Anarkokapitalism - vägen till tusenårsriket

 

Anarkokapitalister tror ofta att den sekulära staten och dess funktioner konkurreras ut och gradvis dör bort genom agorism och kontraekonomi. Här är en förklaring av hur detta koncept fungerar:

1. Agorism och kontraekonomi: Agorism är en filosofi som förespråkar icke-våld och fredligt motstånd mot statens makt. Kontraekonomi är en central del av agorismen och innebär att skapa och delta i ekonomiska aktiviteter och utbyten som sker utanför den reglerade och beskattade ekonomin.
2. Försvagning av statens makt: Genom att delta i kontraekonomiska aktiviteter, som svart marknadshandel, kryptovalutor och lokal byteshandel, minskar medborgarna statens möjlighet att kontrollera och beskatta deras ekonomiska transaktioner. Detta minskar statens intäkter och påverkar dess förmåga att upprätthålla sin maktapparat.
3. Graduell övergång till ett statlöst samhälle: Statens makt kommer gradvis minska, om tillräckligt många människor övergår till kontraekonomiska aktiviteter. Det statliga systemet, som finansieras genom beskattning och regleringar, kommer att förlora sin legitimitet när människor börjar utföra fler transaktioner utanför dess kontroll.
4. Skapandet av parallella institutioner: I agorismens och kontraekonomins värld skapas parallella institutioner, som privata försäkringsbolag, privata domstolar och frivilliga samhällsgrupper, för att ersätta de statliga motsvarigheterna. Detta skapar alternativa metoder för konfliktlösning och samhällsstyrning.
5. Det statliga systemets kollaps: Med tiden, när tillräckligt många människor övergår till agorism och kontraekonomi, kan det statliga systemet uppleva ekonomisk och moralisk kollaps. Detta leder till att staten tappar sitt monopol på våld och upphör att fungera som samhällets huvudsakliga auktoritet.
6. Förändring av medvetandet: Anarkokapitalister tror att förändringen inte bara är ekonomisk utan också kulturell och intellektuell. Genom att uppmuntra individer att ifrågasätta statens legitimitet och söka alternativa lösningar, sker en förändring i medvetandet som stärker rörelsen mot ett statslöst samhälle.

Den lokala församlingen kommer, genom marknadens mekanismer och med hjälp av Guds nåd, att tillhandahålla de bästa tjänsterna inom rättskipning, det enda som "överheten" var tänkt till från första början (Rom 13:3–6) och dessutom konkurrera ut alla andra privata aktörer. Här är en uppföljning av de tidigare punkterna med den kristna dimensionen:

1. Agorism och kontraekonomi med kristna värderingar: Den lokala församlingen, inspirerad av kristna värderingar, kan främja agorism och kontraekonomi som en form av fredlig motstånd mot statens makt (Upp 13:16–14:12). Genom att följa Guds bud om rättvisa och barmhärtighet kan församlingen uppmuntra medlemmarna att engagera sig i ekonomiska aktiviteter som gynnar samhället och sprider Evangeliet.
2. Försvagning av statens makt genom Guds vägledning: Genom att följa Guds vägledning för att behandla andra med kärlek kan den lokala församlingen hjälpa till att minska statens makt. Kristna medborgare, med församlingen som stöd, kan aktivt välja att delta i kontraekonomiska aktiviteter som är i enlighet med Guds vilja.
3. Gradvis realisering av Guds rike: I Bibelns undervisning är Guds rike ett centralt koncept. Guds rike är församlingen och Jesus bygger på den (Matt 16:18, Ef 2:20–22). Församlingens herdar och lärare ska uppmuntra medlemmarna att sträva efter att bygga Guds rike på jorden genom att följa Guds bud och principer (Ef 4:12–16). Genom att göra detta kan de bidra till att gradvis minska statens makt och etablera en mer rättvis och fredlig samhällsordning.
4. Skapandet av rättvisa samhällsinstitutioner: Församlingen spelar en viktig roll i att skapa rättvisa samhällsinstitutioner som bygger på Guds ord och principer. Församlingarna fungerar som privata lokala myndigheter och domstolar i form av de äldste och processen med församlingsdisciplin där varje enskild medlem är delaktig. Församlingen står för att upprätthålla Guds lag och främja rättvisa i församlingen och samhället (se Matt 18:15 ff., 1 Kor 5–6).
5. Förändring av medvetandet genom Evangeliet: Evangeliet är Guds kraft till frälsning och att förändra medvetandet hos människor. Församlingen ska predika Guds Lag, den kommande vredesdomen och frälsning genom omvändelse och tro på Kristus, vilket den också tydligt och demonstrativt gör genom att vara en jordisk domstol med dess församlingsdisciplin (Matt 18:18). Gud använder predikan för att föda människor på nytt och förvandla deras sinnen, så att de överger våld och följer Guds vägar.
6. Förberedelse för tusenårsriket: Sedan kommer en tid av fred och rättfärdighet, känd som tusenårsriket, där Kristus fullt ut härskar över jorden genom församlingen, innan Han återvänder. Genom att följa Guds bud och främja rättvisa i samhället kan församlingen delta i förberedelsen för detta framtida rike, där Guds vilja kommer att vara fullständigt uppfylld.

Församlingen är utformad som en kontraekonomi, där den har egna domstolar som främjar efterlevnad av Guds Ord på lokal nivå. När Herren skänker väckelse och denna kontraekonomi blomstrar fullt ut, kommer den sekulära staten och andra aktörer att utkonkurreras. Detta beror på att Guds Lag är den objektivt sanna och rätta vägen, vilket kommer att tydligt visa sig vara bäst för alla samhällen, och det kommer även de få som (ännu) inte är kristna att inse och erkänna.

Under en tid av global väckelse kommer majoriteten av människor att vara pånyttfödda kristna och en del av sina lokala församlingar. Dessa församlingar kommer att fungera som samhällsstyrande enheter på lokal nivå. Det kommer inte att finnas någon överordnad stat eller kyrka, inga statsministrar, presidenter, kungar, kejsare, diktatorer, ärkebiskopar, påvar eller andra sådana vilddjur. Istället kommer självstyrande lokala församlingar att ledas av äldste, och ha Jesus som enda Huvud och Kung, och Guds Lag kommer att vara den rådande normen utan godtyckliga tillägg från människor.

I detta nya samhällssystem kommer även Israel att uppleva en återställelse. Majoriteten av Israels alla stammar kommer att bli frälsta och kanske bosätta sig i Israel, men inte i den statliga form som den är idag, inte heller med den åtföljd av Gamla förbundets ceremonier och offer eftersom man har sett dem som uppfyllda och fullbordade i Messias. Istället kommer det att vara självstyrande lokala kristna församlingar.

Straffet för brott kommer, varken i Israels land eller övriga världen, att vara något av de som anges i Torah eller andra tidigare staters lagar, utan helt enkelt uteslutning ur församlingen och därmed från samhället. Detta kommer att vara ett svårt socialt stigma värre än alla andra straff. Det kommer att vara en sådan tid av nåd att detta kommer att avhålla även icke-troende från att begå brott och synda och fungera för att leda till deras frälsning (1 Kor 5:5).

Detta är den vision som kommer att vägleda samhället i en tid av Guds nåd och frälsning.

Favoritcitat ur det tyska ställningstagandet om corona-restriktioner

I förra inlägget skrev jag om och länkade till ett ställningstagande från våra reformerta bröder i tyskland, pastorerna Tobias Riemenschneider och Peter Schild i Evangelisch-Reformierten Baptistengemeinde Frankfurt. Här är de bästa citaten på svenska, översatt med hjälp av Google Translate och korrigerad.

"Det är församlingens heliga plikt att påpeka statens fel, avslöja makthavarnas synd och kalla dem till omvändelse från sina onda gärningar. Vissa statliga corona-krav för kyrkor bryter mot Guds bud och kränker många kristnas samveten, genom att staten felaktigt inkräktar på Kristi herravälde över församlingen. Alla kristna är därför uppmanade att lyda Gud mer än människor och att motstå orättvisa på ett gudaktigt sätt, även om detta kan leda till statens förföljelse."

"undertecknarna inser inte församlingens heliga plikt att förkunna Guds ord för alla människor. Biblisk förkunnelse betyder dock att även påpeka orättvisa, överbevisa om synd och uppmana alla människor, inklusive de i regeringen, att ångra sig onda gärningar och att lyda Guds bud."

"Dessutom har vi befallningen att hedra härskarna. Är det vördnad om vi låter härskarna gå mot sin undergång utan att varna dem för att de samlar upp Guds vrede genom sitt trolösa ämbetsutövande?"

"Församlingen är Kristi kropp, och varje medlem i församlingen är medlem i den kroppen. Samlingen för tillbedjan är en samling för hela kroppen, inte bara vissa av lemmarna i kroppen. Skriften innehåller uttryckliga befallningar att inte överge våra sammankomster (Hebr. 10:25) (En liveström är inte en sammankomst och inte en församling.) Det är svårt att uppskatta den andliga skada som redan har åsamkats och fortfarande kommer det, för församlingar som inte har samlats som en hel församling på ett år nu, och heller inte längre firar nattvarden tillsammans, som ska tjäna till att stärka hela Kristi kropp."

"För det är inte bara ett hinder om förkunnelsens innehåll är begränsat, utan också om antalet möjliga lyssnare är begränsat. Och är inte begränsningar för antalet deltagare en brist på kärlek till dem för vilka det inte finns mer rum och som därför måste stanna hemma? Hur vågar staten anta att bestämma hur många människor som kan samlas för att tillbe Gud, himmelens och jordens skapare?"

"det kan uppenbarligen inte förnekas att Skriften är full av explicita befallningar att sjunga (jfr. bara Ps. 47: 7). Skulle det enligt undertecknarnas åsikt krävas motstånd här? För vilken myndighet har staten att förneka Herren Hans ära i att man sjunger Hans lov? Sång är en oumbärlig del av biblisk tillbedjan."

"Men obligatorisk maskbärande och sociala distanseringsregler för tillbedjan kan också kränka de kristnas samvete."

"det är fel för pastorer att göra iakttagandet av sådana mänskliga bud till villkor för deltagande i tillbedjan"

"de korrekt citerade exemplen i uppsatsarbetet berör inte omständigheterna för tillbedjan, för i sådana frågor har staten ingen gudagiven auktoritet. Annars kan staten alltför lätt hindra människors trosutövning genom att till exempel permanent begränsa antalet deltagare i gudstjänster till tio personer. I det fallet skulle staten emellertid inte agera inom sitt myndighetsområde utan som en tyrann. Detta måste man stå emot! "

"Vi är oroliga över hur lätt kyrkor ger upp sina friheter, som våra bröder och systrar kämpat för, lidit och ibland förlorat sina liv för att uppnå under de senaste århundradena."

"Det är inte staten som är så vänlig att den tillåter oss att dyrka under många begränsningar, utan det är vår gudgivna rätt. Staten, som Guds tjänare, är skyldig att säkerställa en ostörd utövning av denna rättighet. Vi bör inte tacka staten för att den 'låter' oss dyrka, staten borde snarare vara rädd för att inskränka på tillbedjan av Gud. Tacksägelsen tillhör endast Gud för att Han fortfarande håller tillbaka vår stat så att den inte kan förfölja kyrkan, som den gör på andra håll."

"Vi förstår också om situationen kan tyckas otydlig för enskilda kristna, särskilt om man utsätts för påverkan från vissa medier eller ogudaktiga och inte kan hitta en motvikt till detta i kyrkan. Men det har inte funnits någon objektiv brist på tydlighet i situationen under lång tid. Det är pastorernas uppgift att informera sig helt och hållet och att bedöma situationen på grundval av den kunskap som de fått för att leda sina får rätt. Okunnighet är inte dygdig ödmjukhet, utan dårskap."

"Borde kristna verkligen lita på gudlösa politiker och inte snarare kritiskt granska deras uttalanden för att se om de verkligen motsvarar sanningen, särskilt när det gäller frågor av så stor etisk och andlig betydelse?"

"Har inte undertecknarna läst hur vår Herre talar om att djävulens barn vill göra sin faders vilja, som är en mördare och lögnens fader (Joh 8:44)? Är detta inte sant för politiker? som rättfärdigar mordet 100 000 ofödda barn per år i vårt land, ja, än mer, kallar det för 'reproduktiv hälsa/rättvisa', och som förnekar sanningen om själva äktenskapets, familjens, könens, sexualitetens natur, och ju förnekar själva Skaparen?

"[vissa evangeliska ledare] har sett det som sin uppgift att upprepade gånger tillrättavisa John MacArthur, pastor i Grace Community Church i Los Angeles, USA, för hans väl genomtänkta beslut att fira gudstjänster med hela församlingen igen, i strid med bestämmelserna i delstaten Kalifornien och under hot om fängelse [...] Eftersom vi inte antar att herr Kotsch har gåvan att förstå tankarna och avsikterna i John MacArthurs hjärta, tillrättaviserar vi härmed offentligt honom för denna offentligt begångna förtalssynd."

"hur närmar vi oss rädda bröder och systrar på rätt sätt? Hur älskar vi dem som bröder? Genom att låta dem fortsätta i sin rädsla, som i slutändan är ett uttryck för deras lilla tro, och bekräfta dem i den? Eller genom att hjälpa dem övervinna sin rädsla genom sanning och tillit?"

"Undertecknarna borde fråga sig om deras teologiska världsbild verkligen rättas efter Bibeln eller inte snarare av världsligt, sekulärt tänkande och pragmatism, så att de inte drabbas av förföljelse av staten."

"vi förmanar dem som felaktigt upphöjer sig själva över sådana kristna som är övertygade genom Guds ord och sina samveten att motsätta sig staten och drabbas av förföljelse för det. Vi klargör härmed att vi i detta avseende står upp med våra älskade bröder John MacArthur och James Coates och alla de som förföljs för sin gudfruktighet. Vi uppmanar undertecknarna att noga överväga vilken sida de vill stå på."

"Vi uppmuntrar alla kristna att inte upptas i den galenskap som har gripit hela världen och förslavar människor i en ständig rädsla för döden, utan att modigt sätta sitt hopp till Kristus som är livet."

"Slutligen uppmanar vi alla pastorer att fullgöra sin heliga plikt och att frimodigt predika mot makthavarnas orättfärdighet och synd och också att högaktningsfullt kalla dem till omvändelse"

"Var uppmuntrade, bröder och systrar, att troget följa vår Herre i dessa sista tider, som han säger: 'Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona.' (Upp 2:10)."

Utlåtande om corona-restriktioner

Våra reformerta bröder i Tyskland har som församling genom Herrens nåd skrivit ett offentligt utlåtande angående de aktuella coronarestriktionerna. Bland annat är det förbjudet för församlingar att sjunga till HERREN.

Utlåtandet är en respons till ett papper som skrivits av ca 50 ledande evangelikala ledare i Tyskland, som förfäktar åsikten att man måste lyda staten i alla lägen.

Istället delar våra bröder broder John MacArthurs syn, som är mycket kritiserad och utsätts för ärenkränkning även i Tyskland. De ansåg det viktigt att stå tillsammans med honom och andra som delar våra övertygelser. Broder James White har publicerat en engelsk översättning av detta utlåtande på sin webbsida (öppnas i nytt fönster).

Jag har också tidigare skrivit ett mindre, mer praktiskt, utlåtande om hur det förhåller sig med rätten att införa restriktioner, vilka som har det och under vilka omständigheter som vi bör följa dem. Jag publicerar det här.

Rätten att införa restriktioner: privata företag och personer, staten, församlingen

Privata företag och personer

Privata företag och fastighetsägare har rätt att kräva ansiktsmask och andra regler eller försiktighetsåtgärder för sina anställda som är bundna av sitt kontrakt, och kunder, hantverkare och affärsidkare som väljer att besöka deras fastighet för att köpa eller sälja varor och tjänster. Privatpersoner har också rätt att bära en mask på sin egen kropp. Å andra sidan har de också rätt till det motsatta. Människor har rätt att avstå ifrån att bära mask och avstå ifrån att besöka platser där markägare kräver mask. Markägaren har rätt att förbjuda människor, beteenden och maskbärande, och att avvisa dem från sin egendom med hjälp av rimliga medel för att upprätthålla sin äganderätt. Dessa rättigheter och friheter är givna av Gud genom Hans budord. Avtalsfrihetens princip framgår av bl a Matt 20:1–16.

Staten

Staten har inte rätten att införa restriktioner, kräva ansiktsmask och förbjuda människor att träffas, för den äger inte någon annan egendom än vad de har stulit från folket. Staten har inga rättigheter eller något existensberättigande enligt Guds Ord. Deras enda respekt kommer från deras svärd och dess enda plikt och uppgift (ej rättighet), där de under Guds försyn finns, är att upprätthålla lag och ordning genom att bestraffa dem som vill göra det onda genom att bryta Guds Lag (Rom 13). Deras uppgift är inte att ansvara för folkhälsan, lägga till extra lagar, regleringar och restriktioner o.s.v., eller ens rekommendationer

Vad regeringar jorden runt nu gör är inte att ta hand om folks hälsa – det kan människor själva! Om de hade brytt sig om människors hälsa hade de redan haft ett tillräckligt beredskapslager och resurser för sjukvården som de stulit nog med pengar för att kunna ha råd med och sluppit dessa inskränkningar som de nu gör från första början. (Inte för att jag är för socialistisk sjukvård, bara påpekar deras inkonsekvens med sig själva). Nej, de bryr sig inte om någons hälsa, utan det de gör just nu är att passa på att ta åt sig enorm makt för att inskränka på människors rättigheter och ta ifrån oss friheter, som är givna av Gud. Även den svenska regeringen kommer att göra det efter ett tag. [Stycket skrevs för ett tag sedan, nu har det skett, anm.] Det är alltså regleringar som inte behagar Herren. Jag ser också folk, inkl kristna syskon, i princip tillbe sina länders ledare; be till dem om räddning i nöden och berömma dem, beundra dem för deras insatser för att skydda sina länder, vilket gör mig djupt bedrövad i anden. Samma länder och ledare dödar ju flera tusen eller miljoner ofödda barn genom deras abortlagstiftning. Det är rent hyckleri, de bryr sig inte alls om liv och hälsa. Likt Herodes, ger de inte äran åt Gud, utan tar själva åt sig Guds roll som Beskyddare och Försörjare, livgivare och dödare. Vad som sker med sådana ledare säger Skriften: Herrens ängel slog honom så att han blev uppäten av maskar (Apostlagärningarna 12:23). Låt dem ta varning.

Församlingen

Guds församling är Guds egendom, dess ledare (äldste) är endast Guds förvaltare och de har inte rätt att ställa in det regelbundna tillbedjandet av Herren på Herrens dag, tvinga alla närvarande att bära mask eller på annat sätt gå utöver vad som står i Ordet om gudsdyrkan. Den enda principen som kan tillämpas är hur de sjuka placerades i karantän, så de som är sjuka bör stanna hemma. Principen finns även om att bevara livet, men covid går inte under denna princip eftersom det inte är så farligt som regeringen och media säger till oss.* Journalister och politiker har ingen medicinsk utbildning och vet därför inte så mycket om vad de skriver om eller beslutar, utan de tenderar i socialistiska stater att gå hand i hand: staten finansierar via presstöd journalisterna som i gengäld vinklar nyheterna för att cementera politikernas auktoritära makt; allt med det satanska målet att försöka förtrycka Guds församling. Till exempel genom att piska upp rädsla, som gör människor villiga att ta på sig och följa vilka krav eller "rekommendationer" som helst.

Istället måste Guds församling vara ett vittnesbörd om tro och tillit till Honom, inte till staten, visa hur man kan vara lugn mitt i all hysteri, tänka klart och förhålla sig sakligt. Men masker kan inte heller förbjudas för dem som känner att de behöver dem. Jag respekterar, som sagt, rätten att bära den.

Ravi Zacharias: om att nedsolka sitt eget arv och minne

Officiellt från RZIM:s styrelse angående anklagelser mot Ravi Zacharias om sexuella övergrepp:

Vittnen beskriver tyvärr upplevelser såsom sexuella meddelanden, ovälkomna tafsningar, andliga övergrepp och våldtäkt. Vi är helt förstörda över vad undersökningarna har kommit fram till och fulla av sorg för de kvinnors skull som blivit skadade av dessa förfärliga övergrepp.

Styrelsen visar upp ett starkt vittnesbörd om ånger och botfärdighet:

Vi beklagar att vi lät vårt missriktade förtroende för Ravi leda till att han fick mindre tillsyn och redovisningsplikt än vad som hade varit vist och kärleksfullt. Vi beklagar också hur många av oss offentligt har hyllat Ravis karaktär och hur detta kan ha påverkat offren för hans övergrepp. Vi vet att våra ord har sårat, och det ger oss djup sorg.

Ravi Zacharias har aldrig varit en del av mitt apologetiska näringsintag även om jag hållit på med apologetik sedan mina tidiga tonår, och personligen är jag inte så påverkad av nyheten som framkommit en kort stund efter hans död. Detta kan göra att jag har en lite mer distansierad och kanske objektiv syn på saken.

"Ravi Zacharias Preaching" av TMDrew (CC BY-SA 4.0)

Jag har uppskattat vissa citat av Ravi (kan inte minnas vilka) då jag sett honom medverka och bli intervjuad i olika apologetiska dokumentärer, men en del saker gjorde mig fundersam då han inte verkade vilja ta ställning mot Katolska kyrkan och dess falska evangelium, han kunde nämna katolska teologer och helgon vid deras katolska helgonnamn, osv. Todd Friel på Wretched Radio dokumenterar också en del sådana och liknande fall som givit betänkligheter. Ravi verkade mer ekumenisk än vad en apologet bör tillåtas vara, apologeterna i början av kyrkans historia arbetade ju främst med att vederlägga villoläror, ex. Irenaeus, Justinus Martyren. Så det fanns helt enkelt för mig ett större utbud av andra, mer pålitliga apologeter där ute.

Som förkunnare och inom kristna verksamheter är det viktigt att följa den s. k. "Billy Graham"-regeln (som det tydligen heter enligt svenska Wikipedia) och inte träffa kvinnor man inte är gift med i enrum, inte ens av goda motiv att ge dem "själavård" eller "lärjungaträning". Att försätta sig i en situation där man potentiellt kan bli frestad och falla är inte vist och får förödande konsekvenser, för kvinnans liv och eventuella äktenskap i fråga, och för ens eget liv, äktenskap, verksamhet. Och om man inte faller kan misstankar och rykten ändå uppstå.

Man har hört många historier från även inom reformerta församlingar där detta tyvärr ägt rum och en pastors äktenskap, hela arbete och livsverk har gått i spillror. Efter att sådana händelser uppdagats vidtar alltmer reformerta (och säkert andra) församlingar säkerhetsåtgärder för att sådant inte ska äga rum, såsom att en pastor inte får själavårda eller ge rådgivning åt en kvinna ensam, ha öppen dörr och fönster till kontoret och inte ha alltför långa eller många själavårds- eller rådgivningspass, man redovisar tidsbokningarna för ansvarsutkrävande, och så vidare.

Bibeln varnar starkt män på många ställen att undvika och sky sådana potentiella situationer som om de vore dödsfällor och jag predikade nyligen om detta utifrån Predikaren 7:25–8:1 som är ett sådant bibelställe, där jag även nämnde flera av de visa råden och varningarna ur Ordspråksboken.

I fallet Ravi verkar det dock inte ha varit situationer av att frestas och falla, utan att han aktivt uppsökt sådana situationer, undvikt säkerhetsåtgärder (istället vidtagit många invecklade åtgärder för att inte bli upptäckt). Han har inte blivit frestad av kvinnorna utan själv försökt fresta dem, de har funnit hans närmanden obehagliga, och han hade även gjort sig skyldig till våldtäkt. Jag orkade endast läsa lite i början av slutrapporten (jag vill varna känsliga läsare och avråda från att läsa den här typen av litteratur i allmänhet, det otrevliga arbetet har redan utförts av andra).

Det hela får oss i alla fall att tänka noga på vilket arv och minne vi vi vill överlämna åt eftervärlden och hur det blir för oss i det nästkommande livet. Många är uppskattade i denna värld, trots att, eller snarare för att, de spelar fult och ingen vet eller bryr sig om deras synd bakom kulisserna. Andra får ingen uppmärksamhet och uppskattning i denna värld, trots att de lever hederligt och söker behaga Herren. Men till slut kommer allting att uppenbaras och var och en får sin verkliga lön. För en del uppenbaras allting när Gud öppnar böckerna vid den stora domstolen, för andra uppenbaras det redan när de dör och folk får tillgång till deras datorer.

Till sist klistrar jag in några översatta citat från Ray Comfort och James White som hade en del insiktsfulla kommentarer.

Ray Comfort

[Ravi Zacharias'] vältalighet oroade mig. Jag uttryckte ofta denna oro på ett självförnedrande sätt genom att säga att jag lyssnade på honom i förundran men kom därifrån utan en susning om vad han just hade sagt. Jag påtalade även denna oro (med fruktan och bävan) i en av mina böcker.

Den stora lärdom vi alla bör hämta från denna tragiska situation med Ravi är att lyssna på våra apologeter och fråga oss: ”Predikar de synd, rättfärdighet och dom? Blir deras åhörare imponerade av all retorik, eller har de blivit uppväckta till att se den stora fara de befinner sig i? Bävar de, likt Felix efter att ha hört Paulus predika (se Apg 24:25)?”

Intellektuell förkunnelse producerar intellektuella konvertiter som nämner Kristi namn, men är främmande för den nya födelsen.

Citerar sedan 1 Kor 2:1-5

När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

Vi [tror på apologetik], men vi har problem om vi ger apologetiken en högre ställning än evangeliet och aldrig egentligen predikar frälsningens goda nyheter. Paulus påminner oss om att det är evangeliet, inte apologetik, som är Guds kraft till frälsning (se Rom 1:16).

Översatt från The Mistake We Made with Ravi.

James White

Uppskattar vad Ray Comfort hade att säga här. Jag har nämnt i mina privata konversationer med människor att det inte finns något "apologetämbete" i NT. Jag har i flera år varnat för apologeter som ständigt är på resande fot, ständigt i bubblan som produceras av att vara "den där killen."

Apologeter har en tendens, en dödlig tendens, enligt mina observationer. De är inte församlingsmän i stort. De är ofta i utkanten, ofta borta från gemenskapen, ofta otillgängliga [...] utanför predikan, utanför att undervisa om hela Guds rådslut och utanför tillsynen från de äldste.

Jag har ingen aning om vilken församling Ravi Zacharias var medlem i, eller om han ens hade medlemskap formellt någonstans. Men att läsa rapporten visade mig att han mycket sällan var i någon gemenskap som skulle ha varit det. Han var inte en församlingsman om han tillbringade veckor och månader ensam i Asien. [...] Jag har aldrig hört honom utlägga en text i Skriften och tillämpa den på en församling av människor som han kände och var en del av. Kanske gjorde han det, men om han är som de flesta apologeter jag känner, skulle han vara undantaget.

Att predika och undervisa som en del av en gemenskap är någonting helt annat än att undervisa och predika för en grupp människor som inte kommer att träffa dig igen på månader eller till och med år.

RZs arv och minne är nu något som du inte vill bevara. Jag tror att [RZIM] måste distribuera sina resurser till andra verksamheter (jag tror att det i USA är i stort sett allt de får göra, juridiskt sett), stänga dörrarna och släcka ner.

När unga män kommer till mig och frågar hur man kan "komma igång med apologetik", kastar jag så mycket kallt vatten på dem som jag kan. Om jag kan släcka deras tillfälliga spänning så är de uppenbarligen inte klippta och skurna för verkligt apologetikarbete. Jag pratar med dem om svårigheterna, fattigdomen, utmaningarna. Och jag säger alltid till dem att de måste se sitt arbete som en del av församlingens verksamhet. De måste vara församlingsmän, balanserade, rotade. Jag kunde just nu nämna ett dussin apologeter som i bästa fall går på gudstjänst i samma församling en gång i månaden. Så borde inte vara fallet, och Zacharias-situationen förklarar varför.

**Som fotnot, när jag använder ordet församlingsman, menar jag inte bara att ha medlemskap i en församling någonstans. Jag menar en livaktig, nära gemenskap och tjänst i en levande, aktiv församling. Och när jag talar om att predika och undervisa i ett sådant sammanhang, menar jag inte bara att regummera de samtal du håller under resorna,, jag menar att bedriva verkligt exegetiskt arbete inklusive tillämpandets svåra uppgift.

Översatt med viss hjälp av Google från en uppdatering på James Whites Facebooksida.

Predikan: Församlingen: Församlingsdisciplin

Predikan hölls den 29/4 2018

Predikan: Församlingen: Nattvardsfirande

Predikan hölls den 15/4 2018

Predikan: Församlingen: Dopet

Predikan hölls den 8/4 2018

Predikan: Församlingen: Låt oss inte överge våra sammankomster (Hebr 10:24-25)

Predikan hölls den 1/4 2018

Predikan: Broderskärleken (1 Thess 4:9-12)

Predikan hölls den 21/5 2017