Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
(Mika 7:19 SFB)
Bilden här är av ett hav - inte nära kusten - utan långt utom sikte för land, mitt i en bred vildmark av vatten - där den obegränsade horisonten sträcker sig åt varje håll; och när lodet släpps ner - kan det inte mäta djupet eller nå botten!
Där i ensamheten av denna ljudlösa ocean - hörs ett plask! Ytan krusas bara för en stund; sedan återgår vågorna till deras vanliga lugn. Lasten, vad det än är - syns aldrig mer. Den begravs någonstans i dessa mörka grottor! Ingen ande från djupet kan någonsin komma upp från de tysta grottorna för att tala om det! Skepp korsar och återkorsar där den föll - men ingen markering finns kvar på den instabila farleden, som visar platsen. Havet kan inte frestas av någon muta, att ge upp hemligheten som den bevarar - alla spår är borta ur sikte och minne för alltid!
Det är en bild av vad Gud gör för allt Sitt friköpta folk!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Visar inlägg med etikett John MacDuff. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett John MacDuff. Visa alla inlägg
söndag 15 juli 2012
söndag 8 april 2012
Du har låtit nyckeln rosta (John MacDuff, 1818-1895)
Han bad hela natten till Gud.
Lukasevangeliet 6:12
Jesus var en "bönemänniska" med eftertryck. Anden var "utgjuten över Honom utan mått" - ändå så bad Han! Han var visheten förkroppsligad "och behövde ingen som undervisade Honom" - ändå bad Han! Han var oändlig i Sin makt och gränslös i tillgångar - ändå bad Han! Hur djupt heliga är Hans andäktiga minnen som svävar runt Olivbergets och Tiberias strand i ensamhet! Han tycktes ofta göra natten till dag - att lösa in stunder för bön, hellre än att förlora denna välsignade förmån.
Alla Hans offentliga handlingar hade helgats med bön - Hans dop, Hans förklaring, Hans mirakler, Hans vånda, Hans död. Han andades ut Sitt liv i bön. "Hans sista andetag," säger Philip Henry, "var ett bedjande andetag."
Hur ljuvligt det är att tänka sig, om att ha gemenskap med Gud - att Jesus drack i just denna bäck! Han helgade det böjda knät och den tysta kammaren. Han uppfriskade Sin borttynande ande vid just samma stora Källsprång, som vi får liv från, men död om vi överger den.
Läsare! Klagar du över din slöa ande, din stapplande tro, dina ojämna känslor, din ljumma kärlek? Kan du inte spåra mycket av det du gråter över - till en inte så ofta besökt bönekammare? Du är utestängd från skatterna - eftersom du har låtit nyckeln rosta! Dina händer hänger ned - för att de slutat vara upplyfta i bön. Utan bön! Detta är...
- pilgrimmen utan en stav;
- sjömannen utan en kompass;
- soldaten som går i strid obeväpnad!
Se upp för att uppmuntra det som gör bönen oemottaglig - att gå in i Guds audienssal med befläckade kläder, att världens buller följer efter dig, att dess distraherande tankar ohämmat svävar över din ande. Är du förvånad över att det levande vattnet vägrar flöda genom tilltäppta kanaler, eller det himmelska ljuset att tränga igenom dunkla ångor?
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Lukasevangeliet 6:12
Jesus var en "bönemänniska" med eftertryck. Anden var "utgjuten över Honom utan mått" - ändå så bad Han! Han var visheten förkroppsligad "och behövde ingen som undervisade Honom" - ändå bad Han! Han var oändlig i Sin makt och gränslös i tillgångar - ändå bad Han! Hur djupt heliga är Hans andäktiga minnen som svävar runt Olivbergets och Tiberias strand i ensamhet! Han tycktes ofta göra natten till dag - att lösa in stunder för bön, hellre än att förlora denna välsignade förmån.
Alla Hans offentliga handlingar hade helgats med bön - Hans dop, Hans förklaring, Hans mirakler, Hans vånda, Hans död. Han andades ut Sitt liv i bön. "Hans sista andetag," säger Philip Henry, "var ett bedjande andetag."
Hur ljuvligt det är att tänka sig, om att ha gemenskap med Gud - att Jesus drack i just denna bäck! Han helgade det böjda knät och den tysta kammaren. Han uppfriskade Sin borttynande ande vid just samma stora Källsprång, som vi får liv från, men död om vi överger den.
Läsare! Klagar du över din slöa ande, din stapplande tro, dina ojämna känslor, din ljumma kärlek? Kan du inte spåra mycket av det du gråter över - till en inte så ofta besökt bönekammare? Du är utestängd från skatterna - eftersom du har låtit nyckeln rosta! Dina händer hänger ned - för att de slutat vara upplyfta i bön. Utan bön! Detta är...
- pilgrimmen utan en stav;
- sjömannen utan en kompass;
- soldaten som går i strid obeväpnad!
Se upp för att uppmuntra det som gör bönen oemottaglig - att gå in i Guds audienssal med befläckade kläder, att världens buller följer efter dig, att dess distraherande tankar ohämmat svävar över din ande. Är du förvånad över att det levande vattnet vägrar flöda genom tilltäppta kanaler, eller det himmelska ljuset att tränga igenom dunkla ångor?
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 25 mars 2012
Den enda passande klädseln för en frälst syndare (John MacDuff, 1818-1895)
Klä er i ödmjukhet.
1 Petrusbrevet 5:5
"Sann ödmjukhet," har en sagt, "är en vacker prydnad; det är den enda passande klädseln för en frälst syndare!" O låt oss då söka bli klädda i denna dräkt - så att vi kan föras till att ligga lågt vid vår Skapare och Frälsares fotpall!
Hos de forna helgonen syntes detta ödmjukhetens smycke märkbart framträdande - och de är mönster som vi ska efterlikna.
Abraham fanns, de troendes fader och Guds vän. Hur stor var hans ödmjukhet! hur djup hans självförnedring! Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska! [1 Moseboken 18:27 SFB] Han var fylld med en medvetenhet av sin fullständiga intighet inför den Store Evige.
Där fanns även David, som talar om sig själv som en mask och inte en människa! [Psalm 22:7]
Job utbrast: Jag är för ringa! [Job 40:4]
Hos aposteln Paulus, än en gång, vilken slående exemplifiering vi har av detta ödmjukhetens smycke. Om självbelåtenhet någonsin skulle vara tillåtet hos någon individ, skulle det vara hos honom; för en så arbetsam, självförnekande, osjälvisk karaktär har tveklöst ännu inte kommit - undantaget människan Kristus Jesus själv.
Men vad var hans åsikter och känslor om sig själv? Vid ett tillfälle hör vi honom säga att han inte är värdig att kallas apostel. En annan gång säger han: Jag är den ringaste av alla heliga! [Ef 3:8] Och när han skriver ett av sina sista brev, utser han sig själv till den allra störste bland syndare! Han hade förts till självkännedom - en kunskap där all visdom har sitt centrum. Om vi kände oss själva som han - skulle stolthet och självbelåtenhet inte få någon plats inom oss!
Men, framför allt, låt oss tänka på Honom som sa Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Himlarnas himmel kunde inte innehålla Honom; den Eviga Gudomens hela fullhet bodde i Honom; djävlar skälvde vid Hans förmaning, och flydde från Hans närvaro till olyckans hemvist; ändå, vad mild, vad ödmjuk Han var! Läsare, sträva efter att formas till Kristus - i Hans ödmjukhet.
Mot de stolta har Guds missnöje i alla tider visats.
Tänk på Farao. Den stolta monarkens språkruk var: Vem är Herren, att jag skulle lyda Honom? Men det Gudomliga Majestätet kunde inte tåla att förolämpas på det sättet; så därför förgjordes den ynklige lille masken med alla hans legioner - de sjönk som bly i de stora vattnen!
Tänk på Nebukadnessar. Hör hans skrytande utrop: Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära! Men Gud gick emot honom, och han vändes från människornas samhälle - för att äta gräs med markens djur!
Tänk på Herodes. Med vilken glädje han tog emot folkets bifall, när de ropade Det är en guds röst, och inte en människas röst! Men Herrens ängel slog honom - och han blev uppäten av maskar!
Men, samtidigt som Gud står emot de högmodiga - har Han lovat att ge nåd till de ödmjuka. De ödmjuka är de som får Hans särskilda hänsyn. Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga - dvs en av den Store Kungens palats, där Hans härlighets tron står - där de oräkneliga arméerna av keruber och serafer är utposterade, och där fullkomnade helgon bor. Men Han har en annan boplats: men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande.
O Herre, underkuva stoltheten i mitt hjärta; och hjälp mig att yttra, med hela mitt uppträdande - den ödmjuka ande som i Dina ögon har ett högt pris!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
1 Petrusbrevet 5:5
"Sann ödmjukhet," har en sagt, "är en vacker prydnad; det är den enda passande klädseln för en frälst syndare!" O låt oss då söka bli klädda i denna dräkt - så att vi kan föras till att ligga lågt vid vår Skapare och Frälsares fotpall!
Hos de forna helgonen syntes detta ödmjukhetens smycke märkbart framträdande - och de är mönster som vi ska efterlikna.
Abraham fanns, de troendes fader och Guds vän. Hur stor var hans ödmjukhet! hur djup hans självförnedring! Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska! [1 Moseboken 18:27 SFB] Han var fylld med en medvetenhet av sin fullständiga intighet inför den Store Evige.
Där fanns även David, som talar om sig själv som en mask och inte en människa! [Psalm 22:7]
Job utbrast: Jag är för ringa! [Job 40:4]
Hos aposteln Paulus, än en gång, vilken slående exemplifiering vi har av detta ödmjukhetens smycke. Om självbelåtenhet någonsin skulle vara tillåtet hos någon individ, skulle det vara hos honom; för en så arbetsam, självförnekande, osjälvisk karaktär har tveklöst ännu inte kommit - undantaget människan Kristus Jesus själv.
Men vad var hans åsikter och känslor om sig själv? Vid ett tillfälle hör vi honom säga att han inte är värdig att kallas apostel. En annan gång säger han: Jag är den ringaste av alla heliga! [Ef 3:8] Och när han skriver ett av sina sista brev, utser han sig själv till den allra störste bland syndare! Han hade förts till självkännedom - en kunskap där all visdom har sitt centrum. Om vi kände oss själva som han - skulle stolthet och självbelåtenhet inte få någon plats inom oss!
Men, framför allt, låt oss tänka på Honom som sa Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Himlarnas himmel kunde inte innehålla Honom; den Eviga Gudomens hela fullhet bodde i Honom; djävlar skälvde vid Hans förmaning, och flydde från Hans närvaro till olyckans hemvist; ändå, vad mild, vad ödmjuk Han var! Läsare, sträva efter att formas till Kristus - i Hans ödmjukhet.
Mot de stolta har Guds missnöje i alla tider visats.
Tänk på Farao. Den stolta monarkens språkruk var: Vem är Herren, att jag skulle lyda Honom? Men det Gudomliga Majestätet kunde inte tåla att förolämpas på det sättet; så därför förgjordes den ynklige lille masken med alla hans legioner - de sjönk som bly i de stora vattnen!
Tänk på Nebukadnessar. Hör hans skrytande utrop: Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära! Men Gud gick emot honom, och han vändes från människornas samhälle - för att äta gräs med markens djur!
Tänk på Herodes. Med vilken glädje han tog emot folkets bifall, när de ropade Det är en guds röst, och inte en människas röst! Men Herrens ängel slog honom - och han blev uppäten av maskar!
Men, samtidigt som Gud står emot de högmodiga - har Han lovat att ge nåd till de ödmjuka. De ödmjuka är de som får Hans särskilda hänsyn. Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga - dvs en av den Store Kungens palats, där Hans härlighets tron står - där de oräkneliga arméerna av keruber och serafer är utposterade, och där fullkomnade helgon bor. Men Han har en annan boplats: men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande.
O Herre, underkuva stoltheten i mitt hjärta; och hjälp mig att yttra, med hela mitt uppträdande - den ödmjuka ande som i Dina ögon har ett högt pris!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)