Den fria viljans avgud

 

Arminianismen gör människans fria vilja till en avgud som Gud själv måste offra till. I detta system är det inte bara skapelsen som lider konsekvenserna av synd och ondska, utan även Gud tvingas "offra" mänsklighetens väl för att bevara en absolut och okränkbar fri vilja. Detta skapar en teologisk bild där människans fria vilja blir den högsta principen – en avgud – som står över Guds suveränitet och godhet.

Arminianismen lär att Gud låter ondskan existera och människor dö, ja till och med gå förlorade till Helvetet, för att bevara deras rätt att välja. Men vad är detta annat än att göra människans vilja till den yttersta auktoriteten? Enligt denna logik är människans valmöjlighet så viktig att Gud till och med offrar sitt Son – inte för att säkerställa frälsningen för de utvalda, utan för att bevara ett teoretiskt koncept om mänsklig autonomi. På detta sätt reduceras Kristi offer till en handling som enbart gör frälsningen potentiell, inte effektiv, och gör människans fria vilja till det verkliga villkoret för räddning.

Tänk på detta: Om Gud i Arminianismens värld låter ondskan fortsätta, låter miljarder människor lida, dö och gå förlorade, och till och med låter sin egen Son dö, allt för att skydda den fria viljan – vad är då viktigast i detta system? Det är uppenbart att människans fria vilja ges högre värde än människors själar, än Guds ära, och än frälsningens fullbordande.

Detta är helt oförenligt med Skriftens vittnesbörd om Guds karaktär och syfte. Bibeln lär oss att Gud är suverän, god och helig. Han tillåter inte ondskan för att passivt värna människans fria vilja, utan använder till och med ondskan för att förverkliga sina heliga och goda syften (Rom 8:28). Han är inte en Gud som står vid sidan och hoppas att människor ska välja rätt; Han är en Gud som aktivt verkar för att dra sina utvalda till sig och garantera deras frälsning genom Jesu Kristi fullbordade verk (Joh 6:37-39).

Det arminianska systemet, där människans fria vilja väger tyngre än Guds suveräna plan, vänder hela ordningen upp och ner. Gud blir underordnad människans val, och Helvetet fylls av själar som Gud tillät gå förlorade, inte för att Han inte kunde rädda dem, utan för att Han inte ville kränka deras vilja. Detta är inte den Gud vi finner i Bibeln. Bibelns Gud är suverän, helig och mäktig att frälsa – och Han gör det utan att kompromissa med sin rättvisa eller tillbedja människans fria vilja.

Låt oss därför förkasta denna idol av den fria viljan och återvända till den sanna och suveräna Gud som inte behöver be om människors tillstånd för att verka sin frälsning. Det är i Hans nåd och suveräna kärlek vi finner sann frihet – inte i vår egen vacklande och syndiga vilja.

Några saker om kalvinismen

När man pratar om kalvinism så finns det många olika uppfattningar och även en del felaktiga uppfattningar. Här finns en bra lista över några saker som försöker reda upp en del missförstånd. Den har varit till hjälp för mig att förstå en del saker. Listan är inte avsedd för att argumentera för lärorna utan endast reda upp missförstånd och därmed undvika förvirring och pajkastning när man pratar om kalvinism. Några utvalda punkter ur listan (fritt översatt med några förtydligande tillägg):

5) Kalvinister tror faktiskt på människans ansvar, men förnekar att hon har förmåga att omvända sig och tro evangelium. De två orden ansvar och förmåga är inte synonymer. Kalvinister tror att människans oförmåga att omvända sig och tro är orsakad av hennes egen synd - och inte av något Gud tvingat på henne.

6) Kalvinister tror inte att människor är marionettdockor, träkubbar eller robotar, utan ansvariga människor, och behandlas som ansvariga människor av Gud, även om de är fallna.

7) Kalvinister är inte fatalister. Kalvinister tror att Gud förordnat medlen så väl som målet. De tror alltså att evangelisation är medlet - sättet - som Gud använder för att uppfylla Sin avsikt - målet - att frälsa de utvalda. Det är inte sant att säga att kalvinister tror att Gud frälser folk utanför evangeliet. Kalvinister tror på bön. (När jag trodde på att människan skulle bli frälst "av fri vilja" och att Gud "inte tränger Sig på någon" var det ett hinder för mig att be till Gud för folks frälsning, däremot.)

8 ) Kalvinister tror faktiskt att det är människors skyldighet att omvända sig och tro evangelium. Här är vi oense med "hyper-kalvinisterna."

9) Kalvinister tror faktiskt att evangeliet (för att citera Calvins kommentar till Jesaja 54:13) ska predikas urskillningslöst både för de utvalda och för de förkastade. Här är en annan punkt där vi är oense med hyperkalvinisterna.

10) Kalvinister begränsar inte värdet eller förtjänsten eller värdigheten i Kristi blod. Men de begränsar blodets avsikt från att frälsa någon annan än de utvalda. Vi nöjer oss (liksom Calvin) med påståendet att Kristi blod var tillräckligt för hela världen men endast avsett för de utvalda.

11) Kalvinister tror inte att människor blir fördömda utan någon hänvisning till deras synd. Gud går förbi och lämnar vissa i deras synder, det är inte samma sak som att Gud skulle fördöma folk bara genom att "bestämma" det. (Tänk på att Gud är inte skyldig att rädda någon syndare alls utan Han kan helt rättvist kasta alla direkt i Helvetet redan nu. Ändå har Han genom Sin fria nåd valt att rädda många!)

15) Kalvinister tror inte att människor släpas sparkande och skrikande (mot deras vilja) oemotståndligt till Kristus. Irresistable Grace - oemotståndlig nåd, innebär även att Gud i frälsningen ändrar på människans vilja, så att de vill komma till Honom. Ingen kom till Kristus motvilligt eller ångrar att hon förts till Honom.

16) Kalvinister tror inte att det finns själar där ute som vill bli frälsta men inte får det eftersom de inte är utvalda. Ingen vill lämna sin synd och komma till Gud och bli frälst, om inte Gud ändrar deras vilja, se 15 ovan.

17) Eftersom kalvinister inte har tillgång till Livets Bok som tillhör Lammet, ser vi alla människor som potentiellt utvalda och predikar evangelium för dem.

18) Kalvinister tror på Unconditional Election - villkorslös utkorelse - men inte på villkorslös frälsning. Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike (Joh 3:3) Den som inte omvänder sig, kommer att gå under (Luk 13:3). "Omvänd er..." osv, allt detta är villkor för frälsning.

19) Kalvinister tror att pånyttfödelsen föregår och automatiskt och omedelbart frambringar tro på Kristus. Vi rör inte ihop termen pånyttfödelse med rättfärdiggörelse eller frälsning. Guds Ande pånyttföder den utvalde syndaren och gör så att hon kan överge döden i sin synd och villigt omfamna Kristus och så bli rättfärdig genom tro och frälst för evigheten. Pånyttfödelse är alltså inte synonymt med rättfärdiggörelse eller frälsning.

20) Perseverance of the Saints - de heligas uthållighet - betyder inte att kalvinister tror att de måste hänga fast för glatta livet utan att Guds bevarande kraft är där. Det betyder helt enkelt att vi tror att den kristne kommer visas vara en segrare enligt 1 Joh 5:4-5, m m.

21) Vissa kalvinister använder frasen Particular Redemption - särskild återlösning - i motsats till Limited Atonement - begränsad försoning - för de ser hur den som tror på allmän försoning också kan sägas begränsa försoningen, fast bara på ett annat sätt, d v s den kommer inte att försona alla fast den avsågs försona alla.

22) Kalvinister tror inte att Jean Calvin är ofelbar. Metodister tror ju inte heller att John Wesley är ofelbar och dispensationalister tror inte heller att Scofield eller John Darby har sista ordet.

23) Samtidigt som kalvinister tror att frälsande tro och omvändelse är Guds gåvor till de utvalda, tror de inte att Gud utövar tron åt dem eller "omvänder dem" åt dem. Den utvalde syndaren, som satts i stånd av Guds kraft, omvänder sig faktiskt och tror själv.

24) Även om det inte kan finnas någon verklig medelväg mellan kalvinistens position och icke-kalvinistens, tror ändå de flesta kalvinister att båda sidor verkligen predikar evangeliet. Trots våra olikheter i fråga om många av detaljerna, predikar man verkligen evangeliet, om man predikar att Kristus dog för de ogudaktiga och att verket var tillräckligt att frälsa vem som än omvänder sig och tror. Vi gläds i John Wesleys evangelieförkunnelse precis lika mycket som George Whitefields, men naturligtvis skulle vi anse Whitefield vara den bättre teologen.

25) Det är skillnad mellan en paradox och en motsägelse. Vi vet att Gud är suverän, ändå är människan fri att följa maningarna i hennes egen vilja. Det är inte en motsägelse utan en paradox, var de två linjerna möts kan vi inte säga. Ovetande om detta är möjligt på grund av 5 Mos 29:29

26) Kalvinister tror att även syndiga handlingar är förordnade av Gud (Ef 1:11/Ords 16:4) - det innebär att händelsen säkert kommer inträffa men inte av tvång. Detta friar Gud från att vara syndens upphov. Detta synsätt förklarar bäst korset (Apg 2:23/4:27-28/Luk 22:22)

Se även:
Om Kalvinismen Stämmer, Varför Evangelisera?
Amazing Grace (om kalvinismens teologi och historia)del 1, 2, 3
Guds juveler hittar man ofta nedgrävda i det värsta snusk!
..

Amazing Grace del 3 (om kalvinismens teologi och historia)

Del 1

Del 2

Del Tre ställer och besvarar den provokativa frågan: Om kalvinismen stämmer, om Gud är absolut suverän; varför ska vi då evangelisera? Den utforskar också den livsviktiga frågan om hur och till vem evangeliet bör presenteras för att vara trogen de stora lärorna om Guds suveränitet, människans fördärv och den häpnadsväckande nådens mirakel.

Amazing Grace: The History & Theology of Calvinism (Part 3 of 3) from Ner Rad on Vimeo.

Amazing Grace del 2 (om kalvinismens teologi och historia)

Del 1

Del Två öppnar Guds Ord, vår yttersta auktoritet för liv och tro. Arminianismens fem punkter sätts på prov medan det som senare blev känt som "Kalvinismens fem punkter" tydligt och kraftigt presenteras.

Amazing Grace: The History & Theology of Calvinism (Part 2 of 3) from Ner Rad on Vimeo.

Amazing Grace del 1 (om kalvinismens teologi och historia)

theapologeticsgroup.com/​shop/​item.aspx?itemid=219

Vad är egentligen "kalvinism?" Gör denna lära människan till en deterministisk robot och Gud till syndens upphov? Fri vilja då? Om kyrkan godtar kalvinism, kommer evangelisation att kvävas, kanske till och med släckas? Hur kan vi balansera Guds suveränitet och människans ansvar? Vilka är skillnaderna mellan historisk kalvinism och hyperkalvinism? Varför förnekar män som Augustinus, Luther, Calvin, Spurgeon, Whitefield, Edwards och en mängd kända protestantiska evangelister den arminianska definitionen av fri vilja och stämplar den som villolära? Varför fördömer romersk-katolska kyrkan den reformerta läran om predestination och utkorelse för att istället omfamna teologin om fri vilja? Och varför håller så många protestanter, kanske omedvetet, med Rom i denna fråga?

“Amazing Grace - The History and Theology of Calvinism” (Kalvinismens teologi och historia) är den första videodokumentären som svarar på dessa och andra relaterade frågor. Denna fascinerande fyra timmars presentation i tre delar är detaljerad nog för att inte skyla över kontroversen. Samtidigt är den uppdelad i tio sektioner för att göra det rika innehållet hanterbart och tillgängligt för den genomsnittliga tittaren.

Del 1 utforskar historien bakom debatten. Den börjar med den centrala tvisten mellan Augustinus och Pelagius och fortsätter genom semipelagianska kontroversen, med särskilt fokus på debatten mellan Martin Luther och Desiderius Erasmus. Många tittare kommer att bli chockade över att upptäcka att teologin om fri vilja INTE var reformationens lära utan undervisningen hos den alltmer avfälliga romersk-katolska kyrkan. Den historiska delen avslutas med en slutgiltig historisk förklaring till de frågor som uppkom under kontroversen mellan kalvinism och arminianism. Genom att undersöka de fem punkterna i Arminianism och synoden i Dordrechts svar, kommer betraktaren se tydligt att den protestantiska kyrkan förstod hur evangeliet skulle äventyras om arminianismen rådde.

Amazing Grace: The History & Theology of Calvinism (Part 1 of 3) from Ner Rad on Vimeo.

Tuffa Frågor För Kristna? - #8

Åttonde delen i den fortsatta "Tuffa Frågor För Kristna"-serien.
En serie där vi utmanas av ateisten azsuperman01 på youtube, och svarar.

Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)

(Tidigare frågor: #1, 2, 3, 4, 5, 6, 7)



Frågan: Varför är Gud bara villig att ge extraordinära bevis till vissa människor istället för att ge samma grad av bevis till alla?

Det här är typ samma fråga som förra, fast han pratar om Paulus, som förföljde kristna och inte blev kristen förrän Jesus uppenbarade Sig. Så jag hänvisar till förra avsnittet för svaret. Jag vet inte om jag kan tillägga något, men understryka. Det handlar inte om tvivel på Guds existens utan, gudstroende judar som inte trodde på att Jesus är den Smorde. Det krävs ett gudomligt ingripande hos alla för att vi ska komma till tro. I 1 Kor 2:4-5 skriver Paulus: Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

Bl a Joh 1:12-13 och 1 Joh 5:1 visar att tron är ett resultat av att Gud har fött en på nytt. Gud väljer vem Han vill, vi som människor har inte tillåtelse att ifrågasätta Guds suveräna val, som jag också visade i förra inlägget.

Det finns också med en bonusfråga i denna video: Tog Gud bort Pauli fria vilja när Han uppenbarade Sig själv?

En bra fråga som jag själv använder med kristna som menar att människan har fri vilja och att Gud inte tränger sig på någon. Att människan har fri vilja är ju nämligen obibliskt. Hon vill inte ha med Gud att göra om hon inte först blir född på nytt och får ett nytt hjärta för Gud (för att anknyta till ovanstående.) Jag gick in mer på även detta i en tidigare av ateistens frågor som handlade om just fri vilja. Läs det här!

Tuffa Frågor För Kristna? - #3

Tredje delen i den fortsatta "Tuffa Frågor För Kristna"-serien.
En serie där vi utmanas av ateisten azsuperman01 på youtube, och svarar.

(Tidigare frågor: #1, 2)



Frågan: Vad är det för poäng med att ge oss fri vilja om vi inte får använda den?

Förutsättningen i hans fråga är att Gud gett oss fri vilja, men om vi använder den för att välja bort Honom och göra onda saker, så kommer Han att straffa oss. Vi får alltså inte använda den.

Mången predikan har man ju hört om hur Gud varit så god och gett oss den underbara gåvan "fri vilja." Som att åhörarna ska ändra sin inställning och börja tycka om Gud bara på grund av detta, och vilja bli kristna. Inget om människans totala fördärv, synd, domen, Evangelium, bot och bättring. Det verkar ju slå tillbaka på de här som predikar detta då, när det istället orsakar denna tuffa fråga från en skeptiker. Hur ligger det egentligen till med människans fria vilja? Westminsterbekännelsen kap IX om fri vilja:

III. Människan, genom sitt fall till ett syndigt tillstånd, förlorade fullständigt all förmåga att vilja något andligt gott beledsagande frälsning:^a så att, en naturlig människa, alltigenom avog det goda^b och död i synd,^c är oförmögen, genom sin egen styrka, att omvända sig själv eller att förbereda sig själv därtill.^d

^a Rom. 5:6; Rom. 8:7; Joh. 15:5. ^b Rom. 3:10,12. ^c Ef. 2:1,5; Kol. 2:13. ^d Joh. 6:44,65; Ef. 2:2-5; 1 Kor. 2:14; Tit. 3:3-5.

Så ligger det alltså till med människans fria vilja. Den finns inte. Hon varken vill, kan, kan vilja, vill vilja, eller vill kunna välja Gud. Förutsättningen för ateistens fråga är falsk (men jag klandrar honom inte, den är väl orsakad av kristna som tror på den fria viljan.)

Däremot har Gud gett människan ansvar, hon är en ansvarig varelse, som kommer att ställas till svars för sina handlingar. Gud har gett oss bud, befallningar, att lyda. Lagen säger t ex du ska inte mörda, ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott, det står inte du får mörda, ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott - om du vill! Och - Gud befaller människorna att de alla och överallt skall omvända sig (Apg 17:30) - inte, de behöver inte omvända sig om de inte vill.

Så, fastän vi i vårt naturliga tillstånd, är så fördärvade att vi inte vare sig vill eller kan klara det, så har vi ansvar! Guds lagar och befallningar kan alltså inte ge oss rättfärdighet, utan endast ge oss insikt om vår synd (Rom 3:20,) och vår totala oförmåga, och i slutändan ska det leda oss till att inse vårt fullständiga behov av Kristus och vända oss i förtröstan till Honom (Gal 3:24.)

Ännu en nyttig fråga från ateisten alltså, som får oss att tänka till om vad man ser som självklarheter i dagens kristenhet, och gå till vad Bibeln verkligen säger om vissa frågor!