Visar inlägg med etikett livet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livet. Visa alla inlägg
fredag 23 april 2021
söndag 12 april 2020
Sermon: To Die is Gain: The Misery of This Life and The Fortune in The Next (Eccl 4:1-3)
Preached on Oct 6, 2019
söndag 5 april 2020
fredag 6 juni 2014
Job 25—5 år, 1000 inlägg
Det kanske är lite sent påkommet, men sedan februari i år har denna blogg existerat i 5 år. Bloggen är även uppe i över 1000 inlägg nu. Dags att bli nostalgisk.
Herren har visat mig ofattbar nåd under mitt liv och har genom olika, outgrundliga vägar, lett mig till villig tjänst för Honom och jag ser hur Hans hand varit med och använt allt till mitt bästa, för att jag ska växa till. Den här bloggen är en del av detta och har, av meddelanden och kontakter jag fått att döma, varit till välsignelse och uppbyggelse för många.
För att citera vad jag skrivit på "om"-sidan här på bloggen:
Jag bloggade som flitigast de första åren, och även på en annan blogg med några andra (den bloggen finns inte längre kvar). Jag har tagit upp många olika ämnen som jag känt det angeläget att skriva om, men har strävat (och strävar) efter att ha tyngdpunkten på Guds glädjebud—Evangeliet. Detta är det allra viktigaste. Evangelisation, förklaring av Evangeliet och försvar av Evangeliet. Förhoppningsvis, med Herrens hjälp, har många blivit "evangeliserade" genom att besöka sidan.
Samtidigt har jag hållit på lite till och från med evangelisation på gatan (vilket jag också rapporterade om på bloggen.) Herren förde mig samman med några syskon som nu har blivit en församlingsplantering. Så nu ligger min främsta prioritet på att tjäna där, ställd under församlingens äldste, och jag arbetar även numera med översättning av god kristen litteratur, m.m.
Det finns mycket mer som kan sägas och göras, men vi fortsätter framåt i arbetet för Herren. Skörden är stor, men arbetarna är få. Det är Herren som har äran och vi får ställa oss till förfogande i Hans tjänst, med tillit till att Hans hand är med.
Till er kära syskon som läser vill jag vädja om förbön. (Skriv till mig om ni har böneämnen också...) Be att allt arbete inte ska bli förgäves och att det ska bära frukt. Be om vishet och ledning i fortsatt tjänst för Herren. Vad Han vill att jag ska göra, och att jag ska ha kraft och mod att göra det, så långt det är Hans vilja och jag förstår den rätt. Det finns mycket jag kan göra, men tyvärr är tid och ork begränsad. Det behövs vishet att prioritera rätt. Det finns även mycket snaror, försåt och prövningar längs vägen och jag är i enormt behov av Herren för att bestå proven. I egen kraft klarar jag inget.
Några extra ord. Jag har gång på gång fått påminnas om att jag är en mask. Och vad för prövningar och lidanden som väntar mig ligger som en underton under allt. Att se människor förkasta eller överge Evangeliet är lidande nog. Jag vill bara säga och göra det som är Honom till lags. Inte många människor gillar detta. Inte ens jag själv, dvs mitt kött. Inte heller bland kristna. Faktum är, hur många står för biblisk, rak evangelieförkunnelse? De kan knappt räknas på en hand. Titta runt så ser man att de istället är upptagna med andra hjärtefrågor. Evangeliet ligger någonstans i marginalen, är egentligen inte något intressant, för dem. Flera av dem får man istället emot sig. Vilken smärta det är! Men det här är ju Guds sak och jag är med Honom. Det spelar ingen roll om exakt alla, resten i hela världen var emot. Det är inte mig de förkastar, utan Gud. Faktum är att smärtan och lidandet av att bli förkastad är också en del av lidandet som Jesus upplevde. Vid ett tillfälle (Joh 6:60-66) blev Jesus övergiven av de flesta av Sina lärjungar. Till slut förråddes Han och övergavs av alla lärjungar och Gud Fadern själv. Jag är knappast i närheten av hur Han måste ha känt det. Jag hade inte klarat av det. Jag har upplevt det i väldigt låg nivå i jämförelse med Mästaren, men ändå har jag nästan känt, att jag varit på gränsen att duka under! Men detta lilla kan väl iallafall, åtminstone, räcka till att få litet mer likhet av Sonens bild, så som Han lovat i Sitt Ord. Herren håller alltså Sitt Ord om att vi ska få mer och mer—av Honom själv och Hans härliga underbarhet. Därför kan vi glädjas över våra lidanden.
Jag fick för ett tag sedan för mig att titta igenom gamla mail jag fått från de/er som läst denna blogg, som jag sparat ända från 2009 och framåt. Det var uppmuntrande att titta tillbaka och minnas de människor, syskon i Herren, som inte "böjt sina knän för Baal." Samtidigt gör jag det ändå med en del vemod och osäkerhet. En del har jag fortfarande kontakt med, eller vet hur det gått för dem, andra inte. Jag vet ju att några av dem tyvärr har avfallit. Några av de jag såg som trognast, som jag trodde att jag kunde lita på, har vänt sig emot. De jag inte vet, vet jag inte, och det ligger hos Herren, men tvivlen och osäkerheten finns där. Hur har det gått för dem? Jag kan väl bara be. Det är de som håller ut till slutet som blir frälsta. Lyckligtvis vet jag även att några står fast fortfarande.
Jag längtar mer och mer efter att bryta upp och vara hos Herren, det hade varit bäst—men så har man saker att sysselsätta sig med här. Jag är beredd att lida och härda ut för de utvaldas skull; predika Glädjebudet för att vinna de förlorade, samt vara till uppbyggelse för församlingen (bl.a. er). Vi lever i en ond, grym värld. Människor är skapta för att ära Gud men vanärar Honom genom att ignorera och leva i synd. För att inte tala om min egen inneboende förruttnelse som jag tyvärr har inombords, som för krig i mina lemmar. Det är ett krig, men man har fred med och hos Gud. Hos Honom finns allt hopp, tröst, lindring och hjälp i alla lägen.
Allting kan rasa ihop, världen kan gå under, alla människor kan hata en. Man kan bli lemlästad och sliten i stycken av "vilda lejon" och bli dödad. Men inget av det spelar roll när man är med Gud. Att njuta och glädjas i tillbedjan hos Honom, nu och för evigt, och få mer och mer av Honom och Hans Sons likhet, är det enda som i slutändan är någonting värt, och fyller mig med varaktig glädje. Och det överträffar allting annat. Det är en tröst att det är Herren man ska ha sin glädje i, och att jag har Honom, och att jag ska ära Honom—som sagt, nu och för evigt.
Man får inte förblindas av sakerna i världen, så att man tappar målet ur sikte. Våra ögon kan bli alldeles grumliga så att vi inte ser skogen för bara träd. Mitt hopp är, tack och lov, inte i den här världen, utan i Herren, i evigheten. Annars skulle jag vara en mycket beklagansvärd människa. Söker vi sakerna i världen, och bekymrar oss för de sakerna, sviks vi gång på gång, och om vi får det uppfyllt, leder det oss från målet. Det enda som betyder något, och som är värt att sträva och söka efter, är uppåt, Han som är i Himlen. Att söka Hans rike och Hans ära. Han sviker aldrig, Han är allt vi behöver, det enda vi behöver och Han utlovar att ingen som får Hans levande vatten ska bli törstig igen. Vill ha Honom! Då blir man aldrig besviken.
Framåt marsch! :)
Herren har visat mig ofattbar nåd under mitt liv och har genom olika, outgrundliga vägar, lett mig till villig tjänst för Honom och jag ser hur Hans hand varit med och använt allt till mitt bästa, för att jag ska växa till. Den här bloggen är en del av detta och har, av meddelanden och kontakter jag fått att döma, varit till välsignelse och uppbyggelse för många.
För att citera vad jag skrivit på "om"-sidan här på bloggen:
I första början föddes denna blogg ur en börda och bedrövelse över att det finns bibliska sanningar som knappt någon verkar vilja ta i i dagens kristenhet, och jag skulle säga i synnerhet mitt eget land, Sverige. En svår sorg som tynger mitt hjärta är att majoriteten av de 150 000 människor som dör i genomsnitt varje dag, väller ned i Helvetet (Luk 13:22-30, Matt 7:13-14), samtidigt är s.k. evangelieförkunnelse idag inte biblisk och främjar inte den frälsningsnödvändiga omvändelsen (Luk 13:3) med Lag, synd, domen, m.m. Vet man något, så har man en plikt och skyldighet att inte bara sitta inne med det själv, utan tala om det för andra (Hesekiel 3:17-21.)
Jag bloggade som flitigast de första åren, och även på en annan blogg med några andra (den bloggen finns inte längre kvar). Jag har tagit upp många olika ämnen som jag känt det angeläget att skriva om, men har strävat (och strävar) efter att ha tyngdpunkten på Guds glädjebud—Evangeliet. Detta är det allra viktigaste. Evangelisation, förklaring av Evangeliet och försvar av Evangeliet. Förhoppningsvis, med Herrens hjälp, har många blivit "evangeliserade" genom att besöka sidan.
Samtidigt har jag hållit på lite till och från med evangelisation på gatan (vilket jag också rapporterade om på bloggen.) Herren förde mig samman med några syskon som nu har blivit en församlingsplantering. Så nu ligger min främsta prioritet på att tjäna där, ställd under församlingens äldste, och jag arbetar även numera med översättning av god kristen litteratur, m.m.
Det finns mycket mer som kan sägas och göras, men vi fortsätter framåt i arbetet för Herren. Skörden är stor, men arbetarna är få. Det är Herren som har äran och vi får ställa oss till förfogande i Hans tjänst, med tillit till att Hans hand är med.
Till er kära syskon som läser vill jag vädja om förbön. (Skriv till mig om ni har böneämnen också...) Be att allt arbete inte ska bli förgäves och att det ska bära frukt. Be om vishet och ledning i fortsatt tjänst för Herren. Vad Han vill att jag ska göra, och att jag ska ha kraft och mod att göra det, så långt det är Hans vilja och jag förstår den rätt. Det finns mycket jag kan göra, men tyvärr är tid och ork begränsad. Det behövs vishet att prioritera rätt. Det finns även mycket snaror, försåt och prövningar längs vägen och jag är i enormt behov av Herren för att bestå proven. I egen kraft klarar jag inget.
Några extra ord. Jag har gång på gång fått påminnas om att jag är en mask. Och vad för prövningar och lidanden som väntar mig ligger som en underton under allt. Att se människor förkasta eller överge Evangeliet är lidande nog. Jag vill bara säga och göra det som är Honom till lags. Inte många människor gillar detta. Inte ens jag själv, dvs mitt kött. Inte heller bland kristna. Faktum är, hur många står för biblisk, rak evangelieförkunnelse? De kan knappt räknas på en hand. Titta runt så ser man att de istället är upptagna med andra hjärtefrågor. Evangeliet ligger någonstans i marginalen, är egentligen inte något intressant, för dem. Flera av dem får man istället emot sig. Vilken smärta det är! Men det här är ju Guds sak och jag är med Honom. Det spelar ingen roll om exakt alla, resten i hela världen var emot. Det är inte mig de förkastar, utan Gud. Faktum är att smärtan och lidandet av att bli förkastad är också en del av lidandet som Jesus upplevde. Vid ett tillfälle (Joh 6:60-66) blev Jesus övergiven av de flesta av Sina lärjungar. Till slut förråddes Han och övergavs av alla lärjungar och Gud Fadern själv. Jag är knappast i närheten av hur Han måste ha känt det. Jag hade inte klarat av det. Jag har upplevt det i väldigt låg nivå i jämförelse med Mästaren, men ändå har jag nästan känt, att jag varit på gränsen att duka under! Men detta lilla kan väl iallafall, åtminstone, räcka till att få litet mer likhet av Sonens bild, så som Han lovat i Sitt Ord. Herren håller alltså Sitt Ord om att vi ska få mer och mer—av Honom själv och Hans härliga underbarhet. Därför kan vi glädjas över våra lidanden.
Jag fick för ett tag sedan för mig att titta igenom gamla mail jag fått från de/er som läst denna blogg, som jag sparat ända från 2009 och framåt. Det var uppmuntrande att titta tillbaka och minnas de människor, syskon i Herren, som inte "böjt sina knän för Baal." Samtidigt gör jag det ändå med en del vemod och osäkerhet. En del har jag fortfarande kontakt med, eller vet hur det gått för dem, andra inte. Jag vet ju att några av dem tyvärr har avfallit. Några av de jag såg som trognast, som jag trodde att jag kunde lita på, har vänt sig emot. De jag inte vet, vet jag inte, och det ligger hos Herren, men tvivlen och osäkerheten finns där. Hur har det gått för dem? Jag kan väl bara be. Det är de som håller ut till slutet som blir frälsta. Lyckligtvis vet jag även att några står fast fortfarande.
Jag längtar mer och mer efter att bryta upp och vara hos Herren, det hade varit bäst—men så har man saker att sysselsätta sig med här. Jag är beredd att lida och härda ut för de utvaldas skull; predika Glädjebudet för att vinna de förlorade, samt vara till uppbyggelse för församlingen (bl.a. er). Vi lever i en ond, grym värld. Människor är skapta för att ära Gud men vanärar Honom genom att ignorera och leva i synd. För att inte tala om min egen inneboende förruttnelse som jag tyvärr har inombords, som för krig i mina lemmar. Det är ett krig, men man har fred med och hos Gud. Hos Honom finns allt hopp, tröst, lindring och hjälp i alla lägen.
Allting kan rasa ihop, världen kan gå under, alla människor kan hata en. Man kan bli lemlästad och sliten i stycken av "vilda lejon" och bli dödad. Men inget av det spelar roll när man är med Gud. Att njuta och glädjas i tillbedjan hos Honom, nu och för evigt, och få mer och mer av Honom och Hans Sons likhet, är det enda som i slutändan är någonting värt, och fyller mig med varaktig glädje. Och det överträffar allting annat. Det är en tröst att det är Herren man ska ha sin glädje i, och att jag har Honom, och att jag ska ära Honom—som sagt, nu och för evigt.
Man får inte förblindas av sakerna i världen, så att man tappar målet ur sikte. Våra ögon kan bli alldeles grumliga så att vi inte ser skogen för bara träd. Mitt hopp är, tack och lov, inte i den här världen, utan i Herren, i evigheten. Annars skulle jag vara en mycket beklagansvärd människa. Söker vi sakerna i världen, och bekymrar oss för de sakerna, sviks vi gång på gång, och om vi får det uppfyllt, leder det oss från målet. Det enda som betyder något, och som är värt att sträva och söka efter, är uppåt, Han som är i Himlen. Att söka Hans rike och Hans ära. Han sviker aldrig, Han är allt vi behöver, det enda vi behöver och Han utlovar att ingen som får Hans levande vatten ska bli törstig igen. Vill ha Honom! Då blir man aldrig besviken.
Framåt marsch! :)
onsdag 22 maj 2013
Dra inte tumverser
Denna video visar dumheten i att ta bibelverser ur sitt sammanhang för att rättfärdiga sina egna begär.
En man funderar om Gud vill att han ska köpa ett nytt hus. Han drar en tumvers och hittar Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Ps 51:20 Han springer till sin fru och säger att Gud sa till honom att han ska bygga ett eget hus från grunden.
Problemet är att han är arbetslös och de kommer att sätta sig i massiva skulder för att bygga huset. Och göra allt emot alla Bibelns moraliska principer, men ändå säga att de deltar i en "relation" med Gud.
Det här är inte annat än fantasi och självbedrägeri. Det är inte så man avgör vad som är Guds vilja. Man måste söka i Skrifterna, leta efter passagerna som direkt tilltalar den moraliska frågan som det gäller, och tillämpa god, solid, biblisk hermeneutik på alla frågor du har till Gud. Och sedan, när du riktigt och pricksäkert avgjort vad Guds vilja är, då är ditt jobb som kristen att tillämpa det i din omständighet. Med andra ord, du får inte fuska och bara hitta på dina egna svar genom att feltolka första versen du läser.
En man funderar om Gud vill att han ska köpa ett nytt hus. Han drar en tumvers och hittar Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Ps 51:20 Han springer till sin fru och säger att Gud sa till honom att han ska bygga ett eget hus från grunden.
Problemet är att han är arbetslös och de kommer att sätta sig i massiva skulder för att bygga huset. Och göra allt emot alla Bibelns moraliska principer, men ändå säga att de deltar i en "relation" med Gud.
Det här är inte annat än fantasi och självbedrägeri. Det är inte så man avgör vad som är Guds vilja. Man måste söka i Skrifterna, leta efter passagerna som direkt tilltalar den moraliska frågan som det gäller, och tillämpa god, solid, biblisk hermeneutik på alla frågor du har till Gud. Och sedan, när du riktigt och pricksäkert avgjort vad Guds vilja är, då är ditt jobb som kristen att tillämpa det i din omständighet. Med andra ord, du får inte fuska och bara hitta på dina egna svar genom att feltolka första versen du läser.
lördag 19 januari 2013
Den Kristnes ställning, vandring och andliga krigföring (Michael Morrow)
I veckan besökte Michael Morrow och Don Currin, medarbetare till Paul Washer på HeartCry, vår församlings bibelstudier. De hade vad jag förstått det, varit och talat på en konferens i Norge och skulle vidare, i Europa, och passade på att komma och hälsa på oss tiden de hade emellan, för att dela Guds Ord och styrka oss.
De var två härliga bröder i Herren och vi hade en tid av gemenskap med dem. Jag fick förmånen att sitta ner och prata själv (i köket) med broder Mike en bra stund, om saker i livet, Romarbrevet, fick några bra råd och tankar, och det var en väldigt trevlig pratstund och gemenskap, som jag aldrig ska glömma.
Detta är predikan som broder Mike höll för oss i tisdags, från Efesierbrevet:
De var två härliga bröder i Herren och vi hade en tid av gemenskap med dem. Jag fick förmånen att sitta ner och prata själv (i köket) med broder Mike en bra stund, om saker i livet, Romarbrevet, fick några bra råd och tankar, och det var en väldigt trevlig pratstund och gemenskap, som jag aldrig ska glömma.
Detta är predikan som broder Mike höll för oss i tisdags, från Efesierbrevet:
söndag 2 december 2012
Om några dagar kanske jag är i Helvetet (James Smith 1865)
Min tid är kort!
(Job 10:20 SFB)
Du kanske lever som om du trodde att dina dagar kommer bli många - och lever i synd och dårskap, och struntar i dina eviga bekymmer! Du kanske planerar och beräknar, som om du skulle leva här för evigt, eller åtminstone är säker på många kommande år. År! Men, vi är ju inte säkra på månader, veckor, dagar, timmar, inte ens minuter! I bästa fall är vår tid kort!
Om min tid är kort, då kommer tiden snart sluta med mig, evigheten kommer snart öppna sig över mig och jag ska snart veta vad Himlen, eller Helvetet, verkligen innebär! Hur allvarligt!
Om några dagar, kanske jag är i Himlen! Jag kanske ser Lammet på tronen. Jag kanske går med den triumferande skaran i Guds närvaro.
Men om några dagar, kanske jag är i Helvetet! I Helvetet? Ja, i Helvetet!
I eld som aldrig släcks!
I evinnerliga brännanden!
I outsägliga plågor!
Djävlarnas lekboll.
Fördömda själars kompanjon.
Under Guds fördärvande, sprängande och förvissnande förbannelse.
Helvetet! Vem kan säga hur Helvetet är? Vem kan beskriva dess tortyrer, dess fasor, dess skräckinjagande miljöer?
Min tid är kort! Ja! Då måste jag snart vara i Himlen - eller Helvetet.
Läsare, dina tid är kort! Den kan vara mycket kort - mycket kortare än du räknat ut. Tänk om den skulle ta slut! Tänk om bestämmelsen gått fram från den eviga tronen: "Imorgon ska du dö!" Och du fick veta det genom någon angelisk budbärare som hörde det uttalas - hur skulle du känna dig? Hur? Vad skulle du göra? Var skulle du vara i evighet?
Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.
(Psaltaren 90:12 SFB)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
(Job 10:20 SFB)
Du kanske lever som om du trodde att dina dagar kommer bli många - och lever i synd och dårskap, och struntar i dina eviga bekymmer! Du kanske planerar och beräknar, som om du skulle leva här för evigt, eller åtminstone är säker på många kommande år. År! Men, vi är ju inte säkra på månader, veckor, dagar, timmar, inte ens minuter! I bästa fall är vår tid kort!
Om min tid är kort, då kommer tiden snart sluta med mig, evigheten kommer snart öppna sig över mig och jag ska snart veta vad Himlen, eller Helvetet, verkligen innebär! Hur allvarligt!
Om några dagar, kanske jag är i Himlen! Jag kanske ser Lammet på tronen. Jag kanske går med den triumferande skaran i Guds närvaro.
Men om några dagar, kanske jag är i Helvetet! I Helvetet? Ja, i Helvetet!
I eld som aldrig släcks!
I evinnerliga brännanden!
I outsägliga plågor!
Djävlarnas lekboll.
Fördömda själars kompanjon.
Under Guds fördärvande, sprängande och förvissnande förbannelse.
Helvetet! Vem kan säga hur Helvetet är? Vem kan beskriva dess tortyrer, dess fasor, dess skräckinjagande miljöer?
Min tid är kort! Ja! Då måste jag snart vara i Himlen - eller Helvetet.
Läsare, dina tid är kort! Den kan vara mycket kort - mycket kortare än du räknat ut. Tänk om den skulle ta slut! Tänk om bestämmelsen gått fram från den eviga tronen: "Imorgon ska du dö!" Och du fick veta det genom någon angelisk budbärare som hörde det uttalas - hur skulle du känna dig? Hur? Vad skulle du göra? Var skulle du vara i evighet?
Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.
(Psaltaren 90:12 SFB)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
lördag 1 december 2012
Tecken på mognad hos unga män (Paul Washer)
Unga män nuförtiden, för det mesta, förblir "tonåringar" mycket längre än de borde. Vissa växer aldrig ur detta livsstadie. Paul Washer pratar om mognad och unga män i detta klipp från HeartCry Missionary Society.
söndag 25 november 2012
Skulle en sådan inskrift se bra ut på några av dina dyra möbler? (James Smith, 1865)
På den dagen skall det på hästarnas bjällror stå: "Helgad åt HERREN ", och grytorna i HERRENS hus skall vara som offerskålarna framför altaret.
(Sakarja 14:20 SFB)
Vi ska skriva på allt som vi ÄR, på allt som vi HAR: "Helgad åt HERREN!" Vi lever inte längre för oss själva, utan för Han som älskade oss, och gav Sig själv för oss.
Vi ska ha...
heliga tankar
heliga önskningar
heliga motiv
heliga mål
heliga njutningar,
heliga sorger, och
eftersträva heliga föremål.
1. Se alltså vad vi bör VARA: helgade. Detta var Guds mål med vår utkorelse, återlösning och effektiva kallelse. Detta är Guds plan i alla våra prövningar, bekymmer och övningar; de är för vår vinst - så att vi kan få del i Hans helighet.
2. Se också vad vi bör GÖRA: skriva "Helgad åt HERREN!" på allt vi äger. Vi har ingen rätt att äga, använda, eller ha på oss någonting, som vi inte kan skriva så på.
Kristen, finns det något i ditt hus, dina göromål, eller på dig som person, som det inte passar att skriva: "Helgad åt HERREN!" på? I så fall - bör du äga det, utöva det eller ha det på dig?
Skulle en sådan inskrift se bra ut på några av dina dyra möbler, fina kläder, eller nöjen? Skulle den? Undvik inte frågan - utan låt samvetet ta upp det, undersöka saken och ge ett ärligt svar.
Vi bör använda allt vi har - som invigt åt Jehovas tjänst och pris:
våra mentala krafter
vår fysiska styrka
vår rikedom
våra förmågor
våra ägodelar
--allt bör användas för Gud, och till Hans ära! När vi står i begrepp att ta någon av dessa i bruk, bör vi stanna upp, och fråga "Kommer användandet av dem ära Gud? Kommer det tjäna Hans syfte? Kommer de bringa ära till Hans högt heliga namn?"
Alla som ser oss, bor hos oss, eller besöker oss - bör kunna se att vi har skrivit på allt vi har och är: "Helgad åt HERREN." Om de inte kan det, så är vi inte vad vi bör vara - och Guds mål med vad Han gjort för oss och fört på oss, uppnås inte.
O helighetens Ande, kom ner, och med Din makts finger - skriv "Helgad åt HERREN!" på våra hjärtan! Låt detta göra oss kapabla att skriva på allt vi har och är, på allt vi syftar, planerar och gör: "Helgad åt HERREN!" i stora och behagliga bokstäver, så att alla kan förstå!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 12 augusti 2012
Detta är slutsatsen (Thomas Chalmers, 1826)
Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag hade lagt ner, se, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns ingenting att vinna under solen.
(Predikaren 2:11 SFB)
Och världen förgår och dess begär
(1 Johannesbrevet 2:17)
Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen.
(Joh 4:13 SFB)
Det finns ingen vanföreställning som förekommer mer eller är svårare att skilja från människors sinne än den tänkta kraften som denna värld har att ge stadigt gott eller substantiellt välbefinnande åt dess anhängare. Deras liv är en oupphörlig kamp för något objekt eller mål som ligger på ett avstånd från dem. De slåss på sin väg till en svår höjd av rikedom eller av anseende - eller springer med ivrig lystnad efter någon ställning av tänkt glädje eller tänkt vila - på denna sida av döden.
Och det är del av kristen visdom att märka kontrasten som finns mellan aktiviteten i att söka vägarna av mänsklig ambition och den totala fåfängan att utföra det; att se hur, i karriären av en rastlös och aspirerande människa, han jämt upplever att det är smaklöst, det som han lagt sina mest innerliga och hängivna krafter på när det varit avlägset!
Så när vi ser att människans liv i världen slösas bort förgäves och går ut i mörkret, kan vi säga om alla egensinniga människobarn: "Som en skugga vandrar en man omkring, han oroar sig till ingen nytta" Psalm 39:7
Men denna kritik mot detta slöseri av krafter och ansträngning, som den här världens anhängare utsätter sig för, gäller inte bara vad människan i allmänhet eftersträvar - den gäller ofta inte mindre för vad bekännande kristna eftersträvar!
Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till. Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont.
(Predikaren 12:13-14 SFB)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Relaterat: ||||
(Predikaren 2:11 SFB)
Och världen förgår och dess begär
(1 Johannesbrevet 2:17)
Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen.
(Joh 4:13 SFB)
Det finns ingen vanföreställning som förekommer mer eller är svårare att skilja från människors sinne än den tänkta kraften som denna värld har att ge stadigt gott eller substantiellt välbefinnande åt dess anhängare. Deras liv är en oupphörlig kamp för något objekt eller mål som ligger på ett avstånd från dem. De slåss på sin väg till en svår höjd av rikedom eller av anseende - eller springer med ivrig lystnad efter någon ställning av tänkt glädje eller tänkt vila - på denna sida av döden.
Och det är del av kristen visdom att märka kontrasten som finns mellan aktiviteten i att söka vägarna av mänsklig ambition och den totala fåfängan att utföra det; att se hur, i karriären av en rastlös och aspirerande människa, han jämt upplever att det är smaklöst, det som han lagt sina mest innerliga och hängivna krafter på när det varit avlägset!
Så när vi ser att människans liv i världen slösas bort förgäves och går ut i mörkret, kan vi säga om alla egensinniga människobarn: "Som en skugga vandrar en man omkring, han oroar sig till ingen nytta" Psalm 39:7
Men denna kritik mot detta slöseri av krafter och ansträngning, som den här världens anhängare utsätter sig för, gäller inte bara vad människan i allmänhet eftersträvar - den gäller ofta inte mindre för vad bekännande kristna eftersträvar!
Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till. Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont.
(Predikaren 12:13-14 SFB)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Relaterat: ||||
fredag 10 augusti 2012
fredag 20 juli 2012
Jaga efter Kristuslikhet
Förra söndagen kunde vi ha ett till friluftsmöte. Luften var väldigt fri och frisk så jag blev tvungen att höja rösten en smula.
||
||
tisdag 13 mars 2012
Lever du ett liv värdigt evangelium?
Filipperbrevet 1:27-30 Lever du ett liv värdigt evangelium?
Predikan av Omid Pasbakhsh 2012-03-11
Predikan av Omid Pasbakhsh 2012-03-11
söndag 11 mars 2012
Dina svåraste lidanden (John MacDuff, 1818-1895)
Men ske inte min vilja utan din.
(Lukasevangeliet 22:42 SFB)
Var fanns det någonsin en sådan överlåtelse? Jesu liv var ett enda långt martyrskap. Från Betlehems krubba till Golgata kors, fanns knappt ett uppehåll, dessa moln samlades mer mörkt och hotfullt omkring Honom - tills de sprack över Hans hängivna huvud medan Han pressade fram Sitt slocknande rop! Men under hela denna pilgrimsfärd av sorg - kom aldrig någon klagande stavelse ifrån Hans läppar. Det mest lidande av alla lidande liv - levdes i tålig underkastelse.
"Men ske inte min vilja utan din!" var denna underbara Varelses motto! När Han kom in i världen tillkännagav Han sin ankomst på detta sätt: "Se, jag kommer, att göra din vilja, min Gud, är min glädje!" När Han lämnade den, hör vi samma bön med blandad vånda och samtycke: "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din."
Ah läsare, vad är dina prövningar jämfört med Hans? Vad är krusningarna i ditt tidvatten av olycka, jämfört med vågorna och böljningarna som svepte över Honom! Om Han, Guds felfria Lamm, aldrig "öppnade sin mun," hur kan du klaga? Han led fastän Hans bröst aldrig förmörkats av skulden eller syndens passerande skugga. Dina svåraste lidanden är förtjänta - ja, oändligt mindre än du förtjänar! Blir du frestad att ge efter för hårda misstankar om att Gud egentligen inte är trofast och kärlek, då Han bestämt en särskild prövning? Fråga dig själv - hade Jesus klagat? Om jag skulle försöka kika in i "djupen i Gud," när Han som ett avvant barn, var nöjd med lösningen: "Ja, Fader, detta var din goda vilja!"
"Ja, Fader!" Du arma! "som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst," ta det ord som Din bedårande Återlösare vilade Sitt lidande huvud på: "Fader!" och gör det, som Han gjorde, hemligheten med ditt överlåtande. "Min Fader!" min förbundne Gud! den Gud som inte skonade Jesus! Det kan allt tysta varje knotande ord.
Det sjuka barnet kommer att ta den beskaste medicin från en faders hand. "Denna kalk som Du, O Gud, ger mig att dricka - skulle jag inte dricka den? Låt mig ligga passivt i armarna på Din tuktande kärlek, och jubla i vissheten om att allt det Du bestämt, fast suveränt, är aldrig godtyckligt - utan att det är ett nådefullt 'måste' i allt."
När du dricker djupt ur Hans ljuva ande av undergivenhet, kommer du så kunna möta, ja, även välkomna, ditt svåraste kors, och säga "Ja, Herre, allt är väl - bara för att det är Din välsignade vilja. Ta mig, använd mig, tukta mig - så som det är gott i Dina ögon. Min vilja är besluten till Din vilja. Denna prövning är mörk; jag kan inte se något 'varför' i den - ändå vill jag att Din vilja ska ske - inte min! Min ricinbuske har torkat bort; Jag kan inte se anledningen till en så snabb upplösning av min älskade jordiska boning; mitt sinne och syn frågar förgäves varför dessa löv som ger jordisk vederkvickelse blvit dömda att så tidigt böja sig i dysterhet och sorg. Men det är nog. 'Gud sände maskar!' Jag vill att Din vilja ska ske - inte min!"
O, hur mycket den slagna själen hedrar Gud genom att därför vara tyst mitt i mörka och förbryllande behandlingar, när de inser i dessa, en del av den nödvändiga disciplinen och träningen för en sorglös, syndlös, dödlös värld; när de ser varje prövning som en länk i kedjan - som drar den till himlen, där de vitaste klädnader kommer att finnas vara dem som här döpts i lidande och badats i tårar!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
(Lukasevangeliet 22:42 SFB)
Var fanns det någonsin en sådan överlåtelse? Jesu liv var ett enda långt martyrskap. Från Betlehems krubba till Golgata kors, fanns knappt ett uppehåll, dessa moln samlades mer mörkt och hotfullt omkring Honom - tills de sprack över Hans hängivna huvud medan Han pressade fram Sitt slocknande rop! Men under hela denna pilgrimsfärd av sorg - kom aldrig någon klagande stavelse ifrån Hans läppar. Det mest lidande av alla lidande liv - levdes i tålig underkastelse.
"Men ske inte min vilja utan din!" var denna underbara Varelses motto! När Han kom in i världen tillkännagav Han sin ankomst på detta sätt: "Se, jag kommer, att göra din vilja, min Gud, är min glädje!" När Han lämnade den, hör vi samma bön med blandad vånda och samtycke: "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din."
Ah läsare, vad är dina prövningar jämfört med Hans? Vad är krusningarna i ditt tidvatten av olycka, jämfört med vågorna och böljningarna som svepte över Honom! Om Han, Guds felfria Lamm, aldrig "öppnade sin mun," hur kan du klaga? Han led fastän Hans bröst aldrig förmörkats av skulden eller syndens passerande skugga. Dina svåraste lidanden är förtjänta - ja, oändligt mindre än du förtjänar! Blir du frestad att ge efter för hårda misstankar om att Gud egentligen inte är trofast och kärlek, då Han bestämt en särskild prövning? Fråga dig själv - hade Jesus klagat? Om jag skulle försöka kika in i "djupen i Gud," när Han som ett avvant barn, var nöjd med lösningen: "Ja, Fader, detta var din goda vilja!"
"Ja, Fader!" Du arma! "som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst," ta det ord som Din bedårande Återlösare vilade Sitt lidande huvud på: "Fader!" och gör det, som Han gjorde, hemligheten med ditt överlåtande. "Min Fader!" min förbundne Gud! den Gud som inte skonade Jesus! Det kan allt tysta varje knotande ord.
Det sjuka barnet kommer att ta den beskaste medicin från en faders hand. "Denna kalk som Du, O Gud, ger mig att dricka - skulle jag inte dricka den? Låt mig ligga passivt i armarna på Din tuktande kärlek, och jubla i vissheten om att allt det Du bestämt, fast suveränt, är aldrig godtyckligt - utan att det är ett nådefullt 'måste' i allt."
När du dricker djupt ur Hans ljuva ande av undergivenhet, kommer du så kunna möta, ja, även välkomna, ditt svåraste kors, och säga "Ja, Herre, allt är väl - bara för att det är Din välsignade vilja. Ta mig, använd mig, tukta mig - så som det är gott i Dina ögon. Min vilja är besluten till Din vilja. Denna prövning är mörk; jag kan inte se något 'varför' i den - ändå vill jag att Din vilja ska ske - inte min! Min ricinbuske har torkat bort; Jag kan inte se anledningen till en så snabb upplösning av min älskade jordiska boning; mitt sinne och syn frågar förgäves varför dessa löv som ger jordisk vederkvickelse blvit dömda att så tidigt böja sig i dysterhet och sorg. Men det är nog. 'Gud sände maskar!' Jag vill att Din vilja ska ske - inte min!"
O, hur mycket den slagna själen hedrar Gud genom att därför vara tyst mitt i mörka och förbryllande behandlingar, när de inser i dessa, en del av den nödvändiga disciplinen och träningen för en sorglös, syndlös, dödlös värld; när de ser varje prövning som en länk i kedjan - som drar den till himlen, där de vitaste klädnader kommer att finnas vara dem som här döpts i lidande och badats i tårar!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
måndag 27 februari 2012
torsdag 9 februari 2012
Hur skall vi leva det nya livet i Kristus?
Predikan från i söndags där Daniel Norén fortsatte med Ef 4:17-32
söndag 20 november 2011
Mina fötters lykta (J.R. Miller, 1840-1912)
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
(Psaltaren 119:105 SFB)
Guds ord framställs som fötternas lykta.
Det är en "lykta" - inte en bländande sol, eller ens en fyr - utan en helt vanlig lykta eller lampa som man kan bära runt i handen.
Det är en lykta "för fötterna," den kastar inte strålar långt bort, den lyser inte upp en hemisfär, utan den lyser bara på den lilla vägbit som pilgrimens fötter går på.
Den gudomliga vägledningens lag är "steg för steg." Den som bär en lykta på en landsväg om natten, ser bara ett steg framför sig. Om han tar det steget, bär han sin lykta framåt och gör ett nytt steg synligt. I längden så når han sin destination på ett säkert sätt, utan att någonsin kliva in i mörker. Hela vägen har gjorts synlig för honom, men bara ett steg åt gången. Detta illustrerar den vanliga sättet Gud leder oss på.
Om det är såhär Gud vägleder oss, borde det aldrig vara svårt för oss att finna vår uppgift. Den ligger aldrig långt borta, oåtkomlig för oss - utan är alltid i närheten. Den ligger aldrig utom synhåll, i mörkret, för Gud ger oss aldrig en uppgift där vi inte kan se den. Vad vi tror kan vara vår uppgift, men som fortfarande ligger gömt och osäkert, är inte ännu vår uppgift, vad det än må vara en liten bit längre fram. Uppgiften för stunden är alltid klar och det är så långt som vi behöver tänka; för när vi gör det lilla som är tydligt, kommer vi bära fram ljuset, och det kommer lysa upp nästa steg för nästa stund.
Jesus sa "Den som följer mig kommer inte vandra i mörker." Prompt, oifrågasättande, tvivellöst, efterföljande av Kristus - tar bort all rådlöshet ur det kristna livet och ger oavbruten frid. Det finns inte ett ögonblick utan dess plikt; och om vi lever nära Kristus och följer Honom noga, kommer vi aldrig lämnas ovetande om vad Han vill att vi ska göra.
Vår dagliga bön bör vara: Gör mina steg fasta genom ditt tal, låt ingen synd bli mig övermäktig. (Psaltaren 119:133 SFB)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
(Psaltaren 119:105 SFB)
Guds ord framställs som fötternas lykta.
Det är en "lykta" - inte en bländande sol, eller ens en fyr - utan en helt vanlig lykta eller lampa som man kan bära runt i handen.
Det är en lykta "för fötterna," den kastar inte strålar långt bort, den lyser inte upp en hemisfär, utan den lyser bara på den lilla vägbit som pilgrimens fötter går på.
Den gudomliga vägledningens lag är "steg för steg." Den som bär en lykta på en landsväg om natten, ser bara ett steg framför sig. Om han tar det steget, bär han sin lykta framåt och gör ett nytt steg synligt. I längden så når han sin destination på ett säkert sätt, utan att någonsin kliva in i mörker. Hela vägen har gjorts synlig för honom, men bara ett steg åt gången. Detta illustrerar den vanliga sättet Gud leder oss på.
Om det är såhär Gud vägleder oss, borde det aldrig vara svårt för oss att finna vår uppgift. Den ligger aldrig långt borta, oåtkomlig för oss - utan är alltid i närheten. Den ligger aldrig utom synhåll, i mörkret, för Gud ger oss aldrig en uppgift där vi inte kan se den. Vad vi tror kan vara vår uppgift, men som fortfarande ligger gömt och osäkert, är inte ännu vår uppgift, vad det än må vara en liten bit längre fram. Uppgiften för stunden är alltid klar och det är så långt som vi behöver tänka; för när vi gör det lilla som är tydligt, kommer vi bära fram ljuset, och det kommer lysa upp nästa steg för nästa stund.
Jesus sa "Den som följer mig kommer inte vandra i mörker." Prompt, oifrågasättande, tvivellöst, efterföljande av Kristus - tar bort all rådlöshet ur det kristna livet och ger oavbruten frid. Det finns inte ett ögonblick utan dess plikt; och om vi lever nära Kristus och följer Honom noga, kommer vi aldrig lämnas ovetande om vad Han vill att vi ska göra.
Vår dagliga bön bör vara: Gör mina steg fasta genom ditt tal, låt ingen synd bli mig övermäktig. (Psaltaren 119:133 SFB)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 16 oktober 2011
O dystra spektakel av misär, bedrövelse och olycka! (James Smith, 1802-1862)
Han uppenbarades för att ta bort synderna.
1 Johannesbrevet 3:5 SFB
Lägg här märke till målet med att Han uppenbarades: "För att ta bort synderna!"
Våra synder var mot Honom själv.
De förtjänade Hans eviga missnöje.
De ropade högt efter att Hans hämnd skulle vakna och straffa oss.
Han förutsåg dem alla - på alla deras sätt, enormitet och tyngd.
Han visste att de skulle vara synder mot Hans lag, Hans kärlek och Hans ömmaste barmhärtighet - synd emot ljuset, utifrån bitter fiendskap, och begångna om och om igen. Han visste hela massan av vår vidrighet - och ändå (Åh, hur stor Hans kärlek är!) "Han uppenbarades för att ta bort synderna!"
Synden skulle ha . . .
O makalösa nåd!
O förunderliga barmhärtighet!
Men ännu mer underbar, makalös, förunderlig - är Jesus själv - som gjorde detta för oss, och gjorde det frivilligt, utan våra enträgna böner, eller något i oss som drog Honom att göra det!
Men hur kunde Jesus ta bort våra synder? "Gud gjorde Honom till synd i vårt ställe."
Han bar deras tyngd,
Han genomled deras förtjänta straff,
och Han led skammen som de åstadkom.
Han blev . . .
Synden lades på Honom,
Guds vrede genomleds av Honom
de mest rysliga fasor omringade Honom,
Himlen, jorden och Helvetet, verkade ha sammanslutit sig emot Honom!
Människor förolämpade Honom grovt,
djävlar försökte med all sin makt att förgöra Honom,
och det behagade Gud att slå Honom, och sedan lämna Honom att försmäkta i hjärtkrossande sorg.
O dystra spektakel av misär, bedrövelse och olycka!
Fanns det någon sorg, lik Din sorg?
Fanns det någon kärlek, lik Din kärlek?
Du hade kunnat sitta på Din tron, och åtnjuta Din egen ära, glädje och lycka för evigt - och med rätta ha lämnat oss att gå under i våra synder, och lida för våra egna överträdelser! Men nej, du skulle bli Jesus - du skulle frälsa Ditt folk från deras synder! Du skulle komma för att ta bort våra synder, fastän när du gjorde det - så tog rättvisan bort Din ära, glädje och liv. Du ville inte lämna oss att gå under - utan Du ville ta bort våra synder genom att offra Dig själv.
Du har . . .
Käre Herre Jesus, Du är precis vad jag behöver - och Du är allt jag behöver.
Din kärlek är . . .
Han är . . .
Att leva på Honom - är att vara lycklig.
Att vandra med Honom - är att vara helig.
Att se till Honom, förvänta sig från Honom, och kasta alla våra bekymmer på Honom - är att ära Honom.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
1 Johannesbrevet 3:5 SFB
Lägg här märke till målet med att Han uppenbarades: "För att ta bort synderna!"
Våra synder var mot Honom själv.
De förtjänade Hans eviga missnöje.
De ropade högt efter att Hans hämnd skulle vakna och straffa oss.
Han förutsåg dem alla - på alla deras sätt, enormitet och tyngd.
Han visste att de skulle vara synder mot Hans lag, Hans kärlek och Hans ömmaste barmhärtighet - synd emot ljuset, utifrån bitter fiendskap, och begångna om och om igen. Han visste hela massan av vår vidrighet - och ändå (Åh, hur stor Hans kärlek är!) "Han uppenbarades för att ta bort synderna!"
Synden skulle ha . . .
- upptänt Gudomlig rättvisa emot oss,
utsatt oss för Jehovas vrede, och
fört in oss under den fasliga förbannelsen av Hans överträdda lag.
- tillfredsställde kraven på gudomlig rättvisa,
blidkade Faderns vrede,
och bar Själv vår förbannelse!
O makalösa nåd!
O förunderliga barmhärtighet!
Men ännu mer underbar, makalös, förunderlig - är Jesus själv - som gjorde detta för oss, och gjorde det frivilligt, utan våra enträgna böner, eller något i oss som drog Honom att göra det!
Men hur kunde Jesus ta bort våra synder? "Gud gjorde Honom till synd i vårt ställe."
Han bar deras tyngd,
Han genomled deras förtjänta straff,
och Han led skammen som de åstadkom.
Han blev . . .
- föraktad av människor,
plågad av djävlar,
slagen med den gudomliga rättvisans svärd,
övergiven av Sin Fader,
hånad av Sin skapelse,
överväldigad av sorg,
sliten av ångest, och
Hans hjärta sprack av vanära och vånda
Synden lades på Honom,
Guds vrede genomleds av Honom
de mest rysliga fasor omringade Honom,
Himlen, jorden och Helvetet, verkade ha sammanslutit sig emot Honom!
Människor förolämpade Honom grovt,
djävlar försökte med all sin makt att förgöra Honom,
och det behagade Gud att slå Honom, och sedan lämna Honom att försmäkta i hjärtkrossande sorg.
O dystra spektakel av misär, bedrövelse och olycka!
Fanns det någon sorg, lik Din sorg?
Fanns det någon kärlek, lik Din kärlek?
Du hade kunnat sitta på Din tron, och åtnjuta Din egen ära, glädje och lycka för evigt - och med rätta ha lämnat oss att gå under i våra synder, och lida för våra egna överträdelser! Men nej, du skulle bli Jesus - du skulle frälsa Ditt folk från deras synder! Du skulle komma för att ta bort våra synder, fastän när du gjorde det - så tog rättvisan bort Din ära, glädje och liv. Du ville inte lämna oss att gå under - utan Du ville ta bort våra synder genom att offra Dig själv.
Du har . . .
- vänt bort Jehovas vrede,
kastat all vår synd i havets djup, och
burit vårt straff i Din egen kropp på träet!
Käre Herre Jesus, Du är precis vad jag behöver - och Du är allt jag behöver.
Din kärlek är . . .
- en tillräcklig portion i livet,
en gudomlig styrkedryck i döden, och
en ocean av salighet att bada i för evigt!
Han är . . .
- ljuvare än honung,
mer behaglig än ljuset, och
dyrbarare än själva livet!
Att leva på Honom - är att vara lycklig.
Att vandra med Honom - är att vara helig.
Att se till Honom, förvänta sig från Honom, och kasta alla våra bekymmer på Honom - är att ära Honom.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 11 september 2011
Behagar detta Gud? (James Smith, 1802-1862)
För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta.
(1 Tessalonikerbrevet 4:1 SFB)
På varje plats,
under varje omständighet,
i varje åtagande -
bör den kristne fråga: "Behagar detta Gud?"
Gud är behagad eller misshagad . . .av varje tanke vi tänker
av varje ord vi talar
av varje handling vi gör
av varje känsla vi kännerKanske vi inte inser detta tillräckligt. Vi tänker, talar, känner, eller handlar utan att ens tänka om detta behagar Gud eller ej. Men så bör det inte vara, för han . . .
Till exempel, hur jag använder min fritid - tiden jag lägger på rekreation eller underhållning. Många kristna verkar inte tänka över huruvida sättet som de tillbringar tiden på, behagar Gud eller ej. Om de gjorde det, skulle de någonsin besöka viss underhållning, eller hänge sig åt vissa nöjen? Sklle världen få så mycket av deras tid, och bönekammaren så lite? Hur mycket tid slösas bort lättsamt, som varken främjar kroppens hälsa eller beräknas främja sinnets andlighet.
Och, hur många slösar bort sina pengar på kläder, smycken eller delikatesser för kroppen - som aldrig undsätter de fattiga, eller bidrar till att etablera Guds sak i världen; eller om de gör så alls, det inte är i tillbörlig proportion till deras tillgångar. Småslantarna går till Herren - de stora pengarna spenderas på att tillfredsställa JAGET!
Om, när jag ska lägga pengar på smycken eller kläder, eller lyx till bords, jag skulle fråga: "Behagar detta Gud?" Skulle det inte sätta mina påkostade utgifter i schack? Skulle det inte ofta ändra kursen som mina pengar flödar i?
så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom
(Kolosserbrevet 1:10 SFB)
Mitt mål i allt jag gör - bör vara att behaga Gud. Det stora målet för mitt liv, den stora sak jag ska sikta på - är att behaga min Himmelske Fader. Jag har . . .
Vilken tröst det är att min Gud är lätt att behaga - att det inte är mängden saker jag gör, utan motivet bakom det jag gör, som Han ser till! Han är nöjd med mina fattigaste prestationer, med mina ofullkomligaste tjänster, med bara en kopp kallt vatten given till ett av Hans barn - om mitt mål är att behaga Honom!
I allt jag gör, bör jag fråga: "Behagar detta Gud?" Om så är fallet, är allt bra.
Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära!
(1 Korintierbrevet 10:31 SFB)
Detta är regeln - och vi bör efterleva den.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
(1 Tessalonikerbrevet 4:1 SFB)
På varje plats,
under varje omständighet,
i varje åtagande -
bör den kristne fråga: "Behagar detta Gud?"
Gud är behagad eller misshagad . . .av varje tanke vi tänker
av varje ord vi talar
av varje handling vi gör
av varje känsla vi kännerKanske vi inte inser detta tillräckligt. Vi tänker, talar, känner, eller handlar utan att ens tänka om detta behagar Gud eller ej. Men så bör det inte vara, för han . . .
- gav oss vår existens
friköpte oss från synd och fördömelse
kallade oss genom Sin nåd
och har välsignat oss genom otaliga och oåterkalleliga välsignelser
Till exempel, hur jag använder min fritid - tiden jag lägger på rekreation eller underhållning. Många kristna verkar inte tänka över huruvida sättet som de tillbringar tiden på, behagar Gud eller ej. Om de gjorde det, skulle de någonsin besöka viss underhållning, eller hänge sig åt vissa nöjen? Sklle världen få så mycket av deras tid, och bönekammaren så lite? Hur mycket tid slösas bort lättsamt, som varken främjar kroppens hälsa eller beräknas främja sinnets andlighet.
Och, hur många slösar bort sina pengar på kläder, smycken eller delikatesser för kroppen - som aldrig undsätter de fattiga, eller bidrar till att etablera Guds sak i världen; eller om de gör så alls, det inte är i tillbörlig proportion till deras tillgångar. Småslantarna går till Herren - de stora pengarna spenderas på att tillfredsställa JAGET!
Om, när jag ska lägga pengar på smycken eller kläder, eller lyx till bords, jag skulle fråga: "Behagar detta Gud?" Skulle det inte sätta mina påkostade utgifter i schack? Skulle det inte ofta ändra kursen som mina pengar flödar i?
så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom
(Kolosserbrevet 1:10 SFB)
Mitt mål i allt jag gör - bör vara att behaga Gud. Det stora målet för mitt liv, den stora sak jag ska sikta på - är att behaga min Himmelske Fader. Jag har . . .
- inget att frukta, förutom Hans rynkade panna
inget att vara rädd för, förutom Hans misshag
inget att söka, förutom Hans gillande
Vilken tröst det är att min Gud är lätt att behaga - att det inte är mängden saker jag gör, utan motivet bakom det jag gör, som Han ser till! Han är nöjd med mina fattigaste prestationer, med mina ofullkomligaste tjänster, med bara en kopp kallt vatten given till ett av Hans barn - om mitt mål är att behaga Honom!
I allt jag gör, bör jag fråga: "Behagar detta Gud?" Om så är fallet, är allt bra.
Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära!
(1 Korintierbrevet 10:31 SFB)
Detta är regeln - och vi bör efterleva den.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
måndag 1 augusti 2011
Om jag fick min välförtjänta lön? (James Smith, 1802-1862)
Det finns några saker som vi aldrig får glömma:
Om jag fick min välförtjänta lön - skulle jag vara i Helvetet idag!
Jag skulle känna dess våldsamma lågor, utstå dess brännande plågor, och vara skräckslagen av dess fruktansvärda invånare!
Jag var i fiendskap mot Gud av naturen. Jag skulle vara i fiendskap mot Gud denna dag - om det inte vore för Hans underbara nåd. Jag förtjänar Helvetet ytterst rättvist - och skulle ha varit i Helvetet - om det inte vore för Hans vänlighet!
"Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna, och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram!" Titta på fördärvets grop från vilken Han tog upp dig, och den djupa dyn som Han lösgjort dig ifrån.
Titta - och beundra!
Titta - och älska Honom!
Titta - och prisa Hans trefaldigt välsignade och ytterst härliga namn!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
- vad vi var innan Gud kallade oss genom Sin nåd;
vad vi kunde ha varit - om det inte vore för Hans suveräna barmhärtighet;
vad vi säkerligen hade varit - om vi lämnats helt för oss själva.
- i uppror mot Guds styre,
förrädare mot Hans sak, och
dömd till ett evigt Helvete!
Om jag fick min välförtjänta lön - skulle jag vara i Helvetet idag!
Jag skulle känna dess våldsamma lågor, utstå dess brännande plågor, och vara skräckslagen av dess fruktansvärda invånare!
Jag var i fiendskap mot Gud av naturen. Jag skulle vara i fiendskap mot Gud denna dag - om det inte vore för Hans underbara nåd. Jag förtjänar Helvetet ytterst rättvist - och skulle ha varit i Helvetet - om det inte vore för Hans vänlighet!
"Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna, och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram!" Titta på fördärvets grop från vilken Han tog upp dig, och den djupa dyn som Han lösgjort dig ifrån.
Titta - och beundra!
Titta - och älska Honom!
Titta - och prisa Hans trefaldigt välsignade och ytterst härliga namn!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)