Predikan: Snärjda till den onda stund som kan falla över dem plötsligt

Predikan 14 feb 2021. Predikaren 9:11-12.

Bemötande av några argument för annihilationsläran

Innehåll

Inledning
Bemötande av några argument för annihilationsläran

• Argument 1: Det står att syndens lön är döden - medan det är de frälsta som har evigt liv.
• Argument 2: Bibeln talar om fördärv, förstörelse, att förgås...
• Argument 3: "Röken stiger upp..." i Upp 14:11 bör förstås utifrån gammaltestamentligt bildspråk där det innebär förintelse
• Argument 4: "Evigt straff" i Matt 25:46 kan lika gärna betyda att straffet är en evig konsekvens, att sluta existera för evigt.
• Argument 5: Orden som översatts till evighet och evig(t) betyder egentligen tidsålder och tidsåldrig(t)
• Argument 6: Bibeln lär inte ut att människan har en (odödlig) själ

Avslutning

Inledning 

Annihilation kommer av latinets annihilatio och betyder bokstavligen tillintetgörelse. Vi tror ju att Gud i begynnelsen har skapat allt ex nihilo - ur intet; men annihilationsläran lär ut att de flesta, de ofrälsta, till slut kommer att bli till intet - de kommer tillintetgöras, och inte hamna i Helvetet för att plågas för alltid, i medvetet tillstånd - Eternal Conscious Torment (ECT).

Olika varianter av annihilationsläran

Det finns lite delade meningar inom annihilationistlägret, lite olika varianter av annihilationsläran.
a. En del annihilationister tror att de förlorade syndarna tillintetgörs direkt vid den yttersta domen,
b. medan andra erkänner de bibeltexter som faktiskt talar om plåga, men menar att denna plåga inte varar för evigt utan till slut kommer att leda till att personen i fråga blivit tillintetgjord.

Den sistnämnda (b) kan tyckas mer hederlig, då den, som sagt, tar de bibeltexter som talar om plåga i viss beaktning.

Goda poänger hos annihilationslärans förespråkare

Annihilationister kan kamma hem en del lätta poänger, vilket kan göra en del mer beredda att anamma läran, att svälja allt med hull och hår. Annihilationister påpekar t. ex. att det står att syndens lön är "döden" (Rom 6:23) och att det talas om "fördärv" och att de frälsta har "evigt liv". Det bibliska språkbruket handlar oftare om död och fördärv kontra evigt liv, än "himmel eller helvete".

Helvetet som ett brinnande inferno där pilsvansade djävlar
med grillgafflar jagar runt folk mellan avsatser är ... obibliskt.
(Illustration: ur "Yttersta domen" av Hans Memling)

Det finns även många uppfattningar kring "Helvetet" som är rent traditionella och faktiskt inte finns med i Bibeln. Helvetet som en underjordisk grotta fylld av eld och bevingade, pilsvansade röda djävlar, och Djävulen, hållandes högafflar och grillpinnar, som skrattar och jagar runt folk mellan avsatser, som försöker undvika att ramla ner i elden är ju obibliskt. Ordet "Helvetet" finns inte heller med i originaltexterna till Bibeln. Dessutom har en del bibelöversättningar översatt Helvetet inkonsekvent eller förväxlat orden som Bibeln använder om de olika platserna i livet efter detta.

Tyder inte på att annihilationsläran stämmer

Så annihilationslärans förespråkare vinner en del poänger bara av att påpeka felaktiga, traditionella uppfattningar, som en del har kring Helvetet. Men det här blir ett halmgubbsargument, där man riktar bort uppmärksamheten från vad Bibeln faktiskt säger, och istället plockar isär de felaktiga uppfattningarna. Man säger därmed att man motbevisat att Bibeln lär om Helvetet, medan man i själva verket endast har motbevisat de felaktiga föreställningarna kring Helvetet, och så har man dribblat sig bort från att ta itu med vad Bibeln egentligen säger.

Bibeln lär ju fortfarande ut att de oomvända syndarna ska gå bort till evig pina (Matt 25:46, se även nedan för en förklaring av orden "evigt straff") - dock så är det i samma, eviga, eld där även Förtalaren ("Djävulen") och hans budbärare ("änglar") plågas i evigheters evigheter (Matt 25:41, Upp 20:10, 15).

Känslomässiga argument för annihilationsläran

Det finns även några sentimentala och obibliska argument som jag här väljer att inte mer ingående nämna eller bemöta, då de är irrelevanta och osakliga, och uppenbart obibliska; som går ut på att Gud är så kärleksfull att Han aldrig skulle "tortera" (deras ordval) Sina älskade barn för evigt. För de som hyser dessa uppfattningar återstår endast att läsa i Bibeln om Guds helighet och rättfärdighet; hur Hans domar är rättfärdiga och hur Han inte låter någon gå ostraffad; om hur ofta Gud är arg på de som syndar, och det står om Hans brinnande vrede som upptänds över de som gör det onda.

Helvetet handlar inte om att Gud skadeglatt torterar människor. Ordet tortyr är ett värdeladdat ord, man försöker genom att säga detta vinkla diskussionen och svartmåla motståndarsidan. "Tortyr" för ju tankarna till människors elaka uppfinningar i att plåga andra för nöjes skull eller desperata försök pressa fram information och bekännelser. Det är ju egentligen irrelevant vad man vill kalla det, frågan kvarstår om Bibeln lär ut ett straff med evig medveten plåga i Helvetet. Och, oavsett, måste vi ju alla tillstå att straffet som Gud berättar om i Bibeln att Han utdömer och utfärdar är  fullkomligt, perfekt rättvist och rättfärdigt. Om evig plåga är det straff Gud utdömer då är vi inga att ifrågasätta det eller använda nedsättande termer för att svartmåla det som "tortyr" och dylikt. Vi böjer oss under Gud och vad Han säger i Sitt Ord, erkänner att Han är fullkomligt god och rättfärdig och litar på att Han bestämt det rättvisa straffet för synden.

Vidare, är det enligt Bibeln bara de kristna, som är födda av Gud, som ångrat sin synd och vänt om i förtröstan till Honom, som är adopterade och upptagna som Guds barn - de syndare som inte ångrat och bättrat sig är Djävulens barn.

Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder. (1 Johannesbrevet 3:8-10 SFB)

John Stott

Annihilationister brukar även åberopa John Stott (1921-2011), en anglikansk präst och författare som var (och är) populär inom evangeliska kretsar och ska ha förespråkat annihilationsläran. Men att en populär präst, författare, teolog, pastor, etc. förespråkar en lära innebär inte nödvändigtvis att den är biblisk. Med det resonemanget kan man peka på en större majoritet med präster, författare och teologer som inte tror på Gud heller! Stott är dock även kontroversiell av flera anledningar än denna - han och hans ekumeniska rörelse blev kritiserad av den samtide evangeliske pastorn Martyn Lloyd-Jones (1899-1981) redan på den tiden; Stott menade att evangeliska kristna inte skulle separera sig från falska lärare och församlingar, utan sträva efter ekumenik.

Vad gäller Stotts ställningstagande i annihilationsfrågan är det klarlagt att han faktiskt aldrig tog ställning utan höll sig agnostisk - d. v. s. han visste inte. Citat som florerar av honom där han påstås förespråka annihilationsläran är egentligen tagna från en större kontext där han "tänker högt" om sina egna grubblerier och om varför han tycker frågan är svår - han bollar bibelverser som han anser tala "för" eller "emot". Så han tog alltså aldrig tydligt ställning. Man kan misstänka att han ändå såg att annihilationsläran inte höll, men att han inte ville tro på ECT. Han såg säkert att ECT är en oundviklig, biblisk lära men för obekväm för honom att vilja bejaka - medan annihilationsläran bara var för obiblisk för att han med gott samvete skulle kunna omfamna den. Och det kan man på något sätt tycka att han kan få en viss form av heder för.


Detta var några av de obibliska och osakliga argument som förs fram för annihilationsläran. I mina diskussioner med personer som förespråkat annihilationism, har jag även givetvis stött på en del bättre argument - bättre därför att de handlar om vad Bibeln säger. Trots allt är det ju irrelevant vad vi annars resonerar oss fram till eller tycker. Det är Bibeln som har det första och sista ordet. Det är dessa argument som jag finner värda att ta upp och bemöta mer ingående.

Bemötande av några argument för annihilationsläran

Argument 1: Det står att syndens lön är döden - medan det är de frälsta som har evigt liv.

Svar

Visst står det så, men man förbigår att förklara vad "död" kontra "evigt liv" egentligen betyder utifrån Bibeln och förutsätter att "dö" betyder att annihileras, medan "evigt liv" betyder "evig existens". Jag delar in svaret i två sektioner: död och evigt liv nedan.

a. Döden

Annihlationister begagnar sig faktiskt här av en ateistisk syn på döden. "Låt oss äta och dricka, ty imorgon dör vi" hade varit en giltig filosofi för en annihilationist (jfr. 1 Kor 15:32). Men enligt Bibeln betyder död ju inte att annihileras och upphöra att existera. Bibeln säger att "det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas" (Hebr 9:27). Hur kan man dömas efter att man dött om död betyder att bli annihilerad? Man finns ju då inte längre och kan inte dömas.

Blev Lasarus och den rike mannen annihilerade när de dog?

Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. När han plågades i Underjorden... [ropade han:] "jag plågas i denna eld" Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. (Luk 16:22-25)

Ordet "dö" och "dog" används även om Jesu död för oss på korset och någonting man påpekar är att Jesus inte blev straffad för evigt för våra synder, utan Han "dog". Men å andra sidan, om detta nu ska användas för att stödja annihilationsläran måste man dra det till sin logiska konsekvens och fråga sig: Blev Jesus annihilerad när Han dog på korset? Var den död Han dog och det straff Han tog på Sig för vår skull annihilation? Blev Han "förintad" och upphörde att existera i tre dagar för att sedan uppstå? Kan något som inte existerar bli återuppväckt? Upphörde Gud Sonen, den andra Personen i Treenigheten, att existera? Fanns det en tid, som villoläraren Arius förkunnade, "då Sonen inte var till"? En omöjlighet, en hädelse!

Jesu död innebar inte att Han blev annihilerad. Nej, sanningen är den att Jesus faktiskt led vårt helvetesstraff på korset. Vår Frälsare led ett så outsägligt lidande under Gud Faderns rättfärdiga vrede i vårt ställe, då Han bar våra synder. En vrede som inte innebar annihilation, utan en vrede och ett straff för synd och skuld med evig kostnad mot den evige Guden, som skulle ta mängder av människor varsin evighet i Helvetets alla kval, utan att vi någonsin själva skulle kunna avtjäna det till evig tid. Men Jesus är den evige Guden själv och kunde därför betala av straffet med Sitt lidande  under stunden på korset. Han svettades blod vid tanken i Getsemane, men Hans kärlek och lydnad till Fadern och Hans kärlek till oss var så stor, att Han var beredd och villig, och Han tog vårt straff på sig: allt detta mångfaldigt helvetiska lidande under Gud Faderns allsmäktiga, heliga och rättfärdiga vrede - för att frälsa oss!

När det gäller versen Romarbrevet 6:23 "syndens lön är döden": lägg märke till att Paulus i texten talar till kristna och argumenterar emot att man ska synda som kristen (6:1-14 "Ska vi synda så att nåden kan tillta?" 15-23 "Ska vi synda eftersom vi inte är under Lag utan nåd?"). Han pratar en del om att dö, men det är tydligt att det inte handlar om annihilation. Till exempel: 7:9-10:

Men jag, jag levde en gång i tiden utan Lag, men när budet kommit, upplivades synden, men jag, jag dog, och budet, det till liv, detta fanns av mig till död. Synden, som fått avstamp genom budet, grundlurade och tog ju livet av mig genom detta.

Så, som sagt, nej, döden betyder inte heller här annihilation.

En del går då vidare och gör skillnad mellan den första döden och den andra döden, som Uppenbarelsebokens 20:e och 21:a kapitel nämner. Men då har man egentligen också redan förlorat styrkan i sitt argument. Den första döden betyder inte att tillintetgöras, erkänner de, och varför skulle då den andra döden göra det? Dessutom berättar just de passager som nämner den andra döden, att den andra döden är eldsjön där man plågas dag och natt i evigheternas evigheter (Upp 20:10-14). Den andra dödens innebörd definieras direkt av sitt sammanhang. Argumentet försvinner alltså helt om man bara tittar på bibelverserna och deras sammanhang.

(De kan också argumentera kring "mellanstadiet" mellan den första döden, uppståndelsen och den andra döden; och själens odödlighet. Jag tar upp det argumentet mer ingående för sig självt nedan.)

Sedan tror, som sagt, inte heller alla annihilationister att döden betyder annihilation, utan att man dör och sedan kastas, bokstavligen, i eldsjön, men inte för att, som det står i Bibeln, plågas dag och natt i evigheternas evigheter, utan för att till slut brinna upp och bli annihilerad. Annihilationister som håller denna syn tillstår att det är en smärtsam plåga i straffet, och att man kan brinna i eldsjön i flera år tills man slutligen helt brunnit upp. Men, det finns inget utrymme för den förklaringen heller; eftersom det står att de "plågas dag och natt i evigheternas evigheter".

b. Evigt liv

Bibeln säger mycket riktigt att den som tror och är frälst har "evigt liv" (Joh 6:47). Men med "evigt liv" åsyftas inte en blott existens i evighet, och att de som inte har "evigt liv" därför kommer att upphöra att existera. Också här definierar Bibeln själv vad som just menas med "evigt liv", och det är inte bara att "existera för evigt", utan att känna den sanne Guden och Honom som Han sänt, Jesus Kristus (se Joh 17:3). Vi som är troende har evigt liv nu, redan idag! Vi har evigt liv, även om våra kroppar en dag ska dö och begravas (om Herren dröjer). "Evigt liv" övergår alltså detta jordeliv och att existera för evigt, att ha ett liv efter detta. Alla ska existera för evigt, ha ett liv efter detta och även få en kroppslig uppståndelse och fortsätta evigheten i evigt elände, eller i evigt liv i fullkomlig gemenskap med Gud.

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. (Dan 12:2)

Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. (Joh 5:28-29)

Argument 2: Bibeln talar om fördärv, förstörelse, att förgås...

Svar

Dessa ord betyder dock inte nödvändigtvis "förinta" i betydelsen att upphöra existera, bli annihilerad. Det finns flera tydliga exempel på hur ordet omöjligt kan betyda "förinta". Det grekiska ordet som man syftar på är ἀπόλλυμι, vilket ibland innebär "döda" (och dö betyder, som vi såg ovan, inte att upphöra att existera), "totalförstöra". Men samma ord används t. ex. också för det "förlorade" fåret, och de "förlorade" fåren av Israels hus - τα προβατα τα απολωλοτα. Dessa var inte förintade, de existerar i allra högsta grad.

Något som är förstört, kan mycket väl fortfarande existera, utan att bli annihilerat. Det existerar dock inte i sitt "bästa" skick, i dess huvudfunktion. Vi blev skapade till Guds ära, till att leva i gemenskap och kärlek med Honom, älska Honom, tillbe Honom, som det så fint står i en del trosbekännelser, att "ära Gud och åtnjuta Honom för evigt". Det gör ju inte de som plågas av Honom för evigt. De är på detta sätt förstörda. Och redan idag, i livet på jorden, är ju människan fördärvad: till sin natur Guds fiende, främmande och borta från Gud, i ett liv av synd och hat.

Vi måste tolka skrift med skrift, för att förstå vad som menas med orden "förstöra" och "fördärva". De tydliga med de otydliga. De tydligare texterna som beskriver "evig pina" och att "plågas utan ro eller vila vare sig dag eller natt i evigheters evighet", går före och hjälper oss med hur vi ska förstå orden. Vi ser istället att fördärv, förstörelse och att förgås o. s. v. ingenstans i Bibeln betyder att bli förintad eller annihilerad.

Argument 3: "Röken stiger upp..." i Upp 14:11 bör förstås utifrån gammaltestamentligt bildspråk där det innebär förintelse

Svar

Vad man syftar på är vad som står i Jesaja 34:10, d. v. s. ett enda ställe i Gamla testamentet, och inte alls ett vanligt "bildspråk" eller språkbruk som Gamla testamentet skulle använda för att beskriva förintelse. Nåväl, låt oss jämföra de två texterna i deras sammanhang:

Jesaja 34:10-15
Varken natt eller dag skall den branden slockna, ständigt skall röken av den stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon vandra där. Pelikaner och hägrar skall ta det i besittning, uvar och korpar bo där. Han skall spänna linor och lod över det till förödelse och ödeläggelse. Av dess ädlingar skall ingen finnas kvar som kan utropa någon till kung. Alla dess furstar blir till intet. Dess palats fylls av törne, nässlor och tistlar växer i dess borgar. Det blir en boning för ökenhundar, ett tillhåll för strutsar. Öknens vilddjur möter de tjutande ökendjuren, raggiga bockar bräker till varandra. Tornugglan kan där slå sig till ro och finna en viloplats åt sig. Där ordnar pilormen sitt bo och lägger sina ägg, kläcker ut ynglet och samlar det i sitt beskydd. Där kommer gamarna tillsammans, den ena efter den andra.

Uppenbarelseboken 14:9-11
En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: "Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.

Visst används ett par snarlika fraser, men helheten av vad som beskrivs i de båda passagerna är inte tillräckligt lika för att man ska kunna säga att Uppenbarelseboken 14:9-11 måste förstås utifrån Jesaja 34:10. Texten i Uppenbarelseboken talar gott och väl för sig själv och behöver inte "tolkas" (eller snarare, som det blir här, "fördunklas") utifrån Jes 34:10. Bilden av ett land som brunnit och sedan ödelagts är inte densamma som när det står om individer i Upp 14:9-11. Det står inte att röken från landet, eller någon rök av landets plåga stiger upp i evigheters evighet. Det står uttryckligen att landet ska ligga öde "från släkte till släkte". Texten fortsätter vidare med att beskriva ödeläggelsen.

Se skillnaden i Upp 14:9-11. Röken kommer från deras plåga och inte från dem. Det står inget om att de ödeläggs eller annihileras. Att röken från plågan stiger upp i evigheters evighet betyder inte att plågan har blivit tillintetgjord, poängen är att plågan fortsätter att plåga dem i evighet så de inte kan vila. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt... detta står EFTER att det står att röken stiger upp i evigheternas evigheter. Plågan är alltså inte tillintetgjord och inte de heller. De har ingen ro eller vila från att plågas. Men om de är annihilerade så är det irrelevant att säga att de inte har ro eller vila. Vilka de? De finns ju inte om de är annihilerade. Och varför skulle de som inte existerar bry sig om ro och vila. Att förstå det som annihilation tjänar emot textens själva syfte.

Här är även en del upplysande kommentarer från teologen John Gill (1697-1771) som hänvisar till några andra, mer sannolika bildspråk, som texten kan syfta på; översatt:

Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter: D. v. s. röken från den eld som plågar dem kommer för evigt att stiga upp. Eller, med andra ord: Det finns inget slut på deras plågor. Av denna anledning kallas deras lidande för evig eld, evigt straff och evig förstörelse (Matt 25:41). Rök är även väldigt jobbig och besvärande, och nämns därför för att framställa hur outhärdligt de ogudaktiga har det. På det sättet används orden även av judiska författare. Man kan läsa om תנן גהנם "helvetets eld" (r), vilken de ogudaktiga kommer att uppleva ansikte mot ansikte i den kommande världen.

De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt: Den gudomliga vredens eld som plågar dem slocknar aldrig, och masken från samvetet som gnager dem dör aldrig. Det här går emot en judisk uppfattning om att de ogudaktiga i helvetet ibland får vila. De talar om änglar som blåser bort röken, så att de får vila en och en halv timme. Detta sägs ske tre gånger om dagen och varje gång Israel säger "Amen, låt hans stora namn bli välsignat" (s). Vidare tror de att helvetets eld aldrig brinner på sabbatsdagen och att inte heller dess rök stiger upp då, samt att de ogudaktiga alltid har vila på de dagarna (t). Fast ibland säger även de emot sig själva och säger sanningen: att de aldrig har vila (u).

(r) Targum i Psal. xxxvii. 20. T. Bab. Bava Bathra, fol. 75. 1. Caphtor, fol. 109. 1. (s) Zohar in Gen. fol. 47. 4. (t) Zohar i 2 Mos fol. 36. 4. & i 3 Mos fol. 45. 3. & i 5 Mos fol. 115. 3. T. Bab. Sanhedrin, fol. 65. 2. Yalkut Simeoni, par. 2. fol. 149. 1. Nishmat Chayim, fol. 39. 1. (u) Zohar i 2 Mos fol. 62. 3. T. Bab. Sabbat, fol. 152. 2.

Så poängen i Jesaja är att landet ska ödeläggas och ligga ödelagt för evigt. Poängen i Upp 14 är att människorna ska plågas i eld för evigt.

Argument 4: "Evigt straff" i Matt 25:46 kan lika gärna betyda att straffet är en evig konsekvens, att sluta existera för evigt.

 

Svar

Inte alls. Ordet för straff är κολασις vilket ordagrant är samma ord som tuktan på svenska. Ordet bär alltså betydelsen av ett straff med smärta, spöstraff, pina. Det handlar väldigt tydligt, alltså, om en evig bestraffning, med evig pina och plåga. Det kan inte förstås som att upphöra att existera. Tolkningen "evigt upphöra att existera" är helt enkelt omöjlig.

Argument 5: Orden som översatts till evighet och evig(t) betyder egentligen tidsålder och tidsåldrig(t)

Svar

Det stämmer att något eller några av orden som översatts till 'evighet' (grekiska ordet αιων [aion]) på vissa ställen mer korrekt bör återges med 'tidsålder'. Den här betydelsen gäller dock inte alla ställen, och man behöver se till sammanhanget. Uttrycket "evigheters evighet", som i så fall borde ha haft betydelsen "tidsåldrars tidsåldrar" är däremot ett uttryck som i praktiken innebär en oändlig tid, en evighet. Och adjektivet av ordet (αιωνιος [aionios]) betyder faktiskt alltid 'evig(t)' i Bibeln.

Gud är "från evighet till evighet", är prisad och välsignad och har äran "i evighet" och "evigheters evighet" (Rom 9:5; 16:27; 2 Kor 9:9; 11:31; Jud 1:5), Hans Ord förblir i evighet, Hans tron står i evigheters evighet, Han är den samme igår och idag och i evighet (Hebr 1:8; 13:8; 1 Petr 1:25). Inte vill ju annihilationister  hävda att detta egentligen ska betyda "tidsålder" och att Gud inte är evig utan endast existerar under ett antal tidsbegränsade tidsåldrar. Eller när det står att vi som har del i Kristus ska leva i "evighet" (Joh 6:51,58), är det ju inte många annihilationister som vill hävda att vi endast ska leva under en begränsad tidsålder, utan för alltid. Varför skulle det då betyda "tidsålder" när det gäller de förlorade? Man har redan bestämt sig för att tro på annihilation och väljer att läsa in det i de texterna så att det ska passa med den läran. Man tillämpar en dubbel standard och översätter samma ord till "evighet" och till "tidsålder" godtyckligt, efter hur det passar ens teologi. Man låter inte Bibeln forma ens teologi, utan ens teologi forma hur man vill översätta och tolka Bibeln.

Detsamma gäller adjektivet "evig", för alla de gånger de står att Gud är "evig" och vi har "evigt liv". Det betyder ju inte att Gud är "tidsåldrig" (bara existerar för en tid), eller att vi endast ska leva en extra tidsålder jämfört med de icke-frälsta.

I själva verket är det här argumentet ett annat exempel på enkla poänger annihilationister kan kamma hem och hur de kan få mer lättlurade personer att svälja allt med hull och hår. Man visar vissa exempel där "evig" hellre bör betyda "tidsåldrig" och så tror man att det är så överallt i Bibeln, inkl. när det talas om den eviga plågan i Helvetet. Men man visar inte vad det i förlängningen leder till - att Gud i så fall inte är evig och att vi i så fall inte heller har evigt liv och får vara hos Gud för evigt.

Argumentet är dessutom inkonsekvent och hänger inte ihop med övriga argument de använder om evigt straff och evigt liv. Hur blir det med det "eviga straffet" som de argumenterar innebär att "evigt" vara utplånad? Varar alltså denna utplåning endast en "tidsålder"? Vad händer efter det? Blir de inbringade i existensen igen för att bli utplånade genom smärta i eld och så fortsätter det i all oändlighet (i praktiken blir de ju då ändå plågade för evigt) - eller blir de inbringade i existensen igen och har avtjänat sitt straff och får komma in i Guds närvaro? En lära som liknar skärselden, universalism (att alla blir frälsta till slut) och att vi kan förtjäna vår frälsning genom att avtjäna vårt straff. Korset behövs då inte egentligen.


Måhända finns det annihilationister som är konsekventa och menar att vi endast har tidsbundet liv och att Gud inte är evig. Åtminstone är de ärliga med sig själva, men sådan konsekvens och "ärlighet" innebär också öppet hädisk villolära, som förnekar att Gud är evig, går rakt emot Bibeln och leder till många andra filosofiska och existentiella problem, som också ateister får brottas med. Om det inte finns en evig Gud, eller om Gud inte är evig, varifrån kom Han? Fanns det någonting innan Honom, finns det en högre, evig Gud som skapat Gud? Jfr. Upp 1:8; 22:13; Jes 41:4; 43:10.

Argument 6: Bibeln lär inte ut att människan har en (odödlig) själ

Svar

Det här argumentet är likt det första i listan, och används ibland som en utgångspunkt för hela diskussionen. Man menar att det har skett ett paradigmskifte och att läran om Helvetet enbart vilar sig på en felaktig och traditionell uppfattning om att människan har en odödlig själ - man försöker dribbla förbi diskussionen om huruvida Bibeln faktiskt lär att Helvetet finns. Man verkar genom detta argument få det till att vi inte tror på Helvetet för att det står i Bibeln, utan för att vi tror att människan har en odödlig själ, och att vi utifrån denna uppfattning tror på Helvetet som en förvaringssal eftersom syndarens själ är odödlig. Hon får inte komma in i Himlen, och därför är hennes själ tvungen att förvaras någon annanstans, eftersom den är evig - och det verkar inte finnas någonting som Gud kan göra åt saken. Det verkar alltså enligt detta argument som att det bara räcker med att visa på att människan inte har någon odödlig själ, så har man därmed också visat att Helvetet inte finns. Vips, så har man helt sluppit undan att ta itu med bibelorden som rör Helvetet!

Men nu är det ju så att vi tror på Helvetet, därför att Bibeln lär att folk kommer till Helvetet, och att detta är ett straff de förtjänar. Att straffet är evigt, för att de förtjänar det, inte för att deras själar är odödliga och "måste" förvaras någon annanstans än i Himlen, och att denna plats "råkar" vara ett brinnande inferno. Bibelns Gud är inte en maktlös, förtvivlad gud som råkade klanta till det med att skapa odödliga själar och nu inte har något annat val än att placera de som inte blivit frälsta i Helvetet trots att han egentligen bara skulle vilja tillintetgöra dem så att de slapp plågas. Nej, Gud är allsmäktig och rättfärdig och de som hamnar i Helvetet är där för att Gud är rättfärdig och för att de, genom sin synd och sitt uppror och hat mot Honom, har förtjänat det.

En del går ännu längre och säger att människan endast är en kropp och att det inte finns någon utomkroppslig "ande" eller "själ" hos människan. Därför, när kroppen dör och ruttnar bort, är också personen död och borta; eller när kroppen dör, "stängs personens existens av" för att sedan återuppstå och kastas i eldsjön, brinna upp och så finns ingenting kvar av människan, ingen ande, själ eller något medvetande. Man menar att Bibelns ord för "själ" eller "ande" egentligen betyder andra saker: som livskraften, andningen - ungefär som strömmen går igenom en lampa som är påslagen. Stängs den av försvinner strömmen, själen eller anden är bara detta, att kroppen lever och andas, är "på".

Vad "ande" och "själ" verkligen betyder och innebär är lite klurigt att bena ut, och många kristna och även teologer idag har nog en lite väl förenklad bild som inte alltid gör rättvisa åt ordens alla användningsområden i Bibeln. Och den ovan nämnda definitionen blir också en alldeles för stor förenkling; den stämmer inte heller överens med Bibelns definition av själen eller anden. Bibelns grundtexter använder ibland de hebreiska respektive grekiska orden för "själ" (נֶ֫פֶשׁ [nefesh] resp. ψυχη [psyche]) i lite olika bemärkelser och mycket riktigt även som livskraft eller andningen, som exempelvis i skapelseberättelsen (1 Mos 1:20; 2:7). På andra ställen ser man dock att det med själen åsyftas någonting av det inre jaget, som upplever känslorna, bortom eller utöver kroppen, och alltså inte endast ett ord för "livskraften" (1 Mos 42:21; Job 14:22; Ps 42:7; Matt 10:28; 26:38; Joh 12:27). Ibland är distinktionen mellan själ och ande också otydlig och inte så enkel att göra. Annihilationister visar åter igen på ena sidan av användningen av orden och får det till att "traditionellt" kristna inte egentligen vet vad Bibeln säger. Det här är alltså ett ytterligare exempel på lätt hemkammade poänger som vilseleder de godtrogna att svälja allt med hull och hår.

Tydligt är att en ande enligt Bibeln är ett levande, personligt, men immateriellt, okroppsligt "väsen", eller varelse. En väsentlig sanning är ju den att Gud är ande (Joh 4:24), det vill säga ett levande, personligt, immateriellt väsen, utan kropp. Likaså är det väsentligt viktigt att påpeka och bekänna att den helige Ande, en av de tre personerna i gudomen, är en person, och inte enbart en "kraft" (läs mer om Treenigheten och den helige Ande här och här). Änglar är andar (Hebr 1:14), personliga immateriella väsen, likaså onda andar som färdas omkring och gör ont, och som även kan besitta människors och djurs kroppar (Mark 5:13).

Människan som "väsen" är ju givetvis en hel varelse av både ande och kropp. Endast i anden och utan kroppen är människan inte hel, hon känner sig naken, avklädd, fram till den slutliga uppståndelsen med de förhärligade kropparna (2 Kor 5:1-8). Men, utöver detta, varför skulle det plötsligt bli en så radikalt annorlunda betydelse när det talas om människans ande? Varför skulle människans ande plötsligt bara vara en "livskraft" eller "andning", när andar annars inte är det? I Första Korinthierbrevet 2:11 talar Paulus om hur människans ande vet vad som finns i människan, liksom Guds Ande vet vad som finns i Gud - människans ande är alltså personlig likt Guds Ande och är en "vem" som kan "veta". Vårt varande är alltså enligt Bibeln inte endast beroende av kroppen, vi kan ha en utomkroppslig tillvaro i anden. Paulus talar, som sagt, om att vara borta från kroppen och i anden, och att vi som människor, direkt efter döden, kommer att befinna oss i en utomkroppslig tillvaro - kristna kommer att vara "borta från kroppen, hemma hos Herren" (2 Kor 5:8).

Här är några bibelcitat om att vi som andar lever vidare efter döden utan kroppen och hamnar i Underjorden/Dödsriket i väntan på den yttersta domen, där vi kommer återuppstå och gå vidare i evigheten med nya kroppar:

En beskrivning (inte en liknelse!) av vad som händer efter döden, av Underjorden (Dödsriket) och dess geografi med en paradisdel och brinnande plågo-straffdel åtskiljda av en gapande klyfta man kan kommunicera över:

Luk 16:19-26
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. När han plågades i Underjorden*, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. (Luk 16:19-26, *felöversatt av Folkbibeln, rättad)

Jesus i paradiset med rövaren på korset direkt efter döden:

Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Luk 23:43)

Jesu ande levde kvar efter Han dog på korset, kom till paradisdelen av Underjoden och predikade över klyftan till de förlorade avlidnas andar i fängelset:

Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. (1 Petr 3:18-20)

Samuels ande blir frammanad från Underjorden:

Kvinnan frågade: "Vem skall jag då mana fram åt dig?" Han svarade: "Mana fram Samuel åt mig." Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop och sade till Saul: "Varför har du lurat mig? Du är ju Saul." Kungen sade till henne: "Frukta inte. Vad är det du ser?" Kvinnan svarade Saul: "Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden." Han frågade henne: "Hur ser han ut?" Hon svarade: "Det är en gammal man som kommer upp, klädd i en mantel." Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. Samuel sade till Saul: "Varför har du stört mig och manat fram mig?" Saul svarade: "Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har vikit från mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du skall låta mig veta vad jag skall göra." (1 Sam 28:11-15)

Moses och Elias andar kommer till förklaringsberget:

Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." (Matt 17:1-4)

Mer bevis på att man är vaken och medveten i Dödsriket/Underjorden ("hålan" missvisande översatt till grav) - de talar och är tvingade att bära sin skam:

Starka hjältar skall tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd. Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land. Där ligger Elam med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, ty de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna. Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, ty de spred skräck i de levandes land. Inte heller får de ligga bland de fallna, oomskurna hjältarna, som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, ty de spred skräck i de levandes land. Också du skall krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd. Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven. Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, ty de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. Farao skall se dem, och han skall trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren, HERREN. Ty jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren, HERREN." Hes 32:21-32

Dödsriket/Underjorden töms (Hades felaktigt av SFB översatt till "Helvetet"), alla får uppståndelsekroppar, som passar deras eviga destination, och går vidare, antingen in i evig salighet, eller evig dom

Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och [dödsriket] gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
(Upp 20:13 SFB)

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.
(Dan 12:2 SFB)

Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
(Joh 5:28-29 SFB)

Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga?
(Rom 9:21-22 SFB)

Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag. Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt. Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött. Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans. Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.
(1Ko 15:35-44 SFB)

Själen - odödlig?

Att vi lämnar kroppen och lever vidare efter döden är alltså tydligt. Men om vår själ, eller ande, är evigt "odödlig" är egentligen ointressant. Och jag är beredd att erkänna att det blir lite väl förenklat att uttrycka sig på det sättet. Men vad vi vet är ju att all existens är beroende av Guds uppehållande kraft. Självexistens, egenskapen att existera av sig själv, är en gudomlig egenskap, en av de okommunicerbara attribut som endast Gud besitter. Även vi som har "evigt liv", har det inte i oss själva, utan i Jesus Kristus, och vi blir bevarade och uppehållna av Han som uppehåller allt genom Sitt mäktiga ord (Hebr 1:3), Han genom Vilken allt består (Kol 1:17). Likadant är det med de som är i Helvetet: de fortsätter att existera, inte för att de genom sin egenskap av att ha en odödlig själ existerar för evigt i sig själva, utan för att Gud uppehåller dem till det ändamålet. Jonathan Edwards säger någonting mycket insiktsfullt i sin predikan Sinners in the hands of an angry God - 'Syndare i händerna på en arg Gud' - då han varnar de som går förlorade: "Gud kommer inte ha någon funktion att fylla med dig utom att lida elände; du kommer fortsättas att finnas till inget annat syfte; ty du kommer vara ett kärl av vrede anpassad till förstörelse; och det kommer inte finnas någon annan användning för detta kärl än att fyllas med vrede"

Avslutning

Det här är ju förstås en fruktansvärd och svindlande tanke och det är ingenting jag talar om med lättsamhet. Helst vill vi ju inte tänka på det, när vi tänker efter. Att en människa ska lida under en allsmäktig Guds vrede, vad en Allsmäktig kan åstadkomma, när Han är arg - varken mer eller mindre, givetvis, än vad Han i Sin rättvisa kräver. Vilken obegriplig, obeskrivlig pina! Och att lida den fullständigt, och hållas existerande, medveten, för evigt. Utan något hopp om att någonsin svimma, förlora medvetandet, eller dö av smärtan. Plågas utan ro eller vila vare sig dag eller natt i evigheters evighet! När vi tänker på detta borde vi fyllas av medlidande med alla våra icke-frälsta medmänniskor och vilja nå dem, för att varna dem för denna verklighet och berätta de goda nyheterna, Evangeliet.

Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont. Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor... (2 Kor 5:8-11)

Läran om Helvetet är viktig för att den visar vilken allvarlig situation de förlorade befinner sig i. Den visar också Guds kärlek i Jesus Kristus, att Han kom för att lida och dö under detta fasliga vredesstraff på korset. Det var inte ett dugg mer lindrigt än vad det skulle vara för oss att hamna i Helvetet för evigt - Han var själv så rädd och full av fasa inför bägaren med Guds vrede som Han skulle dricka, att Han svettades blod då Han bad i Getsemane. Han kunde bara betala av den eviga skulden snabbare än vad vi kunde, under stunden på korset, då Han själv är den Evige Guden. Hans lidande och död på korset blidkade fullständigt Guds vrede å syndares vägnar, så att vi slipper hamna i Helvetet, och istället får komma till Honom, för evigt.

Sammanfattning: Annihilationsläran - en villolära

Sammanfattningsvis, kan annihilationsläran inte på ett bra sätt redogöra för de bibeltexter som faktiskt talar om evig, medveten plåga i Helvetet. Annihilationister kan kamma hem en del goda poänger som vi alla kan hålla med om, men som dock inte i sig tyder på att annihilationsläran har rätt. Då de inte vill kännas vid och bemöta bibeltexterna om Helvetet rakt, försöker annihilationister  att gå in från sidan, ta upp olika sidofrågor, som de menar ska knuffa omkull läran om evig medveten plåga i Helvetet "från sidan", men som inte gör det. En del av sidofrågorna leder istället in på sådana sidospår som ibland - om man går hela vägen i resonemanget - sätter ännu fler väsentliga läror som rör Guds väsen, egenskaper och karaktär, på spel: inte minst Guds eviga natur, Guds vrede och Jesu lidande på korset. Annihilationsläran står därmed för en annan gud, en annan Jesus, ett annat kors och ett annat evangelium. Den är en villolära som ifrågasätter en eller flera väsentliga läror i den biblisk-kristna tron.

Må nu alla rannsaka sig och omvända sig efter denna läsning, som inte borde lämna någon oberörd.

Plötslig undergång, utan hjälp! (Thomas Vincent)

"God's Terrible Voice in the City." Denna bok skrevs kort efter den stora branden i London 1666 som förvandlade den berömda staden London till en ruinhög!)

Vi läser i Psalm 75:9: Ty i HERRENS hand är en bägare. Den skummar av vin, den är full av tillblandad dryck och han häller upp. Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten. Han kanske låter Sitt folk dricka toppen av det; men den bittraste och grumligaste delen, som är i botten - ska de ogudaktiga dricka upp i Helvetet! Om Gud piskar Sina barn med käppar - så kommer Han att gissla Sina fiender med skorpioner!

De ogudaktiga kommer att känna hur ont och bittert det är att så fräckt sticka upp mot Gud, genom deras ohyggliga eder och hädelser, genom deras hemska ondska och styggelser, genom vilka de, liksom, utmanar Gud att göra Sitt värsta emot dem!

Säkerligen - de domar som särskilt är avsedda för de ogudaktiga har ännu inte kommit! Och de kommer bli överstigande stora, på grund av den renare och mer oblandade vrede som kommer åtfölja dem!

När Gud drar fram Sitt blixtrande svärd, och gör redo Sin skarpa pil på bågsträngen; när Gud kläder Sig med ilska som klädsel, och Hans hand fattar tag i hämnd; när deras olagligheter är fullmogna, och dagen för deras hemsökelse och vedergällning är kommen - hur kommer då de onda att bli förskräckta! Vilken häpnadsväckande skräck kommer då att överraska denna vidriga generation! Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Hesekiel 22:14

Då kommer Herren ryta från Sin heliga boning med en så fruktansvärd röst, som kommer få det att ringa i deras öron, deras hjärtan att bäva och skälva! Han kommer ryta som ett lejon och slita dem i stycken - och det kommer inte finnas någon där, att rädda dem!

Jag antar att de inte just nu förväntar sig domen, eller fruktar den - mer än hela världen fruktade sin översvämning på Noas tid; eller Sodom och Gomorra sin uppbränning - eftersom bedräglig synd har gjort deras hjärtan hårda! Lång fortsättning i synd, ostraffad, har brännmärkt deras samveten som med ett strykjärn! När män växer obotligt hårda mot återkommande och alla förebråelser - vad följer, annat än plötslig undergång, och dessutom utan hjälp! När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. (1 Tessalonikerbrevet 5:3)

Och om någon i denna perversa och onda generation går bort utan en märkvärdig förstörelse i tiden, kommer Gud göra Sin rättvisa tydlig på dem i den eviga världen - när Han klappar igen deras själar som fångar i helvetets djupaste fängelsehåla, och utser:
hemska djävlar till deras fångvaktare;
eldslågor till deras kläder;
ohyggliga fasor och eländen till deras föda;
andra förbannade, plågade andar till deras kamrater;
där de måste ligga bundna i mörkrets kedjor, fram till den stora domedagen!

Och när den fruktansvärda dagen slutligen är kommen, och änglarna stött den sista basunen, och samlat de utvalda till Kristi högra sida - då kommer en att sändas med nycklarna till den bottenlösa avgrunden, och det underjordiska fängelset kommer öppnas för en stund; och som så många skurkar i kedjor, kommer de, tillsammans med alla deras medsyndare, föras fram, och förenas med deras kroppars smutsiga kött, som, likt en smutsig trasa, de ska klä på sig; och med högst ynkliga ansiktsuttryck, och skälvande leder, och hemska skrik, och outsäglig förvirring och skräck - ska de se Herren Jesus Kristus, som de under sin livstid föraktat och skymfat - komma ned från himlen i flammande eld, för att ta hämnd på dem! Han Själv kommer att döma dem till den eviga eldens lågor, och köra bort dem från Hans tron och närvaro - till Helvetets yttersta mörker, där de måste ta sin boning för evigt!

Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
(Hebreerbrevet 10:31 SFB)


(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Guds Lamm stektes i Guds vredes eld! (Thomas Watson, 1620-1686)

Meditera mycket över Helvetet. Låt oss gå till Helvetet i kontemplation, så att vi inte måste gå till Helvetet i kondemnation.

Hur hopplöst det är för de förbannade! Det finns varken paus eller lindring i deras pinor. De gamle kvädade om Endymion, att han fick tillåtelse från Jupiter att alltid sova. Vad skulle inte de förbannade i Helvetet ge för en sådan licens!

Att seriöst meditera över Helvetet, skulle få oss att frukta synden som Helvetet. Synden är Helvetets bränsle! Synden, likt Simsons rävar, bär förtärande eld i sin svans.

Att meditera över Helvetet bör få ett Guds barn att jubla. En troende kan vara rädd att tänka på plågans plats - men jubla över att tänka på att han aldrig ska komma till den platsen. Ett Guds barn, när han tänker på Helvetet - jublar han med bävan. Ett fängelse är inte gjort för att kungens son ska sättas där. En stor naturalist observerar att inget så snabbt släcker eld - som salt och blod; men jag är säker på detta - saltet gör ångerns tårar salta, och Kristi blod kommer släcka Helvetets eld för en troende.

Kristus själv har känt Helvetets pinor för dig - Guds Lamm stektes i Guds vredes eld! Genom Hans brännoffer är Herren nu blidkad gentemot Sitt folk. O hur må de gudfruktiga jubla! Kristus var för en tid i Guds vredes brinnande smältugn - så att eld inte kan skada någon troende. De heliga har Kristi rättfärdighets klädnad på sig, och Helvetets eld kan aldrig sveda denna klädnad!

Alltså ingen fördömelse nu för de i Den Smorde Jesus. Rom 8:1

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Att Frukta Gud

I söndags predikade dennna mask fortsättningen av Nahums bok, utifrån 1:2-13. Bl a om gudsfruktan, att frukta Gud. Betyder det inte att man är rädd för Gud, utan något annat? Nu får vi se vad texten tyder på.

Även lite intressanta saker som står i hebreiska originaltexten och om att Jesus är med i texten på ett par ställen.

Jag råkar också säga att det bara finns 2 bibelöversättningar på svenska. Det finns ju fler men inte som är i tryck och speciellt tillgängliga köpa normalt (såvitt jag försökt.)

Felix har haft omkring 1800 år i Helvetet för att gräma sig över sin dårskap! (James Smith 1865)

Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig."
(Apostlagärningarna 24:25 SFB)

Här är Felix och lyssnar på aposteln Paulus. Han är uppmärksam. Han är intresserad. Han är påverkad. Han blir förskräckt. Han inser något av evighetens allvar. Han känner oro - men den är inte tillräckligt djup, därför säger han: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig." Han vägrar inte helt - men han skjuter upp frågan. Han trodde det skulle finnas en lämpligare tid - men det fanns det inte! Felix har haft omkring 1800 år i Helvetet för att gräma sig över sin dårskap! Han ångrar den just nu och kommer ångra den för evigt!

Många har tagit efter hans dumma uppförande. De säger till Guds tjänare: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig."

Vad de egentligen säger är: "Jag älskar synden. Den är mitt rätta element. Den är min glädje. Jag kan inte ge upp den just nu. Dansen, glädjefesten, den här världens seder, dessa är saker som jag gillar. Jag är inte beredd att skiljas från dem, och omfamna evangeliet du predikar. Gå din väg för den här gången. Jag vill hellre vara som jag är, åtminstone lite längre. Jag vill inte bli räddad just nu. Allteftersom, när jag är för gammal för att njuta av synden, eller när sjukdom gjort mig för svag att följa några köttsliga begär - då, vid denna lämpliga tid, ska jag kalla på dig."

Åh, syndare! Syndare! Kommer du att avvisa Guds nådefulla inbjudan - ska du slå dövörat till barmhärtighetens budskap?

Ska du fortsätta i synden tills du ligger ner i svart förtvivlan?

Ska du gå till Helvetet - när du är så nära Himlens portar?

Ska du gå under i din egen bedräglighet?

Har du ingen gudsfruktan?

Har du ingen rädsla för eviga plågor?

Har du ingen önskan att undfly den kommande vreden?

Vad ska du göra på den skräckdagen...
när döden griper dig
när den rättvise Domaren avkunnar domen över dig
när Satan tar fast dig
när Helvetet öppnas för att sluka dig
och när den infernaliska avgrundens portar stänger in dig för evigt?

Vad ska du göra?

Vad kan du göra?

Vem kan du fly till för hjälp?

Hur ska du, hur kan du, fly undan?

Ack! Att fly undan kommer vara omöjligt då!

Då kommer hoppets dörr vara stängd för evigt!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Han trodde aldrig att han skulle falla ner i Helvetet! (James Smith, 1865)

Döden har en röst - den sänds med ett meddelande till oss. Den säger: "Jag kommer snart och tar dig! Var beredd!"

Plötslig död påminner oss om att...
tiden är kort
livet är osäkert
döden alltid är nära
vi kan dö när som helst
det finns bara en tunn hinna mellan oss och evigheten
döden är att gå till en evig hemvist, varifrån vi aldrig kommer tillbaka!

Döden är alltid allvarsam! Särskilt PLÖTSLIG död. Det bör göra oss allvarliga. Det bör leda till reflektion.

Anta att jag skulle dö plötsligt. Det kan ske. Det finns ingen säkerhet mot det. Det är möjligt, om inte sannolikt:
"Faror står tätt omkring
För att knuffa oss till graven!"
Vilken som helst av dessa faror kan knuffa ner mig, och på ett ögonblik säras kropp och själ. Ja, tänk om det skulle hända - är jag beredd?

För den sant kristne är plötslig död - plötslig ära! Själen färdas av för att vara hos Kristus - vilket är mycket bättre än att vara kvar här på denna fattiga jord.

Men skulle detta vara mitt fall? Är jag verkligen i Kristus? Är jag verkligen född på nytt? Detta är allvarsamma frågor! Utan den nya födelsen finns det ingen räddning. Om jag skulle inbilla mig att jag är född på nytt fast inte är det, och då, förledd av ett tomt hopp, om jag skulle dö plötsligt - vilka fasansfulla konsekvenser som skulle följa! Ett sådant misstag kan aldrig rättas till. Dess effekter måste man stå ut med för evigt!

Anta att jag skulle dö plötsligt idag! Det kan ske! Och om jag dör
var ska jag tillbringa denna kväl?
var ska jag vara imorgon?
vad blir min eviga plats?

Jesus talar om en som i detta liv hade allt hans hjärta kunde önska; och för att varna oss för att försumma själen medan vi festar med kroppen, yttrar Han dessa allvarsamma ord: "Den rike mannen dog och begravdes; och i Helvetet lyfte han sin blick och var i plågor!" Mycket sannolikt, blev han överraskad - han trodde aldrig att han skulle falla ner i Helvetet!

Jag vågar säga, att ingen av hans vänner antog att han lyfte sin blick i Helvetet, i plågor. Men så var det, och han är i plågor nu, och i dessa plågor kommer han vara för evigt!

O fasansfulla situation! Men kommer jag hamna i den? Ja det är möjligt - mer än möjligt!

Om jag dör plötsligt som en sann kristen - hur härlig kommer övergången bli. Hur underbart att vara en timme i en fattig värld som denna - engagerad i dess svåra plikter, att genomgå dess jobbiga prövningar, och lida från dess onda vanor och seder; och nästa ögonblick vara i Guds närvaro, plötsligt fri från synd, sorg, bekymmer och trubbel; bortom räckhåll för tvivel, rädsla och djävulen; och att åtnjuta säkerhet, förnöjelse och glädjefullhet för evigt.

Men alternativet! Ah, alternativet! Om jag dör plötsligt, och dör ohelig och oräddad - vad fasligt att bara tänka på! Men vad måste verkligheten vara? Att vara en timme i bekvämhet, omgiven av snälla släktingar och vänner, i hoppets och barmhärtighetens land, och i nästa ögonblick i regionerna av evig förtvivlan, fylld av ångest, bittra grämelser och hopplös misär!

Läsare, du kan dö plötsligt! Du kan dö idag - och om du gör det, kommer ditt tillstånd vara fastslaget för evigt. Det finns ingen säkerhet om liv bortom detta nuvarande ögonblick. Därför, se till att göra din kallelse och utkorelse fast!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Om några dagar kanske jag är i Helvetet (James Smith 1865)

Min tid är kort!
(Job 10:20 SFB)

Du kanske lever som om du trodde att dina dagar kommer bli många - och lever i synd och dårskap, och struntar i dina eviga bekymmer! Du kanske planerar och beräknar, som om du skulle leva här för evigt, eller åtminstone är säker på många kommande år. År! Men, vi är ju inte säkra på månader, veckor, dagar, timmar, inte ens minuter! I bästa fall är vår tid kort!

Om min tid är kort, då kommer tiden snart sluta med mig, evigheten kommer snart öppna sig över mig och jag ska snart veta vad Himlen, eller Helvetet, verkligen innebär! Hur allvarligt!

Om några dagar, kanske jag är i Himlen! Jag kanske ser Lammet på tronen. Jag kanske går med den triumferande skaran i Guds närvaro.

Men om några dagar, kanske jag är i Helvetet! I Helvetet? Ja, i Helvetet!
I eld som aldrig släcks!
I evinnerliga brännanden!
I outsägliga plågor!
Djävlarnas lekboll.
Fördömda själars kompanjon.
Under Guds fördärvande, sprängande och förvissnande förbannelse.
Helvetet! Vem kan säga hur Helvetet är? Vem kan beskriva dess tortyrer, dess fasor, dess skräckinjagande miljöer?

Min tid är kort! Ja! Då måste jag snart vara i Himlen - eller Helvetet.

Läsare, dina tid är kort! Den kan vara mycket kort - mycket kortare än du räknat ut. Tänk om den skulle ta slut! Tänk om bestämmelsen gått fram från den eviga tronen: "Imorgon ska du dö!" Och du fick veta det genom någon angelisk budbärare som hörde det uttalas - hur skulle du känna dig? Hur? Vad skulle du göra? Var skulle du vara i evighet?

Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.
(Psaltaren 90:12 SFB)


(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Guds godhet och kärlek i vårt lidande

Omid i vår församling har haft några predikningar om lidande utifrån Jobs bok. Denna är från förra söndagen:

Hur kan en god Gud skicka människor till Helvetet?

Omid svarar på frågan.



||

24 timmar i Helvetet! (James Smith, 1858)

Varför klagar en människa här i livet?
(Klagovisorna 3:39)

Då och då frestas jag att klaga på min svåra lott och tänka att jag blivit strängt behandlad. Otacksamheten reser sig och arbetar i mitt hjärta. Detta gör mig alltid eländig. Då finner jag det givande att titta ner i Helvetet och få upp ögonen för att dess fasor och kval är vad jag rättvist förtjänar.

Om någon någonsin förtjänar att komma till Helvetet - så är det jag!

Om rättvisa någonsin hedrades genom att fördöma en syndare - skulle det varit genom mig!

Om någon någonsin blivit frälst av nåd allena - så är det jag!

Ska då jag, som förtjänar att vara i Helvetet, men inte är det;
ska jag, som är en arvinge till Himlens härlighet - fastän ingen annan förtjänat det mindre;
ska jag, på grund av några prövningar, bekymmer och besvikelser, eller för att jag har ett tungt kors att bära--
ska jag våga knota, oroa mig, eller klaga, eller tycka att jag blivit strängt behandlad?

Chockerande motsägelse!

Vad är mina nuvarande smärtor och lidanden - jämfört med det Helvete jag förtjänar!

Alla de trångmål som jag kallas att utstå här på jorden - inget av dessa kan jämföras med bara tjugofyra timmar i Helvetet! Och ändå är min lön inte att vara i Helvetet i några timmar, utan för evigt! Säkerligen kommer varje förlorad själ, varje fördömd ande, vara beredd att läxa upp mig om jag klagar på min nuvarande lott! Vilken nedrig tacksamhet om jag inte prisar Herren med glädjefyllda läppar, för Hans rika, fria och suveräna nåd!

O min själ, varje gång jag frestas att klaga på min svåra lott - tänk på vad jag förtjänar! Tänk på vad som hade varit min eviga undergång - om Gud inte frälst mig genom Sin suveräna nåd!

Ja, jag finner att om jag tittar ner i Helvetet, tystar mina klagomål, vaknar min tacksamhet, och ödmjukas jag i stoftet inför min Gud!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Med största sannolikhet hade jag varit i Helvetet (James Smith, 1858)

Vad VAR jag av NATUREN? Detta är ett mörkt och trist ämne, för jag var i ett tråkigt tillstånd, och hade fått en tråkig karaktär.

Mitt hjärta var ruskigt depraverat - min natur totalt fallen.

Allt inombords var andligt dött - och allt utombords var oheligt.

Det skapade blev älskat och tjänat - och Skaparen försummad och föraktad.

Synden var mitt element.

Satan var min mästare.

Världen var min himmel.

Jag hade inga goda önskningar, inga heliga aspirationer, inga återlösande kvalitéer.

Jag var en rebell mot Guds styre - och en förrädare mot Guds krona!

Jag hade förgjort Gud om jag kunnat - och strukit ur Hans namn ur skapelsen! Mitt hjärtas och livs språk var: "Ingen Gud för mig!" Mitt hjärta var fyllt och upptänt av fiendskap mot Honom, och ibland hade jag kunnat förbanna Honom i ansiktet!
Jag hatade Hans lag.
Jag föraktade Hans evangelium.
Jag avskydde Hans folk.
Om jag kunde hade jag krossat Hans sak!

Hur förstummande att ett sådant kräk fick leva!

Hur förstummande att Gud inte krossat mig i Sin makt, och dömt mig till Helvetet!

Men, O Guds tålamod och suveräna nåd! Han stod ut med mig. Han fyllde mig med Sina välgärningar. Han bestämde Sig för att vinna mig med Sin kärlek. Men likväl syndade jag desto mer, och provocerade Honom med mitt ogudaktiga beteende. O vad överraskande att jag inte är i Helvetet! Säkerligen finns många redan i Helvetet - som aldrig var så stora syndare som jag varit!

Men Herren är god, redo att förlåta, och rik på barmhärtighet mot alla som ropar på Honom. Han satte ett rop i mitt hjärta, Han lyssnade på det ropet - och gjorde mig till en ny skapelse i Kristus Jesus. Han uppenbarade min enorma ondska inför mitt sinnes ögon, som fyllde mig med förvirring, misströstan och skam. Han lade mig i smutsen, och tycktes döma mig till förtvivel. Han krossade min stolta ande, förgjorde mitt infernaliska fiendskap mot Honom och smälte mig till förkrosselse med Sin kärlek.

Vad ÄR jag genom NÅD? För allt som jag nu är - en gång var jag det inte. Allt som på något sätt var gott i mig måste vara tack vare Guds fria nåd. Ja, med den helige Aposteln måste jag säga: "Genom Guds nåd är jag vad jag är!" Allt som åstadkommits inom mig, allt som sammanbringats på mig, och allt det goda som gjorts av mig - måste spåras till den fria och odödliga nåden hos Gud!

Vem kan säga vad jag hade varit vid denna tid om det inte vore för Guds nåd?

Vem kan säga var jag varit denna morgon om det inte vore för Guds nåd? Med största sannolikhet hade jag varit i Helvetet - där masken aldrig dör och elden aldrig släcks! O vilken tacksamhetsskuld jag står i till nåden! Om någon bör förstärka suverän nåd - så bör säkert jag göra det. För till Guds suveräna nåd - är jag skyldig allt!

Jag är inte nu vad jag en gång var. Varför? För att Gud har ett syfte av nåd mot mig.

Jag är inte nu vad jag snart kommer bli. Varför? För att nåd alltid kröns med härlighet!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

HELVETET! (James Smith, 1858)

Även den rike dog och begravdes. När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld.
(Lukasevangeliet 16:22-24)

HELVETET! Vad är det? Det är Guds stora fängelse, där Hans brottslingar hålls fångna. Det är straffplatsen - där syndens lön betalas. Det är förtvivlans hus, desperationens residens, boningen för masken som aldrig dör. Det kallas eldsjön, som brinner av svavel. Det är en plats för fruktansvärd tortyr, förskräcklig vånda, och själssargande ånger. Inget hopp kommer in här. Ro får man aldrig här. Ljuset lyser aldrig här. Utan allt är pina, tungsinne, vånda utan vila, och obeskrivlig plåga! Där är gråt, jämmer och tandagnisslan - för evigt!

HELVETET! Vilka är där? Den rike mannen, vid vars port Lasarus låg, är där. Judas, som förådde Jesus, är där. Kain, som mördade sin bror, är där. Demas, som föredrog världen framför Kristus, är där. De giriga och tjuvarna är där! De omoraliska och lögnarna är där! De stolta och fåfänga är där! Alla som tog lätt på Evangeliet är där! Alla som struntade i den stora frälsningen är där! Alla som tillbad det romerska vilddjuret är där! Och de alla "plågas av eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet! Röken från deras plåga stiger upp i evigheters evighet - och de har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt!"

Många som du kanske känt är där! Några av våra släktingar kanske till och med är där! Våra gamla vänner kanske är där. Några som levt på samma gata, möttes på samma gudstjänstplats, och som vi en gång hoppades träffa i Himlen - är där!

Vilka är där? Tja, vi var nästan där själva! Vi låg vid ingången till Helvetet! Vi var inom några centimeter från Helvetet! En liten olycka, ett slag eller en sjukdom - hade skickat dit oss. Ja - förutom fri och suverän nåd - hade VI varit i Helvetet!

Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
(Uppenbarelseboken 21:27)

Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning.
(Uppenbarelseboken 22:15)

HELVETET! Vad lider de där? Det kan ingen tunga berätta. Ingen penna kan skriva; inget hjärta kan förstå - vad förlorade själar lider i Helvetet! Vem vet vad den oblandade vreden, den brinnande harmen, den ändlösa förbannelsen från Gud Allsmäktig är? Vem kan ange vad synden förtjänar, och vad den envetna syndaren skall betala?

De gråter, de jämrar sig, de gnisslar sina tänder. De plågas i eviga lågor. I varje kroppsdel, i allt själen har - kommer de förlorade i Helvetet att lida. Minnen, samvetet, och fantasin - kommer särskilt att öka deras våndor! Och hopplös förtvivlan kommer att göra deras undergång obeskrivligt faslig!

Vad lider de i Helvetet? O tala om för mig - vad Gud rättvist kan tillfoga, vad en odödlig människa kan uthärda, vad den brutna lagens hot kräver, och hur djävlar kan lägga till förlorade själars plågor - så kommer jag tala om för dig vad de kan lida i Helvetet!

Men, O! måtte du aldrig behöva veta av egen erfarenhet vad förlorade själar måste genomgå, och genomgå för evigt! Kunde vi bara lyfta på skynket som gömmer detta fruktansvärda ställe från vår syn, och bara se fem minuter av våndorna för de som är i Helvetet - så hade vi aldrig glömt den synen! Vårt kött skulle skälva, vårt hår skulle stå rakt upp, och våra själar skulle bli paralyserade av skräck!

HELVETET! Vem kommer ännu komma till Helvetet? Vem? Kanske den som läser dessa rader! Vem? ah, kanske många som vi nu inte har en aning om! Kommer några av våra barn komma dit? Kommer några av våra bröder och systrar komma dit? Kommer någon av församlingsmedlemmarna komma dit? Kommer någon i denna församling komma dit?

Vem kommer komma dit? Alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Alla som svär, alla drinkare, kommer finna en plats tillredd åt dem i Helvetet. Alla omoraliska människor; alla giriga och oärliga människor - alla kommer finna en plats beredd åt dem i Helvetet.

Vem kommer komma till Helvetet? Alla som lever och dör utan att ångra sig; "för om ni inte omvänder er - kommer ni alla att gå under!" Alla otroende; för "den som inte tror, kommer att bli dömd!" Alla som är i sitt naturliga tillstånd; för "den som inte blir född på nytt - kan inte komma in i Guds rike."

Utan tro på Kristus, och omvändelse till Gud; utan kärlek till Gud och människor, intyget och beviset på den nya födelsen; utan att vara förenad med Kristus och ha Kristi Ande - kan man inte undfly den kommande vredesdomen - man måste gå till Helvetet! O vilken allvarlig sak att tänka på! Låt en människa därför rannsaka sig själv, om han är i tron; låt varje man och kvinna pröva sig själva och se om Kristus finns i dem.

HELVETET! Hur ska vi komma undan det? Endast genom att fly till Jesus, genom att tro på Jesus, och ta emot Jesu Ande. Ingen kan rädda oss förutom Jesus, för det finns inget annat namn under himlen givet åt människor, genom vilket vi kan bli frälsta. Jesus har gjort allt som behövs för att räda själar från Helvetet, och han är redo att sätta på vårt konto vad han gjort för oss; när vi än kommer till honom, vädjar till honom, förtröstar på honom och överlämnar våra själar till honom. Vi behöver inte komma till Helvetet, för Jesus både kan och vill rädda oss; men ändå måste vi till Helvetet om vi inte ansöker hos honom för att bli räddade av honom.

Eftersom alltså Helvetet är så fasansfullt; eftersom Helvetets straff är eviga; eftersom om vi en gång gått förlorade, så är vi förlorade utan att kunna återhämta oss - eftersom ingen kan rädda oss utom Jesus, och eftersom Jesus endast kommer rädda de som gör en personlig ansökan hos honom, låt oss omedelbart, med hela våra hjärtan och själar, ansöka hos Kristus! "Se! nu är den rätta tiden. Se! nu är frälsningens dag." Låt oss då söka HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse. (Jesaja 55:6-7)

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Sannerligen, självaste djävlarna kommer hånskratta i evighet åt denna syndare! (James Smith, 1858)

Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son.
(1 Johannesbrevet 5:11)

Vilken underbar uppvisning av gudomlig välvilja detta är! Vilken extraordinär utställning av suverän kärlek - till upproriska syndare som vi är!

"Men ni vill inte komma till mig för att få liv." (Johannesevangeliet 5:40) De som avvisar Kristus är otacksamma, oursäktliga och begår självmord. Hur kan vi riktigt föreställa oss svärtan i den otacksamhet som vägrar komma till Jesus för att få evigt liv! Sannerligen, sannerligen, ingen kan tycka synd om syndaren som dör för att han inte vill få förlåtelse - för att han inte vill ha evigt liv!

Syndare, om du går under - så är du en självmördare! Du dör för din egen hand! Du dör för att du inte vill komma till Jesus, och få evigt liv. Sådant uppförande måste säkerligen vara oursäktligt. Sannerligen, självaste djävlarna kommer hånskratta i evighet åt denna syndare, som kommer till helvetet trots att han hört ljudet från det eviga evangeliet.
Han ville inte ha evigt liv!
Han ville inte komma till himlen!
Där fanns porten - men han ville inte gå igenom den.
Där fanns vägen - men han ville inte resa på den.
Där fanns erbjudandet om evigt liv - men han ville inte få det.
Han ville komma till helvetet.
Han var bestämd att göra det.
Han valde döden och fördömelsen på sin irrfärd.
Han ville inte bli stoppad, varken av den gudomliga barmhärtighetens inbjudan, eller hotet av gudomlig vrede!

Inget erbjudande om evigt liv gjordes någonsin till djävlarna, efter att de fallit; så, de är ju mer ursäktbara på sätt och vis än den syndare som går under för att han inte vill komma till Jesus och få liv.

Vilken tanke detta är! Det finns en enormitet kring synden att förkasta evigt liv av Kristus - som inte ens finns i djävlarnas synd!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Bok i brevlådan: "Himlen finns på riktigt"

Igår fick vi en bok i brevlådan som heter Himlen finns på riktigt med en medföljande lapp om boken från de som skickat ut den. Boken har delats ut till tre tusen hushåll i Torslanda av "några kristna i [min] närhet." Närmare bestämt så är det Torslanda Kristna Kulturcenter. Jag vill inte verka otacksam och tvivlar inte på att de är välmenande. De vill nå ut med budskapet. Men som man säger är vägen till Helvetet kantad av goda avsikter och jag vill, i all min ovärdighet, ifrågasätta om det var klokt att skicka ut den.

Jag ska inte bestämma mig på förtid, har endast skummat igenom några spridda kapitel av boken och gått efter kapitlens namn om jag skulle hitta något av substans eller något som talar även om Helvetet och hur man kommer till Himlen (varför skicka runt en bok om Himlen till folk varav de flesta ändå inte kommer att komma dit, liksom...) men har inte hittat något sånt. Jag tror jag främst vill döma boken efter hur den framställer Evangeliet, om den nu gör det. Men om historien som sådan är sann tvivlar jag på. Det finns många böcker tidigare som talat om Himlen av folk som säger sig ha besökt där och de tenderar att inte stämma överens med varandra och inte heller med Bibeln, som är vårt yttersta rättesnöre. Jag undrar även varför inte Bibeln räcker, och dessa böcker då kan ses som en attack på Bibelns tillräcklighet.

En sak som gör att dessa skildringar av himlabesök skulle kunna avfärdas som obibliska på direkten är det att Paulus berättar att han besökt Himlen en gång och kommit tillbaka. Själv så kunde och fick han inte avslöja så mycket detaljer om vad han såg där och det var inget han ville skryta om eller skriva böcker och tjäna pengar på:

Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren. Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. - Jag vet att den mannen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det - att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala. Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet. Om jag ville berömma mig, skulle jag ändå inte vara en dåre, jag skulle ju bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen skall tänka högre om mig än man gör, när man ser och hör mig. Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig.
(2Ko 12:1-7 SFB)

Andreas på Vakna Sverige räknar också upp några ställen Himlen finns på riktigt inte stämmer med Bibeln:

I boken lämnas vissa tveksamma uppgifter från pojken Coltons besök i himlen. Bland annat påstår sig Colton ha sett Herrens häst, den var i regnbågens färger (den är vit i Skriften), vidare att alla människor hade vingar i himlen, alla utom Jesus själv. Något sådant stöd finner vi inte i bibeln.

Själv när jag såg på de bibelverser som fanns i boken till en del som skulle stödjas så var de rätt så lösryckta och handlade inte om det som de ville stödja.

Personligen, om jag hade skickat ut en sån här bok så skulle jag skickat ut boken 23 minuter i Helvetet istället, som finns utgiven på svenska av samma bokförlag som gett ut denna bok om jag inte minns fel. Jag har endast lyssnat till föredraget av den och Bill Wiese skildrar hur han upplevde Helvetets fasor på ett så levande och skräckinjagande sätt som aldrig kan vara onyttigt oavsett om den är på riktigt eller ej, och bäst av allt så hade han en riktig presentation av Lagen, Evangeliet, omvändelse och behovet av frälsning.

Som Leonard Ravenhill sagt: "Den här generationen behöver sig ett dop i gammal hederlig svavelpredikan." --- dvs inte en bok om Himlen.

Sista kvällen var Sam på "The Fighting Rooster" (James Smith, 1858)

"Gud är barmhärtig!" sa gamla fru Jenkins när hon kom från begravningskapellet där fulle Sam Voller just lagts fram. Sista kvällen var Sam på "The Fighting Rooster" och drack för mycket öl, sedan bråkade han, ett slagsmål följde, och Sam fick ett olyckligt slag - och nu har han gått för att visa sig inför sin Skapare, för att avlägga räkenskap för gärningarna!

Ja, fru Jenkins, Gud är barmhärtig - men inte alltid. Gud är barmhärtig - men inte mot alla. Det fanns ingen barmhärtighet för de ogudaktigas värld, som gick under i syndafloden. Inte heller fanns någon barmhärtighet för Sodom och Gomorra, som förtärdes av eld från himlen.

Inte heller kan vi se, även om vi inte önskar döma strängt över våra stackars medvarelser, hur det skulle finnas barmhärtighet för Sam - som levde i synd, dog i synd, och dog som följd av sin synd. "Den som bekänner och överger sin synd - kommer att finna barmhärtighet;" men hur kan han hoppas på barmhärtighet - som förhärdar sig i synden, och förblir i den tills han åkallas att visa sig inför Gud för att avlägga räkenskap för den?

"Det finns barmhärtighet hos Gud - så att man ska frukta honom," inte så att man kan strunta i Honom, och förolämpa Honom rakt i ansiktet!

Barmhärtighet kan nu fås av vem som än, och alla, som söker den. Men Herren, som nu är så barmhärtig och full av nåd - kommer så småningom att uppenbara Sin vredgade harm; och säga till de som nu vägrar att komma när Han kallar dem: "Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är förberedd för djävulen och hans änglar!" Fruktansvärda ord - framkallade genom att man förblir i synd, och som vållar en fruktansvärd undergång! Måtte ingen som läser dessa rader någonsin utstå hoten som finns i dem!

Förgäves efter nåd de tigger
I sjö av eld och brand de ligger
De kastas utav böljande lågor
Förlorade - i eviga plågor!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Doug Pagitt Förnekar Helvetesläran

Doug Pagitt är en ledare inom det s k "emerging church" (andra mer Sverige-kända "emergenter" inom rörelsen är Rob Bell - som jag skrivit om här - och Brian McLaren.) I klippen nedan från en intervju på Way of the Master Radio (WOTMR, numera Wretched Radio) förnekar Doug Pagitt att helvetet är en plats. Det framkommer även att Doug Pagitt är universalist och gnostiker. Detta är vad som händer när man avlägsnar sig från Bibelns auktoritet och vad som hänt genom emerging church.

Här är en kommentar av WOTMR/Wretcheds programledare Todd Friel om huruvida Pagitt är en villolärare eller ej tillsammans med andra "emergenter". Några saker han skriver (översatt):

Till skillnad från våra kära kyrkofäder är vi rädda att stämpla någon som villolärare. Med rätta. Att stämpla någon som villolärare är att stämpla dem som anathema; fördömda.

Att vara oense om icke-väsentliga frågor (andens gåvor, nattvarden, dopsätt, osv) är en hälsosam invärtes debatt som låter oss "vara ense om att vara oense" och fortfarande uppehålla gemenskap. Att vara oense över väsentliga frågor (som de fem "allena") är en annan fråga.

Om en lärare förvrider Guds Faderns, Sonens och Helige Andens karaktär och väsen, frälsning av nåd allena genom tron allena, eller inte håller Bibeln för att vara det ofelbara, felfria, inspirerade Guds Ord, kan vi inte ha gemenskap med den personen. Då är de minsann anathema.

Att be en emergent ledare att definiera rättfärdiggörelsen är som att spika fast honung mot ett träd. Pastor Pagitt är så tydlig han klarar med att det inte finns något helvete och att Gud kommer handla likadant med goda buddhister och muslimer som med kristna.

Jag rekommenderar förövrigt att lyssna på Wretched Radio dagligen så lär man sig mycket om Bibeln. :) Det går att lyssna på hemsidan och sänds 21:00-23:00 svensk tid.

..

Talar Bibeln verkligen om en kommande dom och ett helvete?

Sann evangelisation har GUD - INTE människan - i centrum!

Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.
(Filipperbrevet 2:13 SFB)

Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen.
(Romarbrevet 11:36 SFB)

Vi måste förstå Bibeln, Gud och saker i våra liv som lidanden eller framgång utifrån att Gud gjorde allt för Sig själv. Gud måste bli centrum i allt för oss som kristna.

Om man är människocentrerad så är synden hemsk främst eftersom den skadar människor och leder dem till Helvetet. Och frälsningen är underbar eftersom människor kan undvika Helvetet och får komma till Himlen. Himlen är underbar eftersom det inte finns något lidande för människor, och Helvetet hemskt eftersom det är massor av lidande människor. Även om det är sant så är dessa saker ändå inte de FRÄMSTA angelägenheterna.

Om man är gudscentrerad så är synden hemsk främst eftersom den skymfar Gud. Frälsningen är underbar eftersom den ger ära åt Gud. Jesus dog för att ära Gud. Hans nåd, barmhärtighet och kärlek visas upp, och Han blir ärad. Himlen är Himlen eftersom Gud är där, och Helvetet är platsen där Gud uppenbarar sin fullkomliga och rättfärdiga vrede, och även där blir Gud ärad. (Rom 9:22-23)

Vår främsta angelägenhet ska vara Gud Själv. Att känna Honom, spegla Honom och se Honom ärad. Vi ska visst evangelisera och göra goda gärningar, men inte främst för människors skull utan slutmålet är att Gud ska bli ärad, vi ska lyda Honom och göra Hans gärningar kända. Det faktum att Gud befaller oss till de sakerna visar även Hans godhet och välvilja mot människorna, och det ärar Honom.

Tuffa Frågor För Kristna? - #27

Tjugosjunde delen i den fortsatta "Tuffa Frågor För Kristna"-serien.
En serie där vi utmanas av ateisten azsuperman01 på youtube, och svarar.Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)

(Tidigare frågor: #1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26)



Frågan: Varför dömer vi Gud efter en lägre standard än våra medmänniskor?

Exempel:

1. Människor anses grymma om de torterar folk i en viss stund - Gud torterar folk i evighet.
2. Människor anses hjärtlösa om de låter andra svälta till döds fastän de kan göra något för att hjälpa dem - Gud är Allsmäktig och låter ändå folk svälta till döds.

(Jag tycker han ställt likartade frågor innan. Troligen ges mer utförliga svar i någon av de tidigare delarna. Troligen har jag sagt detta förut med...)

Svar: Vi ska inte döma eller hålla Gud efter en standard alls. Gud är vår suveräne skapare och domare, inte tvärt om. Vi har ingen rätt att döma eller ifrågasätta Gud för vad Han gör med oss. Absurditeten i detta liknas i Bibeln vid att lera skulle klaga på krukmakaren vad han gör med leran.

azsuperman01 säger en väldigt viktig sak i slutet. Gud är den överlägsne varelsen, den vi ska få all vår moral ifrån. Precis. azsuperman01 som ateist kan själv inte döma överhuvudtaget egentligen. Om han påstår att han inte tror på Gud så har han ingen grund för att ha någon moral att använda sig av för att "döma" den Gud som han påstår att han inte ens tror på. Men då Gud finns, har vi en Lag på vad som är moraliskt rätt eller fel, och enligt den är det förbjudet, omoraliskt och fel, att döma Honom.


Några ord om "exemplen" han ger:

1. Det är alltså enligt Guds Lag inte tillåtet att vi torterar andra. Evig tortyr är ett rättvist straff för synd, men endast Gud är den som har befogenheten att utföra den. Jämför med att det är rätt för en rättsstat att döma någon till döden medan vi inte får det som individer. Eller närmare "hemma", rättsstaten håller brottslingar i fängelse, medan om vi skulle fånga brottslingar själva skulle det kallas "olaga frihetsberövande."
2. Som framgår ovan förtjänar människan som syndare att torteras för alltid. Ändå låter Gud oss fortfarande leva - visst lever många i stor misär - men det faktum att vi alla redan nu bör vara i Helvetet och inte är det, utan istället vi tillåts leva, Han gör mycket för oss, håller uppe vår själva existens, Han ger oss liv och anda och allt, gör så att det överhuvudtaget är möjligt för oss att få hjälp och ge hjälp åt varandra, och även att Han utlämnade Sin Son att rädda oss ifrån domen, bör istället fylla oss med tacksamhet till Gud. Det bör också motivera oss att ge hjälp åt de nödlidande, som Han också har befallt oss "älska din nästa som dig själv." Och som också är något Han kommer döma oss efter.