Junia: en kvinna "bland apostlarna"

Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.
(Rom 16:7 SFB)

Det finns de som hävdar denna vers säger att Junia(s) var en kvinnlig apostel. De hävdar att hon var "bland apostlarna", inte bara "högt ansedd" (eller noterad) bland apostlarna i den meningen att apostlarna hade noterat henne, tillsammans med Andronicus, som utmärkt. Man vill använda den här texten för att stödja kvinnligt ledarskap i församlingar, kvinnliga pastorer.

Men det är en alltför förhastad slutsats; passagen för med sig en rad tolkningsmässiga utmaningar.

För det första är det en fråga hur man tolkar den grekiska partikeln εν 'bland'. Personligen skulle jag föredra det senare ovan nämnda: att det är apostlarna som noterat eller håller Andronikus och Junia(s) såsom högt ansedda - inte att de är "bland" apostlarna, en del av apostlaskaran - och dessutom mer utmärkta eller utstickande från de övriga apostlarna. Istället är de noterade, eller högt ansedda av eller hos apostlarna. Uttrycket är alltså detsamma som "stor i Japan" - om västerländska musiker som blir populära bland folket i Japan.

Men om jag skulle ha fel och vi skulle anta att de var "apostlar", blir det fortfarande en fråga hur man tolkar namnet ιουνιαν [Junian], eftersom det inte står i den nominativa formen: Det är okänt om det ska vara Junia (kvinnligt) eller Junias (manligt - notera Folkbibeln som har valt denna maskulina form). Jag tror, ändå, att det rör sig om ett kvinnligt namn, Junia.

Ännu en fråga blir hur man tolkar ordet "apostel" eftersom det är ett lånat grekiskt ord, som betyder "sändebud", när det används i NT i bredare mening, och inte hänvisar till de tolv apostlarna (en tydligt definierad skara, som endast bestod av män). I ordets bredare bemärkelse skulle det betyda något som vår tids "missionär" (vilket är ett latinskt låneord för sändebud, motsvarande det av grekiska "apostel"). Om Junia nu var en kvinnlig "apostel" var hon verkligen inte en av de tolv! Det är mer troligt att hon i så fall skulle vara en missionärshustru, vid sidan av sin man Andronicus. Varken hon eller hennes man nämns som någon form av ledare, pastorer eller äldste i en lokal församling.

Så, hur långt man än vill dra denna passage, så hamnar man i en återvändsgränd. Texten kan inte tas som stöd för kvinnliga ledare inom församlingen. På sin höjd kan texten alltså användas till biblisk grund för att referera till en missionär och hans hustru som "missionärer". Men inte heller det är en självklarhet, då det är en tolkning om de alls är "bland apostlarna/missionärerna", vilket jag som sagt inte tror.

Paulus avsikt i denna passage är inte att lära om vad kvinnor får och inte får göra, eller kvinnligt ledarskap i församlingen. Det här är slutet på Romarbrevet där han är färdig med läran och avslutar med att skicka hälsningar från och till olika människor, som han gör i alla sina brev, och nämner tillfälligt några saker om dem. Man får inte härleda för mycket doktrinär undervisning från en sådan passage, där det inte är författarens avsikt att undervisa. Istället måste vi titta på andra avsnitt där han avsiktligt lär ut om krav på äldste, lärare och att kvinnor inte kan vara pastorer/äldste och undervisa män.

En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)

En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man... (1Ti 3:2 SFB)

Bibeln är tydlig med att kvinnor inte får vara pastorer/äldste i församlingar, inte heller undervisa män. Bibeln motsäger inte sig själv och Romarbrevet 16:7 annullerar inte de tydligare passagerna i Bibeln som säger att kvinnor inte får vara äldste eller undervisa män. De tydliga texterna ska tolka de otydliga, inte tvärt om.

Priscilla och Aquila: ett falskt argument för kvinnliga pastorer

Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. (Apg 18:26 SFB)

Den här versen används ibland för att visa att kvinnor kan vara pastorer och undervisa män. Priscilla och Aquila undervisar här en man, menar man. Här bemöts detta argument.

1. Aquila är en man och Priskilla hans fru.
Att ett namn slutar på A betyder inte att det är ett kvinnligt namn. Aquila är ett latinskt mansnamn. Att Aquila är en man framgår också tydligt av Apg 18:2 där Paulus möter dem:

Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. (Apg 18:2 SFB)

Det kommer ofta som en chock när man visar på detta faktum. Har man inte läst Bibeln tillräckligt noga och griper efter halmstrån för att man vill att kvinnor ska få vara pastorer?

Aquila betyder örn på latin

2. Texten är deskriptiv, inte preskriptiv
Att Apostlagärningarna skildrar en berättelse där någonting händer, betyder inte att det är en instruktion, eller en föreskrift för hur saker ska gå till i Guds församling.

Istället har vi instruktioner och föreskrifter från 1 Tim 2:11-14 som säger att kvinnan inte får undervisa eller göra sig till herre över mannen (därmed inte agera som eller vara pastor i en församling) - där det också hänvisas till skapelseordningen, d.v.s. inte har med kulturella sammanhang eller tillfällen att göra, utan är inbyggt i Guds avsikt med skapelsen:

En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)

3. De är inte pastorer
Det står inte att varken Aquila eller hans fru Priskilla är pastorer. De träffar en kristen man i ett mer informellt sammanhang och förklarar grundligare Guds väg för honom.

Kristna får givetvis undervisa och tillrättavisa varandra vid behov. Det är vår skyldighet och en handling som görs av broderlig kärlek. På sin höjd kan skriften stödja att en kvinna får vara med när hennes man undervisar en annan man. Men en sista sak kan också vara värd att bemöta:

"Att priscilla och Aquila är ett gift par visste jag förstås hela tiden, men Priscilla nämns först och därför måste hon ha en framträdande roll framför sin man och därmed får kvinnor vara pastorer."

Nej, Aquila nämns först. Apg 18:2 citeras ovan: Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla.

Visserligen nämns Priscilla först andra gånger, men att det skulle innebära att hon på något sätt hade en framträdande roll framför sin man och att dessutom det skulle betyda att kvinnor får vara pastorer blir en väldigt långsökt och desperat slutsats som också går emot principen om att tydliga ska tolka otydliga texter. Otydliga texter ska inte tolka (eller fördunkla) tydliga texter. En ordföljd är en mycket tveksam sak att försöka få ut något från "mellan raderna" av. Det är en otydlig sak, om det ens är någon alls - man läser in något som inte står där. De tydliga texterna talar och undervisar uttryckligen om att kvinnan inte får undervisa eller göra sig till herre över mannen och att hon ska underordna sig sin man, samt att mannen är huvudet, har den framträdande rollen och hänvisar till skapelseordningen där Adam skapades först och sedan Eva, samt den avsedda bilden av Kristus och Hans brud, församlingen:

 (se 1 Tim 2:11-14 ovan)

Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. (Efe 5:22-23 SFB)

Bibeln säger vidare uttryckligt att en församlingsledare (pastor, äldste, föreståndare) ska vara en man:

En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man (1Ti 3:2 SFB)

När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man (Tit 1:5-6 SFB)

Det här var några snabba tankar, men jag hoppas det är till hjälp och nytta när du finner dig i en diskussion och detta argument dyker upp. Medveten om att vi lever i en tid av feministisk indoktrinering, där känsla beaktas framför logik. Men Guds Ord har makt att bryta igenom och förvandla människornas hjärtan radikalt. Var fri att dela länk till detta inlägg.

Vad är Guds plan för äktenskapet?

Efesierbrevet 5:25-33 Vad är Guds plan för äktenskapet?

Predikan av Daniel Norén 2012-03-18

http://gibk.se

Din Mors Undervisning (av James Smith 1861)

Förkasta inte din mors undervisning.
Ordspråksboken 1:8

En mors inflytande är stort; en mors kärlek är stark. Varje mor bör därför söka använda sitt inflytande vist, och för sitt barns eviga väl. Ett väldigt stort ansvar vilar på gudaktiga mödrar, som de bör inse, och när de inser det - bör de handla efter det. Moderns liv bör vara barnets lektion; och moderns ord, bör vara barnets lag. Moderns auktoritet, är i grund och botten kärlekens auktoritet; och moderns undervisning bör vara kärlekens undervisning. Med detta i åtanke, vill vi förstärka den inspirerade förmaningen till de unga, för

FÖREMÅLET I Fråga. En gudaktig mors undervisning. O vilken förmån att ha en gudaktig mor! En som känner till . . .

själens värde
Frälsarens person
vägen till frälsning
och makten i hennes eget hjärtas livsviktiga fromhet.

En sådan mor kommer lära sitt barn . . .

att värdesätta vad som verkligen är viktigt och andligt
att säkra ett frälsande intresse i evig sällhet
att undvika det syndiga och farliga
att göra det nödvändiga och rätta
att åtnjuta det tillåtna och nyttiga
att förbereda sig för det framtida och eviga.

Hon kommer så att inskärpa Frälsarens råd i sitt barn: "Sök först Guds rike och rättfärdighet." Frälsningen av barnets själ kommer vara närmast hennes hjärta. Den eviga och fullständiga invigningen av hennes barn till Gud kommer vara det hon siktar mot. För detta kommer hon undervisa, be och handla. Och inte heller kommer något mindre än detta någonsin att tillfredsställa hennes moderliga sinne.

Varje barn bör . . .

noggrant vara uppmärksam på en mors undervisning
samla på sig en mors lektioner
minnas vad en mor ber om
och försöka utföra en mors önskningar.

Så kom ihåg:

FRESTELSEN man Måste Motstå. När unga flyttar hemifrån och går in på ett driftställe, eller någon yrkesskola, eller yrke - finner de sig själva omgivna av nya omständigheter. De träffar ofta nya kamrater och lastas med nya frestelser.

Hemifrån, borta från en mors öga, utom räckhåll från en mors röst. Här är de benägna att glömma sin mors undervisning. En gång trodde de att de aldrig skulle det, aldrig kunde det - men det gör de!

Inte bara det, de frestas att förkasta en mors undervisning, och ta till sig en ny och oprövad livsregel, kanske raka motsatsen mot vad deras mor gav dem.

Så börjar de följa en annan bana, en som går utför. Det är mjukt och lätt till en början. Köttet behagas, ungdomens begär tillfredsställs, man lägger sig till med dåliga vanor, och död, evig död, finns på deras villovägar! O hur många unga män, hur många unga kvinnor, har blivit förstörda, genom att förkasta sin mors undervisning! Därav:

FÖRMANINGEN: "Förkasta inte din mors undervisning."

Tänk på en mors kärlek - så stark, så öm, så konstant.

Tänk på en mors visdom - nedlagd i hennes hjärta av din mors Gud.

Tänk på en mors omsorger för sitt barn - så djup, så livlig, så oavbruten.

Ett barn må glömma sin mor - men modern kommer aldrig glömma sitt barn. Barnets intresse av sin mor må dö ut - men moderns intresse i sitt barn kommer aldrig det.

En mors kärlek - är en odöende kärlek.

En mors vishet - är snabb och uppfinningsrik.

En mors omsorg om sin avkomma - håller lika långt som livet.

Tänk på att du möter din mor inför Gud i domen! Då kommer hennes lektioner att uppväckas i ditt minne - då kommer hennes böner och tårar komma fram inför dig på nytt. Då kommer hon fröjdas i din frälsning - ELLER samtycka i den rättvisa domarens dom, när han säger åt dig att gå bort ifrån honom till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar! Ja, din mor kommer samtycka med det som är rättvist, t o m i sitt barns eviga fördömelse - som en förhärdad, uthållig upprorsmakare mot Gud!

O hur allvarlig är inte tanken - en mor pliktig att vara ense med hennes barns förvisning från Gud och evig härlighet - till evigt Helvete! Tänk på att ha bilden på din mor - en helig mor, en förhärligad mor - stämplad på ditt minne för alltid i Helvetet. Tänk dig att höra den ömma, rörande rösten - som varnar, bönar och ber dig att fly till Jesus - stämplad på ditt sinne för alltid i Helvetet. Tänk på att ha din mors undervisning och din mors försök att frälsa dig - för alltid inför dig, när allt hopp är borta, och varje utväg spärrats, spärrats för evigt!

Tänk på hur du nu kan lägga till hennes lycka, genom att besluta dig för Gud; ELLER öka hennes sorg, genom att fortskrida i dina överträdelser.

Unge man, unga kvinna, vid all ömhet i en mors kärlek, vid den intensiva omsorgen i en mors hjärta - om du inte vill förkorta hennes levnadsdagar, eller förbittra hennes dödstimmar, bönfaller jag dig: "Förkasta inte din mors undervisning!"

Vid den skräckinjagande tanken på att möta din mor som ett vittne mot dig på den yttersta domen, och på att höra henne intyga sitt godkännande till fördömelsen som avkunnas dig, vid Frälsaren som du förolämpat och förkastat - bönfaller jag dig: "Förkasta inte din mors undervisning!"

Vid den otäcka tanken på att bli . . .

hemsökt av minnet av din mors gestalt
plågad av minnet av din mors böner
och helt genomborrad av hågkomsten av din mors tårar - som du måste ha i Helvetet för evigt; bönfaller jag dig: "Förkasta inte din mors undervisning!"

Eftersom du så stort kan lägga till din mors glädjeämnen, ELLER öka din mors sorger; vid ett barns kärlek, vid ett barns plikt - ber jag dig: "Förkasta inte din mors undervisning!"

Få inser en mors värde som de bör, medan de har en - särskilt en gudaktig mor. Men när döden gjort sitt med henne, när hennes själ avrest, kommer det, att se på en mors lik, följa kistan som innehåller en mors kvarlevor, eller stå vid en mors grav - att uppväcka underliga tankar, nya känslor, och kanske bitter ånger. Medan du har en mor - älska henne, lyd henne och gör hennes hjärta glatt.

Många glömmer och överger sin mors undervisning, när de är borta från henne. Detta är ovist, det är ovänligt, det är otacksamt. En mors råd . . .

är osjälviskt
är bara för hennes barns bästa
är ett resultat av den djupaste kärlek
och ofta frukten av de mest ivriga, ihärdiga böner.

Men alltför många förkastar sin mors undervisning!
De har fascinerats av sina kamrater
förletts av ett otroende hjärta
tjusats av en falsk och fåfäng värld
och fångats i en grym och slug djävuls snara.
Många kommer önska sig - men önska sig förgäves, att de aldrig haft en sådan mor!
Det kommer öka deras dom
lägga till deras plågor
och ge styrka åt de bittra kvalen som frambringas av hopplös förtvivlan!
Tankarna på vad deras mor var, vad deras mor gjorde, och hur deras mor försökte hindra deras undergång - kommer göra Helvetet tio gånger hetare för många barn till gudaktiga föräldrar, än det annars skulle vara.

Men å andra sidan kommer många välsigna Gud för alltid för . . .

en mors kärlek
en mors exempel
och en mors undervisning.

Den kärleken vann hjärtat för Jesus;
det exemplet var en konstant lekton om varning, tillrättavisning och instruktion;
och den lagen tvingade själen att böja sig för Kristi spira och endast förtrösta på hans välsignade namn.

Unga vänner, försök att inse värdet av en gudaktig mor, medan ni har en! Låt aldrig, aldrig någon eller något fresta dig att förkasta hennes undervisning, så att du i Helvetet inte bittert och evigt får ångra det! Utan låt en mors kärlek, en mors exempel och en mors lag leda dig direkt till Jesus, så att du till sist får möta din mor med glädje och bo med henne i Himlen för alltid!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Hustrumisshandelsregler (islam)

Dagen: HD i Förenade Arabemiraten: Det är tillåtet att slå sin fru

Fallet gäller en man som slagit sin fru i ansiktet och sparkat sin 23-åriga dotter. I domen konstateras att dottern fått blåmärken på sin högra hand och frun fått skador på underläppen och tänder.

Domslutet säger dock att mannen i det här fallet har överträtt sin rätt enligt den islamiska sharialagen...

Här nedan får vi veta de exakta reglerna för hustrumisshandel, en saudiarabisk imam uppträdde på TV för att berätta för hela världen om den underbara välsignelsen från Allah: hustrumisshandel.



Citat ur videon översatta:

[Imamen]: Allah ärade fruarna genom att införa spöstraff. Profeten Muhammed sa: "Slå henne inte i ansiktet och gör inte så hon blir ful."

[Todd Friel]: Det är sannerligen inte lätt att slå sin fru! Man vill ju inte att hon ska bli ful.

[Imamen]: Se vad ärad hon blir! Han får inte svära mot henne ens när han slår henne. Detta är fantastiskt! Och inte mer än tio slag får förekomma. Han får inte knäcka hennes ben, göra skador på henne, slå sönder hennes tänder eller peta henne i ögat. Alla dessa saker ärar kvinnan. Hon är i behov av uppfostran.

[Todd Friel]: Det finns inget som säger "jag ärar dig älskling" så mycket som att slå henne - med en käpp!

[Imamen]: ...han får slå henne med en kort käpp.

Bibeln:
Efesierbrevet 5 ²⁵Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, ²⁶för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. ²⁷Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. ²⁸På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. ²⁹Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, ³⁰eftersom vi är lemmar i hans kropp. ³¹Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. ³²Denna hemlighet är stor - jag talar om Kristus och församlingen. ³³Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

Kvinnliga ledare och lärare + Ulf Ekman biblisk!!?

Ja, jag läste rätt!
Pelle Hörnmark förblir obiblisk.

Hörnmark: "Det handlar om en övertygelse om att ingen tjänst är begränsad för enbart män." och "jag [är] övertygad om att vi är på rätt väg, för oss" (betoning tillagd)
Personliga övertygelser är irrelevanta. Bok, kapitel och vers är relevant.
Argumentationen verkar gå såhär:
Anethe Carlsson, pastor i Filadelfia Stockholm: "Obalansen mellan könen kommer in vid syndafallet och har suddats ut genom Jesus. Och vi ser hos Jesus att han inte hade några problem att anförtro kvinnor viktiga uppdrag." - ja för vi vet ju alla att det egentligen bara är Jesu ord i evangelierna inom citationstecknen efter Jesus sade kolon som verkligen är Guds Ord...?
Hörnmark: "helheten pekar på en upprättelse i och med Jesus försoningsverk."
Det grundar sig alltså på att "obalansen mellan könen" kommer in med syndafallet och ut med Jesus. Jag trodde det var döden, Rom 5:12f. Märk att just ordet som valts, "obalans" är ett ord med negativ laddning och något negativt kan inte ha funnits innan syndafallet. Så vi behöver ge upp den här leken med ord och istället säga "könsroller." Fanns det inte könsroller innan syndafallet? Jag tänkte precis som Ulf Ekman svarade: "När Paulus resonerar [i 1 Tim 2:11-15] är det just i skapelsen som han hämtar sina argument."
Därmed inte sagt att könsrollerna inte blivit förvridna som med allt annat i syndafallet. Men det är tydligt att då Paulus går till skapelsen med denna så kan så inte vara fallet.
Ekman svarar helt bibliskt rätt och riktigt på de obibliska argumenten. Vad kan man tillägga. Pingstledarna idag är helt enkelt påverkade av vad samhället, andligt döda människor tycker, mer än Guds Ord.
Och så måste väl tilläggas att skillnad i roller - åtminstone inte i en Biblisk synvinkel - betyder underlägsenhet i natur. - Som i Treenigheten (se här.) Männen uppmanas av den påstådda kvinnohataren Paulus att älska sin hustru som sig själv Ef 5:25, 28, 33 märk den slående likheten med budet om sin nästa, eller "medmänniska"!

Tycker jag detta är roligt? Känner jag mig överlägsen? Nej, jag är en smutsig mask som krälar i stoftet inför min Herre. Guds Ord har högst auktoritet. Världen tycker inte om denna ståndpunkt. Inte många kristna i detta land heller. Så Jag kom fram till denna, motvilligt, som med det mesta. Jag klarade inte av att bortförklara verserna (t ex 1 Kor 14:33-35, 1 Tim 2:11-15, 3:2). Jag märkte att synden var hos mig själv med min ovilja att underkasta mig Guds Ord, min vilja att bortförklara det. Jag var inkonsekvent. Jag fick omvända mig!
Mina tvivel började när jag såg en en debatt mellan bl a Lars Gårdfeldt och Sten-Gunnar Hedin. Försöker återge det: Gårdfeldt ställde frågan "Varför har ni kvinnliga pastorer/förkunnare när det också står att det är förbjudet i Bibeln." Hedin svarade "För det var det i samhället på den tiden." Gårdfelt: "Det är ju det vi säger om homosexualitet också!" Det finns frågor där detta kan vara ett legitimt argument men inte när det Bibeln är helt igenom konsekvent, ända från skapelsen!