Skandalen kring Daniel Alm och Pingströrelsens moraliska kollaps

Detta senaste drama kring Daniel Alm och Pingströrelsen är bara ännu ett symptom på en rörelse som för länge sedan har övergivit Evangeliet och Guds ord. Detta handlar inte enbart om en arbetsrättslig tvist eller en ledarkris i en lokal församling. Det handlar om en rörelse som har byggt sin grund på sand och nu skördar frukterna av sitt avfall.

Pingströrelsens falska lära

Pingströrelsen i Sverige har sedan länge övergett sund biblisk lära och ersatt den med karismatiska utsvävningar, subjektiv mysticism och en obiblisk syn på Evangeliet, omvändelse, frälsning och väckelselära. Man sätter människors upplevelser och manifestationer framför Guds oföränderliga ord. Falska profetior, irrationellt tungotal och en ohelig blandning av kristendom och modern underhållningskultur har ersatt den bibliska förkunnelsen om synd, omvändelse och tro på Kristus.

Vad vi ser i denna rörelse är frukten av en felaktig syn på församlingens struktur och auktoritet. Istället för att låta församlingen ledas av kvalificerade äldste som lever i enlighet med Skriftens krav, har Pingst byggt upp en kändiskult där karismatiska individer kan komma in genom sidovägen och ges en närmast oinskränkt makt. Detta har lett till maktmissbruk, manipulation och en brist på andlig redovisningsplikt.

Sexuell omoral och urvattnad förkunnelse

Pingströrelsen i Sverige har också kompromissat när det kommer till moralisk renhet. Samboskap är accepterat och församlingarna är fyllda av människor som lever i otukt utan att konfronteras med sin synd. I många fall vågar pastorer inte predika emot synd, då de själva lever med kompromisser och saknar moraliskt mandat att kalla till omvändelse. Detta är raka motsatsen till den tydliga undervisning vi finner i Skriften, där Paulus gör klart att de som lever i sexuell omoral inte ska betraktas som en del av församlingen (1 Kor 5:9-13).

Detta moraliska avfall är talande. En rörelse som inte längre predikar om synd och rättfärdighet kommer oundvikligen att sjunka ner i samma förfall som världen. En rörelse som inte tillämpar församlingstukt förlorar sin trovärdighet och blir en social klubb istället för en församling av heliga.

Maktmissbruk och brist på redovisningsplikt

Det som nu avslöjas i samband med Daniel Alm är en kultur där ledare kan styra och ställa utan att hållas ansvariga av församlingen. Detta är resultatet av en obiblisk församlingsstruktur där ledarskap byggs på karisma och position snarare än på bibliska kvalifikationer. En pastor är inte en vd, en styrelseledamot eller en livscoach – han är en herde som ska föra fåren till den sunda läran och leva som ett föredöme i fromhet och lydnad till Guds ord.

Vid avsaknad av efterföljd av sund, biblisk lära kring ledarskap och kraven på de äldstes kvalifikationer, blir det naturligt att maktmissbruk, manipulation och ekonomiska skandaler blir en del av kulturen. Detta är nämligen raka motsatsen till vad Skriften lär om församlingens ledarskap (1 Petr 5:2-3).

Sedan är det intressant hur man pratar om "upprättelseprogram" för fallna ledare. Paulus och apostlarna upprättade inga korrupta ledare tillbaka till tjänst – de avsatte dem (1 Tim 5:20). Det finns en grundläggande skillnad mellan personlig förlåtelse och att vara lämplig som församlingsledare. Om en man har bevisat att han inte kan hantera makt, varför skulle han återinsättas i en roll där han kan utnyttja människor igen?

Som ursäkt tar man upp att Petrus blev återupprättad. Men att jämföra en apostel som förnekar Kristus, innan korsfästelsen, uppståndelsen och Andens utgjutelse på pingstdagen, med pastorer som säger sig vara andedöpta(!) och lever i systematiskt maktmissbruk, manipulation och sexuell omoral är helt enkelt att likställa äpplen med giftiga frukter. Petrus var ingen maktmissbrukare, han var en ångerfull lärjunge.

En kallelse till omvändelse

Den enda vägen framåt för Pingströrelsen är att omvända sig och återvända till Skriften. Den måste kasta ut sina falska profeter, avvisa sin subjektiva och mysticistiska andlighet och återgå till en sund, biblisk församlingsstruktur. Det innebär en tydlig förkunnelse om synd, dom och nåd, det innebär att utöva församlingsdisciplin och att avvisa alla former av sexuell omoral.

Men allt tyder på att detta inte kommer att ske. Pingst i Sverige har redan länge gått i samma riktning som liberalteologin och anpassat sig till världens värderingar snarare än till Guds ord. Den som verkligen vill följa Kristus måste lämna denna avfälliga rörelse och söka sig till församlingar som håller fast vid den sunda läran och lever i enlighet med Skriften.

"Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del av hennes synder och drabbas av hennes plågor." (Upp 18:4)

Betraktelser över Steve Lawsons syndafall: Lärdomar om förkunnelse och helighet

Steve Lawson, en uppskattad bibellärare och predikant, som också jag har uppskattat, har blivit avsatt från sin tjänst och sina positioner efter att det uppdagats att han haft en utomäktenskaplig relation med en kvinna i 20-årsåldern (han är över 70 år). Till en början kom ett utlåtande från hans församling, Trinity Bible Church i Dallas, där det sades att Lawson själv bekänt en olämplig relation inför de äldste. Men sanningen visade sig vara värre. Förhållandet hade varat i flera år, och han erkände först efter att kvinnans pappa ertappat dem och hotat med att avslöja relationen om inte Lawson själv gjorde det. Både Lawson och kvinnan nekar till att ha bedrivit otukt och jag hoppas att de inte ljuger i obotfärdighet och förvärrar fördömelsen.

Detta är allt vi vet i nuläget, och det är viktigt att vi undviker att sprida rykten eller onyttig kritik angående hans övriga beteende i efterhand. Men som reformert baptist måste jag också ta tillfället i akt att reflektera över de lärdomar vi kan dra, inte bara från Lawsons fall, utan också från hans undervisning och vår egen syn på helighet, synd och nåd.

Överdrifter

En sak som jag personligen reagerat på i Lawsons undervisning är dock hur han framställt figurer som Jonathan Edwards, Jean Calvin och puritanerna i rena hagiografier. Lawson höll en predikan om Jonathan Edwards beslut (Resolutions) där han framställde Edwards som en mycket from man som strikt höll alla dessa beslut. Men när jag själv förberedde ett föredrag om Jonathan Edwards biografi och gjorde mina efterforskningar, upptäckte jag att detta var en kraftig överdrift.

Edwards skrev visserligen inspirerande beslut som vittnar om höga och heliga strävanden för Guds ära, men i hans dagbok ser vi en annan sida. Där uttrycker han ofta hur han misslyckas med att följa sina beslut och betraktar sig själv som en eländig syndare, ständigt beroende av Guds nåd. Lawson tycks ha missat denna centrala poäng – att även de heligaste män är bristfälliga och i desperat behov av Guds nåd varje dag. Det är en viktig påminnelse för oss alla. Predikaren 5:4 varnar "Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det." Vi bör se till att vi inte med våra ideal överskrider Guds Ord och lägger tunga bördor på oss själva och andra. Vi måste i allt förlita oss på Kristus och hämta hjälp av den helige Ande.

 

I en annan video som nu har blivit uppmärksammad, talar Lawson om renhet och om hur den Helige Ande endast kan fylla och använda ett "heligt kärl." Det är ironiskt att han talade så när han själv levde i synd. Detta strider mot Bibelns grundläggande sanningar om nåd och helgelse. Aposteln Paulus skriver i 2 Korintierbrevet 4:7 att vi har denna skatt i "lerkärl" för att visa att kraften är från Gud och inte från oss. Det handlar inte om att vi redan är heliga och att därför Gud kan använda oss, utan om att Gud använder bristfälliga, trasiga människor för att göra sitt verk. Den Helige Ande fyller oss för att vi ska bli mer heliga, inte för att vi redan är det.

Vi som predikar har ett stort ansvar att efterleva vad vi predikar. Samtidigt måste vi rent och troget predika Guds Ord och veta att vi själva inte kan uppnå den perfekta standarden vi predikar. Vi är alltså beroende av Guds hjälp och nåd. Öppen synd och utomäktenskapliga relationer är dock diskvalificerande för församlingens äldste (1 Tim 3:2, Tit 1:6), och det faktum att Gud använder trasiga och bristfälliga människor, som vi alla är, är inte en ursäkt för att någon av oss (förkunnare eller ej) får hålla på med öppen, obotfärdig synd (Rom 6:1-2).

Ett varningens ord

I en ytterligare video, som nu känns särskilt slående, talar Lawson om en annan pastor som blivit avsatt på grund av sexuell synd. 

Jag hade en professor som skulle komma in, som är lite av en rockstjärna i mångas ögon, för att undervisa om hur man predikar. Bara några dagar innan kursen skulle börja fick jag ett mejl från de äldste i hans församling, där han var huvudpastor, där de sa att han hade diskvalificerat sig själv på grund av sexuell omoral. Denna man är mycket välkänd, så jag bestämde mig för att tala till våra doktorandstudenter. Jag hade runt 80 studenter där, och jag satte mig ner med ett blankt papper och gjorde en lista över vad sexuell omoral kommer att göra med ditt liv och din tjänst. Jag kom upp med en lista på runt 26 saker som sexuell omoral kommer att förstöra i ditt liv, din tjänst och din familj. Jag tog två timmar, utan paus, för att gå igenom den listan. Jag ville medvetet varna männen. Du är dårarnas dåre för 15 sekunders njutning, och nu är du inte längre pastor. Nu är du butiksbiträde. Nu är du ute på gatorna och delar ut tidningar. Vilken dåre du var att offra ett helt liv i tjänst för 20 sekunders synd. Så, förlåter Herren? Självklart, men du förlorar också din tjänst.

Otroligt nog var detta under samma period som han själv levde i synd. Hans ord talade lika mycket om honom själv som om den pastor han kritiserade. Vilket sätt att förstöra ett långt liv av trogen tjänst och trilla på mållinjen, genom att störta sig in i öppen synd som Lawson!

Detta borde vara en varning för oss alla. Syndens makt är stark och den kan gömma sig även där vi minst anar det. Kampen mot synden pågår hela livet och vi måste hålla ut och fullborda loppet (2 Tim 4:7). Det blir uppenbarligen inte lättare för att vi blir äldre. Vi kan inte vila på gamla meriter. Vi måste ständigt vaka över våra hjärtan och förlita oss på Guds nåd, för vi är alla sårbara och kan falla. "Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller" (1 Kor 10:12).

Bön

Låt oss som Kristi kropp be för Steve Lawson, hans familj, och hans församling i denna svåra tid. Det är en sorgens tid, men vi vet att Gud kan använda även de mest förödande händelser till att visa sin nåd och återupprätta människor. Vi ber också för den unga kvinnan som bär detta på sitt samvete och sitt hjärta.

Till slut, låt detta påminna oss om vår egen bräcklighet och vårt behov av Guds nåd i allt. Låt oss sträva efter helighet, inte genom våra egna ansträngningar, utan genom att förlita oss på den Helige Ande som verkar i oss, och låt oss alltid peka på Kristus som den enda källan till vår rättfärdighet och vår styrka.

Ravi Zacharias: om att nedsolka sitt eget arv och minne

Officiellt från RZIM:s styrelse angående anklagelser mot Ravi Zacharias om sexuella övergrepp:

Vittnen beskriver tyvärr upplevelser såsom sexuella meddelanden, ovälkomna tafsningar, andliga övergrepp och våldtäkt. Vi är helt förstörda över vad undersökningarna har kommit fram till och fulla av sorg för de kvinnors skull som blivit skadade av dessa förfärliga övergrepp.

Styrelsen visar upp ett starkt vittnesbörd om ånger och botfärdighet:

Vi beklagar att vi lät vårt missriktade förtroende för Ravi leda till att han fick mindre tillsyn och redovisningsplikt än vad som hade varit vist och kärleksfullt. Vi beklagar också hur många av oss offentligt har hyllat Ravis karaktär och hur detta kan ha påverkat offren för hans övergrepp. Vi vet att våra ord har sårat, och det ger oss djup sorg.

Ravi Zacharias har aldrig varit en del av mitt apologetiska näringsintag även om jag hållit på med apologetik sedan mina tidiga tonår, och personligen är jag inte så påverkad av nyheten som framkommit en kort stund efter hans död. Detta kan göra att jag har en lite mer distansierad och kanske objektiv syn på saken.

"Ravi Zacharias Preaching" av TMDrew (CC BY-SA 4.0)

Jag har uppskattat vissa citat av Ravi (kan inte minnas vilka) då jag sett honom medverka och bli intervjuad i olika apologetiska dokumentärer, men en del saker gjorde mig fundersam då han inte verkade vilja ta ställning mot Katolska kyrkan och dess falska evangelium, han kunde nämna katolska teologer och helgon vid deras katolska helgonnamn, osv. Todd Friel på Wretched Radio dokumenterar också en del sådana och liknande fall som givit betänkligheter. Ravi verkade mer ekumenisk än vad en apologet bör tillåtas vara, apologeterna i början av kyrkans historia arbetade ju främst med att vederlägga villoläror, ex. Irenaeus, Justinus Martyren. Så det fanns helt enkelt för mig ett större utbud av andra, mer pålitliga apologeter där ute.

Som förkunnare och inom kristna verksamheter är det viktigt att följa den s. k. "Billy Graham"-regeln (som det tydligen heter enligt svenska Wikipedia) och inte träffa kvinnor man inte är gift med i enrum, inte ens av goda motiv att ge dem "själavård" eller "lärjungaträning". Att försätta sig i en situation där man potentiellt kan bli frestad och falla är inte vist och får förödande konsekvenser, för kvinnans liv och eventuella äktenskap i fråga, och för ens eget liv, äktenskap, verksamhet. Och om man inte faller kan misstankar och rykten ändå uppstå.

Man har hört många historier från även inom reformerta församlingar där detta tyvärr ägt rum och en pastors äktenskap, hela arbete och livsverk har gått i spillror. Efter att sådana händelser uppdagats vidtar alltmer reformerta (och säkert andra) församlingar säkerhetsåtgärder för att sådant inte ska äga rum, såsom att en pastor inte får själavårda eller ge rådgivning åt en kvinna ensam, ha öppen dörr och fönster till kontoret och inte ha alltför långa eller många själavårds- eller rådgivningspass, man redovisar tidsbokningarna för ansvarsutkrävande, och så vidare.

Bibeln varnar starkt män på många ställen att undvika och sky sådana potentiella situationer som om de vore dödsfällor och jag predikade nyligen om detta utifrån Predikaren 7:25–8:1 som är ett sådant bibelställe, där jag även nämnde flera av de visa råden och varningarna ur Ordspråksboken.

I fallet Ravi verkar det dock inte ha varit situationer av att frestas och falla, utan att han aktivt uppsökt sådana situationer, undvikt säkerhetsåtgärder (istället vidtagit många invecklade åtgärder för att inte bli upptäckt). Han har inte blivit frestad av kvinnorna utan själv försökt fresta dem, de har funnit hans närmanden obehagliga, och han hade även gjort sig skyldig till våldtäkt. Jag orkade endast läsa lite i början av slutrapporten (jag vill varna känsliga läsare och avråda från att läsa den här typen av litteratur i allmänhet, det otrevliga arbetet har redan utförts av andra).

Det hela får oss i alla fall att tänka noga på vilket arv och minne vi vi vill överlämna åt eftervärlden och hur det blir för oss i det nästkommande livet. Många är uppskattade i denna värld, trots att, eller snarare för att, de spelar fult och ingen vet eller bryr sig om deras synd bakom kulisserna. Andra får ingen uppmärksamhet och uppskattning i denna värld, trots att de lever hederligt och söker behaga Herren. Men till slut kommer allting att uppenbaras och var och en får sin verkliga lön. För en del uppenbaras allting när Gud öppnar böckerna vid den stora domstolen, för andra uppenbaras det redan när de dör och folk får tillgång till deras datorer.

Till sist klistrar jag in några översatta citat från Ray Comfort och James White som hade en del insiktsfulla kommentarer.

Ray Comfort

[Ravi Zacharias'] vältalighet oroade mig. Jag uttryckte ofta denna oro på ett självförnedrande sätt genom att säga att jag lyssnade på honom i förundran men kom därifrån utan en susning om vad han just hade sagt. Jag påtalade även denna oro (med fruktan och bävan) i en av mina böcker.

Den stora lärdom vi alla bör hämta från denna tragiska situation med Ravi är att lyssna på våra apologeter och fråga oss: ”Predikar de synd, rättfärdighet och dom? Blir deras åhörare imponerade av all retorik, eller har de blivit uppväckta till att se den stora fara de befinner sig i? Bävar de, likt Felix efter att ha hört Paulus predika (se Apg 24:25)?”

Intellektuell förkunnelse producerar intellektuella konvertiter som nämner Kristi namn, men är främmande för den nya födelsen.

Citerar sedan 1 Kor 2:1-5

När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

Vi [tror på apologetik], men vi har problem om vi ger apologetiken en högre ställning än evangeliet och aldrig egentligen predikar frälsningens goda nyheter. Paulus påminner oss om att det är evangeliet, inte apologetik, som är Guds kraft till frälsning (se Rom 1:16).

Översatt från The Mistake We Made with Ravi.

James White

Uppskattar vad Ray Comfort hade att säga här. Jag har nämnt i mina privata konversationer med människor att det inte finns något "apologetämbete" i NT. Jag har i flera år varnat för apologeter som ständigt är på resande fot, ständigt i bubblan som produceras av att vara "den där killen."

Apologeter har en tendens, en dödlig tendens, enligt mina observationer. De är inte församlingsmän i stort. De är ofta i utkanten, ofta borta från gemenskapen, ofta otillgängliga [...] utanför predikan, utanför att undervisa om hela Guds rådslut och utanför tillsynen från de äldste.

Jag har ingen aning om vilken församling Ravi Zacharias var medlem i, eller om han ens hade medlemskap formellt någonstans. Men att läsa rapporten visade mig att han mycket sällan var i någon gemenskap som skulle ha varit det. Han var inte en församlingsman om han tillbringade veckor och månader ensam i Asien. [...] Jag har aldrig hört honom utlägga en text i Skriften och tillämpa den på en församling av människor som han kände och var en del av. Kanske gjorde han det, men om han är som de flesta apologeter jag känner, skulle han vara undantaget.

Att predika och undervisa som en del av en gemenskap är någonting helt annat än att undervisa och predika för en grupp människor som inte kommer att träffa dig igen på månader eller till och med år.

RZs arv och minne är nu något som du inte vill bevara. Jag tror att [RZIM] måste distribuera sina resurser till andra verksamheter (jag tror att det i USA är i stort sett allt de får göra, juridiskt sett), stänga dörrarna och släcka ner.

När unga män kommer till mig och frågar hur man kan "komma igång med apologetik", kastar jag så mycket kallt vatten på dem som jag kan. Om jag kan släcka deras tillfälliga spänning så är de uppenbarligen inte klippta och skurna för verkligt apologetikarbete. Jag pratar med dem om svårigheterna, fattigdomen, utmaningarna. Och jag säger alltid till dem att de måste se sitt arbete som en del av församlingens verksamhet. De måste vara församlingsmän, balanserade, rotade. Jag kunde just nu nämna ett dussin apologeter som i bästa fall går på gudstjänst i samma församling en gång i månaden. Så borde inte vara fallet, och Zacharias-situationen förklarar varför.

**Som fotnot, när jag använder ordet församlingsman, menar jag inte bara att ha medlemskap i en församling någonstans. Jag menar en livaktig, nära gemenskap och tjänst i en levande, aktiv församling. Och när jag talar om att predika och undervisa i ett sådant sammanhang, menar jag inte bara att regummera de samtal du håller under resorna,, jag menar att bedriva verkligt exegetiskt arbete inklusive tillämpandets svåra uppgift.

Översatt med viss hjälp av Google från en uppdatering på James Whites Facebooksida.