Predikan: Snärjda till den onda stund som kan falla över dem plötsligt

Predikan 14 feb 2021. Predikaren 9:11-12.

Predikan: Förr var han inte till nytta, men nu till god nytta (Filem 1:11)

Predikan hölls den 18/3 2018

Frälsningsordningen, ordo salutis, enligt Bibeln

Det här är en kort översikt över frälsningsordningen, ordo salutis, enligt Bibeln. I kronologisk ordning:

1. Utkorelse

Innan världens grund blev lagd utvalde Gud vilka som skulle bli frälsta, enligt Hans egen goda vilja och inte någonting Han såg hos dem i framtiden (Ef 1:4-5; 2 Tess 2:13; 2 Tim 1:9; jfr. Rom 9:11-16) för att Han, och endast Han, i all Hans egenmäktiga nåd och ära, ska prisas (Rom 11:36; Ef 1:6). Utkorelsen skedde "i Kristus" och inte utan Honom - Gud förutbestämde även att själv komma, som människan Jesus, när tiden var inne, och dö som de utvaldas ställföreträdare för deras synder på korset och blidka Guds vrede och fullkomligt försona dem med Gud (1 Petr 1:20; Apg 2:23; 4:28; 2 Tim 1:9-10)

2. Kallelse

Detta sker senare under den utvalda människans livstid, efter ett liv i synd p. g. a. arvet från Adam. Gud kallar de utvalda till Sig genom att människor förkunnar Evangeliet (Rom 10:14-15). Här går en allmän kallelse ut till alla syndare, utvalda som icke-utvalda, och ett uppriktigt löfte till alla om att omvända sig, förtrösta, få förlåtelse och evigt liv. Jesu död är tillräcklig som offer för alla som än vill komma, och ingen som kommer ska bli utkastad. (Om nu någon naturlig människa vill komma, är en annan femma). Kalvinister förstår detta.

3. Pånyttfödelse 

Gud ger nytt andligt liv åt de utvalda som hört Ordet och kallelsen (Joh 3:3-8, Ef 1:13, 2:1-8; Jak 1:8; 1 Petr 1:23).

4. Omvändelse

Den pånyttfödda människan är nu andligt levande och kapabel till att omvända sig, ångra sina synder, vända om och förtrösta på Jesus (Joh 6:44-45).

5. Rättfärdiggörelse 

Gud förklarar syndaren rättfärdig av nåd allena genom tron allena. Jesu fullkomliga rättfärdighet tillräknas henne (Rom 5:1-10).

6. Adoption

Gud tar upp den troende som Hans barn, medlem i Hans familj, medarvinge till arvet med Kristus och alla andra heliga (Rom 8:15-18; Kol 1:12).

7. Helgelse

Ett pågående arbete genom livet där Gud den helige Ande och människan strider tillsammans mot synden och människan formas mer till Kristuslikhet (1 Thess 5:23-24).

8. Uthållighet

Alla som blivit rättfärdiggjorda kommer bevaras av Guds makt och hålla ut som kristna ända till slutet av sina liv (Jer 32:40; Joh 10:27-29; 1 Petr 1:5; 1 Joh 5:18).

9. Förhärligande

Vid den slutliga uppståndelsen. Gud kommer till slut ta bort all synd från den kristne och ge henne en återuppståndelsens kropp (1 Kor 15:12-14; Rom 8:23-25, 30).

Kalvinismens fem punkter

Guds suveräna nåd i frälsningen i korthet beskriven genom de fem lärosatser som kallas "nådens läror" eller "kalvinismens fem punkter".

1. Människans fallna natur, totalt fördärv

Förkortningen TULIP resulterar
i aningen missvisande rubriker.

När Adam föll i synd drog han med sig hela den efterkommande mänskligheten i fördärvet; alla föds onda, andligt döda i sina överträdelser och synder (Rom 5:12ff; 1 Kor 15:21-22; Ef 2:1, 5). Hon är dock inte så ond hon kan bli, och, från utsidan sett, kan hon göra gott mot sina medmänniskor; men hennes inre tankar och motiv kan alltid, milt uttryckt, ifrågasättas – de är alltigenom onda sedan ungdomen! (1 Mos 6:5; 8:21). Människan hatar Gud och gör aldrig någonting andligt gott gentemot Gud. Människan älskar mörkret och inte ljuset (Joh 3:19). Ingen rättfärdig finns, ingen söker Gud, alla har blivit fördärvade, alla står med skuld inför Gud (Rom 3:9-19). Människan är Guds fiende och varken vill eller kan underordna sig Gud (Rom 8:7). Hon är oandlig, andligt död, och vill inte ta lyssna till Guds Ord (1 Kor 2:14). Till sin natur älskar hon synden, hatar hon den sanne Guden, och varken vill, kan, kan vilja, eller vill kunna, bli frälst från sin synd och komma till Gud. Denna sanning bör ödmjuka oss och göra så att vi ser och uppskattar hur fruktansvärt rättfärdig Hans vrede är över oss, men också hur överflödande rik Hans nåd och barmhärtighet är över vår stora synd!

2. Villkorslös utkorelse

Gud hade med rätta kunnat låta oss alla vara och förbli i vårt frivilliga, upproriska tillstånd i synd, på väg till Helvetet. Gud är inte under någon som helst skyldighet att frälsa någon – vi hade ändå inte velat det, och Han hade varit fullkomligt rättvis i att hålla oss alla ansvariga för vår synd och kasta oss i Eldsjön omedelbart. Ändå valde Gud att stå ut med oss, och rädda många! Han utvalde många olika sorters människor, från alla sorters folkslag (Upp 5:9). Det berodde inte på något gott i dem, som Han förutsåg i dem, eller som utmärkte dem från övriga. De var inte på något sätt bättre eller mer speciella än övriga. Det var inget i dem som tvingade eller gjorde Gud skyldig att välja och frälsa dem, utan Han utvalde dem av Sin egen fria och suveräna nåd, redan innan världens grund blev lagd (Ef 1:4-6), långt innan de föddes och varken gjort gott eller ont, för att Guds beslut att välja vem Han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på Han som kallar (Rom 9:11). Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan (vi hade aldrig haft den eller gjort det!) utan på Guds barmhärtighet (Rom 9:16). Utkorelsen är alltså villkorslös, oberoende av något i människan, utan helt och hållet av Guds nåd (Rom 8:20-30; 9:11; Ef 1:11-12). Övriga lämnas att förbli i sitt frivilligt syndiga tillstånd och förhärdas, så att de blir fördömda, för att Gud också genom dem kan visa upp Sin rättvisa dom och rättfärdiga vrede (Rom 9:22). Detta är inte Guds fel, utan beror helt på deras egen synd som de själva är ansvariga för. Bara för att Gud inte valt att frälsa dem betyder det inte att de är ursäktade. Vi får inte ifrågasätta Hans val (Rom 9:20) utan ska böja oss i fruktan och tacksamhet. Vi har helt och hållet Gud att tacka och ära för vår frälsning. Allt är av nåd och inte av gärningar, allt eget beröm hos människan är uteslutet (Ef 2:8-9).

3. Särskild, definitiv, lyckad återlösning

Guds eviga plan med världen innebar att visa upp Sin stora nåd och kärlek i att frälsa utvalda syndare, genom att själv ta deras straff för att tillfredsställa rättvisan och betala det pris som krävdes (1 Petr 1:20). De är utvalda till att bli frälsta i Jesus Kristus (Ef 1:4-5). Han sände Sin Son till världen med den särskilda avsikten  att Han skulle frälsa Sitt utvalda folk från deras synder (Matt 1:28; Tit 2:14) genom att ge Sitt liv till lösen för de många (Jes 53:10-11; Matt 20:28). Han betalade till fullo. Syftet med Jesu försonande död var inte att bara "göra det möjligt" för människor att bli frälsta. Människan har ingenting att lägga till till Jesu fullbordade verk. Om det hängde på hur människan gensvarade, så skulle ingen bli frälst. Nej, syftet var att verkligen frälsa ett särskilt folk (Ef 1:4-6; Joh 17:9; Tit 2:14), och Han lyckades! Alla som Gud har utvalt och som Jesus dog för kommer med 100 % säkerhet att bli frälsta (Joh 6:37-40, 44; 10:11, 14-15, 26-29). Vi har en fullständig, säker, trygghet i Jesus, som älskade oss som individer och gav Sitt liv just med tanke särskilt på oss – och inte alla i största allmänhet. Det här utestänger dock inte någon. Alla människor blir befallna att ångra sina synder, vända om och förtrösta på Jesus, med löftet att Han är ett fullkomligt offer för deras synd (Apg 2:38-39; 17:30) – det finns ingen begränsning i Hans blod; det finns tillräckligt för var och en som vill komma, att komma och bli rentvättade (1 Joh 1:7-2:2). Men på grund av deras syndiga natur vill de inte, och får de det därför inte till sig själva. Istället förvärras deras dom och fördömelse då de, helt frivilligt, förkastat den enda vägen till frälsning (Hebr 10:26-27). Det är de som av Gud, Fadern, blivit förutbestämda till att helgas genom Anden, som lyder och faktiskt blir bestänkta med Jesu Kristi blod (1 Petr 1:2). De som tror har evigt liv, övriga förblir under Guds vrede (Joh 3:16-21, 36).

4. "Oemotståndlig" nåd, verksam kallelse

Många är kallade, men få är utvalda (Matt 22:14). Evangeliet ska predikas för alla människor och alla ska bli kallade till omvändelse, utvärtes. Men det måste också ske en invärtes, verksam kallelse, för att syndare ska vilja lyda Evangeliet och omvända sig (1 Kor 2:14). De måste bli födda på nytt, vilket de inte blir av sin egen vilja, utan av Gud, som föder, lika lite som vi föder oss själva av vårt eget val för första gången! (Joh 1:12-23; 3:3-5). Gud föder de utvalda på nytt och de blir dragna till Kristus av en nåd de inte kan motstå. När Gud kallar, svarar de (Joh 6:37, 44; 10:16). Det betyder inte att de blir frälsta mot sin vilja, nej Gud förvandlar hjärtat och ändrar viljan hos rebellen så att denne nu vill omvända sig och bli frälst; ersätter den otroendes hjärta av sten med ett hjärta av kött (5 Mos 30:6; Hes 36:26-27). På det sättet är den "oemotståndlig" för Guds utvalda, medan de som förblir opånyttfödda naturligtvis fortsätter stå emot Guds godhet och kallelse till bättring. När de utvalda hör Evangeliet gör den helige Ande ett verk inuti dem så att de kan omvända sig och tro (Apg 13:48; 16:14; Jak 1:18; 1 Petr 1:23). Pånyttfödelse kommer före tron. Denna vetskap hjälper oss att troget predika Evangeliet, utan att försöka ändra på det för att få folk att gensvara – oavsett vilka motgångar vi möter. Gud har Sitt utvalda folk där ute (Apg 18:9-10), även om inte vi vet vilka det är, så gör vi vårt uppdrag att förkunna för alla, och litar på Gud. Det är Guds Ande som ger omvändelsen och Han gör det endast genom Sitt Ord, när det predikas rent och troget. Vår uppgift är inte att redigera eller göra det mer acceptabelt. Vår uppgift är att predika det!

5. De heligas uthållighet och bevarande

Det verk som Gud påbörjar, fullbordar Han (Fil 1:6). De som är utvalda och blivit födda på nytt, har visserligen kvar den gamla naturen, "köttet", i sin kropp, så länge de lever på jorden, men de har blivit en ny skapelse (2 Kor 5:17) som älskar Gud och hatar synden, och de kommer att fortsätta strida mot synden, växa i helgelse, hålla ut i tron, ända tills de når slutmålet; samtidigt som den helige Ande som bor i dem dessutom hjälper dem och bevarar dem  hela vägen (Rom 8:13-18; Fil 2:12-13; 1 Joh 3:9; 5:18). De är ivriga att göra goda gärningar (Tit 2:14) och göra sin kallelse och utkorelse fast (2 Petr 1:10); de kommer att ta Bibelns varningar på allvar och inte avfalla (Jer 32:40; Hes 36:26-27; 1 Kor 6:9-11; Hebr 6:4-12), de bekänner, ångrar och sörjer över alla synder de begår (Rom 7:24), och Jesus fortsätter att vädja för deras sak på Faderns högra sida (Rom 8:34; Hebr 7:25; 1 Joh 1:8-2:1); och de längtar och ser ivrigt fram emot den fullständiga förlossningen, som de garanterat kommer att få (Rom 8:23). De som avfaller var aldrig sant födda på nytt från första början (1 Joh 2:19), men de kan fortfarande kallas till sann omvändelse. Om man kan förlora frälsningen, beror frälsningen på gärningar, att vi måste "hålla oss frälsta", men så är inte fallet. Både vår uthållighet och Guds bevarande garanteras av Jesu fullbordade verk för oss. Inga av Guds utvalda, som Jesus dött för, kommer att gå förlorade, utan de är evigt säkra i Honom (Joh 10:27-29; Rom 8:29-30; Ef 1:3-14).

Detta är ”nådens läror”, eller vad som även kallas "kalvinismens fem punkter". "Kalvinism" är tyvärr behäftat med en del missuppfattningar och förtal från människor med både uppriktiga och ohederliga motiv. Dessa läror är inte Jean Calvins mänskliga påfund utan de sammanfattar vad han, och många andra, före och efter honom, upptäckt om vad Bibeln lär om hur Gud frälser syndare. Han frälser dem genom Sin egen fria nåd, suveränt och oberoende av människors vilja. Från början till slut – från utkorelsen före världens grundläggning ända till inträdandet i den eviga saligheten – är allt till 100 % av Guds nåd, och Gud har all ära. Ingen människas vilja eller strävan kan lägga till något till Guds nåd och frälsningen. ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef 2:8-9).

Vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud; hur outsökliga Hans domslut och spårlösa Hans vägar. "Vem har ju lärt känna Herrens sinne? Eller vem var Hans medrådgivare? Eller vem gav Honom något i förväg och ska betalas tillbaka till av Honom?" Eftersom: av Honom och genom Honom och till Honom: allt. Äran åt Honom in i tidsåldrarna, amen. Rom 11:33-36

Diskussion med liberalteolog ang. Örebro pastorats nyinköpta regnbågsmatta i S:t Nicolai kyrka med utläggning om de grekiska orden för homosexualitet i 1 Kor 6:9

Foto: Svenska kyrkan i Örebro

Att Svenska kyrkan har varit avfallen sedan länge är inte en nyhet och att de rullat in regnbågsmattor i "sanktuariet" både i fjol och i år är ingenting som direkt förvånar eller chockerar. Personligen anser jag att alla som är sant kristna bör ha insett och lämnat Svenska kyrkan sedan länge. Det som chockerar mig mest är när kristna blir chockerade och på allvar fortfarande tror att Svenska kyrkan är en kristen kyrka!

Jag fick nyligen se bilden ovan, som lagts upp av Svenska kyrkan i Örebro, med en grann regnbågsmatta som tyvärr står för högmodig synd (pride). Genom kommentarsfälten fick jag tillfälle att förmana dem direkt och personligen och vittna om Evangeliet. Jag fick även tillfälle att besvara och förklara några liberalteologiska vanföreställningar angående vad Bibeln säger om homosexualitet.

Texten de skrivit till bilden lyder: Att alla är lika mycket värda och lika älskade kan sägas på många sätt – till exempel så här. Kolla in Örebro pastorats nyinköpta regnbågsmatta, som just nu ligger i S:t Nicolai kyrka.

Än en gång denna falska uppfattning om "kärlek". Jag klippte in i stort sett vad jag skrivit här på bloggen innan, fast angående Equmeniakyrkans anspråk på kärlek till homosexuella, samt gav en personlig förmaning åt Svenska kyrkans teologer, och berättade sedan Glädjebudet om ånger och syndernas förlåtelse:

Om man älskar homosexuella så varnar man dem om att ingen som lever så ska ärva Guds rike (1 Kor 6:9-10) utan är på väg till Helvetet. Om ens medmänniskor är på väg till en evig, medveten plåga i en sjö som brinner av eld och svavel, och om man älskar dem, så varnar man dem. Och inte bara homosexuella nämns. Heterosexuella utanför äktenskapet, avgudadyrkare, girigbukar, berusade, oförskämda, lögnare (hur många gånger har du ljugit), hädare (hur många gånger har du missbrukat Guds namn), och de som hatar andra människor. De som hatar homosexuella är egentligen ni i Svenska kyrkan. Ni vill bara locka in besökare genom att säga det som folk gillar.

Kärlek är att varna, oavsett om det blir ogillat. Detta är uppoffrande kärlek. De goda nyheterna är att Gud, trots att Han borde ha hatat oss istället har handlat i kärlek till oss. Alla syndare, oavsett sexuell läggning, som ångrar sina synder kan få förlåtelse, eftersom Jesus dog för syndare på korset och tog straffet, blidkade Guds vrede, återuppstod på tredje dagen och sitter på Faderns högra sida och vädjar för vår sak. Ångra era synder och vänd om, och lägg er förtröstan på Jesus, så får ni syndernas förlåtelse fritt och för intet. Det spelar ingen roll vilka utsvävningar ni levt i innan. Jesus har betalat priset för alla som ångrar och gör bättring.

Jag fick svar från en församlingspedagog som uppenbarligen tyvärr studerat liberalteologi och blivit ilurad deras lögner. Jag gav ett svar, och sedan fick jag inget mer svar. Hela diskussionen kan läsas i kommentarsfältet under deras bild på Facebook.

Vad jag vill ta upp av vad han sa är någonting som är ganska vanligt återkommande när man diskuterar frågan om homosexualitet. Detta blir till hjälp för er då homosexualiteten uppenbarligen utbreds mer och mer även bland s.k. kristna sammanhang. Vi kommer alla förr eller senare att stöta på dessa situationer, om vi inte redan har det. Det kommer behövas att vi ger kunniga svar. Vi är skyldiga att ge svar, om vi älskar våra homosexuella medmänniskor och vill att de blir frälsta, och vi måste studera och visa andra vad Bibeln egentligen säger i frågan, till skillnad från vad liberalteologer vill göra gällande. Detta är bl.a. vad han skrev:

Texten är inte självklar hur den ska översättas. Just delen ”… män som ligger med andra män…” har i andra översättningar tolkats som män som köper sexuella tjänster; alltså att det är ett fördömande av prostitution, inte samkönat sex.

Ordens betydelse

Det förekommer tre ord i grekiska originaltexten till 1 Kor 6:9 som beskriver och fördömer olika former av sexuell omoral: πόρνος [pórnos], μαλακός [malakós] och ἀρσενοκοίτης [arsenokoítäs].

πόρνος är vad jag skulle tro att han syftade på, som kan betyda 'prostituerad', 'horkarl' eller 'otuktig' d.v.s. en som idkar olovligt könsumgänge utanför äktenskapet (även heterosexuellt). Enligt Bibeln fördömer Gud all form av könsumgänge utanför äktenskapet och inte bara sexköp (jfr. Hebr 13:4).

μαλακός betyder ursprungligen 'mjuk', när det används om män, som här (maskulin form), rör det sig om 'fjolliga' män. Att det kommer direkt före, och kopplas ihop med nästa ord är intressant:

ἀρσενοκοίτης är ett sammansatt ord av ordet ἄρσην [arsän] 'man' och κοίτη [koítä] 'säng', 'ligg', 'samlag' - bokstavligen 'mansliggare'. Ordet är i maskulinum och beskriver alltså en man som ligger med en man (avsikten är ju inte att fördöma kvinnor som ligger med sina äkta män!). Paulus, som är jude, tänker här på den gammaltestamentliga Lagen i 3 Mos 18:22 Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt. I Septuaginta,den grekiska översättningen av denna text heter det: μετὰ ἄρσενος οὐ κοιμηθήσῃ κοίτην γυναικός. Här ser vi just böjningsformer av orden ἄρσην och κοίτη (understrukna).

Att orden μαλακός och ἀρσενοκοίτης kommer tillsammans har också en enorm betydelse. Det handlar inte bara om män som tillfälligt träffas och har homosexuellt umgänge. Det hade räckt att nämna ordet πόρνος för det, egentligen. Nej, det talas här om den 'fjollige' mannen, som tar den feminina rollen i den homosexuella relationen - den som ligger under, och den som har den manliga rollen, ligger över. Överlåtna homosexuella relationer var faktiskt accepterade i den antika romersk-grekiska kulturen. Det förekom samkönade "bröllop" redan då, t.o.m. (exempelvis kejsar Nero hade rollen som "bruden" i ett sådant). Mycket kan läsas här, där det även finns källhänvisningar.  Det var nödvändigt för Paulus att med tydlighet markera vad som gäller: Inga som gör de sakerna ska ärva Guds kungarike.

Från min sista kommentar till Svenska kyrkan:

Jag tycker att regnbågsmattan är fin i sig, men de granna färgerna har tyvärr förvrängts till att stå för att upphöja högmodig synd (pride), någonting som misshagar Gud. Gud står ju emot de högmodiga, men ger nåd till de ödmjuka. Vi måste alla ödmjuka oss och bekänna våra synder. Vi måste också vädja till andra att ödmjuka sig, bekänna och vända om. Jesus sa att vi ska gå ut och tillkännage Glädjebudet och lära dem att hålla allt Han befallt. Han sa inte att vi ska locka in folk i byggnaden med olika knep eller låta människor leva vidare i sin synds fördärv som leder till evig fördömelse. Då blir ni också medskyldiga. Jag hoppas och vädjar och ber för er att ni ska se denna allvarliga situation och ändra era vägar. Vi kommer alla att avlägga räkenskap inför Gud. Och jag är inte bättre, men som texten fortsätter i 1 Kor 6:11 - "Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Här är en video från I'll be honest med svensk text med David som blivit frälst från 27 år av homosexualitet.

Människors traditioner, omskärelse och dop (Kolosserbrevet 2:6-15)

Predikan från söndagen den 17:e maj

Tacka Gud och be för andra (Kol 1:1-11)

Fikonträdet och berget (Mark 11:1-25)

Predikan jag höll 9 februari.

Sammanhang är viktigt i bibeltolkning. Läser man om fikonträdet och berget i dessa stycken men inte är uppmärksam på sammanhanget för att förstå vad som pågår, vad Jesus talar om—så blir man bara mer förvirrad; och en del osund teologi har uppstått utifrån felaktiga uppfattningar. Exempelvis den falska läran om att vi kan bli som gudar med allsmäktiga krafter över naturen och skapelsen, bara vi "tror" tillräckligt mycket—eller att om vi inte alltid får bönesvar för allt vi ber om så betyder det att vi har fel eller dålig tro.



Med detta inte menat att vi inte får be Gud eller låta Honom veta alla våra önskningar (Fil 4:6.) Men det är Gud själv som bestämmer och vi ska acceptera Hans beslut! Att vi inte får bönesvar betyder inte att vi har dålig tro eller inte är sant kristna.

Däremot finns det ett bönesvar vi alltid kommer få enligt Bibeln: när vi ångrar oss och ber om syndernas förlåtelse och evigt liv, med tillförsikten (tron) att detta är möjligt genom Jesu död och uppståndelse. Då får vi det vi ber om—ja, vi vet att vi redan har det!

Jesu ledarstil

Varför inte använda denna traktat?

Några gånger har folk visat den här traktaten för mig.

Den påminner förstås om Living Waters' miljondollarsedel och har samma bra beståndsdelar. Lag, synd, dom, helvetet, omvändelse/ånger och förtröstan på Jesus. Och att man ska fortsätta sitt liv för Jesus, inte bara en engångshändelse.

Det var de bra sakerna. Dock så finns det några villoläror i traktaten. Den första är delen som säger Vi har alla en kropp och en själ, och när vi dör, lever vår själ vidare i evighet, antingen i himlen eller i helvetet.

Det här är fel enligt Bibeln. Enligt Bibeln kommer det en kroppslig uppståndelse vid slut-tiden där de rättfärdiga får ärva Den Nya Jorden och de orättfärdiga får del i sjön som brinner av eld och svavel. Det är alltså inte bara själen som lever vidare i en "andlig" dimension, utan även fysiska verkligheter så som Gud skapat gott från början. (Har inga problem med att kalla det Himlen eller Helvetet i sig, då folk är mer bekanta med de termerna och i Bibeln används t ex grekiska ordet Hades som är den grekiska mytologins Underjorden, Dödsriket)

Var (och vad) själen, eller anden, är, från insomnandet fram till slut-domen går jag inte in på just nu, men den kommer inte att vara där för evigt, utan det kommer till sist en uppståndelse och en dom:

Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
(Johannesevangeliet 5:28-29 SFB)

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.
(Daniel 12:2 SFB)

Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång.
(Apostlagärningarna 24:15 SFB)

Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och underjorden gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och underjorden kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön. Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.
(Uppenbarelseboken 20:11-21:2)

Frågan om den kroppsliga uppståndelsen är så viktig att Paulus ägnar ett stycke i Första Korintierbrevet till att tilltala det, i motsats till att några lärde ut att det inte fanns någon uppståndelse.

Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom...

Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag. Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt. Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött. Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.
(1 Korintierbrevet 15:12-23, 35-40 SFB)

Tanken att bara själen lever vidare i himlen eller helvetet bygger mer på gnostiskt tänkande, vilket var en villolära kristna kämpade mot tidigt i historien. Tanken är att det fysiska är fel så när vi dör är det bara våra själar som kommer fortsätta att finnas för evigt. Men enligt Bibeln har Gud skapat den fysiska världen god från början och kommer att återställa den.

Jag har sett Jehovas vittnen m fl vinna enkla poänger genom att motbevisa denna obibliska syn, men samtidigt tar de tyvärr det i akt för att införa sina egna minst lika obibliska villoläror. En förvirrings-taktik. Jag hoppas man kan återgå till vad Bibeln säger så det inte blir så lätt för dem att lura folk också.

Det andra felet i traktaten är att vi ska "göra två saker" för att bli förlåtna. Det låter som frälsning genom gärningar. Enligt Bibeln är frälsning av nåd allena genom tron allena och inte genom gärningar.

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.
(Efesierbrevet 2:8-10 SFB)

Det må vara sant vad det står i övrigt, men det är fel att säga att man ska "göra det" för att bli förlåten. Det är inga gärningar som gör att vi blir förlåtna, snarare förutsättningar att bli förlåten. Om man inte ångrar sig och inte heller vill bättra sig, vill man inte bli förlåten, och blir inte förlåten. Om man inte litar på Jesus som tillräcklig ser man inte heller sitt behov av förlåtelse, man tror att man kan gottgöra det av egen kraft. Det handlar alltså om motsatsen till att göra gärningar. Och om man ska "leva och tjäna Honom" för att bli förlåten, då kan man aldrig veta om man blir förlåten förrän man levt färdigt och sett om man verkligen levt och tjänat Honom. Det är sant att man inte ska synda under nåden, och leva för Gud. Men detta är just för att vi har del av Jesu död och även ska vara del av Hans uppståndelse. (=man är redan räddad/frälst, och det är inte för att man ska bli räddad eller förlåten.) Se Rom 6-8 (Paulus har skrivit i kapitlen innan just om att man blir rättfärdigad av nåd och inte gärningar och svarar i kap 6-8 "nej" på frågor om man ändå ska fortsätta synda när man är "under nåden" osv.)

Det sista felet är att de tillskriver Gud säga något Han inte sagt och inte sagt (i Bibeln) att Han kommer att säga. Det påstås att vi ska höra Gud säga till oss: "Min käre son eller dotter, du har tagit emot min förlåtelse som jag gav genom min fullkomliga son Jesus Kristus död. Så, välkommen in i himlen!"

Detta står inte i Bibeln och det står inte i Bibeln att Gud kommer att säga så. Det är verkligen farligt att påstå att Gud sagt eller ska säga något som det inte står i Bibeln att Han sagt eller kommer att säga. (Jfr 5 Mos 18:20)

Därför skulle jag inte använda denna traktat och inte heller rekommendera den.

Guds Lamm stektes i Guds vredes eld! (Thomas Watson, 1620-1686)

Meditera mycket över Helvetet. Låt oss gå till Helvetet i kontemplation, så att vi inte måste gå till Helvetet i kondemnation.

Hur hopplöst det är för de förbannade! Det finns varken paus eller lindring i deras pinor. De gamle kvädade om Endymion, att han fick tillåtelse från Jupiter att alltid sova. Vad skulle inte de förbannade i Helvetet ge för en sådan licens!

Att seriöst meditera över Helvetet, skulle få oss att frukta synden som Helvetet. Synden är Helvetets bränsle! Synden, likt Simsons rävar, bär förtärande eld i sin svans.

Att meditera över Helvetet bör få ett Guds barn att jubla. En troende kan vara rädd att tänka på plågans plats - men jubla över att tänka på att han aldrig ska komma till den platsen. Ett Guds barn, när han tänker på Helvetet - jublar han med bävan. Ett fängelse är inte gjort för att kungens son ska sättas där. En stor naturalist observerar att inget så snabbt släcker eld - som salt och blod; men jag är säker på detta - saltet gör ångerns tårar salta, och Kristi blod kommer släcka Helvetets eld för en troende.

Kristus själv har känt Helvetets pinor för dig - Guds Lamm stektes i Guds vredes eld! Genom Hans brännoffer är Herren nu blidkad gentemot Sitt folk. O hur må de gudfruktiga jubla! Kristus var för en tid i Guds vredes brinnande smältugn - så att eld inte kan skada någon troende. De heliga har Kristi rättfärdighets klädnad på sig, och Helvetets eld kan aldrig sveda denna klädnad!

Alltså ingen fördömelse nu för de i Den Smorde Jesus. Rom 8:1

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

När vi ännu var svaga... (Jeff Noblit)

...dog ju Den Smorde, enligt tiden, för ännu ogudaktigas skull.

"Tala inte om detta löjliga arminianska nonsens för mig, att människan på något sätt har en gnista godhet i sig och att han kan dra sig själv och finna Gud. Tala om för mig hur en ogudaktig syndare som är hjälplös kan dra sig själv någonstans."
- Jeff Noblit



Här finns hela predikan med svensk text.

Man Räddad Från Självmord av en Gatupredikan!

Att Frukta Gud

I söndags predikade dennna mask fortsättningen av Nahums bok, utifrån 1:2-13. Bl a om gudsfruktan, att frukta Gud. Betyder det inte att man är rädd för Gud, utan något annat? Nu får vi se vad texten tyder på.

Även lite intressanta saker som står i hebreiska originaltexten och om att Jesus är med i texten på ett par ställen.

Jag råkar också säga att det bara finns 2 bibelöversättningar på svenska. Det finns ju fler men inte som är i tryck och speciellt tillgängliga köpa normalt (såvitt jag försökt.)

Vad innebär det att vara en ny skapelse? (Don Currin)

Som jag skrev i förra inlägget i lördags besökte i veckan Michael Morrow och Don Currin, vår församlings bibelstudier för att dela Guds Ord med oss.

Don Currin berättade sitt vittnesbörd för oss och det finns även en video på nätet där han gör det: Has the Love of God Done a Work in Your Heart?

Det är ett starkt vittnesbörd för många som lever som falska kristna. Jag var också en av dem.

Detta är också ett bra, förkrossande, 9-minutersklipp ur en av hans predikningar: Flee from the Wrath of God

Det här är predikan han höll hos oss, till svenska folket, vad det innebär att vara en ny skapelse, att vara innanför och utanför Guds rike:

Anti-intellektualism är Inte Bibliskt (Spurgeon/Kielar)

Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.
(2 Petrusbrevet 3:18 SFB)

Det finns ju mycket anti-intellektualism i kristenheten. Kunskaper i Bibeln tar man inte på det allvar som det bör, utan det gäller att man är "kallad" eller "andlig" först och främst och sedan så räcker det med att säga det som kommer fram direkt. Och så accepterar man alla villoläror som kommer fram blint. Detta gäller för mycket pastorer. Och de som har kunskaper i Bibeln och kan visa att andra har fel är plötsligt för smarta för att få säga till om något.

Det är sant att Gud väljer dårarna för att de visa ska komma på skam. Men det handlar om världens vishet mot det som är dåraktigt för världen (1 Kor 1:19-20, 27.) Något som alltså inte är efter Guds normer. Sedan säger Bibeln att sann kunskap om Gud (="teologi"), utifrån Hans Ord, Bibeln, och vishet är väldigt positiva saker att sträva efter. (Ps 19:8, Ords 2, Tim 3:15-17)

Som farligast blir antiintellektualismen när man går så långt som att säga att det inte behövs någon förståelse för vad Evangeliet (glädjebudet) innebär för att bli frälst. Det behöver inte predikas något stötande Evangelium utan det räcker att man ber en bön och så blir man frälst utan att man vet vad det har för innebörd. Romarbrevet 10:9, som många har som bevistext för frälsningsbönen, är t ex vårdslöst ryckt ur sitt sammanhang. Läser man sammanhanget så ser man att det behövs förkunnas Evangelium, v14:

Så hur ska de kalla på Honom som de inte hade förtroende för?
Och hur skulle de ha förtroende för Honom som de inte hört om?
Och hur skulle de höra utan förkunnare?

Detta är retoriska frågor med svaret: Det går inte, de måste ha en förkunnare för att höra Ordet (glädjebudet) för att de ska kunna ha förtroende för Herren, för att de ska kalla på Honom.

För att inte tala om att Paulus skrivit massor av information (kunskap) i Romarbrevet, innan han kommit fram till kapitel 10 här.

"Tron" är ett logiskt, rationellt, förtroende för Gud, som bygger på verkliga fakta genom historien, att Gud är pålitlig.

Tron på Jesus Kristus, förtroendet för Jesus Kristus, är helt rationellt, trots alla de irrationella saker som gjorts i Kristi namn genom århundradena.



Relaterat: |

En sköld och befriare (Octavius Winslow, 1863)

Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.
(Matteusevangeliet 28:20 SFB)

Kristus är alltid med Sitt folk, som en sköld och befriare. Vår värdering av denna sanning kommer att vägas mot vår förstådda uppfattning av antalet och makten av våra fiender, och kostsamheten och dyrbarheten av skatten som är så gudomligt beskyddad.

Det finns attacker som endast Kristus kan beskydda oss mot! Våra själars andliga fiender och vår tros svurna motståndare, är
otaliga och osynliga,
sömnlösa och rastlösa,
de arbetar med nästan allsmäktig kraft,
överallt med en nästan allestädes-närvaro,
alltid smider de planer om vår undergång.

Världen och dess fascinationer
Satan och hans planer
köttet och dess tendenser
felaktigheter och deras förklädnader
är alla sammansvurna mot Guds barn, och står emot alla hennes framsteg i helgelse!

Men Kristus är vår sköld som alltid är med oss, nära i attackens stund, och skicklig att avvärja och avväpna den! "Frukta inte, Abram, jag är din sköld!" är ord till alla som har lika dyrbar tillit till Honom. O ja! Herren omger dig. När du är omringad av fara, är du också omringad av Jesu beskydd, som alltid är med dig!

Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
(Jesaja 41:10 SFB)

Med vilken icke-slumrande vaksamhet
med vilken gudomlig makt
med vilken oföränderlig kärlek
skyddar Jesus med nådens verkan i Sitt folks själ!

Vem håller den gnistan levande - mitt i havet?

Vem vaktar denna vingård natt och dag - så att ingen skadar den?

Vem bevarar...
tro från att vackla
kärlek från att svalna
hopp från att dö?

Vem...
stärker "nådens verkan" när den är vek,
reser den när den slokar
återställer den när den får återfall
bevarar den i vinterns kyla och sommarens torka;
och, när höstens frost och vind försöker bita och krossa dess löv - kläder den med förnyelse och vårblomster?

Ja, det är Jesus, som omringar med Sin sköld som skyddar mot allt - nådens verkan som Hans död åstadkommit, och som Hans Ande framarbetat!

Skälvande troende! Nådens verkan i ditt hjärta ska aldrig dö! Rättfärdighetens, fridens och glädjens rike i din själ kan inte förstöras! "De ska aldrig gå förlorade!" Är uttalandet från Herden som köpt dig med Sitt blod! Du är övervakad av Kristus - och bevarad av Guds makt.

HERRE, mitt bergfäste, min borg och min befriare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
(Psalm 18:3)


(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Räcker det med att vara en god människa för att komma till Himlen?

Räcker det med att vara en god människa för att komma till Himlen?

Visst gör det det!

...?!

Jag var kristen men nu tycker jag att det bara är en massa smörja

Jag var kristen men nu tycker jag det bara är en massa smörja.

En kristen är en person som känner Gud och Jesus (Joh 17:3.) När en person säger sig ha varit kristen men inte är det längre kan man fråga om hon kände Herren.

Antingen kan svaret bli att hon trodde sig ha känt Herren. Men hon kände Honom verkligen inte, under hela tiden hon var "kristen" var det bara på låtsas, hon var inte en sann kristen.

Eller så blir svaret att hon verkligen gjorde det men inte längre. Hon erkänner alltså att Gud verkligen är verklig, men att hon lever i uppror och inte vill omvända sig.

Bibeln talar om falsk omvändelse, där de i början tar emot Ordet med glädje, men när förtryck, prövningar och förföljelse kommer, faller de bort.

"Lyssna! En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord [...] De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.
(Markusevangeliet 4:3-5, 16-17 SFB)

De har gått ut ur oss men de var inte av oss; för om de hade varit av oss, hade de blivit kvar med oss. (1 Joh 2:19)

Man måste predika Evangeliet ordentligt. Inte t ex "Jesus älskar dig, be den här bönen..." Nej - gå igenom Lagen, visa personens synd och varna om Guds fruktansvärda vrede. Plöj upp den steniga marken i det oångerfulla hjärtat ordentligt. Verkar personen sedan bli verkligen överbevisad och bekymrad om sitt tillstånd (syndanöd), berätta om korset, uppståndelsen och att det är nödvändigt med omvändelse och förtröstan på Frälsaren.



(Relaterat)

Finns det en genväg till himlen? (Jan Johansson)

1: Frälsning utan omvändelse?
2: Vad är omvändelse? Vad är omvändelse inte?
3: Omvändelse i relation till tro
4: Omvändelse i relation till syndernas förlåtelse