Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)
Visar inlägg med etikett självrannsakan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett självrannsakan. Visa alla inlägg

söndag 8 juli 2012

Det vidrigaste och gräsligaste i hela skapelsen (James Smith 1858)

Och HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.
(1 Moseboken 6:5 SFB)

Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?
(Jeremia 17:9 SFB)

Ingen man av naturen tror riktigt på hur Gud beskriver människohjärtat. Inte heller inser den unge kristne det helt. Gud kallar oss att lära känna hjärtats pest.

Det vidrigaste och gräsligaste i hela skapelsen - är människans hjärta! Där finns det djupa avgrunder av ondska! Där finns fröna till alla fasansfulla moralsjukdomar. Ingen människas uppförande, hur illa det än är - är någonsin så illa som hans hjärta är.

Allteftersom vi lär känna pesten i våra egna hjärtan, så:
beundrar vi Guds fria och särskiljande nåd,
ser vi behovet av den helige Andes verk och funktion,
värderar vi Herren Jesu Kristi härliga försoning.

Det är ett livs lektion att lära sig om pesten i ens eget hjärta.

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

tisdag 14 februari 2012

Vandrar du i ljuset eller i mörkret?

Efesierbrevet 5:1-14 Vandrar du i ljuset eller i mörkret?

Predikan av Daniel Norén 2012-02-12



Relaterat: |||

tisdag 12 april 2011

Är du slav under synden - eller brottas du bara?

Brottas du med synden, eller är du slav under synden?

Det kan vara så lätt att missta sig - en del tror att de är slavar under synden medan det i själva verket är så att de brottas och utkämpar en hård strid, eftersom de är födda på nytt och frälsta. Andra tror att de brottas med synd, men i själva verket är slavar under den och alltså inte frälsta. Skillnaden är alltså mer än livsviktig - det är en skillnad mellan himmel och helvete.

Låt er inte luras! Det är självrannsakan som gäller:

Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.
(2Ko 13:5 SFB)

Tim Conway talar här om 10 sätt som man kan pröva sig själv om man brottas eller är slav.



Missa inte heller texten av J C Ryle översatt till svenska: Är Du Född På Nytt?

onsdag 30 mars 2011

Djävlarnas "Frälsningsinbjudan"

"Jag är frälst eftersom jag en gång svarade på frälsningsinbjudan på ett möte och bjöd in Jesus i mitt hjärta. Även om jag inte lever för Honom nu så kommer jag till Himlen för att jag gått ned för gången och bett frälsningsbönen."

Det som sker vid s k frälsningsinbjudningar av den här sorten, där man är garanterad att komma till Himlen och aldrig förlora frälsningen, man kan leva hur man vill bara man bett frälsningsbönen, är definitivt inte en sann biblisk frälsning. Det är en av de s k onda andars läror som det varnas för i Bibeln (1 Tim 4:1). I Matteus' sjunde kapitel varnar Jesus också:
Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! (Mat 7:21-23 SFB)
Märk väl att Han inte säger "Jag kände er en gång..." Nej, Han säger "Jag har aldrig känt er!"
Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.
(1Jh 2:19 SFB)
Däremot, en person som omvänt sig och blivit sant frälst, har blivit född på nytt, en ny skapelse av Gud själv, med ett nytt hjärta och ny vilja. Hon kommer inte att föra en syndig livsstil någonsin igen, utan hata synden som tyvärr fortfarande finns i hennes liv, och strida mot den, och döda den genom Anden, växa i helgelse och hålla ut ända till slutet. Frälsningen hänger inte på henne. Allt är Guds verk. Gud bevarar de som tillhör Honom. De är köpta i Hans Sons dyrbara blod och kommer aldrig någonsin gå förlorade. Det verk som Han påbörjat, kommer Han att fullborda.
Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig.
(Jer 32:40 SFB)

Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
(1Jh 3:8-10 SFB)

Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom.
(1Jh 5:18 SFB)

Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren [...] Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Min Fader, som har gett mig dem, är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
(Joh 10:14-15, 27-29)

Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.
(2Ko 5:17 SFB)

Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.
(Fil 1:6 SFB)

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
(Rom 8:28-39 SFB)
Så står det i Bibeln, alltså. Bibeln uppmanar oss även att rannsaka oss själva om vi är i tron (2 Kor 13:5) och göra vår kallelse och utkorelse fast (2 Petr 1:10). Döma efter frukten, bevisen på sann frälsande tro (Matt 7:17-20; Gal 5:22f). Man kan "falla av" och tappa tron, men det är ett tydligt bevis, "frukt", på falsk tro, att man aldrig "steg på" i första början.



Här är också en längre video av Ray Comfort om sann och falsk omvändelse. (Och Ray Comfort är inte en s k kalvinist så "den gubben går inte" ;))

lördag 18 december 2010

Varför vill du till Himlen?

Några har märkt att det ligger en ny enkät uppe nu vid sidan på sidan.

Varför vill du till Himlen?
  • För gatorna av guld?
  • För att få 72 jungfrur?
  • För att få 72 russin
  • För att slippa komma till Helvetet
  • För att vara hos Herren
  • Jag vill inte till Himlen
Jag tänkte först inte göra någon större uppmärksamhet, för jag insåg inte när jag la upp den vilken stor, avgörande fråga detta egentligen är. Rannsaka dig själv innan du svarar. Kan du verkligen säga att det är Gud du är ute efter i Himlen och inte att få dina köttsliga begär tillfredsställda även där? Skulle du ärligt välja bort att ha 72 jungfrur, i en evighet, för att bara vara med Gud i en evighet? Kan du titta de 72 jungfrurna (eller motsvarande) i deras vackra ögon och säga hejdå till dem, för du vill hellre vara med Gud?

Eller, mer konkret: Kan du säga nej till alla snuskiga hemsidor, när du är ensam framför datorn, kanske i detta nu? Kan du vägra dem för att du älskar Gud mycket högre?

Vad är din älsklingssynd? Är du beredd att lämna den för evigt? Varför börjar du inte redan nu i så fall?

Om Gud inte var i Himlen utan i Helvetet - skulle du vilja komma till Himlen då? Eller skulle du t o m vilja till Helvetet för att få vara med Gud?

Rannsaka verkligen dig själv. Klicka inte i rutan För att vara hos Herren om du inte kan svara rakt på dessa ovanstående frågor. Det här kan visa hur du egentligen har det i relationen till Gud. Är du frälst? Är du född på nytt? Skulle du välja något framför Gud så kan jag inte ge dig en försäkring om att du är född på nytt och på väg till Himlen. Du går ju efter det som finns på den breda vägen till Helvetet.

Tvekar du? Be till Gud, vänd dig till Honom för att Han ska ge dig ljus, omvändelse, föda dig på nytt om du inte är det. Märker du en sinnesändring, vänta sedan tills nästa dag och se om det består. Om inte, försök igen. Och klicka inte i rutan förrän du ärligt och utan tvekan kan det!

söndag 21 november 2010

Brev till en nyomvänd (Jonathan Edwards, 1741)


Min käre unge vän,
Eftersom du önskade att jag skulle skicka dig, i skrift, några råd på vägen om hur du ska uppföra dig i ditt kristna lopp, vill jag nu svara på din begäran. Det ljuva minnet av de storheter jag sett på sistone i din församling, får mig att vilja göra vad jag kan för att bidra till den andliga glädjen och framgången för Guds folk där.

1. Jag skulle råda dig att uppehålla en så stor iver i gudsdyrkan, som om du visste att du var i ett oandligt tillstånd och sökte omvändelse. Vi råder folk som är under syndainsikt att vara ivriga och hejdlösa för himmelriket; men när de uppnått omvändelse, får de inte bli mindre vaksamma, flitiga och ivriga i gudsdyrkans arbete, utan desto mer; för de är under oändligt större skyldigheter. På grund av brister i detta, har många människor, ett par månader efter sin omvändelse, börjat förlora sin ljuva och livliga känsla för andlighet, och blivit kalla och mörka, och "vållat sig själva mycket lidande;" [1 Tim 6:10] när, om de gjort som aposteln (Fil 3:12-14) deras väg istället hade kunnat vara "lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd." [Ords 4:18]

2. Sluta inte med att söka, eftersträva och be för just de saker som vi uppmanar oomvända människor att sträva efter, och som du hade en grad av redan vid omvändelsen. Be att dina ögon öppnas, att du skulle få syn, så att du får kännedom om dig själv och blir förd till Guds fotpall; och att du skulle få se Guds och Kristi härlighet, och bli uppväckt från de döda, och få Kristi kärlek utgjuten i ditt hjärta. De som har mest av dessa saker, har fortfarande behov att be om dem; för det finns så mycket blindhet och hårdhet, stolthet och död kvar, att de fortfarande behöver få det gudsverket åsamkat dem, vidare för att upplysa och uppliva dem, det ska ta ut dem ur mörkret till Guds underbara ljus, och bli en sorts ny omvändelse och uppståndelse från de döda. Det är väldigt få önskningar som passar en obotfärdig människa, som inte även passar den gudaktige, på sätt och vis.

3. När du hör en predikan, lyssna för dig själv. Även om det som sägs kan vara mer särskilt riktat till oomvända, eller till de som, på andra vis, är under andra omständigheter än dina; så låt ditt sinnes huvudinriktning vara att överväga, "Hur gäller detta mig? Och vilka förbättringar bör jag göra här, för min egen själs bästa?"

4. Även om Gud förlåtit och glömt de synder du begått, så glöm dem inte själv: kom ofta ihåg, vilken eländig slav du var i Egyptens land. Dra dig ofta till minnes de särskilda synder du begick före omvändelsen; som den välsignade aposteln Paulus ofta nämner sin gamla hädande, förföljande ande och hans skadlighet för de förnyade; och ödmjukar sitt hjärta, erkänner att han var "den ringaste av apostlarna," och "den ringaste av alla heliga," och "den störste bland syndare;" och bekänn ofta dina gamla synder inför Gud och låt ofta denna text finnas i ditt sinne: (Hesekiel 16:63) "Då skall du minnas det och skämmas, så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, HERREN."

5. Kom ihåg, att du har mer anledning, i vissa fall, tusen gånger, att klaga och ödmjuka dig själv för synder som begåtts efter omvändelsen, än innan, på grund av de oändligt större skyldigheter som ligger på dig att leva för Gud, och att se upp på Kristi trofasthet i att oföränderligt fortsätta sin barmhärtighet, trots all din stora ovärdighet sedan din omvändelse.

6. Var alltid svårt förnedrad på grund av din kvarvarande synd, och tro aldrig att du ligger tillräckligt lågt för den; men bli samtidigt inte modfälld eller nedslagen av den; för, även om vi är i hög grad syndiga, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig; vars blods dyrbarhet, vars rättfärdighets förtjänst, och vars kärleks och trofasthets storhet, är oändligt mycket högre än våra synders allra högsta berg.

7. När du engagerar dig i bönens plikt, eller kommer till Herrens nattvard, eller deltar i någon annan tjänst i gudomlig dyrkan, kom till Kristus som Maria Magdalena gjorde; (Luk 7:37-38) kom, och släng dig till hans fötter, och kyss dem, och häll ut den ljuvt parfymerade oljan av gudomlig kärlek över honom, ur ett rent och förkrossat hjärta, som hon hällde den dyrbara oljan ur sin rena, trasiga alabasterflaska.

8. Kom ihåg, att stolthet är den värsta huggorm som finns i hjärtat, den största själafridsstöraren, och det som stör den ljuva gemenskapen med Kristus: det var den första synd som begicks, och ligger djupast i grunden för hela Satans hus, och är den största svårighet att utrota, och det mest gömda, hemliga och bedrägliga av alla begär, och kryper ofta omärkligt in i gudsdyrkans mitt, ibland till och med, under själva ödmjukhetens förklädnad.

9. För att göra en riktig bedömning av dig själv, se alltid som de bästa upptäckterna, och bästa trösten, de saker som ger mest av dessa två resultat: de som gör dig minst och lägst, och mest lik ett barn; och de som mest upptar och fäster ditt hjärta i ett fullkomligt och stadigt sinnelag till att förneka dig själv för Gud, och att förbruka och förbrukas för honom.

10. Om du någon gång faller i tvivel om din själs tillstånd, i mörka och grå sinnestillstånd, passar det dig att återblicka på dina senaste erfarenheter; men förbruka inte för mycket tid och kraft på detta sätt: utan anmäl dig själv, med all din makt, till ett löfte om att jaga efter förnyad erfarenhet, nytt ljus, och nya livliga tros- och kärlekshandlingar. En ny upptäckt av härligheten i Kristi ansikte, kommer göra mer för att skingra de mörka molnen på en minut, än att undersöka gamla erfarenheter, genom de bästa kännetecken som finns, på ett helt år.

11. När nådesutövningen är låg, och sedefördärv råder, och på det sättet rädsla råder; önska inte att få rädslan bortkastad på något annat sätt, än genom att kärleken i hjärtat återuppväcks och får råda: på detta sätt, kommer rädslan effektfullt drivas ut, som mörkret i ett rum försvinner bort, när de behagliga solstrålarna släpps in i det.

12. När du råder och varnar andra, gör det allvarligt, och tillgivet, och ordentligt; och när du talar med dina jämlika, låt dina varningar blandas med uttryck för din känsla av din egen ovärdighet, och om den suveräna nåd som gör dig annorlunda.

13. Om ni skulle anordna religiösa unga kvinnomöten för er själva att gå till någon gång ibland, förutom de andra möten ni går till, tycker jag att det skulle vara väldigt lämpligt och fördelaktigt.

14. Under speciella svårigheter eller vid stort behov av, eller stor längtan efter, någon särskild nåd, för dig själv eller andra, bestäm en dag för enskild bön och fasta för dig själv ensam: och låt den dagen tillbringas, inte bara i bön för de barmhärtigheter du önskar, utan i att rannsaka ditt hjärta, och se över ditt förflutna liv, och bekänna dina synder inför Gud, inte som man brukar göra i gemensam bön, utan i att mycket särskilt repetera inför Gud synderna i ditt förflutna liv, från din barndom ända till nu, före och efter omvändelsen, med de omständigheter och förvärranden som åtföljde dem, och att utbreda alla dina hjärtats vidrigheter mycket särskilt och fullständigt som möjligt, inför honom.

15. Låt inte korsets motståndare få tillfälle att klandra gudsdyrkan på grund av dig. Hur heligt ska inte Guds barn, de som är friköpta och älskade av Guds Son, uppföra sig? Lev därför som ljusets och dagens barn, och var "en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära;" [Tit 2:10] och i synnerhet, överflöda i vad som kallas de kristna dygnerna, och som gör dig som Guds Lamm; var mild och ödmjuk i hjärtat, och full av ren, himmelsk och underdånig kärlek till alla; överflöda i kärlekshandlingar för andra, och självförnekelse för andra; och låt det finnas en benägenhet hos dig att värdera andra högre än dig själv.

16. Under hela ditt lopp, vandra med Gud, och följ Kristus, som ett litet, fattigt, hjälplöst barn, som fattar tag i Kristi hand, och håll ditt öga på sårmärkena i hans händer och sida, varifrån det blod som renar dig från synd kom, och göm din nakenhet under kjolen på frälsningens glänsande vita klädnader.

17. Be mycket för Guds tjänare och församling; särskilt att han skulle fortsätta sitt härliga verk som han nu påbörjat, tills världen blir full av hans härlighet.

Särskilt skulle jag vilja be om ett särskilt intresse i dina böner och i dina kristna kamraters böner, både när ni är ensamma och när ni är tillsammans, för din tillgivne vän, som gläds över dig och önskar vara din tjänare.

I Jesus Kristus,
Jonathan Edwards

(Min översättning)

lördag 6 november 2010

torsdag 8 april 2010

Karaktären hos en äkta frälsande tro

Frälsningsvisshet: att veta att man är frälst.
Visst är det trevligt med frälsningsvisshet. Att veta att man gått över från död till liv, att man har sina synder förlåtna och inte kommer att tillbringa evigheten med att plågas i Helvetet, utan att tillbe och tjäna och vara med Herren i Himlen.
Men, jag känner många där det är något som inte stämmer...

Det är en sorglig verklighet att många tror sig vara kristna, och kan ha förändrat sina liv i många saker, och kan ha religiösa tillgivenheter, uppehåller en form av religion i sina familjer och kammare, och i Guds hus och kanske är noggranna i det, men aldrig blivit födda på nytt och gjorts till nya varelser, uppstått från att vara döda i synden till ett tillstånd av nytt och förut helt och hållet oerfaret ljus och liv, och på Den Dagen, när de säger "Herre, Herre..." kommer de inte få höra "Bra, du gode och trogne tjänare. Gå in i din Herres glädje!" utan Sanningen: "Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa, ni förbannade, till elden som är beredd åt Djävulen och hans änglar!" (se Matt 7:22-23, 25:23,41)

Det är inte bra heller, att det finns de som verkligen är frälsta och födda på nytt, men inte vet om de är frälsta. De har på något sätt blivit förvirrade (se nedan för exempel) eller nåt, och misströstar, vacklar och kan inte växa nära Herren som de borde. Gud vill att vi ska ha frälsningsvisshet om vi verkligen är frälsta (1 Joh 5:13).

Jag har själv varit i båda situationer. Det fanns en tid när jag trodde jag var frälst, men hade stora tecken på att inte vara det. Det fanns en tid när jag inte visste om jag var frälst och oroade mig, när jag kanske inte alls borde ha gjort det.

Men vad är tecknen, hur vet man att man är frälst? Vissa hänvisar till känslor, de har en känsla, eller har haft en upplevelse av frälsning eller av Gud. Det är inte nödvändigtvis fel i sig att ha, eller ha haft dessa känslor, men det är inte så man kan veta att man är frälst. Våra fallna mänskliga känslor är svekfulla och inte pålitliga. De kanske inte alls är frälsta, de har manipulerats känslomässigt, och dels när de säger så så börjar de som verkligen är frälsta, men inte haft sådana upplevelser och känslor, tvivla på sin frälsning.

Det enda vi kan, och ska lita på, är Sanningen i Guds Ord, Bibeln. T.ex. har jag länge haft en sida här på bloggen som man kan se i listen till vänster, med en text av JC Ryle som heter "Är Du Född På Nytt?" texten är går till Bibeln, Första Johannesbrevet som är skriven just för ändamålet att vi ska veta huruvida vi är frälsta eller ej (1Joh 5:13.) Gå igenom den, rannsaka dig själv, lyssna inte på dina egna känslor, utan endast Bibeln, och lita på Guds eget Ord, vad säger Gud till dig genom Bibeln, är du frälst eller ej? Var beredd och öppen för Sanningen, den kan vara obekväm, men då är det desto viktigare!!!!!!!!!! Här nedan kommer också en annan ganska bra lista, översatt från indexet i The MacArthur Study Bible. Men pröva allt, dvs mot Bibeln, titta noga bibelverserna som är med på varje punkt:

I. TECKEN SOM VARKEN BEVISAR ELLER MOTBEVISAR NÅGONS TRO
    A. Synlig Moral: Matt 19:16-21, 23:27
    B. Förståndsmässig Kunskap: Rom 1:21; 2:17ff
    C. Religiöst Engagemang: Matt 25:1-10
    D. Aktiv Verksamhet: Matt 7:21-24
    E. Överbevisning om Synd: Apg 24:25
    F. Försäkran: Matt 23
    G. Beslutstid: Luk 8:13-14

II. FRUKTEN/BEVISEN PÅ AUTENTISK/SANN KRISTENDOM:
    A. Kärlek till Gud: Ps 42:1ff, 73:25, Luk 10:27, Rom 8:7
    B. Omvändelse från Synden: Ps 32:5, Ords 28:13, Rom 7:14ff, 2Kor 7:10, 1Joh 1:8-10
    C. Äkta Ödmjukhet: Ps 51:17, Matt 5:1-12, Jak 4:6,9ff
    D. Hängivenhet till Guds Ära: Ps 105:3, 115:1, Jes 43:7, 48:10ff, Jer 9:23,24, 1Kor 10:31
    E. Ihållande Bön: Luk 18:1, Ef 6:18ff, Fil 4:6ff, 1Ti 2:1-4, Jak 5:16-18
    F. Osjälvisk Kärlek: 1Joh 2:9ff, 3:14, 4:7ff
    G. Avskildhet från Världen: 1Kor 2:12, Jak 4:4ff, 1Joh 2:15-17, 5:5
    H. Andlig Tillväxt: Luk 8:15, Joh 15:1-6, Ef 4:12-16
    I. Liv i Lydnad: Matt 7:21, Joh 15:14ff, Rom 16:26, 1Pet 1:2,22, 1Joh 2:3-5
    J. Hunger efter Guds Ord: 1Pet 2:1-3
    K. Livsförvandling: 2Kor 5:17

Om Lista I stämmer hos en person och Lista II inte stämmer, finns det orsak att ifrågasätta giltigheten i ens trosbekännelse. Fast om Lista II stämmer, kommer även den översta listan göra det.

Se:
Är Du Född På Nytt?
Frälsningsvisshet?