Råd till en 35-åring som aldrig har haft en flickvän

Att ha en flickvän är inte ett självändamål. Målet med en relation är att den ska leda till äktenskap, vilket är en helig institution instiftad av Gud. De kvinnorna som du har råkat ut för, detta skedde för ditt bästa, för att visa att de inte hade varit lämpliga. De har sorterats bort – en del av din resa mot att hitta en god hustru.

Det är bra att du är oskuld. Spara dig själv för den kvinna som Gud har avsett för dig. Oskuld, som ordet antyder, är något gott och värdefullt; det innebär att man inte har gjort sig skyldig till otukt. Att vara otuktig är en skamlig sak, även om vårt samhälle idag har förletts att tro motsatsen. Guds anseende är viktigare än människors.

Sträva istället efter renhet, dygd, helgelse, rättfärdighet och alla goda egenskaper. Låt dig omformas till Kristi avbild, så att du blir en man som älskar sin hustru som Kristus älskade församlingen (Efesierbrevet 5:25). Genom att bli mer lik Kristus i din karaktär, kommer du inte bara att förbereda dig för en framtida hustru, utan även fördjupa din relation med Gud och ditt vittnesbörd.

 

Eskatologins väsentliga och oväsentliga sanningar: Ljus över förvirringen

Det är alltid intressant med studier och diskussioner om eskatologiska spetsfundigheter, såsom huruvida uppryckandet sker före, mitt i, eller efter vedermödan — eller om det alls sker något hemligt uppryckande eller någon vedermöda!; om Jesus kommer före eller efter Tusenårsriket; om Tusenårsriket bara är symboliskt; och vilken politiker idag som kanske är Antikrist, eller om vi ens får leva för att se Antikrist. Det här är intressanta frågor, men vissa börjar ta det på för stort allvar och stämpla varandra som kättare, heretiker, villolärare och annat för att man inte tror exakt likadant. För mig är en sådan approach till sådana komplexa och avancerade detaljrika ämnen, där texter är kniviga att tolka, för att inte tala om oliktänkande, en skrattretande parodi.

Tillåt mig att sprida lite ljus över all förvirring.

Eskatologi är absolut viktigt och det finns absolut grundläggande sanningar om de yttersta tingen och den sista tiden, som Bibeln är mycket tydlig med och som alla kristna måste hålla fast vid:

• Kristi fysiska, synliga återkomst: Det är ingen andlig händelse utan en konkret, kroppslig återkomst.
• Allmän fysisk uppståndelse och dom: En dag kommer både de rättfärdiga och de orättfärdiga att fysiskt återuppstå och bli dömda av Kristus.
• Nya himlar och en ny jord: Gud har lovat en förnyad, fysisk skapelse för evigheten.

Vi tror att Gud skapade den fysiska världen och att vårt öde är knutet till dess eviga återställande. En allmän dom väntar oss, och det finns en plats för de återlösta i "den nya himlen och den nya jorden", medan de fördömda står inför ett fysiskt Helvete med evig medveten plåga.

De som avviker från dessa grundläggande sanningar är villolärare.

Däremot, när det gäller icke-väsentliga frågor som ordningen i vissa händelser – såsom tidpunkten för ett eventuellt uppryckande i förhållande till en eventuell vedermöda (pre-trib, mid-trib, post-trib) och Jesu återkomst i förhållande till ett eventuellt Tusenårsrike (pre-mill, post-mill); osv. – är det värt att utforska dem, men vi bör inte låta dem splittra oss. Låt oss engagera oss i givande studier och diskussioner utan att stämpla varandra som kättare eller falska lärare till höger och vänster.

Charles Spurgeon påminner oss om att det viktigaste är att fokusera på Jesus Kristus och honom korsfäst:

Större män med större sinnen än jag har närmat sig denna lära om Jesu andra tillkommelse, men till ingen nytta. Det är en stor och mäktig lära. Jag har bestämt mig för detta: att försöka förstå någonting om Jesus Kristus och Honom korsfäst.

Paul Washer uppmanar oss att lägga tiden på att förstå betydelsen av Kristi offer på korset:

Min vän, den dag Jesus kommer tillbaka kommer du att förstå absolut allt om Jesu återkomst, men efter evigheters evighet i himlen kommer du ändå inte ens att vara i närheten av att börja förstå Guds härlighet på Golgata. Det är vad allt handlar om. Unge man, unge predikant, lyssna på mig. Sök Honom, sanningen om det trädet. Fatta vad det betyder!

Wayne Grudem påpekar vikten av att ha nåd gentemot andra som har olika åsikter om eskatologi

Det är viktigt att inse att tolkningen av detaljerna i profetiska avsnitt om framtida händelser ofta är en komplex och svår uppgift som involverar många varierande faktorer. Därför kommer graden av säkerhet som är kopplad till våra slutsatser på detta område att vara mindre än med många andra läror Även om det är viktigt att kristna undersöker bibeldata och försöker nå övertygelser om vad Bibeln lär om millenniet, tror jag också att det är viktigt för oss att inse att detta forskningsområde är komplext och att vi behöver ha ett stort mått av nåd till andra som har olika åsikter om millenniet och vedermödan.

Låt oss därför fokusera på det väsentliga, utöva nåd i det oväsentliga och engagera oss i förkunnelsen av Evangeliet. Det enda som kan rädda folk från det eskatologiska Helvetet.

Varför det inte sker så många tecken och under idag

Med tanke på de bibliska referenserna till sådana händelser kan man fråga sig varför det inte sker så många tecken och under i Sverige och Finland idag. Från ett reformert cessationistiskt perspektiv skulle jag vilja ge följande tankar:

1. Historisk kontext: Tecken och under utfördes huvudsakligen under apostlarnas tid och i övergångsperioden mellan Gamla och Nya förbundet. Denna period var unik eftersom Guds rike och församlingen introducerades till världen. De tecken och under som förekom var ett bevis på apostlarnas auktoritet och Guds godkännande av deras budskap (Apg 14:3; 15:12; 2 Kor 12:12).
2. Vad Bibeln faktiskt lär: Bibeln talar om att dessa tecken och under inte skulle vara normgivande för hela den nyförbundsliga tidsåldern. Verser som Hebreerbrevet 2:3-4 talar i dåtid. Att under inte sker så mycket idag är både en väntad följd av Bibelns undervisning om detta och en bekräftelse på att den uppfattningen är korrekt. Vi ser också att Paulus instruerade Timoteus att använda vin för sina magproblem istället för att utföra ett mirakel (1 Timoteus 5:23). Detta var mot slutet av hans liv och hans lopp var fullbordat. Apostlarna hade fullgjort sin uppgift (Apg 1:8, Kol 1:6). Undren och tecknen hade slutat. Det normala är att råda sjuka att använda de läkemedel som man kan få fram genom det Gud redan lagt i skapelsen. Om de inte funkar kan vi ju be om helande. Cessationism är inte emot det och tror att Gud fortfarande kan hela och älskar att hjälpa de mest desperata.
3. Evangelisation och förkunnelse: Att fokusera på spektakulära tecken och under har alltför ofta distraherat kristna från det centrala budskapet om Evangeliet. I pingst/karismatiska kyrkor predikas sällan om Lagen, synd, dom, Guds vrede, helvetet, det är mycket otydligt hur Jesus straffades med Guds vrede för våra synder på korset och att det är nödvändigt att omvända sig, det är i princip obefintligt. Desto mer predikar man istället om att Gud vill hela ens sjukdomar och man försöker göra under för att få icke-troende att tro på Guds existens. Människor behöver bli frälsta av nåd genom tro på Kristus, inte genom att bevittna tecken och under. En oandlig/själisk människa låter sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda, så länge hon är andligt död. De vet redan att Gud finns och är sann, men älskar ju sin synd (Rom 1:18 ff). Frälsning är ett andligt mirakel i sig, där den döda syndaren blir pånyttfödd av Anden och Gud använder Evangeliets predikan för att föda människor på nytt.
4. Guds suveränitet: Det är Gud som bestämmer när och hur tecken och under sker. Vi kan inte manipulera eller kontrollera Guds suveräna handlande. Ibland kan Han använda tecken och under för att bekräfta sitt budskap, men det är inte alltid Hans vilja att göra det. Sjukdomar och uteblivet helande är också suveränt förordnade av Gud för vårt eget bästa (Rom 8:28).

Så, låt oss fokusera på förkunnelse av Evangeliet, tro på Guds suveränitet och förlita oss på att Hans Ord är tillräckligt för att övertyga människor om deras behov av frälsning i Kristus. Vi bör be om och söka väckelse i våra länder i vår tid, men inte med en primär fokus på spektakulära tecken och under, utan med fokus på att predika Kristus och Honom korsfäst.

Se även: Om tecken och under, Andens dop och nådegåvorna

Anarkokapitalism - vägen till tusenårsriket

 

Anarkokapitalister tror ofta att den sekulära staten och dess funktioner konkurreras ut och gradvis dör bort genom agorism och kontraekonomi. Här är en förklaring av hur detta koncept fungerar:

1. Agorism och kontraekonomi: Agorism är en filosofi som förespråkar icke-våld och fredligt motstånd mot statens makt. Kontraekonomi är en central del av agorismen och innebär att skapa och delta i ekonomiska aktiviteter och utbyten som sker utanför den reglerade och beskattade ekonomin.
2. Försvagning av statens makt: Genom att delta i kontraekonomiska aktiviteter, som svart marknadshandel, kryptovalutor och lokal byteshandel, minskar medborgarna statens möjlighet att kontrollera och beskatta deras ekonomiska transaktioner. Detta minskar statens intäkter och påverkar dess förmåga att upprätthålla sin maktapparat.
3. Graduell övergång till ett statlöst samhälle: Statens makt kommer gradvis minska, om tillräckligt många människor övergår till kontraekonomiska aktiviteter. Det statliga systemet, som finansieras genom beskattning och regleringar, kommer att förlora sin legitimitet när människor börjar utföra fler transaktioner utanför dess kontroll.
4. Skapandet av parallella institutioner: I agorismens och kontraekonomins värld skapas parallella institutioner, som privata försäkringsbolag, privata domstolar och frivilliga samhällsgrupper, för att ersätta de statliga motsvarigheterna. Detta skapar alternativa metoder för konfliktlösning och samhällsstyrning.
5. Det statliga systemets kollaps: Med tiden, när tillräckligt många människor övergår till agorism och kontraekonomi, kan det statliga systemet uppleva ekonomisk och moralisk kollaps. Detta leder till att staten tappar sitt monopol på våld och upphör att fungera som samhällets huvudsakliga auktoritet.
6. Förändring av medvetandet: Anarkokapitalister tror att förändringen inte bara är ekonomisk utan också kulturell och intellektuell. Genom att uppmuntra individer att ifrågasätta statens legitimitet och söka alternativa lösningar, sker en förändring i medvetandet som stärker rörelsen mot ett statslöst samhälle.

Den lokala församlingen kommer, genom marknadens mekanismer och med hjälp av Guds nåd, att tillhandahålla de bästa tjänsterna inom rättskipning, det enda som "överheten" var tänkt till från första början (Rom 13:3–6) och dessutom konkurrera ut alla andra privata aktörer. Här är en uppföljning av de tidigare punkterna med den kristna dimensionen:

1. Agorism och kontraekonomi med kristna värderingar: Den lokala församlingen, inspirerad av kristna värderingar, kan främja agorism och kontraekonomi som en form av fredlig motstånd mot statens makt (Upp 13:16–14:12). Genom att följa Guds bud om rättvisa och barmhärtighet kan församlingen uppmuntra medlemmarna att engagera sig i ekonomiska aktiviteter som gynnar samhället och sprider Evangeliet.
2. Försvagning av statens makt genom Guds vägledning: Genom att följa Guds vägledning för att behandla andra med kärlek kan den lokala församlingen hjälpa till att minska statens makt. Kristna medborgare, med församlingen som stöd, kan aktivt välja att delta i kontraekonomiska aktiviteter som är i enlighet med Guds vilja.
3. Gradvis realisering av Guds rike: I Bibelns undervisning är Guds rike ett centralt koncept. Guds rike är församlingen och Jesus bygger på den (Matt 16:18, Ef 2:20–22). Församlingens herdar och lärare ska uppmuntra medlemmarna att sträva efter att bygga Guds rike på jorden genom att följa Guds bud och principer (Ef 4:12–16). Genom att göra detta kan de bidra till att gradvis minska statens makt och etablera en mer rättvis och fredlig samhällsordning.
4. Skapandet av rättvisa samhällsinstitutioner: Församlingen spelar en viktig roll i att skapa rättvisa samhällsinstitutioner som bygger på Guds ord och principer. Församlingarna fungerar som privata lokala myndigheter och domstolar i form av de äldste och processen med församlingsdisciplin där varje enskild medlem är delaktig. Församlingen står för att upprätthålla Guds lag och främja rättvisa i församlingen och samhället (se Matt 18:15 ff., 1 Kor 5–6).
5. Förändring av medvetandet genom Evangeliet: Evangeliet är Guds kraft till frälsning och att förändra medvetandet hos människor. Församlingen ska predika Guds Lag, den kommande vredesdomen och frälsning genom omvändelse och tro på Kristus, vilket den också tydligt och demonstrativt gör genom att vara en jordisk domstol med dess församlingsdisciplin (Matt 18:18). Gud använder predikan för att föda människor på nytt och förvandla deras sinnen, så att de överger våld och följer Guds vägar.
6. Förberedelse för tusenårsriket: Sedan kommer en tid av fred och rättfärdighet, känd som tusenårsriket, där Kristus fullt ut härskar över jorden genom församlingen, innan Han återvänder. Genom att följa Guds bud och främja rättvisa i samhället kan församlingen delta i förberedelsen för detta framtida rike, där Guds vilja kommer att vara fullständigt uppfylld.

Församlingen är utformad som en kontraekonomi, där den har egna domstolar som främjar efterlevnad av Guds Ord på lokal nivå. När Herren skänker väckelse och denna kontraekonomi blomstrar fullt ut, kommer den sekulära staten och andra aktörer att utkonkurreras. Detta beror på att Guds Lag är den objektivt sanna och rätta vägen, vilket kommer att tydligt visa sig vara bäst för alla samhällen, och det kommer även de få som (ännu) inte är kristna att inse och erkänna.

Under en tid av global väckelse kommer majoriteten av människor att vara pånyttfödda kristna och en del av sina lokala församlingar. Dessa församlingar kommer att fungera som samhällsstyrande enheter på lokal nivå. Det kommer inte att finnas någon överordnad stat eller kyrka, inga statsministrar, presidenter, kungar, kejsare, diktatorer, ärkebiskopar, påvar eller andra sådana vilddjur. Istället kommer självstyrande lokala församlingar att ledas av äldste, och ha Jesus som enda Huvud och Kung, och Guds Lag kommer att vara den rådande normen utan godtyckliga tillägg från människor.

I detta nya samhällssystem kommer även Israel att uppleva en återställelse. Majoriteten av Israels alla stammar kommer att bli frälsta och kanske bosätta sig i Israel, men inte i den statliga form som den är idag, inte heller med den åtföljd av Gamla förbundets ceremonier och offer eftersom man har sett dem som uppfyllda och fullbordade i Messias. Istället kommer det att vara självstyrande lokala kristna församlingar.

Straffet för brott kommer, varken i Israels land eller övriga världen, att vara något av de som anges i Torah eller andra tidigare staters lagar, utan helt enkelt uteslutning ur församlingen och därmed från samhället. Detta kommer att vara ett svårt socialt stigma värre än alla andra straff. Det kommer att vara en sådan tid av nåd att detta kommer att avhålla även icke-troende från att begå brott och synda och fungera för att leda till deras frälsning (1 Kor 5:5).

Detta är den vision som kommer att vägleda samhället i en tid av Guds nåd och frälsning.

Mission: en kollektiv församlingshandling

I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus. När de tjänade Herren och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem. (Apg 13:1-3)

Församlingen i Antiokia, som var en blomstrande kristen gemenskap, var aktivt involverad i Paulus och Barnabas kallelse till mission. Profeterna och lärarna i församlingen blev ledda av den helige Ande att avskilja dessa två män för det specifika uppdraget som Gud hade för dem. Genom fasta, bön och handpåläggning överlämnade församlingsmedlemmarna dem till Guds tjänst.

 

Detta exempel betonar vikten av att missionsarbete sker inom ramen för en församling, där medlemmarna är kallade att pröva och erkänna de som är ägnade för denna tjänst. Det är en kollektiv handling där församlingen bekräftar och stödjer missionärerna i deras arbete, och det visar på vikten av att vara rotad i en gemenskap av troende när man går ut för att sprida Evangeliet.

 

Det framgår tydligt i Bibeln att alla kristna är kallade till att vara en del av en församling. Det är inte nödvändigtvis varje individs kallelse att vara missionär, och det är också viktigt att förstå att inte alla är kvalificerade för en sådan uppgift. I grunden bör det vara en person med gåvan att förkunna och de äldstekvalifikationer som beskrivs i Skriften som utses och avskiljs för missionsarbete inom församlingen.

 

Det är inte ovanligt att vissa personer på eget initiativ ger sig ut som missionärer, ibland utan koppling till någon församling eller utan att vara ordentligt prövade. De kanske har lyckats lura till sig understöd från en godtrogen organisation som är desperat efter att visa att de stöttar missionärer enbart för sakens skull. Ofta kan det till och med vara unga, ensamma kvinnor. Detta kan leda till risker, då dessa individer kanske inte lever i enlighet med Bibelns normer eller har en djup förståelse för Evangeliet. Deras förkunnelse kan ibland bli präglad av konstiga och oklara läror, vilket i sin tur kan leda till förvirring bland de människor de försöker nå.

 

Någon invänder: Detta låter för strängt. Trots allt har ensamma, enkla unga män och kvinnor som brunnit för Jesus gett sig ut på mission genom historien och burit mycket god frukt. Ja, Gud har absolut använt enstaka missionärer och kvinnor också, men det faktum att Gud i Sin suveräna nåd ibland väljer att använda extraordinära medel och även oriktigheter, ska vi inte använda som en täckmantel eller ursäkt för att vi inte ska lyda eller följa Bibeln mot bättre vetande. Låt oss följa Gud och vad Han har sagt i Sitt Ord, Bibeln. Det är mycket i Bibeln som kan låta strängt, och mycket är strängt, men det är ingenting dåligt med det. Guds bud och råd är alltid bäst och visast och vi gör bäst och vist i att följa dem. Det är ju faktiskt vår skyldighet som kristna och församlingar att lyda vår Gud.

 

Det är därför avgörande att missionärsarbete sker inom ramen för en församling, där individer med lämpliga kvalifikationer och en stark andlig grund utses för denna viktiga tjänst. Att predika och undervisa om Evangeliet är en allvarlig uppgift, och det är viktigt att detta sker på ett ansvarsfullt sätt för att undvika att förvilla människor och leda dem bort från den sanna läran. Förslagsvis borde man sända ut en grupp på 2-3 äldste + 5-7 diakoner ur församlingen. (Paulus och Barnabas hade flera med sig). Detta utgör en mycket stabil grund av starkt andliga och kvalificerade personer för att plantera en församling som kan sprida Evangeliet i en region.