sammanfattat från John MacArthurs studiebibel och ESV study bible: Verserna 9-20 är mest sannolikt inte en autentisk del av Markusevangeliet och därför inte Guds inspirerade ord. Men man kan ha fel. Det som talar emot det är att stycket inte finns med i de äldsta och mest tillförlitliga handskrifterna, det är ingen smidig fortsättning från v. 8, Maria från Magdala åter-introduceras fastän hon redan nämnts, stilen och ordvalen är annorlunda från övriga Markus. Samtidigt finns den med i de flesta handskrifterna. Texten bör läsas och förstås med försiktighet i ljuset av resten av Skriften och man bör inte bygga teologi med stöd enbart av dessa verser (vilket tyvärr gjorts av en del). Samtidigt så sätts inga bibliska eller teologiska sanningar på spel av att texten är med eller inte. Därför är det OK att den finns med och det är OK att läsa den och ta till sig den som andlig föda liksom med annan undervisning som stämmer överens med Bibeln.
Jag skulle se detta stycke som en kortfattad sammanfattning av vad vi kan läsa om i slutet av övriga evangelier och Apostlagärningarna (särskilt vv. 17-20.) Kanske då man inte hade tillgång till övriga texter så fanns detta för vissa församlingar så att de ändå fick veta i korthet vad som hade kommit att hända för mer saker.
Särskilt fr.o.m. v. 16 börjar de riskabla delarna där vi får vara försiktiga med att bygga teologi
Den som tror och blir döpt skall bli frälst
Man får här vara försiktig med slutsatser så att man inte tror att det inte räcker med tron allena för att bli frälst utan att man även måste döpas. Frälsning är av nåd allena genom tron allena (Ef 2:8-9). Men den sanna, frälsande tron är inte allena utan medför gärningar. Man kommer att vara född på nytt med ett nytt hjärta som älskar Gud och vill lyda Honom av kärlek och inte för att bli frälst. Dopet är en av dessa, att lyda Jesu befallning.
som inte tror skall bli fördömd.
Förklarar att dop inte är en tom handling som man kan bli frälst av. Man kan vara döpt men ändå inte troende och frälst utan ändå fördömd.
Däremot kan man vara troende och odöpt och ändå frälst (t.ex. rövaren på korset). Men det är inte en ursäkt att inte döpa sig utan handlar om att Gud inte är en byråkrat som ser till om man inte har hunnit döpa sig eller inte är riktigt döpt för att man t.ex. blivit ilurad en felaktig uppfattning om vad dopet är. (Exempelvis är hällning av vatten på ett spädbarn inte ett dop, sett till hur dopet beskrivs i Bibeln.)
vv. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (se v. 20 samt Hebr 2:3-4)
Det bör helt klart sägas någonting om den överlägsna attityd som en del kristna fått utifrån dessa ställen, vilket gjort att de ser sig som mer andliga och att det saknas något i andra, mer "jordnära" [kanske ett dåligt ordval, men kristna som lever ett gudfruktigt, fromt och värdigt kristet liv och inte har höga tankar och ambitioner om sig själva, söker efter "häftiga" upplevelser, osv.], kristnas liv, för att de inte gör dessa saker som beskrivs här. (Man får höra att man inte är "andedöpt" eller inte är lika bra på att evangelisera som de är, osv.) Därför bör detta visas tillrätta. Inte för att hoppa på någon. Både för korrigering men främst för lindring åt de utsatta.
Som sagt, bör man vara försiktig att bygga läror enbart på dessa ställen, utan vi får jämföra och tolka det med vad Skriften är tydlig med.
Det som står här är inte någonting som ska beskriva och gälla alla troende. Det gäller inte alla, utan är olika skänker ("nådegåvor") som Anden ger åt olika 1 Kor 12:4ff (min översättning):
4Men: det är fördelningar av skänker, men densamme Anden; 5och det är fördelningar av tjänster, och densamme Herren; 6och det är fördelningar av verksamheter, men densamme Guden, Han som verkar allting i alla. 7Men åt var och en ges Andens uppenbarelse till det som är till förmån. 8Åt den ene ges ju genom Anden ett vishetstal, åt en annan ett kunskapstal, enligt samme Ande, 9åt den andre förtroende i densamme Anden, men åt en annan läkemedelsskänker i den en Anden, 10men åt en annan utövanden av förmågor, och åt en annan framsägelse, och åt en annan bedömning av andar, åt den andre sorter av språk*, men åt en annan översättning av språk. 11Men alla dessa saker verkar en och samme Ande som fördelar såsom Han vill åt varje enskild. 12För just så som kroppen är en och har många kroppsdelar, och fastän alla kroppens kroppsdelar är många, är kroppen en, på detta sätt också den Smorde;
27Men ni är Den Smordes kropp och kroppsdelar, delvis, 28och som Gud visst satte i församlingen: för det första: sändebud; för det andra: framsägare; för det tredje: lärare; därefter förmågor, därefter läkemedelsskänker, handtagsgivanden, styrelser, sorter av språk. 29Inte alla: sändebud; inte alla: framsägare; inte alla: lärare; inte alla: förmågor; 30inte alla har läkemedelsskänker; inte alla pratar på språk; inte alla översätter igenom.
*Har traditionellt översatts till "tungotal", ordet betyder och bör översättas "språk" i dessa sammanhang, för att det inte handlar om att rabbla betydelselösa ramsor utan är språk som andra kan förstå och som kan översättas.
Verserna här i Markus bör alltså inte förstås som att samtliga troende har alla gåvor, driva ut andar, prata på språk ("tala tungor"), utöva förmågor/bedrifter ("kraftgärningar") bota sjuka, osv. Utan precis som kroppen har olika kroppsdelar med olika funktioner att fungera i samarbete med varandra, så har Kristi kropp olika kroppsdelar med olika skänker (nådegåvor) att fungera i samarbete med varandra.
Men som sagt, såg vi allt detta utföras genom apostlarna då de predikade och Ordet skulle bekräftas i världen, då det bröts ny mark. Så v. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (v. 20 förtydligar ju att detta skedde då apostlarna gick ut och predikade och Herren bekräftade ordet med tecknen. Läs även Hebr 2:3-4)
De skall ta ormar i händerna
Inte en befallning utan beskrivning om framtiden. Triumferande ateister på Internet har lagt upp en video och glatt sig åt en pastors död. Eftersom han gjorde det till sin verksamhet att ta i ormar utifrån detta skriftställe, och menade att man ska göra detta utan att dö. Men snarare får detta uttalande sin uppfyllelse i då Paulus blev biten av en orm (Apg 28:3-6)
Kan också tolkas symboliskt där ormen är Satan och genom Jesus har vi seger över den onde (se bl.a. 1 Mos 3:15, Rom 16:20)
om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem
Detta måste förstås som att om någon försöker att förgifta dem utan att de vet om det. Man ska t.ex. inte "fresta Gud" att dricka gift för att se om man är sant kristen, lika lite som det med att ta ormar i händerna. Det handlar inte om att medvetet ta upp ormar eller dricka gift utan om det sker genom en "olycka" och Gud vill använda en till mer saker i detta liv, att tillkännage Glädjebudet. Gud råder över döden och livet och inget är en olycka, det är Guds försyn.
v. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
En kort sammanfattning av apostlagärningarna. Säger att det Jesus talar om i vv. 17-18 inträffade och inte var något som vi måste förvänta oss av sant troende idag.
(Exempel där detta händer just med apostlarna Apg 4:30, Apg 5:12, Apg 8:4-6, Apg 14:3, Hebr 2:3-4)
Det är inte så bra att ta en text som denna och använda för att bedöma om andra är frälsta eller ej. Istället ska man bedöma om någon är andlig genom hur de lever, att de följer Anden, avstår från synd och bär Andens frukt:
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.
(Galaterbrevet 5:16-25)
Det fanns mer att ta upp från predikan och som jag antecknat men inte hade med eftersom det blev lite långt och spretigt, jag fick välja bort en del.
