Charles Spurgeons veckoschema

Det här veckoschemat återfinns i Charles Spurgeons självbiografi.

Måndag

Vakna tidigt, revidera stenografens transkription av gårdagens predikan
Skriv/diktera brev och personlig korrespondens
Efter lunch: gör färdigt revisionen av predikans första utkast och skicka till tryckeri
17:30 – 19:00 led bönemöte i Tabernacle
Håll intervjuer för medlemskap i Tabernacle
Predika på en valfri sen kvällsgudstjänst

Tisdag

Vakna tidigt, revidera predikans andra utkast
11:00 gör färdigt revisionen av det andra utkastet och skicka sedan predikan till tryckeri
Skriv/diktera brev och personlig korrespondens
Lunch: gör research/skriv böcker, tidningsartiklar och annan litteratur
Eftermiddag: pastoral omsorg/själavård i Tabernacle
Kväll: sitt som mötesordförande över Tabernacles föreningar och välgörenheter

Onsdag

Fira en välbehövd sabbat mitt i veckan
Tillbringa tid med Susannah, Charles och Thomas
Filosofera i trädgården eller läs i arbetsrummet
Koppla av

Torsdag

Vakna tidigt, skriv/diktera brev och personlig korrespondens
Börja fundera på att välja en bibeltext inför kvällens predikan
Eftermiddag: skriv/redigera böcker och andra litteraturprojekt
Gör färdigt slutrevisionen av predikan och skicka sedan till tryckeri för publicering/distribution
Efter middagen: börja förbereda predikan inför kvällsmötet
18:00 – 19:00 predika på kvällsmötet i Tabernacles föreläsningssal

Fredag

Vakna tidigt, förbered föreläsning om förkunnelse för studenterna i Pastors’ College
15:00 – 17:00 föreläs två timmar i colleget på Temple Street
Intervjua/handled studenter efteråt
19:00 närvara vid affärssammanträde på Tabernacle

Lördag

Frukost, arbeta sedan med sekreteraren på att revidera/redigera böcker som ska publiceras
Besluta tillsammans med sekreteraren angående framträdande projekt för veckan
Eftermiddag: ha gäster i trädgården om vädret tillåter
18:00 skicka hem gäster efter middagen

"Nu, mina kära vänner, måste jag bjuda er adjö och visa er ut ur denna sal; ni vet hur många kycklingar jag har att skrapa ihop åt, och jag vill ge dem en god måltid imorgon."

10:00 – 12:00 Förbered morgondagens predikan:
• Välj bibeltext
• Be frun att högläsa bibeltexten
• Dela mentalt upp predikan i naturliga punkter medan hon läser
• Kladda ner indelningarna på ett halvt pappersark med lila bläck

Söndag

Vakna tidigt, åk med häst och vagn till Tabernacle (15- till 20-minuters färd)
Rök en cigarr "till Guds ära"
Anländ 30 minuter innan gudstjänsten
Gudstjänsten börjar
• Bjud till tillbedjan/pålysningar
• Församlingen sjunger från vår egen psalmbok (endast sång, ingen orgel)
• Läs bibeltexten och ge improviserade utläggningar i dess sammanhang
• Börja predika (inte längre än 43-45 minuter)
• Drick chili-vinäger om halsen blir irriterad
• Avsluta gudstjänsten (ingen inbjudan att komma fram för bön, men "förhörsrum" finns tillgängliga)
Eftermiddag, välkomna besökare på pastorsexpeditionen
Sen eftermiddag, åk hem till “Westwood” på Beulah Hill i Norwood
Börja förbereda predikan inför kvällens evangelistiska möte
Predika i Tabernacle
Åk hem och retirera för veckan

Junia: en kvinna "bland apostlarna"

Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.
(Rom 16:7 SFB)

Det finns de som hävdar denna vers säger att Junia(s) var en kvinnlig apostel. De hävdar att hon var "bland apostlarna", inte bara "högt ansedd" (eller noterad) bland apostlarna i den meningen att apostlarna hade noterat henne, tillsammans med Andronicus, som utmärkt. Man vill använda den här texten för att stödja kvinnligt ledarskap i församlingar, kvinnliga pastorer.

Men det är en alltför förhastad slutsats; passagen för med sig en rad tolkningsmässiga utmaningar.

För det första är det en fråga hur man tolkar den grekiska partikeln εν 'bland'. Personligen skulle jag föredra det senare ovan nämnda: att det är apostlarna som noterat eller håller Andronikus och Junia(s) såsom högt ansedda - inte att de är "bland" apostlarna, en del av apostlaskaran - och dessutom mer utmärkta eller utstickande från de övriga apostlarna. Istället är de noterade, eller högt ansedda av eller hos apostlarna. Uttrycket är alltså detsamma som "stor i Japan" - om västerländska musiker som blir populära bland folket i Japan.

Men om jag skulle ha fel och vi skulle anta att de var "apostlar", blir det fortfarande en fråga hur man tolkar namnet ιουνιαν [Junian], eftersom det inte står i den nominativa formen: Det är okänt om det ska vara Junia (kvinnligt) eller Junias (manligt - notera Folkbibeln som har valt denna maskulina form). Jag tror, ändå, att det rör sig om ett kvinnligt namn, Junia.

Ännu en fråga blir hur man tolkar ordet "apostel" eftersom det är ett lånat grekiskt ord, som betyder "sändebud", när det används i NT i bredare mening, och inte hänvisar till de tolv apostlarna (en tydligt definierad skara, som endast bestod av män). I ordets bredare bemärkelse skulle det betyda något som vår tids "missionär" (vilket är ett latinskt låneord för sändebud, motsvarande det av grekiska "apostel"). Om Junia nu var en kvinnlig "apostel" var hon verkligen inte en av de tolv! Det är mer troligt att hon i så fall skulle vara en missionärshustru, vid sidan av sin man Andronicus. Varken hon eller hennes man nämns som någon form av ledare, pastorer eller äldste i en lokal församling.

Så, hur långt man än vill dra denna passage, så hamnar man i en återvändsgränd. Texten kan inte tas som stöd för kvinnliga ledare inom församlingen. På sin höjd kan texten alltså användas till biblisk grund för att referera till en missionär och hans hustru som "missionärer". Men inte heller det är en självklarhet, då det är en tolkning om de alls är "bland apostlarna/missionärerna", vilket jag som sagt inte tror.

Paulus avsikt i denna passage är inte att lära om vad kvinnor får och inte får göra, eller kvinnligt ledarskap i församlingen. Det här är slutet på Romarbrevet där han är färdig med läran och avslutar med att skicka hälsningar från och till olika människor, som han gör i alla sina brev, och nämner tillfälligt några saker om dem. Man får inte härleda för mycket doktrinär undervisning från en sådan passage, där det inte är författarens avsikt att undervisa. Istället måste vi titta på andra avsnitt där han avsiktligt lär ut om krav på äldste, lärare och att kvinnor inte kan vara pastorer/äldste och undervisa män.

En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)

En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man... (1Ti 3:2 SFB)

Bibeln är tydlig med att kvinnor inte får vara pastorer/äldste i församlingar, inte heller undervisa män. Bibeln motsäger inte sig själv och Romarbrevet 16:7 annullerar inte de tydligare passagerna i Bibeln som säger att kvinnor inte får vara äldste eller undervisa män. De tydliga texterna ska tolka de otydliga, inte tvärt om.

Priscilla och Aquila: ett falskt argument för kvinnliga pastorer

Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. (Apg 18:26 SFB)

Den här versen används ibland för att visa att kvinnor kan vara pastorer och undervisa män. Priscilla och Aquila undervisar här en man, menar man. Här bemöts detta argument.

1. Aquila är en man och Priskilla hans fru.
Att ett namn slutar på A betyder inte att det är ett kvinnligt namn. Aquila är ett latinskt mansnamn. Att Aquila är en man framgår också tydligt av Apg 18:2 där Paulus möter dem:

Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. (Apg 18:2 SFB)

Det kommer ofta som en chock när man visar på detta faktum. Har man inte läst Bibeln tillräckligt noga och griper efter halmstrån för att man vill att kvinnor ska få vara pastorer?

Aquila betyder örn på latin

2. Texten är deskriptiv, inte preskriptiv
Att Apostlagärningarna skildrar en berättelse där någonting händer, betyder inte att det är en instruktion, eller en föreskrift för hur saker ska gå till i Guds församling.

Istället har vi instruktioner och föreskrifter från 1 Tim 2:11-14 som säger att kvinnan inte får undervisa eller göra sig till herre över mannen (därmed inte agera som eller vara pastor i en församling) - där det också hänvisas till skapelseordningen, d.v.s. inte har med kulturella sammanhang eller tillfällen att göra, utan är inbyggt i Guds avsikt med skapelsen:

En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)

3. De är inte pastorer
Det står inte att varken Aquila eller hans fru Priskilla är pastorer. De träffar en kristen man i ett mer informellt sammanhang och förklarar grundligare Guds väg för honom.

Kristna får givetvis undervisa och tillrättavisa varandra vid behov. Det är vår skyldighet och en handling som görs av broderlig kärlek. På sin höjd kan skriften stödja att en kvinna får vara med när hennes man undervisar en annan man. Men en sista sak kan också vara värd att bemöta:

"Att priscilla och Aquila är ett gift par visste jag förstås hela tiden, men Priscilla nämns först och därför måste hon ha en framträdande roll framför sin man och därmed får kvinnor vara pastorer."

Nej, Aquila nämns först. Apg 18:2 citeras ovan: Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla.

Visserligen nämns Priscilla först andra gånger, men att det skulle innebära att hon på något sätt hade en framträdande roll framför sin man och att dessutom det skulle betyda att kvinnor får vara pastorer blir en väldigt långsökt och desperat slutsats som också går emot principen om att tydliga ska tolka otydliga texter. Otydliga texter ska inte tolka (eller fördunkla) tydliga texter. En ordföljd är en mycket tveksam sak att försöka få ut något från "mellan raderna" av. Det är en otydlig sak, om det ens är någon alls - man läser in något som inte står där. De tydliga texterna talar och undervisar uttryckligen om att kvinnan inte får undervisa eller göra sig till herre över mannen och att hon ska underordna sig sin man, samt att mannen är huvudet, har den framträdande rollen och hänvisar till skapelseordningen där Adam skapades först och sedan Eva, samt den avsedda bilden av Kristus och Hans brud, församlingen:

 (se 1 Tim 2:11-14 ovan)

Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. (Efe 5:22-23 SFB)

Bibeln säger vidare uttryckligt att en församlingsledare (pastor, äldste, föreståndare) ska vara en man:

En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man (1Ti 3:2 SFB)

När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man (Tit 1:5-6 SFB)

Det här var några snabba tankar, men jag hoppas det är till hjälp och nytta när du finner dig i en diskussion och detta argument dyker upp. Medveten om att vi lever i en tid av feministisk indoktrinering, där känsla beaktas framför logik. Men Guds Ord har makt att bryta igenom och förvandla människornas hjärtan radikalt. Var fri att dela länk till detta inlägg.

Två viktiga böcker finns nu på svenska

Förra veckan släpptes två nya böcker som blivit översatta till svenska:

Vad är evangeliet? av Greg Gilbert och En sund församling - steg för steg av Mark Dever. Böckerna kan köpas i förlaget som gett ut dem, Reformedias, butik.

Båda böcker kommer från organisationen 9 Marks, ledd av Mark Dever, som lägger fram 9 saker som kännetecknar en sund och biblisk, frisk församling, varav ett är att ha ett korrekt Evangelium (därav den ena boken). Böckerna är extremt viktiga för Sverige i denna tid då de tar upp ett par mycket angelägna frågor som det verkligen behövs omvändelse angående i dagens förkunnelse och olika kristna sammanhang.

Vad är evangeliet? Svarar helt enkelt på frågan som den har som titel. I en tid och kultur där man gärna ställer frågor men aldrig vill ge, eller ha, några tydliga, klara svar, sätter denna bok ner foten och svarar, rakt och i enkelhet, rätt och slätt, på vad Evangeliet är enligt Bibeln.

Här berättar författaren Greg Gilbert om sin bok (svensk text):




En sund församling... handlar om vad en sund församling är för någonting och sammanfattar de nio saker som kännetecknar en sund församling. Det är inte många sammanhang i Sverige idag där man kan finna dessa sundhetstecken. För många bekännande kristna i Sverige är nog snarare flera av dessa punkter helt främmande, okända eller rent av stötande. Men de är saker som Bibeln säger att en församling ska ha, och som församlingar har haft genom historien, och det är nödvändigt och helt möjligt, med Guds hjälp, att ta stegen att börja införa dem igen.

Här berättar författaren Mark Dever om boken:

Hälsning från Paul Washer till Sveriges kristna