Predikan hölls den 21/5 2017
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
söndag 15 december 2019
torsdag 22 oktober 2015
måndag 19 augusti 2013
Johannes 3:16 - en lektion i grekiska... och kärlek
ουτως γαρ ηγαπησεν ο θεος τον κοσμον ωστε τον υιον τον μονογενη εδωκεν ινα πας ο πιστευων εις αυτον μη αποληται αλλ εχη ζωην αιωνιον
Översättning:
Kommentarer:
ουτως [houtås] så, på detta sätt - alltså inte "så mycket." Det inleder här satsen som ska beskriva följande, på vilket sätt Gud älskade världen, inte hur mycket Gud älskar världen.
ηγαπησεν [ägapäsen] aorist (en tempusform) av verbet αγαπαω [agapao] älska. Att det är aorist här innebär att handlingen är en hel avslutad handling i förfluten tid. Gud handlade en gång i kärlek med världen. Det är inte t ex presens, att Gud konstant älskar eller konstant känner kärlek till världen, inte heller imperfekt, att Gud förr i tiden brukade älska världen. Det är en engångshandling av kärlek som ägde rum för 2000 år sedan. Kärlek betyder handling, inte känslor eller ord.
θεος [theos] Gud, det grekiska ordet för gud.
κοσμος [kosmos] kosmos, universum, världen. Det finns inte belagt utanför NT att ordet används för "människosläktet." Grundbetydelsen är ordning. Det kan också betyda "god ordning," "gott uppförande", "anständighet." Detta skulle kunna passa i sammanhanget då man läser vidare om de "som har tilltro" - de har gott uppförande. Men "världen" är nog bäst ord att översätta med, och att det gäller "människosläktet."
ωστε [håste] så att, därför. Konjunktion för att uttrycka resultatet eller verkan av handlingen i huvudsatsen. Gud älskade världen - på detta sätt - att Han gav Sonen (τον υιον [ton hyjon]). Alltså Guds kärlekshandling till världen var att ge Sonen.
μονογενης [monogennäs] (μονο-γενης) unik, den ende av sitt slag. (Ej "enfödd".) Intressant info är att Jesus, rätt översatt, kallas ο μονογενης θεος - "den unike Guden" i Joh 1:18
εδωκεν [edåken] också aorist, av verbet διδωμι [didåmi] ge. ηγαπησεν...εδωκεν båda är aorist och hänger alltså ihop. Det är samma sak. Han älskade - Han gav. Guds kärlekshandling var att Han gav. Han gav Sonen - en gång.
ινα [hina] att, för/så att. Inleder finalsatsen, alltså som uttrycker syftet med det föregående, varför Gud handlade i kärlek och gav Sonen.
πας...μη [pas...mä] ingen. πας var och en, alla följt av μη så att inte (tillsammans med inledande ινα, se ovan) översätts bäst till svenska som ingen. (Jämför om man skulle översätta det med alla - "för att alla som har tilltro till Honom inte ska gå förlorad" - betydelsen blir nästan motsatt, vissa eller nästan alla som har tilltro kan ändå komma att gå förlorad!? Men betydelsen är alltså att ingen som har tilltro till Honom ska gå förlorad.
πιστευων [pistevån] presens particip av πιστευω [pistevo] lita, ha förtroende/tilltro. Betyder inte att "tro" på att något eller någon finns. Följt av εις [ejs] till, blir det ännu tydligare, att ha tilltro till. Presens particip - det är något som är pågående.
απολλυμαι [apollymai] (medium) gå under, förgås, gå förlorad. Ej att förväxla med aktivumformen απολλυμι [apollymi] förstöra, förgöra. (Låt oss inte dra den förhastade slutsatsen att det innebär att bli förintad (fortsättning följer...))
αλλ' [all] förkortad form av αλλα [alla] utan. Ställer som motsats.
εχη [echä] presens av εχω [echo] ha
ζωη [tzåä] liv, livsstil, "leverne"
αιωνιος [ajånios] som varar i en tidsålder, varar för evigt, evigt.
Joh 3:16 betyder alltså inte att "Gud älskar alla människor." Texten säger att Gud en gång utförde en kärlekshandling till världen, då Han gav Sonen. Och att givandet av Sonen, i slutändan endast syftar till att gagna de i världen, som har tilltro till Honom: ingen av dessa ska gå förlorade, utan ha evigt liv.
Man ser det också av sammanhanget om man fortsätter till vers 18
Målet med Guds kärlek: att vi som kristna syskon ska älska varandra
Översättning:
På detta sätt älskade ju Gud världen, så att Han gav den unike Sonen, för att ingen som har tilltro till Honom ska gå förlorad, utan ha evigt liv.
Kommentarer:
ουτως [houtås] så, på detta sätt - alltså inte "så mycket." Det inleder här satsen som ska beskriva följande, på vilket sätt Gud älskade världen, inte hur mycket Gud älskar världen.
ηγαπησεν [ägapäsen] aorist (en tempusform) av verbet αγαπαω [agapao] älska. Att det är aorist här innebär att handlingen är en hel avslutad handling i förfluten tid. Gud handlade en gång i kärlek med världen. Det är inte t ex presens, att Gud konstant älskar eller konstant känner kärlek till världen, inte heller imperfekt, att Gud förr i tiden brukade älska världen. Det är en engångshandling av kärlek som ägde rum för 2000 år sedan. Kärlek betyder handling, inte känslor eller ord.
θεος [theos] Gud, det grekiska ordet för gud.
κοσμος [kosmos] kosmos, universum, världen. Det finns inte belagt utanför NT att ordet används för "människosläktet." Grundbetydelsen är ordning. Det kan också betyda "god ordning," "gott uppförande", "anständighet." Detta skulle kunna passa i sammanhanget då man läser vidare om de "som har tilltro" - de har gott uppförande. Men "världen" är nog bäst ord att översätta med, och att det gäller "människosläktet."
ωστε [håste] så att, därför. Konjunktion för att uttrycka resultatet eller verkan av handlingen i huvudsatsen. Gud älskade världen - på detta sätt - att Han gav Sonen (τον υιον [ton hyjon]). Alltså Guds kärlekshandling till världen var att ge Sonen.
μονογενης [monogennäs] (μονο-γενης) unik, den ende av sitt slag. (Ej "enfödd".) Intressant info är att Jesus, rätt översatt, kallas ο μονογενης θεος - "den unike Guden" i Joh 1:18
εδωκεν [edåken] också aorist, av verbet διδωμι [didåmi] ge. ηγαπησεν...εδωκεν båda är aorist och hänger alltså ihop. Det är samma sak. Han älskade - Han gav. Guds kärlekshandling var att Han gav. Han gav Sonen - en gång.
ινα [hina] att, för/så att. Inleder finalsatsen, alltså som uttrycker syftet med det föregående, varför Gud handlade i kärlek och gav Sonen.
πας...μη [pas...mä] ingen. πας var och en, alla följt av μη så att inte (tillsammans med inledande ινα, se ovan) översätts bäst till svenska som ingen. (Jämför om man skulle översätta det med alla - "för att alla som har tilltro till Honom inte ska gå förlorad" - betydelsen blir nästan motsatt, vissa eller nästan alla som har tilltro kan ändå komma att gå förlorad!? Men betydelsen är alltså att ingen som har tilltro till Honom ska gå förlorad.
πιστευων [pistevån] presens particip av πιστευω [pistevo] lita, ha förtroende/tilltro. Betyder inte att "tro" på att något eller någon finns. Följt av εις [ejs] till, blir det ännu tydligare, att ha tilltro till. Presens particip - det är något som är pågående.
απολλυμαι [apollymai] (medium) gå under, förgås, gå förlorad. Ej att förväxla med aktivumformen απολλυμι [apollymi] förstöra, förgöra. (Låt oss inte dra den förhastade slutsatsen att det innebär att bli förintad (fortsättning följer...))
αλλ' [all] förkortad form av αλλα [alla] utan. Ställer som motsats.
εχη [echä] presens av εχω [echo] ha
ζωη [tzåä] liv, livsstil, "leverne"
αιωνιος [ajånios] som varar i en tidsålder, varar för evigt, evigt.
Joh 3:16 betyder alltså inte att "Gud älskar alla människor." Texten säger att Gud en gång utförde en kärlekshandling till världen, då Han gav Sonen. Och att givandet av Sonen, i slutändan endast syftar till att gagna de i världen, som har tilltro till Honom: ingen av dessa ska gå förlorade, utan ha evigt liv.
Man ser det också av sammanhanget om man fortsätter till vers 18
Den som har tilltro till Honom blir inte dömd, men den som inte har tilltro är redan dömd, för att han inte hade satt tilltro till Guds unike Sons Namn.
Målet med Guds kärlek: att vi som kristna syskon ska älska varandra
Första Johannesbrevet 4:7-12
Älskade, låt oss älska varandra, eftersom kärleken är från Gud, och var och en som älskar är avlad av Gud och känner Gud. Den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Genom detta uppenbarades Guds kärlek i oss, att Gud sände Sin unike Son till världen så att vi skulle leva genom Honom. I detta ligger kärleken, inte att vi älskat Gud utan att Han älskade oss och sände Sin son som blidkning för våra synder. Älskade, om Gud älskade oss på detta sätt, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och Hans kärlek är fullbordad i oss.
4:20-5:3
Om någon säger att: "Jag älskar Gud" och hatar sin broder, är han en lögnare; för den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta budet har vi från Honom, att den som älskar Gud också ska älska sin broder. Var och en som tror att Jesus är den Smorde, har blivit avlad av Gud och var och en som älskar Avlaren älskar [också] den som är född av Honom. Genom detta vet vi att vi älskar Guds barn, när vi älskar Gud och gör Hans befallningar. Detta är ju Gudskärleken, att vi håller Hans bud, och Hans bud är inte svåra.
söndag 3 mars 2013
Friköpande Kärlek! (James Smith, 1861)
Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
(Titusbrevet 2:14 SFB)
"Han har offrat sig själv för oss." Lägg märke till kontrasten mellan Han som offrade Sig själv - och de som Han offrade Sig själv för.
Han som offrade Sig själv, är ...
Guds unike Son
skapelsens upphov
universums uppehållare
ljusstyrkan av gudomlig ära
källan och målet för allting!
Han som utropades av profeten som "mäktig Gud, evig Fader, Fridsfursten."
Han som utropades av aposteln att Han är "Gud över alla, välsignad in i tidsåldrarna!"
"Han offrade sig själv för OSS." För OSS - som i bästa fall bara är skapelser, och mellan oss och vår Skapare kan det inte göras någon jämförelse. Men det var inte för oss bara som skapelser - utan för oss som usla, vidriga, obetydliga och totalt fördärvade varelser! Vi hade försämrat oss själva ända till Helvetet. Vår natur kunde inte vara värre, för "människohjärtat är det mest svekfulla av allt - och oförbätterligt ont!"
Den mest upphöjda, ärofyllde, och heliga varelsen i universum gav Sig själv för de mest vidriga, förorenade och degraderade av Hans skapelser!
O hur förstummande!
Men Han ställde upp frivilligt för oss, utan något tvång, och erbjöd sig att bli...
vår Ställföreträdare - att uppfylla lagen i vårt ställe
vårt Offer - att göra full blidkning för våra synder
vår Utlösen - att betala det fullgoda priset för vårt friköpande.
Han gick in för att bära den förtjänta lönen för våra synder i Sin egen kropp - för att lida allt som Guds oböjliga rättvisa kunde tillfoga vår Borgensman - och så ta bort våra synder för evigt, genom att offra Sig själv. Han gav . . .
Sin person - för våra personer
Sitt blod - som priset på vår friköpning
Sitt liv - för våra liv!
Han offrade hela Sig själv, gjorde och led allt som krävdes för att säkra vår befrielse från syndens förbannelse, och vår eviga räddning.
O häpnadsväckande nåd, från en nådefull Frälsare!
Han offrade Sig själv - så att Han rätt skulle kunna friköpa, betala lösen, eller befria oss - från syndens skuld, kraft och straffsrättsliga konsekvenser.
Han offrade Sig själv - för att sona för skulden, förstöra makten, och säkra oss från den eviga välförtjänta lönen av våra överträdelser.
Han gav Sig själv för att rena åt Sig själv, genom att helt sona för deras synder - ett särskilt folk
ett folk köpt för att bli Hans egendomsfolk
ett folk helgat, skilt från alla andra - att reserveras åt Honom själv
ett folk att bli Hans egna undersåtar - som Kung över Sion
ett folk att bli Hans egna soldater - som vår räddnings Anförare
ett folk att bli Hans egna slavar - som husets Herre
ett folk att bli Hans egna barn - som den evige Fadern!
"Han offrade Sig själv!" Jesu kärlek har ingen like. Av ren kärlek till oss som inte hade någon kärlek till Honom, eller aldrig skulle haft det - om det inte vore för att Han först älskade oss! Han offrade, inte bara Sin tid, Sitt arbete, Sin rikedom - utan Sig själv! Han gav hela Sin person som gudamänniskan, den inkarnerade Jehova!
"Han offrade Sig själv!" Detta var mer än som om Han hade gett tusen världar - för dessa kunde Han skapa med ett ord.
"Han offrade Sig själv" och inte bara för att leva för oss, eller arbeta för oss - utan även att dö för oss!
"Han offrade Sig själv" och inte för att dö någon lätt och hedersam död - utan den mest plågsamma, skamliga döden, som människan någonsin uppfunnit, eller som något skapat någonsin lidit!
O förunderliga kärlek!
O Jesus, aldrig, aldrig har det funnits en kärlek som din!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 24 februari 2013
Rättvisans flammande svärd släcktes i det heliga, älskande bröstet på Jesus! (Octavius Winslow, 1808-1878)
Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä
(1 Petrusbrevet 2:24 SFB)
Den mest betydande och skrämmande uppvisningen av Guds helighet som universom någonsin skådat, som oändligt avlägsnar och överskrider alla andra, är Hans ende och älskade Sons lidanden och död! Golgata kors ställer ut Guds hat och straff av synden på ett sätt och till en utsträckning som förintelsen av miljontals världar, då de sveps från universums yta av Hans vredes kvast, aldrig kan uppnå!
Se den mest allvarsamma uppvisningen av Guds hat mot synden! Att finna församlingens synder på Kristus som dess Borgensman, Ställföreträdare, och Frälsare och Guds vrede hälldes ut över Honom utan någon måttlighet! Att finna Hans folks synder lagda på Hans Son, och Gud tömde alla Sina flaskor av Sin vrede som deras överträdelser förtjänat, över Hans heliga själ! Gå, min själ, till Golgata, och lär dig hur helig Gud är, och vilken monstruositet synden är, och hur befallande, allvarsamt, och heligt bunden Jehova är att straffa den, antingen i syndaren själv, eller i en Borgensman. Aldrig har Guds Son varit kärare för Fadern - då vid just det ögonblicket då svärdet av gudomlig rättvisa, flammande och blixtrande, genomborrade Hans heliga hjärta in till fästet.
Men det var Guds vrede, inte mot Hans älskade Son, utan mot de synder som mötte Honom när Han visade Sig på korset som det ställföreträdande offret och gåvan för Sin församling. Han offrade Sig själv för oss!
Vilken ny uppfattning måste änglar ha fått av syndens överdrivna syndighet, när de såg rättvisans flammande svärd släckas i det heliga, älskande bröstet på Jesus! Och i vilket bländande ljus detta faktum ställer Guds förunderliga kärlek till syndare! Människans synd - och Guds kärlek; den obeskrivliga enormiteten i det ena - och den omätbara storheten i det andra; visas upp i Kristi kors och ingen annan stans.
Åh, att lära av erfarenhet dessa två stora fakta: syndens oändliga förhatlighet och en kärleksfull Guds oändliga helighet! Guds kärlek i att ge Sin Son för att dö; Kristi kärlek i att dö - och den väsentliga skamligheten och odelade enormiteten av synden, som krävde ett så Gudomligt Offer, så heligt och så dyrbart!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
(1 Petrusbrevet 2:24 SFB)
Den mest betydande och skrämmande uppvisningen av Guds helighet som universom någonsin skådat, som oändligt avlägsnar och överskrider alla andra, är Hans ende och älskade Sons lidanden och död! Golgata kors ställer ut Guds hat och straff av synden på ett sätt och till en utsträckning som förintelsen av miljontals världar, då de sveps från universums yta av Hans vredes kvast, aldrig kan uppnå!
Se den mest allvarsamma uppvisningen av Guds hat mot synden! Att finna församlingens synder på Kristus som dess Borgensman, Ställföreträdare, och Frälsare och Guds vrede hälldes ut över Honom utan någon måttlighet! Att finna Hans folks synder lagda på Hans Son, och Gud tömde alla Sina flaskor av Sin vrede som deras överträdelser förtjänat, över Hans heliga själ! Gå, min själ, till Golgata, och lär dig hur helig Gud är, och vilken monstruositet synden är, och hur befallande, allvarsamt, och heligt bunden Jehova är att straffa den, antingen i syndaren själv, eller i en Borgensman. Aldrig har Guds Son varit kärare för Fadern - då vid just det ögonblicket då svärdet av gudomlig rättvisa, flammande och blixtrande, genomborrade Hans heliga hjärta in till fästet.
Men det var Guds vrede, inte mot Hans älskade Son, utan mot de synder som mötte Honom när Han visade Sig på korset som det ställföreträdande offret och gåvan för Sin församling. Han offrade Sig själv för oss!
Vilken ny uppfattning måste änglar ha fått av syndens överdrivna syndighet, när de såg rättvisans flammande svärd släckas i det heliga, älskande bröstet på Jesus! Och i vilket bländande ljus detta faktum ställer Guds förunderliga kärlek till syndare! Människans synd - och Guds kärlek; den obeskrivliga enormiteten i det ena - och den omätbara storheten i det andra; visas upp i Kristi kors och ingen annan stans.
Åh, att lära av erfarenhet dessa två stora fakta: syndens oändliga förhatlighet och en kärleksfull Guds oändliga helighet! Guds kärlek i att ge Sin Son för att dö; Kristi kärlek i att dö - och den väsentliga skamligheten och odelade enormiteten av synden, som krävde ett så Gudomligt Offer, så heligt och så dyrbart!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
lördag 15 december 2012
Frågor och svar med Sproul, MacArthur och Lawson
Teologiska tungviktare träffas och samtalar öppet och uppriktigt om brännande ämnen... RC Sproul, John MacArthur och Steve Lawson besvarar frågor om att stå fast i tron och andra lärofrågor.
Några av frågorna de tar upp:
-Hur viktigt är det att hålla fast vid att Adam var en historisk person?
-Kommer böner till Maria och helgon att hålla någon utanför himlen om de bekänner tro på Kristus?
-Vad är Evangeliet?
-Kan mystisk bön leda till "en-världsreligionen?"
-Kommer dödfödda barn till himlen?
-Älskar Gud oss precis som vi är?
-Varför är så många kristna emot reformert teologi ("kalvinism?")
Om videon inte funkar så kan man välja att se eller lyssna på hemsidan: http://www.ligonier.org/learn/conferences/standing-firm-2012-west-conference/questions-and-answers-west-conference/
Några av frågorna de tar upp:
-Hur viktigt är det att hålla fast vid att Adam var en historisk person?
-Kommer böner till Maria och helgon att hålla någon utanför himlen om de bekänner tro på Kristus?
-Vad är Evangeliet?
-Kan mystisk bön leda till "en-världsreligionen?"
-Kommer dödfödda barn till himlen?
-Älskar Gud oss precis som vi är?
-Varför är så många kristna emot reformert teologi ("kalvinism?")
Om videon inte funkar så kan man välja att se eller lyssna på hemsidan: http://www.ligonier.org/learn/conferences/standing-firm-2012-west-conference/questions-and-answers-west-conference/
torsdag 22 november 2012
Om Du Älskar Jesus Kristus, Försvarar Du Hans Lära Oavsett
Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.
(Johannesevangeliet 7:16-17 SFB)
predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.
(2 Timoteusbrevet 4:2-3 SFB)
Fritt återgett från videoklippet:
Om du vill få en aning om hur uppriktig och äkta din kärlek till Jesus Kristus verkligen är, sätt då för en stund åt sidan de kristna CD-skivorna, promenaderna i naturen, WWJD-armbanden, fisksymbolerna på din bil, och fråga dig själv bara: "Hur mycket älskar jag Skriften, som bär Kristi avbild på sig?" Du kan säkert förstå att ditt svar antingen vittnar till fördel för en stark kärlek till Kristus, eller om ett hjärta som svalnar gentemot Kristus. Det skvallrar antingen om hyckleri och endast en utvärtes, tom, ytlig hycklersk religion, eller så skvallrar det om det faktum att du har en sann och äkta andligt levande relation med Gud.
Men så finns det förstås idag ett behov av att vara mer specifik, många säger att de älskar Kristus och Hans Ord men skulle ändå snabbt avfärda att försvara teologiska sanningar. De påstår sig älska Ordet för de läser det varje dag men ser inte något behov eller brådska att passionerat försvara sanningen som Guds Ord innehåller.
Men om du verkligen älskar Skriften och verkligen inser att de bär Kristi avbild på sig, kommer du också älska Ordet av doktrinerna och sanningen i just dessa Skrifter. Teologisk sanning bär Kristi avbild. Det är inget som är öppet för personlig tolkning, det är Kristi sanning och vishet och vi måste rätta oss efter det, inte vice versa.
Teologiska sanningar är idag ofta nedgraderat som "oväsentligt för levande kristendom" och ofta menar man att anledningen till att man gör så är "enhet mellan bröderna." Men teologisk sanning bär Självaste Kristi avbild, och hjärtat som brinner av sann kärlek till Kristus, kommer brinna av sann kärlek för rätta och riktiga doktriner. Det hjärta som är fyllt av kärlek till Kristus kommer att stå tillsammans med Martin Luther, när han sa:
Relaterat
(Johannesevangeliet 7:16-17 SFB)
predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.
(2 Timoteusbrevet 4:2-3 SFB)
Fritt återgett från videoklippet:
Om du vill få en aning om hur uppriktig och äkta din kärlek till Jesus Kristus verkligen är, sätt då för en stund åt sidan de kristna CD-skivorna, promenaderna i naturen, WWJD-armbanden, fisksymbolerna på din bil, och fråga dig själv bara: "Hur mycket älskar jag Skriften, som bär Kristi avbild på sig?" Du kan säkert förstå att ditt svar antingen vittnar till fördel för en stark kärlek till Kristus, eller om ett hjärta som svalnar gentemot Kristus. Det skvallrar antingen om hyckleri och endast en utvärtes, tom, ytlig hycklersk religion, eller så skvallrar det om det faktum att du har en sann och äkta andligt levande relation med Gud.
Men så finns det förstås idag ett behov av att vara mer specifik, många säger att de älskar Kristus och Hans Ord men skulle ändå snabbt avfärda att försvara teologiska sanningar. De påstår sig älska Ordet för de läser det varje dag men ser inte något behov eller brådska att passionerat försvara sanningen som Guds Ord innehåller.
Men om du verkligen älskar Skriften och verkligen inser att de bär Kristi avbild på sig, kommer du också älska Ordet av doktrinerna och sanningen i just dessa Skrifter. Teologisk sanning bär Kristi avbild. Det är inget som är öppet för personlig tolkning, det är Kristi sanning och vishet och vi måste rätta oss efter det, inte vice versa.
Teologiska sanningar är idag ofta nedgraderat som "oväsentligt för levande kristendom" och ofta menar man att anledningen till att man gör så är "enhet mellan bröderna." Men teologisk sanning bär Självaste Kristi avbild, och hjärtat som brinner av sann kärlek till Kristus, kommer brinna av sann kärlek för rätta och riktiga doktriner. Det hjärta som är fyllt av kärlek till Kristus kommer att stå tillsammans med Martin Luther, när han sa:
Precis som på apostlarnas tid, så tvingas vi denna tid höra från vissa samfund, att vi genom vår ihärdighet att hålla oss till sanningen, kränker kärlek och enhet i församlingarna, för att vi förkastar deras lära. De säger att det är bättre att låta det vara, speciellt då läran i fråga är vad de kallar oväsentlig och, därför är det fruktlöst och onödigt att röra upp så stor oenighet och stridighet i församlingen över en eller två av de oviktiga doktrinerna. Till detta svarar jag: Förbannad vare den kärlek och enhet som inte kan bevaras utan att sätta Guds Ord i farozonen.Helt enkelt så älskade Martin Luther Jesus Kristus, passionerat, och därför älskade han Hans ord, och han älskade sanningen i det Ordet som bär Kristi avbild. Och därför visade sig den kärleken i hans liv och handlingar, så till den milda grad, att han var villig att sätta livet på spel. Luther försvarade biblisk sanning mot religiöst hyckleri och felaktigheter med en djärv, orubblig övertygelse som är representativ för någon som passionerat älskar Jesus Kristus.
Relaterat
onsdag 19 september 2012
"Jesus Kristus är ingen yuppie-accessoar" (Paul Washer)
Detta är evigt liv: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.
(Johannesevangeliet 17:3 SFB)
Johannesevangeliet tillsammans med övriga texter som vi idag har samlade i "Nya Testamentet", andra "halvan" av Bibeln, skrevs på 000-talet, av folk som var samtida med Jesus själv, och säger att Jesus inte hade en fru. Jesus kom för att dö i syndares ställe och återuppstå, så att syndare som ångrar sig och vänder om från synden kan bli förlåtna, räddade från Guds vrede (Helvetet) och ha evigt liv, att känna Gud och ha frid med Honom, från att ha varit en fiende. Detta förutsades också i Gamla Testamentet, första "halvan" av Bibeln. Och att ha en fru ingick alltså inte i denna plan för vad Han kom hit för.
Nu har "historikern" Karen L King "avslöjat" ett fragment från 300-talet som säger att Jesus hade en fru. Det är inte pålitligt. Fragmentet kom även från gnostiker som inte var kristna utan trodde bl a att Gud i Gamla Testamentet är ond och att Jesus inte hade en fysisk kropp. Irenaeus, lärjunge till Polykarpus, lärjunge till Johannes som var Jesu lärjunge och skrev Johannesevangeliet, skrev en lång bok mot dessa, Adversus haereses. Gnostikerna har hittat på många falska historier och det är ingen nyhet vad de trodde på. Även om kanske inte fragmentet ifråga är en "förfalskning" så är det en falsk historia i det (de leker med ord).
Dr. James White har skrivit längre om detta nu:
Get Ready for A Wave of Gnostic Looniness Once Again
A Note to the Secular World: Do Your History
||||||||
(Johannesevangeliet 17:3 SFB)
Johannesevangeliet tillsammans med övriga texter som vi idag har samlade i "Nya Testamentet", andra "halvan" av Bibeln, skrevs på 000-talet, av folk som var samtida med Jesus själv, och säger att Jesus inte hade en fru. Jesus kom för att dö i syndares ställe och återuppstå, så att syndare som ångrar sig och vänder om från synden kan bli förlåtna, räddade från Guds vrede (Helvetet) och ha evigt liv, att känna Gud och ha frid med Honom, från att ha varit en fiende. Detta förutsades också i Gamla Testamentet, första "halvan" av Bibeln. Och att ha en fru ingick alltså inte i denna plan för vad Han kom hit för.
Nu har "historikern" Karen L King "avslöjat" ett fragment från 300-talet som säger att Jesus hade en fru. Det är inte pålitligt. Fragmentet kom även från gnostiker som inte var kristna utan trodde bl a att Gud i Gamla Testamentet är ond och att Jesus inte hade en fysisk kropp. Irenaeus, lärjunge till Polykarpus, lärjunge till Johannes som var Jesu lärjunge och skrev Johannesevangeliet, skrev en lång bok mot dessa, Adversus haereses. Gnostikerna har hittat på många falska historier och det är ingen nyhet vad de trodde på. Även om kanske inte fragmentet ifråga är en "förfalskning" så är det en falsk historia i det (de leker med ord).
Dr. James White har skrivit längre om detta nu:
Get Ready for A Wave of Gnostic Looniness Once Again
A Note to the Secular World: Do Your History
||||||||
torsdag 26 juli 2012
onsdag 4 juli 2012
onsdag 9 maj 2012
Vem är det som verkligen älskar dig? (Aaron Messner)
Detta är del av ett budskap från Aaron Messner om vad sann kärlek är. I denna sökarvänliga, människocentrerade tid, behövs detta budskap desperat.
Vem älskar dig? Är det den som alltid bekräftar dig, uppmuntrar, stöder och berömmer dig oavsett vad du gör?
Det bibliska svaret kan sammanfattas: Den som älskar dig är den som arbetar för att tala om sanningen för dig och är villig att offra sig själv för att du ska få hjälp att lära känna den sanningen och anpassa ditt liv till sanningen.
Ofta är inte sanningen lätt att höra, den smickrar inte eller uppmuntrar. Ibland anklagar den och är svår att ta. Men verklig kärlek berättar sanningen.
Om du går till läkaren och har hjärtproblem, är överviktig, har högt blodtryck och högt kolesterol - och detta beror på din livsstil - borde läkaren säga att du är bra? Är det en kärleksfull läkare? Nej. Personen behöver höra att han måste ändra sin livsstil annars är hans liv i fara.
Om vi verkligen älskar folk så varnar vi dem att omvända sig, annars kommer de till Helvetet. Folk gillar inte när man pratar mycket och varnar mycket om Helvetet. Man blir hånad och inte så omtyckt av många. Tyvärr så går även många s k kristna emot det tillvägagångssättet. Men om vi älskar så är vi beredda att ta den smällen.
.
söndag 22 april 2012
Jesus och syndaren (James Smith, 1860)
Allt som Jesus gör för förlorade syndare - gör Han fritt, av rent förbarmande, godhet och kärlek.
Ändå letar vi alltid efter något i oss själva för att bli uppmuntrade! Å andra sidan tenderar vi att se på någon synd vi begått, som gör oss modfällda. När vi egentligen bara bör se till Jesus. Nu vill jag, under några minuter, fästa ditt sinnes öga på vad Jesus gör för syndare - hur Han handlar gentemot dem just nu.
Jesus kallar syndaren. Han säger: "Kom till Mig. Kom, precis som du är. Kom, denna stund. Kom, för allt du behöver. Kom, för allt du önskar. Kom, och bli räddad. Kom, och jag ska mätta dig. Kom, och anförtro alla dina bekymmer åt Mig, så ska jag göra så att allt som händer, samverkar till ditt goda."
Jesus tar emot syndaren när hon kommer. Han tar emot varje syndare, hur usel, vidrig och ovärdig hon än är! Han tar emot syndaren med nåd - och förlåter varje synd, efterskänker och glömmer allt som hon gjort fel, och behandlar henne med yttersta vänlighet.
Jesus renar syndaren. I springbrunnen av Hans dyrbara blod, och i tvättkaret av Hans heliga Ord - renar Han från skuld och befläckelse, anpassar henne till helig tjänst på jorden, och för heligare tjänst i himlen. Inte heller finns det något sätt att bli av med skulden förutom genom Hans blod; inte heller av orenhet, förutom genom Hans Ande som samverkar med Hans Ord!
Jesus kläder syndaren. Renad från skuld och smuts, ikläds vi Hans frälsningskläder, och täcks av Hans rättfärdighets mantel. Allt som behövs för vårt ärofulla framträdande i himlen bland de förhärligade, ser Han till att skaffa.
De som förtröstar på Honom, blir helt närda av Honom. Jesus föder syndaren. Hans kött och blod blir vår dagliga föda. Vi kan inte mer leva och vara friska, utan att ta in mat för kroppen, än vi kan leva och vara lyckliga utan ljuvlig och ofta förekommande näring från Kristus. Det finns i den förnyade själen, ett sug efter Kristus, och det mättas aldrig, om det inte får få upp ögonen för Hans närvaro, begrunda Hans ord, eller tröstas med Hans kärlek.
Jesus anställer syndaren. Efter att ha kallat, tagit emot, renat, klätt och närt henne, sätter Han henne i ARBETE. Han ger henne ett kors att bära, och en tomt i Sin vingård att bruka. Han sänder henne att tala till andra om Hans nåd, och att visa för andra Hans humör och sinnelag. Han sänder henne till den fattiga änkans stuga, till den sjuke mannens kammare, och till den okunniga själens hem, och säger "Föd dem åt Mig; trösta dem åt Mig; och lär dem åt Mig!"
Jesus tröstar syndaren. Ja, när hon är deprimerad och modfälld, när hon är låg och nedslagen. Han tröstar genom någon viss försyn, genom någon lämplig del av Sitt Ord, genom råd från någon vän, eller genom Sin Andes ljuva viskningar.
Jesus försäkrar syndaren. Försäkrar henne om Hans kärlek till henne, om ett frälsande intresse i Hans fullbordade verk, och om åtkomst till himmelska gårdar! När Jesus försäkrar oss - försvinner våra tvivel och farhågor, vår otro förstörs, och våra själar fylls med frid och glädje.
Jesus besöker syndaren. Han säger: "Jag ska komma till honom." Och Han kommer, och tar med Sig behagligt ljus, dyrbara frukter, och glädje och frid. Han säger "Jag ska komma och äta med honom, och han med Mig." Och han drar in honom i en så ljuvlig, nära och kär gemenskap med Sig själv - så att ingen påkostad måltid, inget trevligt sällskap, kan jämföras med den.
Jesus återställer syndaren. För hur förvånande det än kan låta, är det ändå sant att vi är benägna att förirra oss!
Vi lämnar ljuset för mörkret!
Vi lämnar välstånd för fattigdom!
Vi lämnar glädje för sorg!
Vi lämnar ett paradis för en öken!
Och efter att ha förirrat oss, skulle vi aldrig hitta tillbaka, om Han inte kommit efter oss! Men, välsignat vare Hans heliga namn - han kommer efter oss! Och då återställer Han våra själar, och föder oss åter på gröna ängar, och får oss att ligga ned vid de stilla vattnen!
Jesus tillrättavisar syndaren. Även om Han skonar oss som personer, skonar Han aldrig våra synder! Han hemsöker våra överträdelser med käppen, och våra brott med piskrapp! Hans tillrättavisningar är ofta skarpa. Huggande överbevisning, tunga förluster, svåra prövningar, förbryllande bekymmer, kroppslig sjukdom, och smärtsamma förluster - är några av de KÄPPAR som Han tar till. Men hur många och tunga Hans slag än är - är de lättare än vår skuld, och färre än våra synder! Han handlar med oss som med söner. Han tuktar oss för vår vinning, och för att göra oss delaktiga i Hans helighet!
Jesus förhärligar syndaren. Förhärligar henne med Sig själv - och skänker henne en evig vikt av härlighet! Vad det är att bli förhärligad vet vi inte fullt ut. Åtminstone är det att bli befriad från allt som är syndigt, smärtsamt och nedbrytande, och till att bli utrustad med allt som är ljust, vackert och välsignat. Det är att göras så lik Jesus som möjligt, och att vara hos Honom där Han är för evigt!
O förunderliga nåd, hos en förunderlig Frälsare!
Troende, denna dyrbare Frälsare är din!
Kommer du inte att älska Honom då?
Kommer du inte vittna om kraften och ljuvheten i Hans kärlek, om glädjen och lyckan som finns i Hans vägar?
Kommer du inte iaktta Hans stadgar och hålla Hans lagar?
Kommer du inte komma ut ur världen, som är befolkad av Hans fiender, och bli avskild åt Honom? Kan du beblanda dig med de köttsliga och vanliga platserna för världslig unerhållning? Måste du gå till världen för att bli förnöjd och underhållen?
Se upp för hur du sårar din dyrbare Frälsares älskande hjärta!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Ändå letar vi alltid efter något i oss själva för att bli uppmuntrade! Å andra sidan tenderar vi att se på någon synd vi begått, som gör oss modfällda. När vi egentligen bara bör se till Jesus. Nu vill jag, under några minuter, fästa ditt sinnes öga på vad Jesus gör för syndare - hur Han handlar gentemot dem just nu.
Jesus kallar syndaren. Han säger: "Kom till Mig. Kom, precis som du är. Kom, denna stund. Kom, för allt du behöver. Kom, för allt du önskar. Kom, och bli räddad. Kom, och jag ska mätta dig. Kom, och anförtro alla dina bekymmer åt Mig, så ska jag göra så att allt som händer, samverkar till ditt goda."
Jesus tar emot syndaren när hon kommer. Han tar emot varje syndare, hur usel, vidrig och ovärdig hon än är! Han tar emot syndaren med nåd - och förlåter varje synd, efterskänker och glömmer allt som hon gjort fel, och behandlar henne med yttersta vänlighet.
Jesus renar syndaren. I springbrunnen av Hans dyrbara blod, och i tvättkaret av Hans heliga Ord - renar Han från skuld och befläckelse, anpassar henne till helig tjänst på jorden, och för heligare tjänst i himlen. Inte heller finns det något sätt att bli av med skulden förutom genom Hans blod; inte heller av orenhet, förutom genom Hans Ande som samverkar med Hans Ord!
Jesus kläder syndaren. Renad från skuld och smuts, ikläds vi Hans frälsningskläder, och täcks av Hans rättfärdighets mantel. Allt som behövs för vårt ärofulla framträdande i himlen bland de förhärligade, ser Han till att skaffa.
De som förtröstar på Honom, blir helt närda av Honom. Jesus föder syndaren. Hans kött och blod blir vår dagliga föda. Vi kan inte mer leva och vara friska, utan att ta in mat för kroppen, än vi kan leva och vara lyckliga utan ljuvlig och ofta förekommande näring från Kristus. Det finns i den förnyade själen, ett sug efter Kristus, och det mättas aldrig, om det inte får få upp ögonen för Hans närvaro, begrunda Hans ord, eller tröstas med Hans kärlek.
Jesus anställer syndaren. Efter att ha kallat, tagit emot, renat, klätt och närt henne, sätter Han henne i ARBETE. Han ger henne ett kors att bära, och en tomt i Sin vingård att bruka. Han sänder henne att tala till andra om Hans nåd, och att visa för andra Hans humör och sinnelag. Han sänder henne till den fattiga änkans stuga, till den sjuke mannens kammare, och till den okunniga själens hem, och säger "Föd dem åt Mig; trösta dem åt Mig; och lär dem åt Mig!"
Jesus tröstar syndaren. Ja, när hon är deprimerad och modfälld, när hon är låg och nedslagen. Han tröstar genom någon viss försyn, genom någon lämplig del av Sitt Ord, genom råd från någon vän, eller genom Sin Andes ljuva viskningar.
Jesus försäkrar syndaren. Försäkrar henne om Hans kärlek till henne, om ett frälsande intresse i Hans fullbordade verk, och om åtkomst till himmelska gårdar! När Jesus försäkrar oss - försvinner våra tvivel och farhågor, vår otro förstörs, och våra själar fylls med frid och glädje.
Jesus besöker syndaren. Han säger: "Jag ska komma till honom." Och Han kommer, och tar med Sig behagligt ljus, dyrbara frukter, och glädje och frid. Han säger "Jag ska komma och äta med honom, och han med Mig." Och han drar in honom i en så ljuvlig, nära och kär gemenskap med Sig själv - så att ingen påkostad måltid, inget trevligt sällskap, kan jämföras med den.
Jesus återställer syndaren. För hur förvånande det än kan låta, är det ändå sant att vi är benägna att förirra oss!
Vi lämnar ljuset för mörkret!
Vi lämnar välstånd för fattigdom!
Vi lämnar glädje för sorg!
Vi lämnar ett paradis för en öken!
Och efter att ha förirrat oss, skulle vi aldrig hitta tillbaka, om Han inte kommit efter oss! Men, välsignat vare Hans heliga namn - han kommer efter oss! Och då återställer Han våra själar, och föder oss åter på gröna ängar, och får oss att ligga ned vid de stilla vattnen!
Jesus tillrättavisar syndaren. Även om Han skonar oss som personer, skonar Han aldrig våra synder! Han hemsöker våra överträdelser med käppen, och våra brott med piskrapp! Hans tillrättavisningar är ofta skarpa. Huggande överbevisning, tunga förluster, svåra prövningar, förbryllande bekymmer, kroppslig sjukdom, och smärtsamma förluster - är några av de KÄPPAR som Han tar till. Men hur många och tunga Hans slag än är - är de lättare än vår skuld, och färre än våra synder! Han handlar med oss som med söner. Han tuktar oss för vår vinning, och för att göra oss delaktiga i Hans helighet!
Jesus förhärligar syndaren. Förhärligar henne med Sig själv - och skänker henne en evig vikt av härlighet! Vad det är att bli förhärligad vet vi inte fullt ut. Åtminstone är det att bli befriad från allt som är syndigt, smärtsamt och nedbrytande, och till att bli utrustad med allt som är ljust, vackert och välsignat. Det är att göras så lik Jesus som möjligt, och att vara hos Honom där Han är för evigt!
O förunderliga nåd, hos en förunderlig Frälsare!
Troende, denna dyrbare Frälsare är din!
Kommer du inte att älska Honom då?
Kommer du inte vittna om kraften och ljuvheten i Hans kärlek, om glädjen och lyckan som finns i Hans vägar?
Kommer du inte iaktta Hans stadgar och hålla Hans lagar?
Kommer du inte komma ut ur världen, som är befolkad av Hans fiender, och bli avskild åt Honom? Kan du beblanda dig med de köttsliga och vanliga platserna för världslig unerhållning? Måste du gå till världen för att bli förnöjd och underhållen?
Se upp för hur du sårar din dyrbare Frälsares älskande hjärta!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
lördag 7 april 2012
söndag 18 mars 2012
Den Gudomlige Filantropen (John MacDuff, 1818-1895)
Han gick omkring och gjorde gott.
Apostlagärningarna 10:38
"Det stora målet för Kristus," enligt Richard Baxter, "var att rädda människor från deras synder - men Han älskade också att rädda dem från ders sorger." Hans hjärta blödde på grund av mänsklig olycka. Välvilja tog Honom från himlen; och välvilja följde Hans steg vart Han än gick på jorden. Den Gudomlige Filantropens resor kännetecknades av tårar av tacksamhet och andetag av tacksam kärlek. De hjälplösa, de blinda, de halta, de övergivna fröjdades i att höra Hans steg. Det kan verkligen sägas om Honom: Jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade. Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel. (Job 29:12-13 SFB)
Alla lidande hjärtan var Jesus-magneter. Det var inte mer ett privilegium än en glädje för Honom att förvandla tårar till leenden! Ett av de få nöjen som på jorden gladde anden i "Smärtornas man" var nöjet av att göra gott - lugna förtvivlan och lätta olyckan. Tillsammans med glädjen som änkan i Nain fick när hennes son återupplivats - fanns det glädje i bröstet på den Gudomlige Återupplivaren!
Han tog ofta en omväg för att vara vänlig. En resa missunnades inte om så ett värkande hjärta skulle lugnas (Mark 5:1; Joh 4:4, 5). Inte heller var Hans vänlighetshandlingar utsträckta genom andras ingripanden. De var alla personliga handlingar. Hans egen hand helade. Hans egen röst talade. Hans egna fotsteg dröjde på sorgens tröskel, eller på gränsen till graven. Ah! om furstarna i denna värld känt till den kärleksfulla ömhet och osjälviskhet som fanns i detta underbara hjärta - "hade de inte korsfäst Härlighetens Herre!"
Läsare! Vet du något om en så aktiv välvilja? Har du någonsin känt njutningen i att göra gott? Har du någonsin känt, att när du gör andra glada - så blir du själv också det? Vet du något om den stora lagen i din varelse, som uttalades av den Gudomlige Beskyddaren och Mönstret för Välgörenhet: "Det är saligare att ge än att få?"
Har Gud berikat dig med den här världens gods? Försök se dig själv som ett avskilt medel för att ge det till andra. Akta dig lika mycket för att samla som en snåljåp och vara självisk och slösaktig! Hur sorgligt är det inte med de vars lott Gud har fått så mycket att överflöda med tidsbundna gåvor, som gått i graven utan att bry sig om att förminska en droppe av människors olycka, eller göra en av världens myriader av värkande hjärtan gladare! Hur Jesu exempel ger en näsbränna åt de kalla och beräknande välgärningarna - de mikroskopiska allmosor som många ger även av Hans eget folk! "deras dryckesoffer är inte som Hans, från brädden av en överflödande bägare - utan från botten - från slatten!"
Du kanske inte har så mycket att ge. Ditt område och tillgångar kanske är lika mycket begränsade. Men kom ihåg att Gud är lika mycket förhärligad genom de struntsummor som ges från fattigdomens inkomster - som genom den enastående välgörenhet från välståndets famn. "Herren älskar en glad givare!"
Den ädlare delen av kristen välgörenhet är inte omfattande donationer eller frikostiga finansiella uppoffringar. "Han gick omkring och gjorde gott." Det barmhärtiga besöket - det vänliga ordet - medlidandets blick - koppen med kallvatten - den lilla oskrytsamma tjänsten - när man ger utan att tänka eller hoppas på att få något tillbaka - det vänliga "att tänka på de fattiga" - förutse deras behov - tänka på deras bekvämlighet - de här sakerna är vad Gud värderar och älskar! Det är "lån" till Honom själv - bifloder till "Hans nöjes flod." De kommer till sist att erkännas: "Jag försäkrar er: Allt vad ni gjorde för en av dessa mina minsta bröder - det har ni gjort för mig!"
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Apostlagärningarna 10:38
"Det stora målet för Kristus," enligt Richard Baxter, "var att rädda människor från deras synder - men Han älskade också att rädda dem från ders sorger." Hans hjärta blödde på grund av mänsklig olycka. Välvilja tog Honom från himlen; och välvilja följde Hans steg vart Han än gick på jorden. Den Gudomlige Filantropens resor kännetecknades av tårar av tacksamhet och andetag av tacksam kärlek. De hjälplösa, de blinda, de halta, de övergivna fröjdades i att höra Hans steg. Det kan verkligen sägas om Honom: Jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade. Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel. (Job 29:12-13 SFB)
Alla lidande hjärtan var Jesus-magneter. Det var inte mer ett privilegium än en glädje för Honom att förvandla tårar till leenden! Ett av de få nöjen som på jorden gladde anden i "Smärtornas man" var nöjet av att göra gott - lugna förtvivlan och lätta olyckan. Tillsammans med glädjen som änkan i Nain fick när hennes son återupplivats - fanns det glädje i bröstet på den Gudomlige Återupplivaren!
Han tog ofta en omväg för att vara vänlig. En resa missunnades inte om så ett värkande hjärta skulle lugnas (Mark 5:1; Joh 4:4, 5). Inte heller var Hans vänlighetshandlingar utsträckta genom andras ingripanden. De var alla personliga handlingar. Hans egen hand helade. Hans egen röst talade. Hans egna fotsteg dröjde på sorgens tröskel, eller på gränsen till graven. Ah! om furstarna i denna värld känt till den kärleksfulla ömhet och osjälviskhet som fanns i detta underbara hjärta - "hade de inte korsfäst Härlighetens Herre!"
Läsare! Vet du något om en så aktiv välvilja? Har du någonsin känt njutningen i att göra gott? Har du någonsin känt, att när du gör andra glada - så blir du själv också det? Vet du något om den stora lagen i din varelse, som uttalades av den Gudomlige Beskyddaren och Mönstret för Välgörenhet: "Det är saligare att ge än att få?"
Har Gud berikat dig med den här världens gods? Försök se dig själv som ett avskilt medel för att ge det till andra. Akta dig lika mycket för att samla som en snåljåp och vara självisk och slösaktig! Hur sorgligt är det inte med de vars lott Gud har fått så mycket att överflöda med tidsbundna gåvor, som gått i graven utan att bry sig om att förminska en droppe av människors olycka, eller göra en av världens myriader av värkande hjärtan gladare! Hur Jesu exempel ger en näsbränna åt de kalla och beräknande välgärningarna - de mikroskopiska allmosor som många ger även av Hans eget folk! "deras dryckesoffer är inte som Hans, från brädden av en överflödande bägare - utan från botten - från slatten!"
Du kanske inte har så mycket att ge. Ditt område och tillgångar kanske är lika mycket begränsade. Men kom ihåg att Gud är lika mycket förhärligad genom de struntsummor som ges från fattigdomens inkomster - som genom den enastående välgörenhet från välståndets famn. "Herren älskar en glad givare!"
Den ädlare delen av kristen välgörenhet är inte omfattande donationer eller frikostiga finansiella uppoffringar. "Han gick omkring och gjorde gott." Det barmhärtiga besöket - det vänliga ordet - medlidandets blick - koppen med kallvatten - den lilla oskrytsamma tjänsten - när man ger utan att tänka eller hoppas på att få något tillbaka - det vänliga "att tänka på de fattiga" - förutse deras behov - tänka på deras bekvämlighet - de här sakerna är vad Gud värderar och älskar! Det är "lån" till Honom själv - bifloder till "Hans nöjes flod." De kommer till sist att erkännas: "Jag försäkrar er: Allt vad ni gjorde för en av dessa mina minsta bröder - det har ni gjort för mig!"
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 19 februari 2012
Den stora hemligheten (Octavius Winslow, 1808-1878)
Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
(1 Johannesbrevet 4:10 SFB)
Ha mycket och nära att göra med en korsfäst Frälsare! Detta är den stora hemligheten bakom att tillgivenheten till Gud konstant ska öka. Om du finner det svårt att förstå Guds kärlek till dig - läs då om den i Hans dyrbare Sons kors.
Stanna vid detta häpnadsväckande faktum
drick djupt i denna dyrbara sanning
dröm om den
fundera över den
be över den
tills ditt hjärta blivit nedsmält, och brustit och överväldigats av Guds förunderliga kärlek till dig, i att ge dig Jesus!
O, hur detta kommer att återuppväcka flamman som håller på att dö i ditt bröst! Hur det kommer dra upp dig i ett heligt och oreserverat överlämnande av kropp, själ och ande!
Ha mycket att göra med Jesus!
När du än upptäcker . . .
- att kärleken avtar
- en motvilja att ta upp det dagliga korset
- ett avståndstagande ifrån budordet
Gå enkelt och direkt till Jesus!
Få ditt hjärta uppvärmt av brinnande kärlek genom att tänka på Honom på korset - och snart kommer frosten som samlas runt det att smälta bort, och den stela strömmen kommer att börja flöda!
Som har älskat mig och utgivit sig för mig.
(Galaterbrevet 2:20 SFB)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 5 februari 2012
Fastän du är en mask! (John MacDuff, 1818-1895)
Frukta därför inte, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger HERREN. Israels Helige är din återlösare.
(Jesaja 41:14 SFB)
"Mask Jakob!" Villken svaghet, betydelselöshet, ovärdighet! Ända är det denna hjälplösa, krälande "mask," som upptar Guds tankar - får Hans medkänsla och har försäkran om Hans allsmäktiga hjälp!
Du som är troende, må vara nedslagen, med en stor kamp i lidande, eller skälver under en känsla av din egen ovärdighet och skuld - du sörjer över . . .
Märk Hans tröstande budskap: "Frukta inte!" Märk Hans löfte: "Jag hjälper dig!" Garantin Han ger dig för att detta löfte ska uppfyllas, är Hans eget stora namn: "Säger HERREN. Israels Helige är din återlösare."
"Jag hjälper dig!" Ja, du fattiga, svaga, darrande. "Jehova", "din Återlösare", "Israels Helige" - med andra ord, Allsmakt, Kärlek och Rättfärdighet, har alla gått ombord på din sida, och gått i pant för din frälsning!
Han älskar att dra Sig nära Sitt folk när deras svaghet är som mest extrem. "Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka." En människa skulle göra så. En människa skulle ofta krossa masken som vrider sig på marken, under sina fötter - avvisa den ångerfulle och darrande; men Han vars tankar inte är som våra tankar, säger: "Inte heller jag dömer dig!"
Oavsett om det är min tur att gå i Herren Guds kraft. "Jag hjälper dig!" räcker för alla nuvarande akutfall; och all ovisshet i en oprövad och kanske mörk framtid. Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare. Han sätter sitt hopp till HERREN, sin Gud.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
(Jesaja 41:14 SFB)
"Mask Jakob!" Villken svaghet, betydelselöshet, ovärdighet! Ända är det denna hjälplösa, krälande "mask," som upptar Guds tankar - får Hans medkänsla och har försäkran om Hans allsmäktiga hjälp!
Du som är troende, må vara nedslagen, med en stor kamp i lidande, eller skälver under en känsla av din egen ovärdighet och skuld - du sörjer över . . .
- hur kall din tro är
hur ljummen din kärlek är
hur ofta du glider tillbaka
hur ojämna dina bästa avsikter är
hur klena dina bästa tjänster är
Märk Hans tröstande budskap: "Frukta inte!" Märk Hans löfte: "Jag hjälper dig!" Garantin Han ger dig för att detta löfte ska uppfyllas, är Hans eget stora namn: "Säger HERREN. Israels Helige är din återlösare."
"Jag hjälper dig!" Ja, du fattiga, svaga, darrande. "Jehova", "din Återlösare", "Israels Helige" - med andra ord, Allsmakt, Kärlek och Rättfärdighet, har alla gått ombord på din sida, och gått i pant för din frälsning!
Han älskar att dra Sig nära Sitt folk när deras svaghet är som mest extrem. "Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka." En människa skulle göra så. En människa skulle ofta krossa masken som vrider sig på marken, under sina fötter - avvisa den ångerfulle och darrande; men Han vars tankar inte är som våra tankar, säger: "Inte heller jag dömer dig!"
Oavsett om det är min tur att gå i Herren Guds kraft. "Jag hjälper dig!" räcker för alla nuvarande akutfall; och all ovisshet i en oprövad och kanske mörk framtid. Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare. Han sätter sitt hopp till HERREN, sin Gud.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
onsdag 1 februari 2012
Allt hos Jesus Kristus är ljuvlighet
Ett stort, allmänt fakta, som, med Guds nåd, bör upptända, åtminstone början till, lågor av kärlek till Jesus Kristus:
Jesus Kristus har det största antalet, och den renaste mängden av alla de mest beundransvärda, alla de mest tilldragande och älskvärda, personlighetsdrag och egenskaper, som någon någonsin kan ha.
Hans mun är idel sötma, allt hos honom är ljuvlighet. (Höga Visan 5:16)
Du kan undersöka Honom från alla perspektiv, betänka varenda egenskap som Han har, undersöka alla Hans ord, tankar och handlingar, och du kommer märka, att allt hos Honom är helt totalt fullständigt perfekt.
Jesus Kristus har det största antalet, och den renaste mängden av alla de mest beundransvärda, alla de mest tilldragande och älskvärda, personlighetsdrag och egenskaper, som någon någonsin kan ha.
Hans mun är idel sötma, allt hos honom är ljuvlighet. (Höga Visan 5:16)
Du kan undersöka Honom från alla perspektiv, betänka varenda egenskap som Han har, undersöka alla Hans ord, tankar och handlingar, och du kommer märka, att allt hos Honom är helt totalt fullständigt perfekt.
söndag 29 januari 2012
ETT KÄRLEKSFULLT SYFTE (John MacDuff, 1818-1895)
Låt dem alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, som unnar sin tjänare framgång!"
Psaltaren 35:27
Vad är framgång? Är det när livstrådarna vävs mot ett lyckligt mål? en full bägare? stora rikedomar? världsligt beröm? en orubbad cirkel? Nej! dessa saker är oftast en snara; mottagen utan tacksamhet; och fördunklar själen för dess ädlare öden. I andlig bemärkelse betyder det istället ofta att Gud tar oss vid handen ned i Förödmjukelsens Dalar; och leder oss som Han gjorde med Sin forne tjänare Job; bort från hans får, oxar, kameler, hälsa, rikedom, barn; för att vi ska föras inför Honom i stoftet och säga: "Välsignat vare Hans heliga namn!"
Ja! Själva motsatsen mot vad som allmänt anses i världen vara Framgång - formar bakgrunden som Löftets Regnbåge syns framför. Gud ler mot oss genom dessa regnbågar och sorgetårar! Han älskar oss för väl. Han har för stort intresse i vår andliga välfärd än att låta oss leva vidare i vad som felaktigt kallas "Framgång." När Han ser att vi utför våra plikter slappt, eller kyligt försummar dem, och hjärtat fördödnas, och kärleken till Honom uttorkas av den här världens absorberande kraft - så sätter Han en törntagg i vårt bo för att driva oss på flykt - och förhindrar oss att krypa för alltid.
Jag kanske inte just nu kan förstå mysteriet i dessa handlanden. Jag kanske frågar i tårarna: "Varför hejdas min jordiska glädje på detta otrevliga sätt? Varför huggs mina löftesgrenar av i förtid? Varför vissnar min högt värnade ricinbuske så fort? Svaret är enkelt. Det är er själs framgång som Han har i sikte. Tro det - ni kommer att resa er verkliga Eben-Haezer [se 1 Sam 7:12] nära er Sarefat [se 1 Kung 17].
Hans hemsökelser är inga godtyckliga företeelser. Allt Han gör är rättfärdigt nödvändigt. När Han lägger Sin tuktande hand på dig, och leder dig längs vägar du inte känner till, och som du aldrig hade valt - viskar Han dessa milda ord i ditt öra: "Min älskade, jag önskar över allt att det ska gå dig väl - även som det går väl för din själ."
Vila i den tysta besinningen att allt är väl. Klaga inte på något som tar dig närmare Hans egen kärleksfulla Närvaro. Var tacksam för just dina bekymmer, för du kan tryggt kasta dem alla på Honom. Han har både din tillfälliga och eviga "framgång" i hjärtat, alldeles för mycket för att förordna en enda överflödig plåga, ett enda onödgit slag. Anförtro därför allt som bekymrar dig till Hans säkra förvar, och lämna det där!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Psaltaren 35:27
Vad är framgång? Är det när livstrådarna vävs mot ett lyckligt mål? en full bägare? stora rikedomar? världsligt beröm? en orubbad cirkel? Nej! dessa saker är oftast en snara; mottagen utan tacksamhet; och fördunklar själen för dess ädlare öden. I andlig bemärkelse betyder det istället ofta att Gud tar oss vid handen ned i Förödmjukelsens Dalar; och leder oss som Han gjorde med Sin forne tjänare Job; bort från hans får, oxar, kameler, hälsa, rikedom, barn; för att vi ska föras inför Honom i stoftet och säga: "Välsignat vare Hans heliga namn!"
Ja! Själva motsatsen mot vad som allmänt anses i världen vara Framgång - formar bakgrunden som Löftets Regnbåge syns framför. Gud ler mot oss genom dessa regnbågar och sorgetårar! Han älskar oss för väl. Han har för stort intresse i vår andliga välfärd än att låta oss leva vidare i vad som felaktigt kallas "Framgång." När Han ser att vi utför våra plikter slappt, eller kyligt försummar dem, och hjärtat fördödnas, och kärleken till Honom uttorkas av den här världens absorberande kraft - så sätter Han en törntagg i vårt bo för att driva oss på flykt - och förhindrar oss att krypa för alltid.
Jag kanske inte just nu kan förstå mysteriet i dessa handlanden. Jag kanske frågar i tårarna: "Varför hejdas min jordiska glädje på detta otrevliga sätt? Varför huggs mina löftesgrenar av i förtid? Varför vissnar min högt värnade ricinbuske så fort? Svaret är enkelt. Det är er själs framgång som Han har i sikte. Tro det - ni kommer att resa er verkliga Eben-Haezer [se 1 Sam 7:12] nära er Sarefat [se 1 Kung 17].
Hans hemsökelser är inga godtyckliga företeelser. Allt Han gör är rättfärdigt nödvändigt. När Han lägger Sin tuktande hand på dig, och leder dig längs vägar du inte känner till, och som du aldrig hade valt - viskar Han dessa milda ord i ditt öra: "Min älskade, jag önskar över allt att det ska gå dig väl - även som det går väl för din själ."
Vila i den tysta besinningen att allt är väl. Klaga inte på något som tar dig närmare Hans egen kärleksfulla Närvaro. Var tacksam för just dina bekymmer, för du kan tryggt kasta dem alla på Honom. Han har både din tillfälliga och eviga "framgång" i hjärtat, alldeles för mycket för att förordna en enda överflödig plåga, ett enda onödgit slag. Anförtro därför allt som bekymrar dig till Hans säkra förvar, och lämna det där!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 16 oktober 2011
O dystra spektakel av misär, bedrövelse och olycka! (James Smith, 1802-1862)
Han uppenbarades för att ta bort synderna.
1 Johannesbrevet 3:5 SFB
Lägg här märke till målet med att Han uppenbarades: "För att ta bort synderna!"
Våra synder var mot Honom själv.
De förtjänade Hans eviga missnöje.
De ropade högt efter att Hans hämnd skulle vakna och straffa oss.
Han förutsåg dem alla - på alla deras sätt, enormitet och tyngd.
Han visste att de skulle vara synder mot Hans lag, Hans kärlek och Hans ömmaste barmhärtighet - synd emot ljuset, utifrån bitter fiendskap, och begångna om och om igen. Han visste hela massan av vår vidrighet - och ändå (Åh, hur stor Hans kärlek är!) "Han uppenbarades för att ta bort synderna!"
Synden skulle ha . . .
O makalösa nåd!
O förunderliga barmhärtighet!
Men ännu mer underbar, makalös, förunderlig - är Jesus själv - som gjorde detta för oss, och gjorde det frivilligt, utan våra enträgna böner, eller något i oss som drog Honom att göra det!
Men hur kunde Jesus ta bort våra synder? "Gud gjorde Honom till synd i vårt ställe."
Han bar deras tyngd,
Han genomled deras förtjänta straff,
och Han led skammen som de åstadkom.
Han blev . . .
Synden lades på Honom,
Guds vrede genomleds av Honom
de mest rysliga fasor omringade Honom,
Himlen, jorden och Helvetet, verkade ha sammanslutit sig emot Honom!
Människor förolämpade Honom grovt,
djävlar försökte med all sin makt att förgöra Honom,
och det behagade Gud att slå Honom, och sedan lämna Honom att försmäkta i hjärtkrossande sorg.
O dystra spektakel av misär, bedrövelse och olycka!
Fanns det någon sorg, lik Din sorg?
Fanns det någon kärlek, lik Din kärlek?
Du hade kunnat sitta på Din tron, och åtnjuta Din egen ära, glädje och lycka för evigt - och med rätta ha lämnat oss att gå under i våra synder, och lida för våra egna överträdelser! Men nej, du skulle bli Jesus - du skulle frälsa Ditt folk från deras synder! Du skulle komma för att ta bort våra synder, fastän när du gjorde det - så tog rättvisan bort Din ära, glädje och liv. Du ville inte lämna oss att gå under - utan Du ville ta bort våra synder genom att offra Dig själv.
Du har . . .
Käre Herre Jesus, Du är precis vad jag behöver - och Du är allt jag behöver.
Din kärlek är . . .
Han är . . .
Att leva på Honom - är att vara lycklig.
Att vandra med Honom - är att vara helig.
Att se till Honom, förvänta sig från Honom, och kasta alla våra bekymmer på Honom - är att ära Honom.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
1 Johannesbrevet 3:5 SFB
Lägg här märke till målet med att Han uppenbarades: "För att ta bort synderna!"
Våra synder var mot Honom själv.
De förtjänade Hans eviga missnöje.
De ropade högt efter att Hans hämnd skulle vakna och straffa oss.
Han förutsåg dem alla - på alla deras sätt, enormitet och tyngd.
Han visste att de skulle vara synder mot Hans lag, Hans kärlek och Hans ömmaste barmhärtighet - synd emot ljuset, utifrån bitter fiendskap, och begångna om och om igen. Han visste hela massan av vår vidrighet - och ändå (Åh, hur stor Hans kärlek är!) "Han uppenbarades för att ta bort synderna!"
Synden skulle ha . . .
- upptänt Gudomlig rättvisa emot oss,
utsatt oss för Jehovas vrede, och
fört in oss under den fasliga förbannelsen av Hans överträdda lag.
- tillfredsställde kraven på gudomlig rättvisa,
blidkade Faderns vrede,
och bar Själv vår förbannelse!
O makalösa nåd!
O förunderliga barmhärtighet!
Men ännu mer underbar, makalös, förunderlig - är Jesus själv - som gjorde detta för oss, och gjorde det frivilligt, utan våra enträgna böner, eller något i oss som drog Honom att göra det!
Men hur kunde Jesus ta bort våra synder? "Gud gjorde Honom till synd i vårt ställe."
Han bar deras tyngd,
Han genomled deras förtjänta straff,
och Han led skammen som de åstadkom.
Han blev . . .
- föraktad av människor,
plågad av djävlar,
slagen med den gudomliga rättvisans svärd,
övergiven av Sin Fader,
hånad av Sin skapelse,
överväldigad av sorg,
sliten av ångest, och
Hans hjärta sprack av vanära och vånda
Synden lades på Honom,
Guds vrede genomleds av Honom
de mest rysliga fasor omringade Honom,
Himlen, jorden och Helvetet, verkade ha sammanslutit sig emot Honom!
Människor förolämpade Honom grovt,
djävlar försökte med all sin makt att förgöra Honom,
och det behagade Gud att slå Honom, och sedan lämna Honom att försmäkta i hjärtkrossande sorg.
O dystra spektakel av misär, bedrövelse och olycka!
Fanns det någon sorg, lik Din sorg?
Fanns det någon kärlek, lik Din kärlek?
Du hade kunnat sitta på Din tron, och åtnjuta Din egen ära, glädje och lycka för evigt - och med rätta ha lämnat oss att gå under i våra synder, och lida för våra egna överträdelser! Men nej, du skulle bli Jesus - du skulle frälsa Ditt folk från deras synder! Du skulle komma för att ta bort våra synder, fastän när du gjorde det - så tog rättvisan bort Din ära, glädje och liv. Du ville inte lämna oss att gå under - utan Du ville ta bort våra synder genom att offra Dig själv.
Du har . . .
- vänt bort Jehovas vrede,
kastat all vår synd i havets djup, och
burit vårt straff i Din egen kropp på träet!
Käre Herre Jesus, Du är precis vad jag behöver - och Du är allt jag behöver.
Din kärlek är . . .
- en tillräcklig portion i livet,
en gudomlig styrkedryck i döden, och
en ocean av salighet att bada i för evigt!
Han är . . .
- ljuvare än honung,
mer behaglig än ljuset, och
dyrbarare än själva livet!
Att leva på Honom - är att vara lycklig.
Att vandra med Honom - är att vara helig.
Att se till Honom, förvänta sig från Honom, och kasta alla våra bekymmer på Honom - är att ära Honom.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
måndag 19 september 2011
Vilken ljuvlig, förbluffande tanke (James Smith, 1802-1862)
Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig.
(Jesaja 43:4 SFB)
Vilken förunderlig nåd detta är!
Vilken ljuvlig, förbluffande tanke det är - att såna fattiga, vidriga, upproriska varelser - skulle vara dyrbara för den oändlige, helige och evige Jehova!
Att Han skulle ha Sin glädje i oss (Jesaja 62:4)
Att Han skulle utgjuta Sitt dyrbara blod för oss! (1 Petrus 1:19)
Att Han skulle åstadkomma dyrbar tro i oss! (2 Petrus 1:1)
Att Han skulle ge dyrbara löften, att stötta, förse och trösta oss! (2 Petrus 1:4)
Att Han skulle göra Kristus dyrbar för oss! (1 Petrus 2:7)
Att Han skulle skämma bort oss med kunskapen om Hans tankar, och göra dem dyrbara för oss! (Psalm 139:17)
Att Han skulle kalla oss Hans dyrbara barn!
Vi kan med rätta utropa tillsammans med David: "Vad är då jag - eftersom du tänker på mig?"
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)