Anarkokapitalism - vägen till tusenårsriket

 

Anarkokapitalister tror ofta att den sekulära staten och dess funktioner konkurreras ut och gradvis dör bort genom agorism och kontraekonomi. Här är en förklaring av hur detta koncept fungerar:

1. Agorism och kontraekonomi: Agorism är en filosofi som förespråkar icke-våld och fredligt motstånd mot statens makt. Kontraekonomi är en central del av agorismen och innebär att skapa och delta i ekonomiska aktiviteter och utbyten som sker utanför den reglerade och beskattade ekonomin.
2. Försvagning av statens makt: Genom att delta i kontraekonomiska aktiviteter, som svart marknadshandel, kryptovalutor och lokal byteshandel, minskar medborgarna statens möjlighet att kontrollera och beskatta deras ekonomiska transaktioner. Detta minskar statens intäkter och påverkar dess förmåga att upprätthålla sin maktapparat.
3. Graduell övergång till ett statlöst samhälle: Statens makt kommer gradvis minska, om tillräckligt många människor övergår till kontraekonomiska aktiviteter. Det statliga systemet, som finansieras genom beskattning och regleringar, kommer att förlora sin legitimitet när människor börjar utföra fler transaktioner utanför dess kontroll.
4. Skapandet av parallella institutioner: I agorismens och kontraekonomins värld skapas parallella institutioner, som privata försäkringsbolag, privata domstolar och frivilliga samhällsgrupper, för att ersätta de statliga motsvarigheterna. Detta skapar alternativa metoder för konfliktlösning och samhällsstyrning.
5. Det statliga systemets kollaps: Med tiden, när tillräckligt många människor övergår till agorism och kontraekonomi, kan det statliga systemet uppleva ekonomisk och moralisk kollaps. Detta leder till att staten tappar sitt monopol på våld och upphör att fungera som samhällets huvudsakliga auktoritet.
6. Förändring av medvetandet: Anarkokapitalister tror att förändringen inte bara är ekonomisk utan också kulturell och intellektuell. Genom att uppmuntra individer att ifrågasätta statens legitimitet och söka alternativa lösningar, sker en förändring i medvetandet som stärker rörelsen mot ett statslöst samhälle.

Den lokala församlingen kommer, genom marknadens mekanismer och med hjälp av Guds nåd, att tillhandahålla de bästa tjänsterna inom rättskipning, det enda som "överheten" var tänkt till från första början (Rom 13:3–6) och dessutom konkurrera ut alla andra privata aktörer. Här är en uppföljning av de tidigare punkterna med den kristna dimensionen:

1. Agorism och kontraekonomi med kristna värderingar: Den lokala församlingen, inspirerad av kristna värderingar, kan främja agorism och kontraekonomi som en form av fredlig motstånd mot statens makt (Upp 13:16–14:12). Genom att följa Guds bud om rättvisa och barmhärtighet kan församlingen uppmuntra medlemmarna att engagera sig i ekonomiska aktiviteter som gynnar samhället och sprider Evangeliet.
2. Försvagning av statens makt genom Guds vägledning: Genom att följa Guds vägledning för att behandla andra med kärlek kan den lokala församlingen hjälpa till att minska statens makt. Kristna medborgare, med församlingen som stöd, kan aktivt välja att delta i kontraekonomiska aktiviteter som är i enlighet med Guds vilja.
3. Gradvis realisering av Guds rike: I Bibelns undervisning är Guds rike ett centralt koncept. Guds rike är församlingen och Jesus bygger på den (Matt 16:18, Ef 2:20–22). Församlingens herdar och lärare ska uppmuntra medlemmarna att sträva efter att bygga Guds rike på jorden genom att följa Guds bud och principer (Ef 4:12–16). Genom att göra detta kan de bidra till att gradvis minska statens makt och etablera en mer rättvis och fredlig samhällsordning.
4. Skapandet av rättvisa samhällsinstitutioner: Församlingen spelar en viktig roll i att skapa rättvisa samhällsinstitutioner som bygger på Guds ord och principer. Församlingarna fungerar som privata lokala myndigheter och domstolar i form av de äldste och processen med församlingsdisciplin där varje enskild medlem är delaktig. Församlingen står för att upprätthålla Guds lag och främja rättvisa i församlingen och samhället (se Matt 18:15 ff., 1 Kor 5–6).
5. Förändring av medvetandet genom Evangeliet: Evangeliet är Guds kraft till frälsning och att förändra medvetandet hos människor. Församlingen ska predika Guds Lag, den kommande vredesdomen och frälsning genom omvändelse och tro på Kristus, vilket den också tydligt och demonstrativt gör genom att vara en jordisk domstol med dess församlingsdisciplin (Matt 18:18). Gud använder predikan för att föda människor på nytt och förvandla deras sinnen, så att de överger våld och följer Guds vägar.
6. Förberedelse för tusenårsriket: Sedan kommer en tid av fred och rättfärdighet, känd som tusenårsriket, där Kristus fullt ut härskar över jorden genom församlingen, innan Han återvänder. Genom att följa Guds bud och främja rättvisa i samhället kan församlingen delta i förberedelsen för detta framtida rike, där Guds vilja kommer att vara fullständigt uppfylld.

Församlingen är utformad som en kontraekonomi, där den har egna domstolar som främjar efterlevnad av Guds Ord på lokal nivå. När Herren skänker väckelse och denna kontraekonomi blomstrar fullt ut, kommer den sekulära staten och andra aktörer att utkonkurreras. Detta beror på att Guds Lag är den objektivt sanna och rätta vägen, vilket kommer att tydligt visa sig vara bäst för alla samhällen, och det kommer även de få som (ännu) inte är kristna att inse och erkänna.

Under en tid av global väckelse kommer majoriteten av människor att vara pånyttfödda kristna och en del av sina lokala församlingar. Dessa församlingar kommer att fungera som samhällsstyrande enheter på lokal nivå. Det kommer inte att finnas någon överordnad stat eller kyrka, inga statsministrar, presidenter, kungar, kejsare, diktatorer, ärkebiskopar, påvar eller andra sådana vilddjur. Istället kommer självstyrande lokala församlingar att ledas av äldste, och ha Jesus som enda Huvud och Kung, och Guds Lag kommer att vara den rådande normen utan godtyckliga tillägg från människor.

I detta nya samhällssystem kommer även Israel att uppleva en återställelse. Majoriteten av Israels alla stammar kommer att bli frälsta och kanske bosätta sig i Israel, men inte i den statliga form som den är idag, inte heller med den åtföljd av Gamla förbundets ceremonier och offer eftersom man har sett dem som uppfyllda och fullbordade i Messias. Istället kommer det att vara självstyrande lokala kristna församlingar.

Straffet för brott kommer, varken i Israels land eller övriga världen, att vara något av de som anges i Torah eller andra tidigare staters lagar, utan helt enkelt uteslutning ur församlingen och därmed från samhället. Detta kommer att vara ett svårt socialt stigma värre än alla andra straff. Det kommer att vara en sådan tid av nåd att detta kommer att avhålla även icke-troende från att begå brott och synda och fungera för att leda till deras frälsning (1 Kor 5:5).

Detta är den vision som kommer att vägleda samhället i en tid av Guds nåd och frälsning.

Mission: en kollektiv församlingshandling

I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus. När de tjänade Herren och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem. (Apg 13:1-3)

Församlingen i Antiokia, som var en blomstrande kristen gemenskap, var aktivt involverad i Paulus och Barnabas kallelse till mission. Profeterna och lärarna i församlingen blev ledda av den helige Ande att avskilja dessa två män för det specifika uppdraget som Gud hade för dem. Genom fasta, bön och handpåläggning överlämnade församlingsmedlemmarna dem till Guds tjänst.

 

Detta exempel betonar vikten av att missionsarbete sker inom ramen för en församling, där medlemmarna är kallade att pröva och erkänna de som är ägnade för denna tjänst. Det är en kollektiv handling där församlingen bekräftar och stödjer missionärerna i deras arbete, och det visar på vikten av att vara rotad i en gemenskap av troende när man går ut för att sprida Evangeliet.

 

Det framgår tydligt i Bibeln att alla kristna är kallade till att vara en del av en församling. Det är inte nödvändigtvis varje individs kallelse att vara missionär, och det är också viktigt att förstå att inte alla är kvalificerade för en sådan uppgift. I grunden bör det vara en person med gåvan att förkunna och de äldstekvalifikationer som beskrivs i Skriften som utses och avskiljs för missionsarbete inom församlingen.

 

Det är inte ovanligt att vissa personer på eget initiativ ger sig ut som missionärer, ibland utan koppling till någon församling eller utan att vara ordentligt prövade. De kanske har lyckats lura till sig understöd från en godtrogen organisation som är desperat efter att visa att de stöttar missionärer enbart för sakens skull. Ofta kan det till och med vara unga, ensamma kvinnor. Detta kan leda till risker, då dessa individer kanske inte lever i enlighet med Bibelns normer eller har en djup förståelse för Evangeliet. Deras förkunnelse kan ibland bli präglad av konstiga och oklara läror, vilket i sin tur kan leda till förvirring bland de människor de försöker nå.

 

Någon invänder: Detta låter för strängt. Trots allt har ensamma, enkla unga män och kvinnor som brunnit för Jesus gett sig ut på mission genom historien och burit mycket god frukt. Ja, Gud har absolut använt enstaka missionärer och kvinnor också, men det faktum att Gud i Sin suveräna nåd ibland väljer att använda extraordinära medel och även oriktigheter, ska vi inte använda som en täckmantel eller ursäkt för att vi inte ska lyda eller följa Bibeln mot bättre vetande. Låt oss följa Gud och vad Han har sagt i Sitt Ord, Bibeln. Det är mycket i Bibeln som kan låta strängt, och mycket är strängt, men det är ingenting dåligt med det. Guds bud och råd är alltid bäst och visast och vi gör bäst och vist i att följa dem. Det är ju faktiskt vår skyldighet som kristna och församlingar att lyda vår Gud.

 

Det är därför avgörande att missionärsarbete sker inom ramen för en församling, där individer med lämpliga kvalifikationer och en stark andlig grund utses för denna viktiga tjänst. Att predika och undervisa om Evangeliet är en allvarlig uppgift, och det är viktigt att detta sker på ett ansvarsfullt sätt för att undvika att förvilla människor och leda dem bort från den sanna läran. Förslagsvis borde man sända ut en grupp på 2-3 äldste + 5-7 diakoner ur församlingen. (Paulus och Barnabas hade flera med sig). Detta utgör en mycket stabil grund av starkt andliga och kvalificerade personer för att plantera en församling som kan sprida Evangeliet i en region.

Koranbränningar: Onödiga hinder för Evangeliets spridning

Under de senaste åren har vi sett fall där personer bränt koranen som en form av protest eller uttryck för oenighet med islam och dess läror. Som reformerta kristna och anarkokapitalister tror vi på yttrandefrihet och rätten till uttryck. Det ska fortsättningsvis vara tillåtet att bränna koraner och vi får inte inskränka mänskliga rättigheter på grund av rädsla eller hot om våld från islam. Men om vi kristna själva blir lockade till att också bränna koraner måste vi först noggrant överväga konsekvenserna av sådana handlingar och huruvida de egentligen stämmer överens med vårt övergripande och viktigaste uppdrag: Att sprida Evangeliet.

Koranen och våra övertygelser

Som reformerta kristna håller vi Bibeln som Guds inspirerade Ord och den högsta auktoriteten i frågor om tro och praxis. Vi delar inte den islamiska tron på att koranen är gudsinspirerad eller den slutgiltiga uppenbarelsen. Men vi erkänner också att vi är kallade att älska våra medmänniskor och uppföra oss artigt och civiliserat, även om vi inte håller med om deras tro.

Ett hinder för evangelisation

Aposteln Paulus, som är en viktig förebild för oss i att sprida Evangeliet, var mån om att inte skapa onödiga stötestenar och lägga fram onödiga hinder för att folk skulle höra Evangeliet. I Första Korinthierbrevet 9:19–23 skriver han: 

Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det.

Att bränna koranen kan skapa onödiga hinder för evangelisationen. Även om vi inte håller med om koranens läror, måste vi komma ihåg att vårt primära mål är att dela Evangeliet med dem som inte känner Kristus. Provokativa handlingar som koranbränningar kan fjärma potentiella åhörare, vilket gör det svårare att nå ut till dem med budskapet om frälsning.

Konstruktiv dialog

Ett annat gott exempel finner vi hos Paulus handlingsmönster i Athen, i Apostlagärningarna17:16–34. Även om han blev djupt bedrövad av att se alla avgudabilder i staden började han inte att bränna ner eller förstöra dem, istället satte han igång en diskussion och fick sedan hålla en predikan inför folket på Areopagen, som var en plats för logiska diskussioner och anföranden. Han hänvisade till deras avgudar och religiösa övertygelser för att sedan övergå till att motbevisa dem med hjälp av Guds Ord.

På samma sätt som avgudastatyer dyrkas i andra religioner, så dyrkas även koranen som en avgud inom islam. Till och med de fysiska kopiorna av koranen på arabiska har en helig och gudomlig status. Det är därför de reagerar så starkt på att en koran bränns, till skillnad från hur vi kristna reagerar när någon bränner Bibeln. Orden i Bibeln är Guds Ord, men själva den tryckta boken är ju inte en helig sak i sig och Guds Ord kan inte omintetgöras, förstöras eller kränkas bara för att någon eldar upp den fysiska trycksaken. Vi reagerar inte på samma våldsamma sätt som om Gud och Hans Ord behöver vår hjälp för att skyddas och främjas. Som kristna tror vi på Evangeliets kraft för att skapa förändring och främja våra övertygelser.

Istället för att ta till inflammerande handlingar bör vi engagera oss i konstruktiva diskussioner med våra muslimska medmänniskor. Genom att läsa och förstå koranen kan vi utveckla välgrundade argument baserade på Skriften för att bemöta islamiska läror. Detta tillvägagångssätt gör det möjligt för oss att delta i meningsfulla samtal och visa Evangeliets sanning.

Även om Paulus inte tog till våldsamma, drastiska eller provokativa handlingar, undvek han dock inte starka ord, han berättade sanningen om dessa avgudar: att de var falska och att deras religioner hade helt fel uppfattningar om gudomliga ting. Det finns endast en sann Gud som har skapat himlen och jorden och gudar som är byggda av människohand, som bor i tempel byggda av människor och behöver betjäning och beskydd från människor, är inte några gudar. På samma sätt, kan en gud och koranen som ska främjas och beskyddas genom människors våld, inte vara gudomlig.

Vid ett annat tillfälle, i Lystra, tillkännagav Paulus för en folkhop med grekiska religionsdyrkare: "Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem" (Apg 14:8–18). Att kalla Zeus för en avgud skulle definitivt också uppfattas som kränkande och hädisk mot deras religion, och att säga sådana ord kostade livet, men dessa sanna ord måste användas. Så, även om vi inte tar till "fysiskt kränkande/hädiska" eller våldsamma handlingar, får vi inte undvika att berätta sanningen, även om den också uppfattas som kränkande och hädisk för muslimer och kan utsätta oss för våld. Den islamska religionen är en falsk religion, allah är en falsk avgud och koranens lögner ska avslöjas av Guds Ord, Bibeln.

Ansvarsfull användning av frihet

Vi värderar yttrandefriheten och uttrycksfriheten som vår samhälle ger oss, men som kristna ser vi att med frihet kommer ansvar under Gud. Att engagera sig i provocerande handlingar som koranbränningar kan oavsiktligt förstärka spänningar och missförstånd, vilket försvårar vår förmåga att kommunicera Evangeliet effektivt. Vi bör utöva vår frihet ansvarsfullt och se till att våra handlingar återspeglar Bibelns föreskrifter.

Slutsats

Som avslutning, som reformerta kristna och anarkokapitalister, erkänner vi vår oenighet med koranen och den islamiska tron och att alla har rätt att bränna ett exemplar av koranen som finns i deras ägo. Men vi bör vara medvetna om de potentiella konsekvenserna av handlingar som koranbränningar. Istället bör vi fokusera på konstruktiv dialog, studera koranen för att förstå dess läror bättre, skarpt förmana muslimerna, islams och koranens inneboende synder, som avgudadyrkan och lögn, och presentera ett övertygande fall för Evangeliet baserat på Skrifterna. På så sätt kan vi visa Kristi kärlek och effektivt dela budskapet om frälsning med alla människor, inklusive våra muslimska medmänniskor.

Vi bör också tänka på det symboliska värdet av att bränna en bok eller ta till våld för att uttrycka vår oenighet. Det kan signalera att vi inte är kapabla att föra sakliga och intellektuella argument mot den tro vi motsätter oss, och istället fördärvar vi vår egen trovärdighet. Att bränna en bok för att uttrycka vår oenighet är inte ett uttryck för kärlek, nåd eller sanning, och det riskerar att stänga dörren för vidare diskussion och försoning.

Som kalvinister tror vi på Guds suveräna makt att frälsa människor, inklusive muslimer, genom den helige Andes verk. Gud kan frälsa muslimer när och hur Han behagar genom Evangeliets förkunnelse och även om kränkande handlingar som koranbränningar utförs kan muslimer bli frälsta ändå. Men vi har vårt ansvar och ska beakta Skriftens föreskrifter och exempel för god evangelieförkunnelse. Vid en punkt ingår det i trogen förkunnelse att "kränka" den falska religionen genom att säga sanningen om den och vederlägga den utifrån Guds Ord. "Kränka" används här inom citattecken eftersom det egentligen inte är kränkande, men det är den retoriken som används för att försöka skrämma oss till tystnad. Det är viktigt att komma ihåg att vår roll inte är att frälsa någon, vi ska inte behaga människor och ändra på budskapet, utan endast vara trogna vittnen till Evangeliet. Gud kan använda olika medel och omständigheter för att nå de utvalda med Sitt frälsande budskap, men det är vårt ansvar att vara lydiga och engagerade i att vinna själar för Kristus.

Som kristna tror vi att Guds Ord inte behöver vår hjälp för att skyddas eller främjas genom våld. Istället för att bränna eller förstöra koranen, bör vi genom Bibeln förklara våra övertygelser och delta i meningsfulla samtal. Vår tro är på Evangeliets kraft för förändring, och vi tror att Gud kan frälsa människor trots att koranen inte förstörs!

Må Gud ge oss vishet och insikt när vi navigerar genom dessa känsliga frågor och uppfyller vårt uppdrag att vara Hans vittnen till jordens yttersta gränser.

Ateism, Utomjordingar och Magi: En Fascinerande Teistisk Paradox

Ateism är ofta förknippat med en förnekelse av allt övernaturligt och en tro på enbart naturliga processer och vetenskapliga förklaringar. Men på senare tid har det blivit allt vanligare att ateister utforskar idén om utomjordiskt intelligent liv och deras potentiella gudomliga egenskaper. 

Som kristen kan det vara intressant att reflektera över detta fenomen och se hur det speglar vår egen syn på tro och religion. Vi borde inte bli så förvånade av det, egentligen – Bibeln säger oss och har alltid sagt oss att alla människor är avgudadyrkare innerst inne. Det måste inkludera ateister.

Ateister och det övernaturliga

Traditionellt sett har ateism förknippats med en stark skepticism mot allt övernaturligt och en betoning på vetenskap och rationell förklaring. Men det verkar som att en del ateister börjar inse att det finns fenomen som inte kan förklaras enbart med naturliga processer. Istället för att acceptera en traditionell religiös gud, vänder de sig mot möjligheten av intelligent liv i rymden.

Utomjordingar och deras gudomlighet

Ateisterna som tror på utomjordingar har utvecklat teorier om avancerade civilisationer som har uppnått teknologiska och intellektuella nivåer bortom vår fattningsförmåga. Dessa utomjordingar anses vara kapabla att manipulera grundämnen, flytta planeter, ändra på tiden och till och med skapa nya universum. I mångt och mycket har de nått en punkt där de kan betraktas som "gudomliga". Det paradoxala är att dessa ateister samtidigt kan hävda sin ateism, trots att de förespråkar idén om utomjordingar med egenskaper som liknar de traditionella religiösa gudarna.

Exempel: Arthur C. Clarke och Nikolai Kardashev

Arthur C. Clarke, en framstående brittisk författare och vetenskapsman, har uttryckt tanken att "En teknologi som är tillräckligt avancerad kommer inte kunna särskiljas från magi." Detta citat får oss att fundera över gränsen mellan teknologi och magi. När teknologin når en sådan nivå av komplexitet och funktionalitet, blir det svårt att skilja den från magi

Kardashevskalan, som är uppkallad efter den ryska astrofysikern Nikolai Kardashev, är ett begrepp som används för att mäta en civilisations teknologiska och energimässiga utvecklingsnivå. Skalan presenterar tre olika typer av civilisationer baserat på deras förmåga att utnyttja energi:

1. Typ I: En civilisation som kan utnyttja och kontrollera hela energin på sin hemplanet. De kan behärska teknologier som solenergi, geotermisk energi och andra förnybara energikällor på en global skala. På detta stadium kan de potentiellt hantera klimatförändringar och andra utmaningar på planetnivå.

2. Typ II: En civilisation som kan utnyttja och kontrollera energin från sin stjärna. De kan till exempel bygga megastrukturer som omsluter stjärnor för att samla in och utnyttja all energi som avges. Detta skulle ge dem en oerhörd mängd energi att driva sina samhällen och teknologier på en skala som överstiger jordens kapacitet.

3. Typ III: En civilisation som kan utnyttja och kontrollera energin från hela sin galax. De kan utnyttja energikällor som supermassiva svarta hål, stjärnexplosioner och andra kosmiska fenomen för att generera och använda enorma mängder energi. Deras teknologiska kapacitet skulle vara av en sådan magnitud att de skulle vara svåra att förstå eller förklara för oss som en jordbaserad civilisation.

Ateister kan därför exempelvis teoretisera kring avancerade utomjordingar som når en nivå på Kardashevskalan där deras teknologi är så avancerad och obegränsad att det helt enkelt inte kan särskiljas från "magi" eller övernaturliga krafter. Det är ett fåfängt försök att förskjuta gränserna för vad som kan betraktas som rationella förklaringar, där man målar upp storslagna fantasiscenarion som egentligen inte bär någon meningsfull distinktion från andra religiösa myter.

 Aliens of the gaps

Det intressanta är att ateisternas förklaringar har börjat likna de anklagelser de tidigare riktade mot gudstroende. De har fallit i samma fälla som de kritiserade genom att använda "Aliens of the gaps" som en förklaring för det som inte kan förklaras av vetenskapen. Där gudstroende tidigare använde "Gud gjorde det" för att fylla kunskapsluckor, använder ateisterna idén om allsmäktiga utomjordingar för att fylla samma luckor.

Som kristen finner jag det fascinerande att betrakta de olika sätt människor ser på världen och deras unika trosperspektiv. Även om jag personligen inte delar den tro som vissa ateister har på utomjordingar som gudomliga varelser, så finner jag det intressant att lyssna på deras synsätt och försöka förstå vad som driver dem att omfamna sådana idéer. Återigen har Bibeln alltid haft det klara svaret på denna fråga för dem som är villiga att lyssna: Människans fallna natur vägrar underordna sig Gud och Hans Lag och vänder sig alltid till andra gudar skapade i deras egna fantasi, hur irrationella dessa fantasier än är. Ateister är inte ett undantag från mänskligheten i Romarbrevet 1:18 ff.

Ateismens möte med utomjordingar och deras attribut av gudomlighet ger upphov till en fascinerande teistisk paradox. Det är ett exempel på hur människor, även ateister, har en inneboende benägenhet att söka något större än sig själva. Denna strävan kan ta olika former, och i fallet med ateisterna som tror på utomjordingar, tar den formen av att skapa egna gudomligheter.

Diskussionen är öppen, och jag ser fram emot att höra era egna intressanta perspektiv på ämnet. Låt oss fortsätta diskussionen i kommentarerna!

 

Herrens dag med en barnfamilj

 

Här är en guide för hur en man kan leda sin familj under Herrens dag. Då gudstjänsttider kan variera anges inga klockslag men kopiera gärna texten och fyll i klockslagen själv om så önskas.

På morgonen:

• Familjen vaknar upp och äter en lätt frukost tillsammans. Börja dagen med en gemensam frukost där familjen kan prata och förbereda sig för dagen.
• Läsning av bibeltexter och andakt i hemmet för hela familjen, där man kan läsa och prata om en passage ur Bibeln och be tillsammans. Diskutera bibelverser eller berättelser som är relevanta för dagens gudstjänst och fråga era barn vad de har lärt sig från Bibeln.
• Ta tid för personlig andakt och bibelläsning. Även om de yngre barnen kanske inte läser Bibeln på egen hand kan du läsa en bibelberättelse för dem.

Före gudstjänsten

• Familjen tar en promenad tillsammans i naturen eller gör någon annan lämplig aktivitet.
• Familjen kommer hem och förbereder sig för gudstjänst genom att klä sig i lämpliga kläder. Hjälp barnen genom att välja deras kläder, packa en liten ryggsäck med böcker, kritor, papper och/eller bibelverser som de kan sysselsätta sig med under gudstjänsten.

Under gudstjänsten

• Familjen närvarar regelbundet på gudstjänsterna i den lokala, bibliska församlingen som föräldrarna är medlemmar i.
• Gudstjänsten börjar. En biblisk gudstjänst innehåller bön, psalmsång, predikan, nattvard och förbön.
• Delta i gudstjänsten och uppmuntra dina barn att vara uppmärksamma och delta så mycket som möjligt. Förvänta dig dock inte att de har förmåga att tillbe Gud i sitt naturliga tillstånd, eller att de kan sitta helt stilla under hela gudstjänsten, men uppmuntra dem att vara respektfulla och inte störa andra deltagare.
  • Försök lära dina barn om betydelsen av gudstjänsten och hjälp dem att förstå de olika delarna av gudstjänsten.
  • Församlingen kan också ha söndagsskola för barnen där de får lära sig om Gud på deras nivå.
• Gudstjänsten slutar.
• Familjen tackar pastorn och andra kyrkogångare, och åker hem för att äta lunch eller har gemensam lunch med hela församlingen. Under måltiden, samtala om dagens bibelvers eller predikan.

Hemma

• Ge barnen tid för vila och lek efter lunchen. Detta är också en bra tid för föräldrarna att ha en stilla stund för personlig andakt och reflektion.
• Delta i en familjeaktivitet som att ta en promenad, utforska naturen, leka, spela spel, läsa böcker eller ha en pysselstund. Använd aktiviteten som en möjlighet att diskutera mer om vad ni har lärt er från Bibeln under dagen.
• Föräldrarna förbereder middagen medan barnen leker eller tittar på en lämplig TV-show.
• Familjen äter middag tillsammans.

Kvällen

• Avsluta dagen med en kort familjeandakt med bibelläsning, bön, sång och katekesförhör. Diskutera vad ni har lärt er och vad som fungerade eller inte fungerade under dagen. Ta tid att be tillsammans och avsluta dagen med ett stärkt familjeband.
• Familjen förbereder sig för att gå och lägga sig, och talar om hur tacksamma de är till Gud för en härlig dag tillsammans.