Betraktelser över Steve Lawsons syndafall: Lärdomar om förkunnelse och helighet

Steve Lawson, en uppskattad bibellärare och predikant, som också jag har uppskattat, har blivit avsatt från sin tjänst och sina positioner efter att det uppdagats att han haft en utomäktenskaplig relation med en kvinna i 20-årsåldern (han är över 70 år). Till en början kom ett utlåtande från hans församling, Trinity Bible Church i Dallas, där det sades att Lawson själv bekänt en olämplig relation inför de äldste. Men sanningen visade sig vara värre. Förhållandet hade varat i flera år, och han erkände först efter att kvinnans pappa ertappat dem och hotat med att avslöja relationen om inte Lawson själv gjorde det. Både Lawson och kvinnan nekar till att ha bedrivit otukt och jag hoppas att de inte ljuger i obotfärdighet och förvärrar fördömelsen.

Detta är allt vi vet i nuläget, och det är viktigt att vi undviker att sprida rykten eller onyttig kritik angående hans övriga beteende i efterhand. Men som reformert baptist måste jag också ta tillfället i akt att reflektera över de lärdomar vi kan dra, inte bara från Lawsons fall, utan också från hans undervisning och vår egen syn på helighet, synd och nåd.

Överdrifter

En sak som jag personligen reagerat på i Lawsons undervisning är dock hur han framställt figurer som Jonathan Edwards, Jean Calvin och puritanerna i rena hagiografier. Lawson höll en predikan om Jonathan Edwards beslut (Resolutions) där han framställde Edwards som en mycket from man som strikt höll alla dessa beslut. Men när jag själv förberedde ett föredrag om Jonathan Edwards biografi och gjorde mina efterforskningar, upptäckte jag att detta var en kraftig överdrift.

Edwards skrev visserligen inspirerande beslut som vittnar om höga och heliga strävanden för Guds ära, men i hans dagbok ser vi en annan sida. Där uttrycker han ofta hur han misslyckas med att följa sina beslut och betraktar sig själv som en eländig syndare, ständigt beroende av Guds nåd. Lawson tycks ha missat denna centrala poäng – att även de heligaste män är bristfälliga och i desperat behov av Guds nåd varje dag. Det är en viktig påminnelse för oss alla. Predikaren 5:4 varnar "Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det." Vi bör se till att vi inte med våra ideal överskrider Guds Ord och lägger tunga bördor på oss själva och andra. Vi måste i allt förlita oss på Kristus och hämta hjälp av den helige Ande.

 

I en annan video som nu har blivit uppmärksammad, talar Lawson om renhet och om hur den Helige Ande endast kan fylla och använda ett "heligt kärl." Det är ironiskt att han talade så när han själv levde i synd. Detta strider mot Bibelns grundläggande sanningar om nåd och helgelse. Aposteln Paulus skriver i 2 Korintierbrevet 4:7 att vi har denna skatt i "lerkärl" för att visa att kraften är från Gud och inte från oss. Det handlar inte om att vi redan är heliga och att därför Gud kan använda oss, utan om att Gud använder bristfälliga, trasiga människor för att göra sitt verk. Den Helige Ande fyller oss för att vi ska bli mer heliga, inte för att vi redan är det.

Vi som predikar har ett stort ansvar att efterleva vad vi predikar. Samtidigt måste vi rent och troget predika Guds Ord och veta att vi själva inte kan uppnå den perfekta standarden vi predikar. Vi är alltså beroende av Guds hjälp och nåd. Öppen synd och utomäktenskapliga relationer är dock diskvalificerande för församlingens äldste (1 Tim 3:2, Tit 1:6), och det faktum att Gud använder trasiga och bristfälliga människor, som vi alla är, är inte en ursäkt för att någon av oss (förkunnare eller ej) får hålla på med öppen, obotfärdig synd (Rom 6:1-2).

Ett varningens ord

I en ytterligare video, som nu känns särskilt slående, talar Lawson om en annan pastor som blivit avsatt på grund av sexuell synd. 

Jag hade en professor som skulle komma in, som är lite av en rockstjärna i mångas ögon, för att undervisa om hur man predikar. Bara några dagar innan kursen skulle börja fick jag ett mejl från de äldste i hans församling, där han var huvudpastor, där de sa att han hade diskvalificerat sig själv på grund av sexuell omoral. Denna man är mycket välkänd, så jag bestämde mig för att tala till våra doktorandstudenter. Jag hade runt 80 studenter där, och jag satte mig ner med ett blankt papper och gjorde en lista över vad sexuell omoral kommer att göra med ditt liv och din tjänst. Jag kom upp med en lista på runt 26 saker som sexuell omoral kommer att förstöra i ditt liv, din tjänst och din familj. Jag tog två timmar, utan paus, för att gå igenom den listan. Jag ville medvetet varna männen. Du är dårarnas dåre för 15 sekunders njutning, och nu är du inte längre pastor. Nu är du butiksbiträde. Nu är du ute på gatorna och delar ut tidningar. Vilken dåre du var att offra ett helt liv i tjänst för 20 sekunders synd. Så, förlåter Herren? Självklart, men du förlorar också din tjänst.

Otroligt nog var detta under samma period som han själv levde i synd. Hans ord talade lika mycket om honom själv som om den pastor han kritiserade. Vilket sätt att förstöra ett långt liv av trogen tjänst och trilla på mållinjen, genom att störta sig in i öppen synd som Lawson!

Detta borde vara en varning för oss alla. Syndens makt är stark och den kan gömma sig även där vi minst anar det. Kampen mot synden pågår hela livet och vi måste hålla ut och fullborda loppet (2 Tim 4:7). Det blir uppenbarligen inte lättare för att vi blir äldre. Vi kan inte vila på gamla meriter. Vi måste ständigt vaka över våra hjärtan och förlita oss på Guds nåd, för vi är alla sårbara och kan falla. "Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller" (1 Kor 10:12).

Bön

Låt oss som Kristi kropp be för Steve Lawson, hans familj, och hans församling i denna svåra tid. Det är en sorgens tid, men vi vet att Gud kan använda även de mest förödande händelser till att visa sin nåd och återupprätta människor. Vi ber också för den unga kvinnan som bär detta på sitt samvete och sitt hjärta.

Till slut, låt detta påminna oss om vår egen bräcklighet och vårt behov av Guds nåd i allt. Låt oss sträva efter helighet, inte genom våra egna ansträngningar, utan genom att förlita oss på den Helige Ande som verkar i oss, och låt oss alltid peka på Kristus som den enda källan till vår rättfärdighet och vår styrka.

“Helighet” av J. C. Ryle för första gången på svenska!

Nu finns J. C. Ryles bok Helighet att beställa på svenska.

Läs mer om boken och hur du beställer den här.

Ett citat ur boken:

Visst kostar det mycket att vara en sann kristen. Men vem som är vid sina sinnens fulla bruk kan tvivla på att det är värt vad det än kostar att få sin själ frälst? När skeppet är i fara och sjunker, ser besättningen det som självklart att kasta den dyrbara lasten överbord. När en kroppsdel är sjuk är en människa redo att undergå varje svår operation, rent av amputering, för att rädda livet. Visst borde då en kristen vara villig att ge upp allt som står mellan honom och himlen. En religion som inte kostar någonting är inte värd någonting! En billig kristendom, utan kors, kommer till sist visa sig vara en värdelös kristendom, utan krona.

En enda dag i helvetet kommer vara värre än ett helt liv av att bära korset.

 

Råd till en 35-åring som aldrig har haft en flickvän

Att ha en flickvän är inte ett självändamål. Målet med en relation är att den ska leda till äktenskap, vilket är en helig institution instiftad av Gud. De kvinnorna som du har råkat ut för, detta skedde för ditt bästa, för att visa att de inte hade varit lämpliga. De har sorterats bort – en del av din resa mot att hitta en god hustru.

Det är bra att du är oskuld. Spara dig själv för den kvinna som Gud har avsett för dig. Oskuld, som ordet antyder, är något gott och värdefullt; det innebär att man inte har gjort sig skyldig till otukt. Att vara otuktig är en skamlig sak, även om vårt samhälle idag har förletts att tro motsatsen. Guds anseende är viktigare än människors.

Sträva istället efter renhet, dygd, helgelse, rättfärdighet och alla goda egenskaper. Låt dig omformas till Kristi avbild, så att du blir en man som älskar sin hustru som Kristus älskade församlingen (Efesierbrevet 5:25). Genom att bli mer lik Kristus i din karaktär, kommer du inte bara att förbereda dig för en framtida hustru, utan även fördjupa din relation med Gud och ditt vittnesbörd.

 

Eskatologins väsentliga och oväsentliga sanningar: Ljus över förvirringen

Det är alltid intressant med studier och diskussioner om eskatologiska spetsfundigheter, såsom huruvida uppryckandet sker före, mitt i, eller efter vedermödan — eller om det alls sker något hemligt uppryckande eller någon vedermöda!; om Jesus kommer före eller efter Tusenårsriket; om Tusenårsriket bara är symboliskt; och vilken politiker idag som kanske är Antikrist, eller om vi ens får leva för att se Antikrist. Det här är intressanta frågor, men vissa börjar ta det på för stort allvar och stämpla varandra som kättare, heretiker, villolärare och annat för att man inte tror exakt likadant. För mig är en sådan approach till sådana komplexa och avancerade detaljrika ämnen, där texter är kniviga att tolka, för att inte tala om oliktänkande, en skrattretande parodi.

Tillåt mig att sprida lite ljus över all förvirring.

Eskatologi är absolut viktigt och det finns absolut grundläggande sanningar om de yttersta tingen och den sista tiden, som Bibeln är mycket tydlig med och som alla kristna måste hålla fast vid:

• Kristi fysiska, synliga återkomst: Det är ingen andlig händelse utan en konkret, kroppslig återkomst.
• Allmän fysisk uppståndelse och dom: En dag kommer både de rättfärdiga och de orättfärdiga att fysiskt återuppstå och bli dömda av Kristus.
• Nya himlar och en ny jord: Gud har lovat en förnyad, fysisk skapelse för evigheten.

Vi tror att Gud skapade den fysiska världen och att vårt öde är knutet till dess eviga återställande. En allmän dom väntar oss, och det finns en plats för de återlösta i "den nya himlen och den nya jorden", medan de fördömda står inför ett fysiskt Helvete med evig medveten plåga.

De som avviker från dessa grundläggande sanningar är villolärare.

Däremot, när det gäller icke-väsentliga frågor som ordningen i vissa händelser – såsom tidpunkten för ett eventuellt uppryckande i förhållande till en eventuell vedermöda (pre-trib, mid-trib, post-trib) och Jesu återkomst i förhållande till ett eventuellt Tusenårsrike (pre-mill, post-mill); osv. – är det värt att utforska dem, men vi bör inte låta dem splittra oss. Låt oss engagera oss i givande studier och diskussioner utan att stämpla varandra som kättare eller falska lärare till höger och vänster.

Charles Spurgeon påminner oss om att det viktigaste är att fokusera på Jesus Kristus och honom korsfäst:

Större män med större sinnen än jag har närmat sig denna lära om Jesu andra tillkommelse, men till ingen nytta. Det är en stor och mäktig lära. Jag har bestämt mig för detta: att försöka förstå någonting om Jesus Kristus och Honom korsfäst.

Paul Washer uppmanar oss att lägga tiden på att förstå betydelsen av Kristi offer på korset:

Min vän, den dag Jesus kommer tillbaka kommer du att förstå absolut allt om Jesu återkomst, men efter evigheters evighet i himlen kommer du ändå inte ens att vara i närheten av att börja förstå Guds härlighet på Golgata. Det är vad allt handlar om. Unge man, unge predikant, lyssna på mig. Sök Honom, sanningen om det trädet. Fatta vad det betyder!

Wayne Grudem påpekar vikten av att ha nåd gentemot andra som har olika åsikter om eskatologi

Det är viktigt att inse att tolkningen av detaljerna i profetiska avsnitt om framtida händelser ofta är en komplex och svår uppgift som involverar många varierande faktorer. Därför kommer graden av säkerhet som är kopplad till våra slutsatser på detta område att vara mindre än med många andra läror Även om det är viktigt att kristna undersöker bibeldata och försöker nå övertygelser om vad Bibeln lär om millenniet, tror jag också att det är viktigt för oss att inse att detta forskningsområde är komplext och att vi behöver ha ett stort mått av nåd till andra som har olika åsikter om millenniet och vedermödan.

Låt oss därför fokusera på det väsentliga, utöva nåd i det oväsentliga och engagera oss i förkunnelsen av Evangeliet. Det enda som kan rädda folk från det eskatologiska Helvetet.

Varför det inte sker så många tecken och under idag

Med tanke på de bibliska referenserna till sådana händelser kan man fråga sig varför det inte sker så många tecken och under i Sverige och Finland idag. Från ett reformert cessationistiskt perspektiv skulle jag vilja ge följande tankar:

1. Historisk kontext: Tecken och under utfördes huvudsakligen under apostlarnas tid och i övergångsperioden mellan Gamla och Nya förbundet. Denna period var unik eftersom Guds rike och församlingen introducerades till världen. De tecken och under som förekom var ett bevis på apostlarnas auktoritet och Guds godkännande av deras budskap (Apg 14:3; 15:12; 2 Kor 12:12).
2. Vad Bibeln faktiskt lär: Bibeln talar om att dessa tecken och under inte skulle vara normgivande för hela den nyförbundsliga tidsåldern. Verser som Hebreerbrevet 2:3-4 talar i dåtid. Att under inte sker så mycket idag är både en väntad följd av Bibelns undervisning om detta och en bekräftelse på att den uppfattningen är korrekt. Vi ser också att Paulus instruerade Timoteus att använda vin för sina magproblem istället för att utföra ett mirakel (1 Timoteus 5:23). Detta var mot slutet av hans liv och hans lopp var fullbordat. Apostlarna hade fullgjort sin uppgift (Apg 1:8, Kol 1:6). Undren och tecknen hade slutat. Det normala är att råda sjuka att använda de läkemedel som man kan få fram genom det Gud redan lagt i skapelsen. Om de inte funkar kan vi ju be om helande. Cessationism är inte emot det och tror att Gud fortfarande kan hela och älskar att hjälpa de mest desperata.
3. Evangelisation och förkunnelse: Att fokusera på spektakulära tecken och under har alltför ofta distraherat kristna från det centrala budskapet om Evangeliet. I pingst/karismatiska kyrkor predikas sällan om Lagen, synd, dom, Guds vrede, helvetet, det är mycket otydligt hur Jesus straffades med Guds vrede för våra synder på korset och att det är nödvändigt att omvända sig, det är i princip obefintligt. Desto mer predikar man istället om att Gud vill hela ens sjukdomar och man försöker göra under för att få icke-troende att tro på Guds existens. Människor behöver bli frälsta av nåd genom tro på Kristus, inte genom att bevittna tecken och under. En oandlig/själisk människa låter sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda, så länge hon är andligt död. De vet redan att Gud finns och är sann, men älskar ju sin synd (Rom 1:18 ff). Frälsning är ett andligt mirakel i sig, där den döda syndaren blir pånyttfödd av Anden och Gud använder Evangeliets predikan för att föda människor på nytt.
4. Guds suveränitet: Det är Gud som bestämmer när och hur tecken och under sker. Vi kan inte manipulera eller kontrollera Guds suveräna handlande. Ibland kan Han använda tecken och under för att bekräfta sitt budskap, men det är inte alltid Hans vilja att göra det. Sjukdomar och uteblivet helande är också suveränt förordnade av Gud för vårt eget bästa (Rom 8:28).

Så, låt oss fokusera på förkunnelse av Evangeliet, tro på Guds suveränitet och förlita oss på att Hans Ord är tillräckligt för att övertyga människor om deras behov av frälsning i Kristus. Vi bör be om och söka väckelse i våra länder i vår tid, men inte med en primär fokus på spektakulära tecken och under, utan med fokus på att predika Kristus och Honom korsfäst.

Se även: Om tecken och under, Andens dop och nådegåvorna