och den andra allt bra vi gör och på Domedagen kommer dessa att vägas upp (detta sade förövrigt den förre killen vi talade med också!) Jag illustrerade för honom att detta händer aldrig i en riktig domstol, om man står och är skyldig till allvarliga brott och man säger till domaren "Jag hjälper gamla damer över gatan, skänker pengar till fattiga, osv..." kommer domaren inte släppa en fri, man ska straffas för det man gjort! Han höll med och började själv argumentera för det.
"Vad jag ville säga med det," sa jag "var att detta är vad du säger om Gud när du säger att Han kommer väga våra goda och onda gärningar." Han blev överbevisad och höll med. "Gud är en helt rättvis domare, och vi måste straffas för vad vi gjort."
"Ja," sa han.
"Det är därför vi måste ha Jesus, Jesus kom och tog vårt straff." Tillade min teamkamrat. Vi delade evangeliet för honom, tydligt, han förstod, men trodde inte. Efteråt tror jag det var som att han såg det som en debatt att vinna istället för att omvända sig. Han hade inga motargument, för han visste inte så mycket och vi vet mer, sa han. Hans vänner ville dra iväg honom nu. Han sa han kunde komma nästa fredag till där vi vad och prata igen. Om han kommer att göra det? Man ska aldrig säga aldrig. Vi tog varandra i hand och sa adjö.
Det hade varit nån fotbollsmatch ikväll och folk trodde inte på Gud för att deras lag hade förlorat. Så det förstörde lite grann.
Sen kom en stor flock med små 12-13-åringar tror jag, kanske yngre. Jag blev av med lite traktat på dem. Hoppas de tar hem till sina föräldrar och deras familjer blir frälsta! :D
Mer saker att be för alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar