I slutet av Jobs bok där Gud svarar på alla klagomål Han fått (kap 38-41) så beskrivs där en del djur. Lejonet, korpen, vildåsnan, strutshonan, örnen, m fl. (Kanske är detta utdrag ur kung Salomos tal om djur (1 Kung 4:33))? Hur som helst, dyker det upp två intressanta djur i slutet: Behemot (Job 40:10-19) och Leviatan (40:20-41:25). De djur som beskrivs är inga man känner igen, direkt, och det finns några olika uppfattningar om vilka djur dessa ska föreställa. Här följer en redogörelse för några av dessa uppfattningar.
Vissa ser dem som mytologiska djur som inte finns på riktigt. Eller att de symboliserar någonting. Denna förklaring kan vara lockande, eftersom det finns en tendens att mytologisera Bibelns utsagor, som att de har en symbolisk innebörd, och man därmed inte egentligen behöver ta allting så bokstavligt, och inte behöver låta Orden påverka hur man lever sitt liv. Men denna förklaring förefaller inte särskilt rimlig, exegetiskt sett, om man ser till själva texten och den poäng som den har som syfte att göra. Gud säger först Se Behemot som jag skapat liksom dig. Lika säkert som vi är skapade av Gud och finns i verkligheten så är Behemot och Leviatan skapade av Gud och finns/fanns i verkligheten. De beskrivs tillsammans med andra riktiga djur som Gud skapat och som vi vet vilka de är och känner igen. De behandlas som, och måste därför vara, helt vanliga, verkliga djur som de andra, som Job och läsarna vid den tiden måste ha vetat vilka de var och känt igen efter beskrivningen. Och poängen: Gud pekar på dessa stora djur som Han skapat för att visa Sin makt. Det skulle vara poänglöst att visa Guds makt genom att peka på dessa djur, om Han inte ens har skapat dem, om de inte ens fanns, om det inte var några djur som Job och läsarna skulle känt igen!
Andra inser därför de är verkliga djur, och tror att Behemot är en flodhäst och Leviatan en krokodil. Detta står t.ex. i Folkbibelns fotnot till stället. Och mycket riktigt, till stor del kan beskrivningen av Behemot stämma in på en flodhäst—förutom i vers 12 där det står att den bär sin svans så styv som en ceder. För tittar man på flodhästens "svans" så är det bara att slänga den idén i papperskorgen.
 |
| "Han bär sin svans så styv som en ceder"? |
En tredje förklaring som framförts är att de är dinosaurier. Jag får hålla med, beskrivningarna stämmer bäst överens med dinosaurier. Ett problem kan ändå vara att de sprutar eld, men, utifrån några skelett så kan man inte veta allt om deras kroppsfunktioner. Kanske är det möjligt att de, eller några av dem på något sätt "sprutade eld"? Jag återkommer till det senare i inlägget... Men ett annat större problem som många ser med denna förklaring är att dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan, långt innan människans gryning, långt innan Job fanns eller Jobs bok skrevs.
Detta är ett ogiltigt motargument, av ett par skäl. Bl.a. utgår det från en världsbild som inte stämmer överens med Bibelns, och som menar att universum kom fram av sig själv genom en stor explosion ur ingenting för 13,75 ± 0.11 miljarder år sen och att allting är mycket äldre än vad Bibeln säger. Där ingår också en historia om att allt liv, djur och växter, kommit fram genom långsökta processer (evolution), de starkaste överlever, och där dinosaurierna "härskade" över jorden men sedan dog ut vilket gav utrymme åt däggdjuren att utvecklas, där vi människor nu är de bästa och har tagit över. Människor och dinosaurier får alltså inte finnas tillsammans enligt denna världsbild och därför vill, och kan, man inte förstå att texten beskriver dinosaurier.
Detta ogilitiga cirkelargument måste man alltså överge, eftersom det utgår från en världsbild som redan har bestämt sig för att Bibeln har fel, och där man vill att den ska ha fel. Man kan ju inte använda sig av någonting obibliskt, faktiskt anti-bibliskt, för att förstå vad Bibeln säger. Då är det inte ens relevant att förstå vad Bibeln säger. Istället måste man anta och förstå Bibeln utifrån en biblisk världsbild, där dinosaurierna inte dog ut för 65 miljoner år sedan, och där inte heller universum och allt liv har kommit till enligt hur det beskrivs av dessa falska lärare, utan Gud skapade allt på 6 bokstavliga dagar (afton och morgon emellan, 1 Mos 1:5,8,13, osv) och vilade på den 7:e (en tradition som firas än idag av vissa folkslag på 7 bokstavliga dagar.) Och på femte dagen skapade Gud alla djuren, och på sjätte människan. Människan och alla djur, inkl dinosaurier har alltså funnits samtidigt. Dinosaurierna kan inte heller ha dött ut innan dag 6, då Gud skapade allting mycket gott (1 Mos 1:31) och döden är något ont som kom in någon gång först efter de första 7 dagarna (1 Mos 3:19, Rom 5:12.)
För en ytterligare diskussion om universums/skapelsens ålder, se mitt tidigare inlägg: Är jorden/skapelsen gammal eller ung enligt Bibeln?
Därför är det helt rimligt och konsekvent utifrån Bibeln att Behemot och Leviatan som beskrivs i Jobs bok är dinosaurier. Faktum är att när Bibeln beskriver dinosaurier så tydligt och som sam-existerande med människor så slår det även helt och hållet hål på de vanföreställningar människor har hittat på om "miljarder år." Här tror jag också man ser ett hot som gör att man inte vill se dem som dinosaurier. Man låter ens förståelse av Bibeln påverkas av underliggande motiv—inte en hederlig metod för bibeltolkning.
Detta är inte emot vetenskap, som en del vill påstå, utan en världsbild, ett paradigm (dessa har inte patent på ordet "vetenskap"). Det finns även vetenskapliga bevis; arkeologiska fynd, historiska källor, m.m. Vi ser från Bibeln att dinosaurierna inte dog ut för 65 miljoner år sedan. Och här är mer av intresse:
Spår av människor samtidigt som dinosaurierna
Detta citerar jag översatt från en OBS! icke-kristen hemsida. Datering av fossil är ju ofta felaktig, och svårt att verifiera om dateringen stämmer när det gäller tidsåldrar, såvida man inte har en tidsmaskin och kan åka tillbaka i tiden. Men även om man har fel på själva årtalen så visar de att de iallafall åldersmässigt var från samma tid som dinosaurierna.
Omöjliga fossil
Fossil, som vi lärde oss i grundskolan, finns i sten som formades för många tusentals år sedan. Ändå finns ett antal fossil som vi bara inte kan fatta hur de stämmer, geologiskt eller historiskt. Ett fossil från ett mänskligt handavtryck, t ex, upptäcktes i kalksten som uppskattas vara 110 milj. år gammalt. Något som tycks vara ett fossilt människofinger upptäcktes i kanadensiska arktis, dateras också tillbaka till 100-110 milj. år sedan. Och vad som tycks vara fossil av ett mänskligt fotspår, möjligen med sandal på, upptäcktes nära Delta i Utah, i en skifferfyndighet som uppskattas vara 300 milj - 600 milj. år gammal.
Metallföremål på fel ställe
Människor fanns inte ens för 65 miljoner år sedan, och glöm människor som kunde bearbeta metaller. Så hur förklarar då vetenskapen halv-ovala metallrör som grävts fram ur 65 milj. år gammal kalk från Kritaperioden i Frankrike? År 1885 bröts ett kolblock upp och man hittade en metallkub som uppenbarligen bearbetats av intelligenta händer. År 1912 bröt anställda på ett kraftverk isär en stur klump kol och ut kom en järngryta! En spik hittades i ett block sandsten från Mesozoikum [251–65 miljoner år sedan]. Och det finns många, många fler såna avvikelser.
"Vetenskapen" har problem med sina idéer om datering och evolution, som de förutsätter utan att bevisa, och trots motbevis—de vägrar se dem som motbevisad härmed utan "kan" bara inte svara. Svaret är att fossilen inte är omöjliga eller metallföremålen på fel ställe. Svaret är att evolutionsvärldsbilden har fel och att människan funnits sedan dag 6 av skapelsen, tillsammans med övriga djur, inklusive dinosaurier. Det är också intressant att de märker att intelligenta händer måste ha format metallföremålen men de vägrar att se att vi själva, som är så långt mer avancerade skapelser, har blivit formade av intelligenta händer.
...och fötter:
 |
| "Taylor-spåren," Dinosaur Valley State Park i Glen Rose Texas |
Avbildade dinosaurier i forna kulturer
Börjar med att klippa från samma artikel igen som ovan:
Ica-stenarna
I början av 1930-talet, upptäckte fadern till Dr Javier Cabrera, kulturantropolog för Ica i Peru, hundratals ceremoniella begravningsstenar i det forna inkafolkets gravkamrar. Dr Cabrera fortsatte på sin fars arbete och har samlat mer än 1100 av dessa stenar, som beräknas vara mellan 500-1500 år gamla och har blivit kända som Ica-stenarna. Stenarna har etsningar där många är sexuellt stötande (vanligt för den kulturen) vissa har avgudar och andra avbildar saker som hjärtoperationer och hjärntransplantation. Men de mest häpnadsväckande etsningarna visar tydliga dinosaurier—brontosaurier, triceratops, stegosaurus och pterosaurier. Medan skeptiker ser Ica-stenarna som en bluff, har deras äkthet varken bevisats eller motbevisats.
 |
| Detta är en av Ica-stenarna som har dinosaurier på sig. |
Självklart vill skeptiker se dem som en bluff eftersom de redan bestämt sig för att dinosaurier och människor inte funnits samtidigt. Men tänk dig själv. Skulle Dr Javier Cabrera och hans pappa ha suttit och etsat tusentals stenar själva, bara för att skämta? Är det ens möjligt att genomföra en sådan bluff?
Jag tittade på Wikipedia som hade lite fler förklaringar till dinosaurierna på stenarna. Den ena vildaste fantasin efter den andra. Den mest logiska förklaringen saknades dock: att människor och dinosaurier funnits samtidigt precis som Bibeln säger. Man har svurit trohetsed till evolutionsläran och medföljande tidslinje, vilket får dem att kasta bort all logik och hitta på allt möjligt för att bortförklara, för att få behålla sina vanföreställningar.
Istarporten
Under kung Nebukadnessars regeringstid på 600-talet f.Kr. på strukturerna kring Istarporten formades reliefer föreställande olika djur, som var vanliga på den tiden i mellanöstern. Lejon, oxar... och dinosaurier.
Forna Sumatra
Detta är en bild från forna Sumatra som visar forn-indoneser jaga en dinosaurie. Bilden finns på etnografiska museet i Budapest.
Nilmosaiken från Palestrina
Nilmosaiken, Barberinimosaiken, en ca 6 m×5 m stor polykrom golvmosaik, påträffad år 1600 i lämningarna efter den antika Fortuna-helgedomen i Palestrina, Italien. (Nationalencyklopedin)På denna mosaik av företeelser i Afrika finns det med många afrikanska djur. Lejon, noshörningar, krokodiler, leoparder, och "krokodil-leoparden" krokodilopardalis—uppenbarligen en sorts dinosaurie som man jagade.
Anasaziindianerna (150 f Kr-1200 e Kr nuvarande Utah)
En evolutionist (intressant nog) skriver, översatt: "Det finns en hällristning i Natural Bridges National Monument som bär en slående likhet med en dinosaurie, närmare bestämt en brontosaurus, med lång svans och hals, litet huvud och allt" (Barnes and Pendleton, Canyon Country Prehistoric Indians – Their Culture, Ruins, Artifacts and Rock Art, 1995.)
Det finns så mycket avbildade dinosaurier och detta är bara några axplock. Lite mer bilder:
 |
| Dinosauriemålning från Cree-indianerna på Agawa Rock i Misshepezhieu, Lake Superior Provincial Park, Ontario, Canada |
 |
| Relief av en stegosaurus på Ta Prohm-templet från Khmer-civilisationen som fanns mellan 800-1200 e.Kr. |
 | ||
| En plesiosaurie som aboriginstammen Kuku Yalanji i norra Queensland kallade "Yarru" här avbildad efter beskrivning. |
Draklegenderna
Det var först år 1842 som ordet "dinosaurie" uppfanns. Men, om människor och dinosaurier levt tillsammans, borde de inte ha kallat även dessa djur något? Vi har redan sett exempel från Bibeln där det finns flera namn som Behemot och Leviatan. Men vad mer känner vi igen för namn på dessa jätteödlor? Jo, just det, drakar. Dessa stora och farliga varelser som finns i legender och är avbildade, över hela världen. På alla kontinenter och världsdelar finns draklegender.
 |
Speciellt kända för oss i Europa är kanske de från medeltiden med riddare som dödade drakar. Tittar man på ursprungen till dessa historier, som förstås blivit mer och mer förskönade med tiden, så ser man att det i grund och botten finns verkliga historier bakom, helt enkelt där människor jagade och dödade dinosaurier, eftersom de var, eller ansågs vara farliga (som man även idag gör med andra djur, som varg, som förövrigt också har varit, och är, ett djur som "förskönas" i sagornas värld.) Här kan vi också ha en mer vettig förklaring till hur dinosaurierna dog ut, och en förklaring som stämmer med Bibeln.
Det sades även att en del av drakarna sprutade eld. Jag nämnde tidigare snabbt även detta om Leviatan. Så det verkar som att en del dinosaurier kunde spruta eld. Även om det verkar märkligt så får vi tro det så som det både står i Bibeln och i berättelserna om drakarna; fakta och observationer. En del reptiler, ödlor och ormar kan spruta ut giftiga vätskor, så det kan vara möjligt att en del dinosaurier sprutade ut olika vätskor, som reagerade med varandra, eller något annat som de kom i kontakt med där ute, på det sättet att de antände. Det kan också vara så att de sprutar så starkt svidande, eller frätande, gift att det "bränner" och därmed kan sägas att de "sprutar eld" (de giftiga ormarna i 4 Mos 21:6 heter bokstavligen på hebreiska "eldiga" ormar). Exempel på några andra fantastiska djur som Gud skapat med kroppsfunktioner som man inte kunde tro var möjliga, är elektriska ålar, bombarderbaggen och pistolräkan.
Det är ju intressant hur dessa drakhistorier verkar tyda på, att det med kristendomens intåg började utrotas drakar, eller dinosaurier. Många av drakdräpar-legenderna handlar just om kristna (som senare förklarats "helgon" av katolska kyrkan) som dräpte drakar. En ingrediens ska ha varit deras starka tro. Till och med aposteln Filippus sägs ha dödat en drake som man tillbad i ett tempel i Hierapolis. Men kanske den mest kända är "Sankt Göran"—Sanctus Georgius. Denna legend har lite varianter men i grund och botten så var det ett samhälle som inte kom åt sitt dricksvatten för att det bodde en drake i närheten, så de offrade till den, eller lockade bort den genom att ge den boskapsdjur att äta. Senare började de att offra barn. En dag skulle de offra kungens dotter, men då anlände Georgius och dödade draken genom sin starka tro och skicklighet med svärdet. Hela samhället omvände sig från sin hednatro och blev kristna.
Fler kristna drakdräparlegender finns som sagt. Något återkommande är just, som också sagt, deras starka tro. Det kan vara så, att de kristna, till skillnad från hedningarna, visste att dessa drakar inte var några gudar som hade någon makt, utan vanliga djur som man kunde döda. Så var det kristendomen som utrotade dinosaurierna!!!
Eller är dinosaurierna helt utdöda?
Människors möten med dinosaurier i modern tid
Visst finns det mycket spännande historier med folk som har sett oförklarliga fenomen och underliga varelser än idag. Är alla dessa ögonvittnesberättelser falska? Eller personerna som inte ens vill tala om det för att folk ska tycka att de är galna? Varför ljuga ihop något i så fall? Det är svårt att bara avfärda allt, och det måste finnas sanning i flera av dessa historier. Den mest kända man hört och läst mycket om, är väl Loch Ness-odjuret, men även många andra sjöodjur har bevittnats, även i Sverige—som t.ex. det s.k. Storsjöodjuret. Hur de beskrivs liknar många gånger vattenlevande dinosaurier, som plesiosaurier. En del tyder även på att det kan finnas kvar landlevande dinosaurier och flygödlor.
Studiet av dessa djur och historier kallas för kryptozoologi (läran om okända djur). Forskningsområdet är icke-konfessionellt (många kryptozoologer är ateister och tror ändå på evolutionen, märkligt nog, vilket kommer att framgå av länkarna nedan). Eftersom det för de flesta tycks starkt motsäga den allmänt förmodade världsbilden—där ju dinosaurier levt och dött ut långt innan mänsklighetens gryning, stämplas kryptozoologin som "pseudovetenskap".
Förutom de mer kända sjöodjuren så kan vi titta på några av de nämnda landlevande dinosaurierna och flygödlorna som folk har sett. Om det finns levande dinosaurier idag, är Afrika den främsta kandidaten. Afrika har djupa enorma, övervuxna träsk som människor inte kan sätta sin fot i, marken är så mjuk att man sjunker. Vattendragen blockerar ingång, farliga insekter och djur bär på dödliga smittor. Man kan inte flyga över med flygplan eller helikopter och se något eftersom träden är så stora och täcker över allt.
Kongamato
Människor har sett flygande djur som stämmer överens med hur pterosaurier (s.k. "flygödlor") såg ut. Och människor har även blivit dödade av dem. Här är några historier, fritt återgett/översatt från den här sidan, där mer kan läsas:1923 arbetade resanden Frank H Melland i Zambia och fick skildringar från befolkningen om flygande reptiler. De kallade den "kongamato" (båtvältare) och sades leva i Jiunduträsken i Mwinilungadistriktet i västra Zambia. Den hade inga fjädrar, mjukt skinn, ett vingspann mellan 1,2-2m, och en "näbb" full med tänder. De beskrevs ofta som svarta eller röda till färgen; och var kända för att få kanoter att kapsejsa och döda dem som tittar på dem. När han visade dem teckningar av pterosaurer, pekade alla som var där ut den som en kongamato, inklusive en hövding i ett område där kongamato antas vara aktiva.
1925 rapporterar engelske tidningskorrespondenten G. Ward Price, som besökte Rhodesia med den blivande hertigen av Windsor, om en man som blev skadad då han gått in i ett fruktat träsk i Rhodesia, känt för att vara en demoners hemvist. Han kom tillbaka med ett stort sår i bröstet, nästan död, och berättade att en konstig stor "fågel" attackerat honom. När han fick se en bild på en pterosaur från en bok om dinosaurier, skrek han till och flydde.
Kanske den mest slående rapporten kommer från upptäcksresande anställda av British Museum. 1932-33 avgick Percy Sladen Expedition till västafrika, ledd av Ivan T Sanderson, en välkänd zoolog och författare. En gång när han skjutit en fladdermus som landat i vattnet och han gick genom strömmen för att hämta den, ropade plötsligt hans följeslagare "Se upp!" Han berättar:
"Och jag såg. Sedan skrek jag också och hoppade direkt ner under vattnet, för, det som kom rakt emot mig, bara någon meter ovanför vattnet, var en svart historia stor som en örn. Jag fick bara en glimt av dess ansikte, men det var tillräckligt, ty dess underkäke hängde öppen och hade en halvcirkel av spetsiga vita tänder, som satt ungefär deras egen bredd ifrån varandra. När jag kom upp ur vattnet, var den borta. George stod åt andra hållet och blåste av en salva från sin andra gevärspipa. Jag kom upp, droppande över stenklippan och vi såg på varandra. "Kommer den tillbaka?" sjöng vi i kör. Och just innan det blev för mörkt för att kunna se något, kom den igen, störtande tillbaka längs floden, dess tänder klapprade, luften "svischade" då den genomträngdes av de stora, svarta, dracula-liknande vingarna. Vi var båda oförberedda, mitt gevär oladdat, och den brutala besten kom rakt mot George. Han duckade. Djuret svävade över honom och blev omedelbart uppslukat av nattens mörker."
Mokele-Mbembe
Mängder av pålitliga källor har vittnat om detta djur som finns i Kongo i Afrika. De första skildringarna kommer av udda fotspår i Kongo år 1776. 134 år senare talade kapten Freiherr von Stein zu Lausnitz med lokalbefolkningen och fick se fotspår av djuret.
Den sägs vara brungrå och ha len hud, ungefär lika stor som en elefant, minst lika stor som en flodhäst. Den har väldigt lång, böjlig hals och en stor tand eller ett horn. Några nämnde en lång muskulös svans lik en alligators. Den sägs vara växtätare. Detta gör att man inte kan förklara det som en myt. Jag fick se vilken växt den helst åt; en sorts lian med vita blommor och mjölkig sav och äppleliknande frukt. Jag fick se en väg som djuret trampat fram för att nå fram till sin mat och den beskrivna sortens växt fanns i närheten.
Tre år senare stötte en annan tysk expedition också på lokalbefolkningen som berättade om Mokele-mbembe "Flodstannaren". Det sägs att två av djuren år 1930 attackerade en vall som pygméerna, lokalbefolkningen, byggt. De dödade ett av djuren och åt upp det. En del blev sjuka och dog.
Djuret beskrivs ha lång hals och svans, massiv kropp och tjocka ben. Många har dragit slutsatsen att det rör sig om en överlevande sauropod. Dessa var växtätande dinosaurier med långa halsar, svansar, små huvuden, stora kroppar och tjocka, elefantliknande ben. Man har försökt testa pygméerna flera gånger. Man har visat dem bilder av djur som bor i området. De känner igen teckningarna och namnger djuren: leoparder, gorillor, elefanter... man har även visat dem en bild på en björn, som inte finns där, och den har de inte känt igen. Så har de fått se en bild av en typisk sauropod, varpå de genast, och helt naturligt svarat: "Det är Mokele-mbembe!" Afrikanske jägaren Nicolas Mondongo beskrev efter ett möte med djuret: lång, slank hals, klumpig, elefantliknande kropp, fyra massiva ben, lång avsmalnande svans.
Marcellin Agnagna, en respekterad kongolesisk biolog som varit med Mackal ledde också en expedition 1983 på sjön Télé där man tror att djuret bor. Han såg djurets hals och rygg i 20 minuter. Från en annan expedition hade han med sig en hel del bevis. 23 filmrullar som tyvärr blev underexponerade p.g.a. djungelklimatet; spillning, gjutna fotavtryck och ljudinspelningar av djuret.
Kryptozoologen och ingenjören Herman Regusters från Seattle ledde en expedition till Kongo 1981, och såg ett djur i kikaren som hade en slank hals på cirka 2 meter, ett litet huvud och en rygg på cirka 4,5 meter. Han uppskattar att djuret med motvägande svans bör ha varit cirka 10 meter långt. Han var säker på att det var för stort för att vara en elefant.
En del vill förklara det med att det är en elefant, eller noshörning, men det är ungefär som förklaringarna av Behemot och Leviatan. De har inte lång hals, de har inte långa svansar, till att börja med. Bevisen och beskrivningarna pekar tydligt på att det är en överlevande sauropod.
Ropen
Mellan 1994 och 2004 har minst sex amerikaner utforskat Umboiön (Papua Nya Guine) och och sökt efter en nattlevande pterosaurliknande varelse som kallas "ropen". Det finns inga bildbevis än, förutom ett foto som togs av en kvinnlig pilot, men som tydligen gått förlorat. Bevisen för att ropen är verklig och liknar en pterosaur bygger nästan helt på ögonvittnen.
Den beskrivs som att den inte har fjädrar, är lik en fladdermus och har lång svans. Munnen är till formen lik en näbb och lik en krokodils. Den har en typ av kam på huvudet och något spetsigt, "diamant"-format på svansen. I sällsynta fall har den setts på nära håll på natten, nära nog för att se formen och att den avger ett sken. De har också setts äta fisk och flyga iväg med en död människokropp från en grav.
Duane Hodgkinson såg en "pterodaktyl" år 1944 nära Finschhafen. Vingspannet var likt ett gammalt propellerplans (Hodginson ägde själv ett sådant och har över 13 000 timmars flygerfarenhet.) Svansen var 3-5 m lång och den hade en sorts kam på huvudet.
Ett australiensiskt par såg en stor ödlelikande varelse flyga över Perth en kväll år 1997. Det var mellan 9-15 m stort.
Gideon Koro, Wesley Koro och Mesa Agustin såg en ropen flyga över kratersjön Pung år 1994. Svansen ska ha varit 7 m och vingspannet kan ha varit 14 m. Den långa svansen hade en "diamant". Gideon var säker på att den inte hade några fjädrar och munnen liknade en krokodils.
Det finns ingen annan rimlig förklaring än att det rör sig om en pterosaur.
 |
| Beskrivningarna tycks stämma bra in på en pterosaur av släktet rhamphorhynchoidea. |
Det fanns fler jag hade planerat att skriva om, men det får räcka. Jag tror poängen redan är ganska tydlig. (Fler kan läsas om här, där även det mesta om "kryptiderna" ovan blivit sammanfattat/fritt översatt ifrån.)
Slutsats
Att dinosaurier funnits motbevisar inte Bibeln, utan stämmer överens med Bibeln. Bibelns beskrivningar av dinosaurier, tillsammans med övriga bevis som här framlagts vittnar om att människor och dinosaurier existerat tillsammans, och vederlägger uppfattningen om att dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan, långt innan människor funnits. Detta visar att dinosaurier inte utgör ett problem alls för Bibeln, utan snarare utgör de ett desto större, ja, förödande, problem för hela den sekulära/evolutionistiska världsbilden med dess tidsskala.
Låt de som vägrar tro på Bibeln och hånar young-earth creationists nu stå med skam, ångra och bättra sina vägar och tro på Gud, Hans Ord ända från 1 Mos 1, och Hans Smorde som dog ca 4000 år efter världens skapelse och återuppstod på tredje dagen.
