Stanley Sjöbergs teologiska arv

Med anledning av att Stanley Sjöberg nyligen avlidit är det rimligt att utvärdera hans teologiska avtryck. Sjöbergs inflytande i svensk frikyrklighet var betydande, men hans teologi avvek på väsentliga punkter från den historiska kristna tron.

Han förespråkade den så kallade "ransom to Satan"-teorin, enligt vilken Kristi död utgjorde en betalning till Satan. Denna idé, populariserades visserligen av Gustaf Aulén som "den klassiska försoningsläran", men saknar bibliskt stöd och är ett hädiskt, falskt evangelium. Skriften lär att syndens straff drabbar människan från Guds sida, och att Kristus bar Guds rättfärdiga vrede i vår plats – ett juridiskt försoningsverk (Jes 53:5–6; Rom 3:25–26; 2 Kor 5:21; Gal 3:13). Satan är inte betalningsmottagare. Gud är både den som kräver rättvisa och den som i Kristus tillhandahåller nåd.

Sjöbergs verksamhet kännetecknades också av karismatiska yttringar som ofta stred mot den ordning som Nya testamentet föreskriver för församlingsliv (1 Kor 14:33, 40). Hans eskatologi bar tydliga drag av dispensationalism, men detta är sekundärt i sammanhanget. Den centrala avvikelsen är att Kristi offer reducerades från en akt av rättslig tillfredsställelse till en slags kosmisk byteshandel, vilket varken är teologiskt stringent eller exegetiskt hållbart.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att även om Sjöberg visade personlig hängivenhet, var hans teologiska bidrag inte förenliga med den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Judas v. 3). Logisk konsekvens och trohet mot Skriften kräver att detta erkänns, särskilt när ett teologiskt arv nu kommer att värderas efter döden.

Betraktelser över Steve Lawsons syndafall: Lärdomar om förkunnelse och helighet

Steve Lawson, en uppskattad bibellärare och predikant, som också jag har uppskattat, har blivit avsatt från sin tjänst och sina positioner efter att det uppdagats att han haft en utomäktenskaplig relation med en kvinna i 20-årsåldern (han är över 70 år). Till en början kom ett utlåtande från hans församling, Trinity Bible Church i Dallas, där det sades att Lawson själv bekänt en olämplig relation inför de äldste. Men sanningen visade sig vara värre. Förhållandet hade varat i flera år, och han erkände först efter att kvinnans pappa ertappat dem och hotat med att avslöja relationen om inte Lawson själv gjorde det. Både Lawson och kvinnan nekar till att ha bedrivit otukt och jag hoppas att de inte ljuger i obotfärdighet och förvärrar fördömelsen.

Detta är allt vi vet i nuläget, och det är viktigt att vi undviker att sprida rykten eller onyttig kritik angående hans övriga beteende i efterhand. Men som reformert baptist måste jag också ta tillfället i akt att reflektera över de lärdomar vi kan dra, inte bara från Lawsons fall, utan också från hans undervisning och vår egen syn på helighet, synd och nåd.

Överdrifter

En sak som jag personligen reagerat på i Lawsons undervisning är dock hur han framställt figurer som Jonathan Edwards, Jean Calvin och puritanerna i rena hagiografier. Lawson höll en predikan om Jonathan Edwards beslut (Resolutions) där han framställde Edwards som en mycket from man som strikt höll alla dessa beslut. Men när jag själv förberedde ett föredrag om Jonathan Edwards biografi och gjorde mina efterforskningar, upptäckte jag att detta var en kraftig överdrift.

Edwards skrev visserligen inspirerande beslut som vittnar om höga och heliga strävanden för Guds ära, men i hans dagbok ser vi en annan sida. Där uttrycker han ofta hur han misslyckas med att följa sina beslut och betraktar sig själv som en eländig syndare, ständigt beroende av Guds nåd. Lawson tycks ha missat denna centrala poäng – att även de heligaste män är bristfälliga och i desperat behov av Guds nåd varje dag. Det är en viktig påminnelse för oss alla. Predikaren 5:4 varnar "Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det." Vi bör se till att vi inte med våra ideal överskrider Guds Ord och lägger tunga bördor på oss själva och andra. Vi måste i allt förlita oss på Kristus och hämta hjälp av den helige Ande.

 

I en annan video som nu har blivit uppmärksammad, talar Lawson om renhet och om hur den Helige Ande endast kan fylla och använda ett "heligt kärl." Det är ironiskt att han talade så när han själv levde i synd. Detta strider mot Bibelns grundläggande sanningar om nåd och helgelse. Aposteln Paulus skriver i 2 Korintierbrevet 4:7 att vi har denna skatt i "lerkärl" för att visa att kraften är från Gud och inte från oss. Det handlar inte om att vi redan är heliga och att därför Gud kan använda oss, utan om att Gud använder bristfälliga, trasiga människor för att göra sitt verk. Den Helige Ande fyller oss för att vi ska bli mer heliga, inte för att vi redan är det.

Vi som predikar har ett stort ansvar att efterleva vad vi predikar. Samtidigt måste vi rent och troget predika Guds Ord och veta att vi själva inte kan uppnå den perfekta standarden vi predikar. Vi är alltså beroende av Guds hjälp och nåd. Öppen synd och utomäktenskapliga relationer är dock diskvalificerande för församlingens äldste (1 Tim 3:2, Tit 1:6), och det faktum att Gud använder trasiga och bristfälliga människor, som vi alla är, är inte en ursäkt för att någon av oss (förkunnare eller ej) får hålla på med öppen, obotfärdig synd (Rom 6:1-2).

Ett varningens ord

I en ytterligare video, som nu känns särskilt slående, talar Lawson om en annan pastor som blivit avsatt på grund av sexuell synd. 

Jag hade en professor som skulle komma in, som är lite av en rockstjärna i mångas ögon, för att undervisa om hur man predikar. Bara några dagar innan kursen skulle börja fick jag ett mejl från de äldste i hans församling, där han var huvudpastor, där de sa att han hade diskvalificerat sig själv på grund av sexuell omoral. Denna man är mycket välkänd, så jag bestämde mig för att tala till våra doktorandstudenter. Jag hade runt 80 studenter där, och jag satte mig ner med ett blankt papper och gjorde en lista över vad sexuell omoral kommer att göra med ditt liv och din tjänst. Jag kom upp med en lista på runt 26 saker som sexuell omoral kommer att förstöra i ditt liv, din tjänst och din familj. Jag tog två timmar, utan paus, för att gå igenom den listan. Jag ville medvetet varna männen. Du är dårarnas dåre för 15 sekunders njutning, och nu är du inte längre pastor. Nu är du butiksbiträde. Nu är du ute på gatorna och delar ut tidningar. Vilken dåre du var att offra ett helt liv i tjänst för 20 sekunders synd. Så, förlåter Herren? Självklart, men du förlorar också din tjänst.

Otroligt nog var detta under samma period som han själv levde i synd. Hans ord talade lika mycket om honom själv som om den pastor han kritiserade. Vilket sätt att förstöra ett långt liv av trogen tjänst och trilla på mållinjen, genom att störta sig in i öppen synd som Lawson!

Detta borde vara en varning för oss alla. Syndens makt är stark och den kan gömma sig även där vi minst anar det. Kampen mot synden pågår hela livet och vi måste hålla ut och fullborda loppet (2 Tim 4:7). Det blir uppenbarligen inte lättare för att vi blir äldre. Vi kan inte vila på gamla meriter. Vi måste ständigt vaka över våra hjärtan och förlita oss på Guds nåd, för vi är alla sårbara och kan falla. "Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller" (1 Kor 10:12).

Bön

Låt oss som Kristi kropp be för Steve Lawson, hans familj, och hans församling i denna svåra tid. Det är en sorgens tid, men vi vet att Gud kan använda även de mest förödande händelser till att visa sin nåd och återupprätta människor. Vi ber också för den unga kvinnan som bär detta på sitt samvete och sitt hjärta.

Till slut, låt detta påminna oss om vår egen bräcklighet och vårt behov av Guds nåd i allt. Låt oss sträva efter helighet, inte genom våra egna ansträngningar, utan genom att förlita oss på den Helige Ande som verkar i oss, och låt oss alltid peka på Kristus som den enda källan till vår rättfärdighet och vår styrka.

Ravi Zacharias: om att nedsolka sitt eget arv och minne

Officiellt från RZIM:s styrelse angående anklagelser mot Ravi Zacharias om sexuella övergrepp:

Vittnen beskriver tyvärr upplevelser såsom sexuella meddelanden, ovälkomna tafsningar, andliga övergrepp och våldtäkt. Vi är helt förstörda över vad undersökningarna har kommit fram till och fulla av sorg för de kvinnors skull som blivit skadade av dessa förfärliga övergrepp.

Styrelsen visar upp ett starkt vittnesbörd om ånger och botfärdighet:

Vi beklagar att vi lät vårt missriktade förtroende för Ravi leda till att han fick mindre tillsyn och redovisningsplikt än vad som hade varit vist och kärleksfullt. Vi beklagar också hur många av oss offentligt har hyllat Ravis karaktär och hur detta kan ha påverkat offren för hans övergrepp. Vi vet att våra ord har sårat, och det ger oss djup sorg.

Ravi Zacharias har aldrig varit en del av mitt apologetiska näringsintag även om jag hållit på med apologetik sedan mina tidiga tonår, och personligen är jag inte så påverkad av nyheten som framkommit en kort stund efter hans död. Detta kan göra att jag har en lite mer distansierad och kanske objektiv syn på saken.

"Ravi Zacharias Preaching" av TMDrew (CC BY-SA 4.0)

Jag har uppskattat vissa citat av Ravi (kan inte minnas vilka) då jag sett honom medverka och bli intervjuad i olika apologetiska dokumentärer, men en del saker gjorde mig fundersam då han inte verkade vilja ta ställning mot Katolska kyrkan och dess falska evangelium, han kunde nämna katolska teologer och helgon vid deras katolska helgonnamn, osv. Todd Friel på Wretched Radio dokumenterar också en del sådana och liknande fall som givit betänkligheter. Ravi verkade mer ekumenisk än vad en apologet bör tillåtas vara, apologeterna i början av kyrkans historia arbetade ju främst med att vederlägga villoläror, ex. Irenaeus, Justinus Martyren. Så det fanns helt enkelt för mig ett större utbud av andra, mer pålitliga apologeter där ute.

Som förkunnare och inom kristna verksamheter är det viktigt att följa den s. k. "Billy Graham"-regeln (som det tydligen heter enligt svenska Wikipedia) och inte träffa kvinnor man inte är gift med i enrum, inte ens av goda motiv att ge dem "själavård" eller "lärjungaträning". Att försätta sig i en situation där man potentiellt kan bli frestad och falla är inte vist och får förödande konsekvenser, för kvinnans liv och eventuella äktenskap i fråga, och för ens eget liv, äktenskap, verksamhet. Och om man inte faller kan misstankar och rykten ändå uppstå.

Man har hört många historier från även inom reformerta församlingar där detta tyvärr ägt rum och en pastors äktenskap, hela arbete och livsverk har gått i spillror. Efter att sådana händelser uppdagats vidtar alltmer reformerta (och säkert andra) församlingar säkerhetsåtgärder för att sådant inte ska äga rum, såsom att en pastor inte får själavårda eller ge rådgivning åt en kvinna ensam, ha öppen dörr och fönster till kontoret och inte ha alltför långa eller många själavårds- eller rådgivningspass, man redovisar tidsbokningarna för ansvarsutkrävande, och så vidare.

Bibeln varnar starkt män på många ställen att undvika och sky sådana potentiella situationer som om de vore dödsfällor och jag predikade nyligen om detta utifrån Predikaren 7:25–8:1 som är ett sådant bibelställe, där jag även nämnde flera av de visa råden och varningarna ur Ordspråksboken.

I fallet Ravi verkar det dock inte ha varit situationer av att frestas och falla, utan att han aktivt uppsökt sådana situationer, undvikt säkerhetsåtgärder (istället vidtagit många invecklade åtgärder för att inte bli upptäckt). Han har inte blivit frestad av kvinnorna utan själv försökt fresta dem, de har funnit hans närmanden obehagliga, och han hade även gjort sig skyldig till våldtäkt. Jag orkade endast läsa lite i början av slutrapporten (jag vill varna känsliga läsare och avråda från att läsa den här typen av litteratur i allmänhet, det otrevliga arbetet har redan utförts av andra).

Det hela får oss i alla fall att tänka noga på vilket arv och minne vi vi vill överlämna åt eftervärlden och hur det blir för oss i det nästkommande livet. Många är uppskattade i denna värld, trots att, eller snarare för att, de spelar fult och ingen vet eller bryr sig om deras synd bakom kulisserna. Andra får ingen uppmärksamhet och uppskattning i denna värld, trots att de lever hederligt och söker behaga Herren. Men till slut kommer allting att uppenbaras och var och en får sin verkliga lön. För en del uppenbaras allting när Gud öppnar böckerna vid den stora domstolen, för andra uppenbaras det redan när de dör och folk får tillgång till deras datorer.

Till sist klistrar jag in några översatta citat från Ray Comfort och James White som hade en del insiktsfulla kommentarer.

Ray Comfort

[Ravi Zacharias'] vältalighet oroade mig. Jag uttryckte ofta denna oro på ett självförnedrande sätt genom att säga att jag lyssnade på honom i förundran men kom därifrån utan en susning om vad han just hade sagt. Jag påtalade även denna oro (med fruktan och bävan) i en av mina böcker.

Den stora lärdom vi alla bör hämta från denna tragiska situation med Ravi är att lyssna på våra apologeter och fråga oss: ”Predikar de synd, rättfärdighet och dom? Blir deras åhörare imponerade av all retorik, eller har de blivit uppväckta till att se den stora fara de befinner sig i? Bävar de, likt Felix efter att ha hört Paulus predika (se Apg 24:25)?”

Intellektuell förkunnelse producerar intellektuella konvertiter som nämner Kristi namn, men är främmande för den nya födelsen.

Citerar sedan 1 Kor 2:1-5

När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

Vi [tror på apologetik], men vi har problem om vi ger apologetiken en högre ställning än evangeliet och aldrig egentligen predikar frälsningens goda nyheter. Paulus påminner oss om att det är evangeliet, inte apologetik, som är Guds kraft till frälsning (se Rom 1:16).

Översatt från The Mistake We Made with Ravi.

James White

Uppskattar vad Ray Comfort hade att säga här. Jag har nämnt i mina privata konversationer med människor att det inte finns något "apologetämbete" i NT. Jag har i flera år varnat för apologeter som ständigt är på resande fot, ständigt i bubblan som produceras av att vara "den där killen."

Apologeter har en tendens, en dödlig tendens, enligt mina observationer. De är inte församlingsmän i stort. De är ofta i utkanten, ofta borta från gemenskapen, ofta otillgängliga [...] utanför predikan, utanför att undervisa om hela Guds rådslut och utanför tillsynen från de äldste.

Jag har ingen aning om vilken församling Ravi Zacharias var medlem i, eller om han ens hade medlemskap formellt någonstans. Men att läsa rapporten visade mig att han mycket sällan var i någon gemenskap som skulle ha varit det. Han var inte en församlingsman om han tillbringade veckor och månader ensam i Asien. [...] Jag har aldrig hört honom utlägga en text i Skriften och tillämpa den på en församling av människor som han kände och var en del av. Kanske gjorde han det, men om han är som de flesta apologeter jag känner, skulle han vara undantaget.

Att predika och undervisa som en del av en gemenskap är någonting helt annat än att undervisa och predika för en grupp människor som inte kommer att träffa dig igen på månader eller till och med år.

RZs arv och minne är nu något som du inte vill bevara. Jag tror att [RZIM] måste distribuera sina resurser till andra verksamheter (jag tror att det i USA är i stort sett allt de får göra, juridiskt sett), stänga dörrarna och släcka ner.

När unga män kommer till mig och frågar hur man kan "komma igång med apologetik", kastar jag så mycket kallt vatten på dem som jag kan. Om jag kan släcka deras tillfälliga spänning så är de uppenbarligen inte klippta och skurna för verkligt apologetikarbete. Jag pratar med dem om svårigheterna, fattigdomen, utmaningarna. Och jag säger alltid till dem att de måste se sitt arbete som en del av församlingens verksamhet. De måste vara församlingsmän, balanserade, rotade. Jag kunde just nu nämna ett dussin apologeter som i bästa fall går på gudstjänst i samma församling en gång i månaden. Så borde inte vara fallet, och Zacharias-situationen förklarar varför.

**Som fotnot, när jag använder ordet församlingsman, menar jag inte bara att ha medlemskap i en församling någonstans. Jag menar en livaktig, nära gemenskap och tjänst i en levande, aktiv församling. Och när jag talar om att predika och undervisa i ett sådant sammanhang, menar jag inte bara att regummera de samtal du håller under resorna,, jag menar att bedriva verkligt exegetiskt arbete inklusive tillämpandets svåra uppgift.

Översatt med viss hjälp av Google från en uppdatering på James Whites Facebooksida.

Kalvinismens fem punkter

Guds suveräna nåd i frälsningen i korthet beskriven genom de fem lärosatser som kallas "nådens läror" eller "kalvinismens fem punkter".

1. Människans fallna natur, totalt fördärv

Förkortningen TULIP resulterar
i aningen missvisande rubriker.

När Adam föll i synd drog han med sig hela den efterkommande mänskligheten i fördärvet; alla föds onda, andligt döda i sina överträdelser och synder (Rom 5:12ff; 1 Kor 15:21-22; Ef 2:1, 5). Hon är dock inte så ond hon kan bli, och, från utsidan sett, kan hon göra gott mot sina medmänniskor; men hennes inre tankar och motiv kan alltid, milt uttryckt, ifrågasättas – de är alltigenom onda sedan ungdomen! (1 Mos 6:5; 8:21). Människan hatar Gud och gör aldrig någonting andligt gott gentemot Gud. Människan älskar mörkret och inte ljuset (Joh 3:19). Ingen rättfärdig finns, ingen söker Gud, alla har blivit fördärvade, alla står med skuld inför Gud (Rom 3:9-19). Människan är Guds fiende och varken vill eller kan underordna sig Gud (Rom 8:7). Hon är oandlig, andligt död, och vill inte ta lyssna till Guds Ord (1 Kor 2:14). Till sin natur älskar hon synden, hatar hon den sanne Guden, och varken vill, kan, kan vilja, eller vill kunna, bli frälst från sin synd och komma till Gud. Denna sanning bör ödmjuka oss och göra så att vi ser och uppskattar hur fruktansvärt rättfärdig Hans vrede är över oss, men också hur överflödande rik Hans nåd och barmhärtighet är över vår stora synd!

2. Villkorslös utkorelse

Gud hade med rätta kunnat låta oss alla vara och förbli i vårt frivilliga, upproriska tillstånd i synd, på väg till Helvetet. Gud är inte under någon som helst skyldighet att frälsa någon – vi hade ändå inte velat det, och Han hade varit fullkomligt rättvis i att hålla oss alla ansvariga för vår synd och kasta oss i Eldsjön omedelbart. Ändå valde Gud att stå ut med oss, och rädda många! Han utvalde många olika sorters människor, från alla sorters folkslag (Upp 5:9). Det berodde inte på något gott i dem, som Han förutsåg i dem, eller som utmärkte dem från övriga. De var inte på något sätt bättre eller mer speciella än övriga. Det var inget i dem som tvingade eller gjorde Gud skyldig att välja och frälsa dem, utan Han utvalde dem av Sin egen fria och suveräna nåd, redan innan världens grund blev lagd (Ef 1:4-6), långt innan de föddes och varken gjort gott eller ont, för att Guds beslut att välja vem Han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på Han som kallar (Rom 9:11). Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan (vi hade aldrig haft den eller gjort det!) utan på Guds barmhärtighet (Rom 9:16). Utkorelsen är alltså villkorslös, oberoende av något i människan, utan helt och hållet av Guds nåd (Rom 8:20-30; 9:11; Ef 1:11-12). Övriga lämnas att förbli i sitt frivilligt syndiga tillstånd och förhärdas, så att de blir fördömda, för att Gud också genom dem kan visa upp Sin rättvisa dom och rättfärdiga vrede (Rom 9:22). Detta är inte Guds fel, utan beror helt på deras egen synd som de själva är ansvariga för. Bara för att Gud inte valt att frälsa dem betyder det inte att de är ursäktade. Vi får inte ifrågasätta Hans val (Rom 9:20) utan ska böja oss i fruktan och tacksamhet. Vi har helt och hållet Gud att tacka och ära för vår frälsning. Allt är av nåd och inte av gärningar, allt eget beröm hos människan är uteslutet (Ef 2:8-9).

3. Särskild, definitiv, lyckad återlösning

Guds eviga plan med världen innebar att visa upp Sin stora nåd och kärlek i att frälsa utvalda syndare, genom att själv ta deras straff för att tillfredsställa rättvisan och betala det pris som krävdes (1 Petr 1:20). De är utvalda till att bli frälsta i Jesus Kristus (Ef 1:4-5). Han sände Sin Son till världen med den särskilda avsikten  att Han skulle frälsa Sitt utvalda folk från deras synder (Matt 1:28; Tit 2:14) genom att ge Sitt liv till lösen för de många (Jes 53:10-11; Matt 20:28). Han betalade till fullo. Syftet med Jesu försonande död var inte att bara "göra det möjligt" för människor att bli frälsta. Människan har ingenting att lägga till till Jesu fullbordade verk. Om det hängde på hur människan gensvarade, så skulle ingen bli frälst. Nej, syftet var att verkligen frälsa ett särskilt folk (Ef 1:4-6; Joh 17:9; Tit 2:14), och Han lyckades! Alla som Gud har utvalt och som Jesus dog för kommer med 100 % säkerhet att bli frälsta (Joh 6:37-40, 44; 10:11, 14-15, 26-29). Vi har en fullständig, säker, trygghet i Jesus, som älskade oss som individer och gav Sitt liv just med tanke särskilt på oss – och inte alla i största allmänhet. Det här utestänger dock inte någon. Alla människor blir befallna att ångra sina synder, vända om och förtrösta på Jesus, med löftet att Han är ett fullkomligt offer för deras synd (Apg 2:38-39; 17:30) – det finns ingen begränsning i Hans blod; det finns tillräckligt för var och en som vill komma, att komma och bli rentvättade (1 Joh 1:7-2:2). Men på grund av deras syndiga natur vill de inte, och får de det därför inte till sig själva. Istället förvärras deras dom och fördömelse då de, helt frivilligt, förkastat den enda vägen till frälsning (Hebr 10:26-27). Det är de som av Gud, Fadern, blivit förutbestämda till att helgas genom Anden, som lyder och faktiskt blir bestänkta med Jesu Kristi blod (1 Petr 1:2). De som tror har evigt liv, övriga förblir under Guds vrede (Joh 3:16-21, 36).

4. "Oemotståndlig" nåd, verksam kallelse

Många är kallade, men få är utvalda (Matt 22:14). Evangeliet ska predikas för alla människor och alla ska bli kallade till omvändelse, utvärtes. Men det måste också ske en invärtes, verksam kallelse, för att syndare ska vilja lyda Evangeliet och omvända sig (1 Kor 2:14). De måste bli födda på nytt, vilket de inte blir av sin egen vilja, utan av Gud, som föder, lika lite som vi föder oss själva av vårt eget val för första gången! (Joh 1:12-23; 3:3-5). Gud föder de utvalda på nytt och de blir dragna till Kristus av en nåd de inte kan motstå. När Gud kallar, svarar de (Joh 6:37, 44; 10:16). Det betyder inte att de blir frälsta mot sin vilja, nej Gud förvandlar hjärtat och ändrar viljan hos rebellen så att denne nu vill omvända sig och bli frälst; ersätter den otroendes hjärta av sten med ett hjärta av kött (5 Mos 30:6; Hes 36:26-27). På det sättet är den "oemotståndlig" för Guds utvalda, medan de som förblir opånyttfödda naturligtvis fortsätter stå emot Guds godhet och kallelse till bättring. När de utvalda hör Evangeliet gör den helige Ande ett verk inuti dem så att de kan omvända sig och tro (Apg 13:48; 16:14; Jak 1:18; 1 Petr 1:23). Pånyttfödelse kommer före tron. Denna vetskap hjälper oss att troget predika Evangeliet, utan att försöka ändra på det för att få folk att gensvara – oavsett vilka motgångar vi möter. Gud har Sitt utvalda folk där ute (Apg 18:9-10), även om inte vi vet vilka det är, så gör vi vårt uppdrag att förkunna för alla, och litar på Gud. Det är Guds Ande som ger omvändelsen och Han gör det endast genom Sitt Ord, när det predikas rent och troget. Vår uppgift är inte att redigera eller göra det mer acceptabelt. Vår uppgift är att predika det!

5. De heligas uthållighet och bevarande

Det verk som Gud påbörjar, fullbordar Han (Fil 1:6). De som är utvalda och blivit födda på nytt, har visserligen kvar den gamla naturen, "köttet", i sin kropp, så länge de lever på jorden, men de har blivit en ny skapelse (2 Kor 5:17) som älskar Gud och hatar synden, och de kommer att fortsätta strida mot synden, växa i helgelse, hålla ut i tron, ända tills de når slutmålet; samtidigt som den helige Ande som bor i dem dessutom hjälper dem och bevarar dem  hela vägen (Rom 8:13-18; Fil 2:12-13; 1 Joh 3:9; 5:18). De är ivriga att göra goda gärningar (Tit 2:14) och göra sin kallelse och utkorelse fast (2 Petr 1:10); de kommer att ta Bibelns varningar på allvar och inte avfalla (Jer 32:40; Hes 36:26-27; 1 Kor 6:9-11; Hebr 6:4-12), de bekänner, ångrar och sörjer över alla synder de begår (Rom 7:24), och Jesus fortsätter att vädja för deras sak på Faderns högra sida (Rom 8:34; Hebr 7:25; 1 Joh 1:8-2:1); och de längtar och ser ivrigt fram emot den fullständiga förlossningen, som de garanterat kommer att få (Rom 8:23). De som avfaller var aldrig sant födda på nytt från första början (1 Joh 2:19), men de kan fortfarande kallas till sann omvändelse. Om man kan förlora frälsningen, beror frälsningen på gärningar, att vi måste "hålla oss frälsta", men så är inte fallet. Både vår uthållighet och Guds bevarande garanteras av Jesu fullbordade verk för oss. Inga av Guds utvalda, som Jesus dött för, kommer att gå förlorade, utan de är evigt säkra i Honom (Joh 10:27-29; Rom 8:29-30; Ef 1:3-14).

Detta är ”nådens läror”, eller vad som även kallas "kalvinismens fem punkter". "Kalvinism" är tyvärr behäftat med en del missuppfattningar och förtal från människor med både uppriktiga och ohederliga motiv. Dessa läror är inte Jean Calvins mänskliga påfund utan de sammanfattar vad han, och många andra, före och efter honom, upptäckt om vad Bibeln lär om hur Gud frälser syndare. Han frälser dem genom Sin egen fria nåd, suveränt och oberoende av människors vilja. Från början till slut – från utkorelsen före världens grundläggning ända till inträdandet i den eviga saligheten – är allt till 100 % av Guds nåd, och Gud har all ära. Ingen människas vilja eller strävan kan lägga till något till Guds nåd och frälsningen. ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef 2:8-9).

Vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud; hur outsökliga Hans domslut och spårlösa Hans vägar. "Vem har ju lärt känna Herrens sinne? Eller vem var Hans medrådgivare? Eller vem gav Honom något i förväg och ska betalas tillbaka till av Honom?" Eftersom: av Honom och genom Honom och till Honom: allt. Äran åt Honom in i tidsåldrarna, amen. Rom 11:33-36

Två viktiga böcker finns nu på svenska

Förra veckan släpptes två nya böcker som blivit översatta till svenska:

Vad är evangeliet? av Greg Gilbert och En sund församling - steg för steg av Mark Dever. Böckerna kan köpas i förlaget som gett ut dem, Reformedias, butik.

Båda böcker kommer från organisationen 9 Marks, ledd av Mark Dever, som lägger fram 9 saker som kännetecknar en sund och biblisk, frisk församling, varav ett är att ha ett korrekt Evangelium (därav den ena boken). Böckerna är extremt viktiga för Sverige i denna tid då de tar upp ett par mycket angelägna frågor som det verkligen behövs omvändelse angående i dagens förkunnelse och olika kristna sammanhang.

Vad är evangeliet? Svarar helt enkelt på frågan som den har som titel. I en tid och kultur där man gärna ställer frågor men aldrig vill ge, eller ha, några tydliga, klara svar, sätter denna bok ner foten och svarar, rakt och i enkelhet, rätt och slätt, på vad Evangeliet är enligt Bibeln.

Här berättar författaren Greg Gilbert om sin bok (svensk text):




En sund församling... handlar om vad en sund församling är för någonting och sammanfattar de nio saker som kännetecknar en sund församling. Det är inte många sammanhang i Sverige idag där man kan finna dessa sundhetstecken. För många bekännande kristna i Sverige är nog snarare flera av dessa punkter helt främmande, okända eller rent av stötande. Men de är saker som Bibeln säger att en församling ska ha, och som församlingar har haft genom historien, och det är nödvändigt och helt möjligt, med Guds hjälp, att ta stegen att börja införa dem igen.

Här berättar författaren Mark Dever om boken:

Evangelisation och Förkastelse

Att bli förkastad, att någon inte tar emot Glädjebudet som vi förkunnar, är ju något som händer för det mesta och något som kan få oss att inte vilja förkunna alls "det är ju ändå ingen som lyssnar."

Predikan jag höll för några veckor sedan, nedan, utgår från Markusevangeliet 6:1-13 som består av två textstycken. Båda textstyckena, kan man säga, tillhör egentligen två olika avsnitt ur Markus. Men de har en del gemensamt då de berör förkunnandet av Glädjebudet, och ger oss några uppmuntringar om hur vi ska hantera förkastelse, när folk inte tar emot förkunnelsen.

Karaktärsdrag i den moderna kristna predikstolen! (J.C. Ryle, 1816-1900)

Så sade han till de folkskaror som kommit ut för att döpas av honom: "Huggormsyngel, vem visade er att fly från vreden som är på väg? Så bär frukter värdiga ångern!" (Lukas 3:7-8)

Det hade varit bra för Kristi Församling om den hade mer tjänare som talade klarspråk som Johannes Döparen.

En sjuklig motvilja mot starkt språk; en överdriven rädsla för att vara stötande; ett konstant tillbakaryggande från rakhet och klarspråk, är, olyckligtvis, för många karaktärsdrag i den moderna kristna predikstolen!

Kärlekslöst språk är tveklöst alltid något man ska ta avstånd ifrån. Men det finns ingen kärlek i att smickra oomvända människor genom att avstå från att nämna deras laster eller sätta mjuka namn på deras fördömliga synder!

Det finns två texter som glöms bort alldeles för mycket av kristna predikanter. På ett står det "Ve er när människorna talar väl om er!" (Luk 6:26)

På det andra står det: "Givetvis försöker jag inte att vara människor till lags! Nej, jag försöker vara Gud till lags. Om jag fortfarande försökte vara människor till lags, hade jag inte varit Kristi tjänare." (Galaterbrevet 1:10)

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Anti-intellektualism är Inte Bibliskt (Spurgeon/Kielar)

Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.
(2 Petrusbrevet 3:18 SFB)

Det finns ju mycket anti-intellektualism i kristenheten. Kunskaper i Bibeln tar man inte på det allvar som det bör, utan det gäller att man är "kallad" eller "andlig" först och främst och sedan så räcker det med att säga det som kommer fram direkt. Och så accepterar man alla villoläror som kommer fram blint. Detta gäller för mycket pastorer. Och de som har kunskaper i Bibeln och kan visa att andra har fel är plötsligt för smarta för att få säga till om något.

Det är sant att Gud väljer dårarna för att de visa ska komma på skam. Men det handlar om världens vishet mot det som är dåraktigt för världen (1 Kor 1:19-20, 27.) Något som alltså inte är efter Guds normer. Sedan säger Bibeln att sann kunskap om Gud (="teologi"), utifrån Hans Ord, Bibeln, och vishet är väldigt positiva saker att sträva efter. (Ps 19:8, Ords 2, Tim 3:15-17)

Som farligast blir antiintellektualismen när man går så långt som att säga att det inte behövs någon förståelse för vad Evangeliet (glädjebudet) innebär för att bli frälst. Det behöver inte predikas något stötande Evangelium utan det räcker att man ber en bön och så blir man frälst utan att man vet vad det har för innebörd. Romarbrevet 10:9, som många har som bevistext för frälsningsbönen, är t ex vårdslöst ryckt ur sitt sammanhang. Läser man sammanhanget så ser man att det behövs förkunnas Evangelium, v14:

Så hur ska de kalla på Honom som de inte hade förtroende för?
Och hur skulle de ha förtroende för Honom som de inte hört om?
Och hur skulle de höra utan förkunnare?

Detta är retoriska frågor med svaret: Det går inte, de måste ha en förkunnare för att höra Ordet (glädjebudet) för att de ska kunna ha förtroende för Herren, för att de ska kalla på Honom.

För att inte tala om att Paulus skrivit massor av information (kunskap) i Romarbrevet, innan han kommit fram till kapitel 10 här.

"Tron" är ett logiskt, rationellt, förtroende för Gud, som bygger på verkliga fakta genom historien, att Gud är pålitlig.

Tron på Jesus Kristus, förtroendet för Jesus Kristus, är helt rationellt, trots alla de irrationella saker som gjorts i Kristi namn genom århundradena.



Relaterat: |

Rösten! (James Smith, 1861)

Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
(Johannesevangeliet 5:25 SFB)

Varje troende hör Jesu röst och blir andligt levande. Hon blir djupt, intensivt engagerad i gudomliga ting - att känna till dem, äga dem, och åtnjuta dem.

Att behaga Jesus - blir hennes glädje.
Att bli som Jesus - blir hennes högsta önskan.
Att vara med Jesus - blir hennes Himmel.

Se då, vad vi behöver - för att Jesus ska tala:
tala till syndare - och omvänd dem;
tala till sömniga bekännare - och väck dem.
Pastorer kan tala - men ingen kommer lyssna på dem.
Lärare kan undervisa - men ingen kommer bli uppväckt av dem.
Det är Jesu allsmäktiga röst som behövs!
Hans får hör Hans röst - och följer Honom!

Förstå varför vissa blir uppväckta - det är för att Jesus talar till dem! Han kan tala med predikanten - eller utan honom. Han talar precis som Han vill - och till vem Han vill.

Förstå makten och kraften i Återlösaren - Han har makt över liv och död. Det är bara för Honom att tala - och de som hör ska leva! Han upplivar vem Han vill. Han ger evigt liv till så många som Fadern givit Honom.

O de miljoner som Han effektivt talat till - och var och en av dessa miljoner har hört och svarat! De levde ett liv i tro på jorden, och nu lever de ett liv av outsäglig glädje i Himlen!

Se, Vem vi bör se på. Vill vi ha...
våra barn omvända
våra kyrkor uppväckta
våra grannar förda till Gud
hedningen vänd från mörker till ljus
eller våra egna själar uppväckta?
Vi måste se till Jesus!

O Jesus, tala till min själ och uppliva den!

Medel utan Jesus är kraftlösa! Som den lame mannen låg i åratal vid Betesdadammen utan att bli botad förrän Jesus kom - så kan det vara för oss. Det är Jesus, och endast Jesus som kan hälla ner liv i de medel vi använder, och göra dem effektiva!

Förstå alltså, Vem som bör ha äran. Har vi blivit uppväckta? Lever vi genom tro på Guds Son? Då har Jesus talat till oss! Han har gjort verket - och till Honom hör all ära. Låt oss prisa Hans heliga namn!

De döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

"Varför predikar den mannen alltid så hårt?" (Paul Washer)

Anledningen till att Paul Washer predikar så hårda saker:




All hård predikan är varningar om att omvända sig, och kan aldrig bli hårdare än vad det kommer bli på Domens Dag. Man måste förstå allvaret i att förkasta Kristus. På den dagen kommer Gud själv att säga: "Du trampade Min Son under fötterna. Du kallade förbundsblodet orent. Du förolämpade Min Ande och nåd, gå bort ifrån mig, du som ägnar dig åt det olagliga!"

Då är det inga varningar längre, inga nya chanser att ångra sig och vända om. Då är det slut, och början på Helvetet.

Jag var kristen men nu tycker jag att det bara är en massa smörja

Jag var kristen men nu tycker jag det bara är en massa smörja.

En kristen är en person som känner Gud och Jesus (Joh 17:3.) När en person säger sig ha varit kristen men inte är det längre kan man fråga om hon kände Herren.

Antingen kan svaret bli att hon trodde sig ha känt Herren. Men hon kände Honom verkligen inte, under hela tiden hon var "kristen" var det bara på låtsas, hon var inte en sann kristen.

Eller så blir svaret att hon verkligen gjorde det men inte längre. Hon erkänner alltså att Gud verkligen är verklig, men att hon lever i uppror och inte vill omvända sig.

Bibeln talar om falsk omvändelse, där de i början tar emot Ordet med glädje, men när förtryck, prövningar och förföljelse kommer, faller de bort.

"Lyssna! En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord [...] De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.
(Markusevangeliet 4:3-5, 16-17 SFB)

De har gått ut ur oss men de var inte av oss; för om de hade varit av oss, hade de blivit kvar med oss. (1 Joh 2:19)

Man måste predika Evangeliet ordentligt. Inte t ex "Jesus älskar dig, be den här bönen..." Nej - gå igenom Lagen, visa personens synd och varna om Guds fruktansvärda vrede. Plöj upp den steniga marken i det oångerfulla hjärtat ordentligt. Verkar personen sedan bli verkligen överbevisad och bekymrad om sitt tillstånd (syndanöd), berätta om korset, uppståndelsen och att det är nödvändigt med omvändelse och förtröstan på Frälsaren.



(Relaterat)

Predikar för getter.

Ordet pastor är latin och betyder herde. Begreppet "herde" används i Bibeln av Jesus då Han säger Sig vara den gode herden (latin: pastor bonus Joh 10). Och fåren som herden har är Hans folk, de kristna. Sedan ger Jesus, i slutet av Johannesevangeliet, herdens uppdrag till Petrus att föra fåren på bete. Efesierbrevet 4 säger att Gud har gett bl a herdar till församlingen för att bygga upp och ge näring åt den så att den växer i kunskapen om Kristus, m m. Pastorns roll är alltså att värna om fåren, de kristna och uppbygga och undervisa församlingen i Guds Ord.

Problemet har idag blivit att de som ska vara pastorer för församlingen, håller sig till "getterna" istället. Getterna är också en bild som används i Bibeln för de som inte är kristna. När de icke-kristna besöker gudstjänsten så riktar man sig till dem istället och försöker anpassa sig till dem, hålla kvar dem med ett trevligt budskap som inte ska stöta dem så att de går ifrån (vilket innebär att det sällan får bli ett bibliskt budskap). (Obs: Man ska verkligen predika för de förlorade men då ska ju det vara det stötande Evangeliet, och det inte på gudstjänsten utan ute på gator och torg.) Resultatet av att gudstjänsten och undervisningen vattnas ur på detta sätt, blir att getterna äter sig feta medan fåren svälter ihjäl.

Detta upptänder, milt sagt, Guds vrede. (Se även: Allvarlig Varning till Djävulens Getaherdar)



.

Förenade För Evangelium 2012 predikan nr 3

(mp3 finns här)

När man bör lämna en kyrka?

För mig var det många faktorer som bidrog till varför jag lämnade sammanhanget jag varit i för fram till nästan 2 år sedan. Jag skrev ju ett inlägg om det samma höst där jag lade fram de viktigaste och riktigaste orsakerna. Det finns dåliga anledningar att lämna en kyrka men det finns också bra anledningar, eller tillfällen då det avviker så allvarligt att man måste avlägsna sig därifrån. Från en period så började jag att ta del av mer och mer sund undervisning. Jag hade sedan en tid blivit less på det faktum att bibeltrogen förkunnelse, eller för den delen självaste Evangeliet, ej förekom/predikades i kyrkan jag gick till. I undervisningen jag börjat ta del av nu återkom det flera gånger beskrivningar av hur en sann biblisk församling kan kännas igen, eller när den kan kännas igen som att inte vara det, och då det är så illa att man bör lämna den. Exempelvis skriver John MacArthur väldigt konkret (översatt):

Kristna är befallna att respektera, hedra och lyda de som Gud satt i ledarställning i församlingen (Hebr 13:7, 17). Men det finns tillfällen då det blir nödvändigt att lämna en församling för sitt eget samvetes skull eller utifrån plikten att lyda Gud mer än människor.

Han räknar upp några sådana saker:

Om villoläror angående någon grundläggande sanning lärs ut från predikstolen (Gal 1:7-9).

Om församlingsledarna tolererar allvarligt felaktig lära från någon som får befogenhet att undervisa i gemenskapen (Rom 16:17).

Om kyrkan kännetecknas av att man lättsinnigt åsidosätter Bibeln, som t ex att man vägrar att utesluta medlemmar som öppet syndar (1 Kor 5:1-7).

Om ohelig livsstil tolereras i kyrkan (1 kor 5:9-11).

Om kyrkan är i svår otakt med Bibelns mönster för församlingen (2 Tess 3:6, 14).

Om kyrkan utmärks av grovt hyckleri, i att man ger läpparnas bekännelse till biblisk kristendom men vägrar erkänna dess verkliga kraft (2 Tim 3:5).

(Källa)

Det är tråkigt att säga det men när jag läste den här listan så kände jag igen allt här i det sammanhang jag då var med i. Det tydligaste var väl punkt 1, 3 och 4. Men det är inte ett lätt beslut att lämna ett sådant sammanhang man varit i. Det tror jag de flesta kan förstå. Jag levde med denna gnagande känsla, överbevisningen och en bedrövad Ande, under lång period... det var också sorg med mycket sömnlösa nätter, tårar och bön om att de skulle omvända sig. Och även kontakt med pastorerna. Men till slut så får man skaka sanden av sandalerna... och efter många om och men, kändes det skönt att till sist vara ute trots allt.

(Obs, sammanhanget jag lämnade var inte svenska kyrkan utan en pingstkyrka...)

"Själv, så håller jag mig till aposteln Paulus"

Återgett ur videon:
Att leva fullt för Kristus kommer inte av en känslomässig upplevelse eller felaktig bibeltolkning. Tvärt om, kommer sann väckelse av att rätt förstå Bibeln i den helige Andes kraft. Det finns mycket pastorer eller predikanter som vill berätta något annat. De har "väckelsemöten" och "gudsupplevelser" på samlingar med uppiskade känslor, stora folkskaror får svara på nedvattnade människocentrerade evangelier och ta "beslut för Kristus."

Själv, så håller jag mig till vad aposteln Paulus sa till Timoteus:

Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
(2 Timoteusbrevet 4:1-5)

Detta är vårt uppdrag. Att predika Ordet, inte människors idéer. När vi gör det tydligt och träffsäkert, och överger knepen, strategierna, de köttsliga och världsliga metoderna, då kommer Gud och välsignar denna gammalmodiga och "tråkiga" aktivitet, och människor blir verkligt förvandlade, inifrån och ut! De får inte bara en känslomässig och ytlig upplevelse.

Måtte kyrkan vakna och inse, att Guds folk som profeten Hosea sa, går under i bristen på kunskap. Köttsliga män kallar responsen de får från att predika "sökarvänliga" budskap och världsliga filosofier för "religion" och "väckelse" - men egentligen blir Guds folk uppslukade av sekter, dragna vid näbben av fiffelmakare förklädda till predikanter eller ovetande förledda av outbildade pastorer som själva inte gjort allt de kan för att bestå provet som en Guds arbetare som inte behöver skämmas.

Det är upp till oss att ta oss an det svåra uppdraget som individer att rätt dela Guds Ord och inte befinna oss i mängderna som blir bedragna. De goda nyheterna är att vad Gud kallar oss till, kommer Hans nåd och styrka vara mer än tillräcklig!

Men om du är en halvtids, världslig, falsk kristen, så är det sista du vill att utföra ett hårt arbete och studera Guds ord.

(Relaterat)

Varför modern "evangelieförkunnelse" inte alls är evangelieförkunnelse!

Detta videoklipp är ett klipp ur dokumentären Amazing Grace som jag har länkat till tidigare (del 1, 2, 3.) En del av detta klipp har även tidigare lagts upp för att besvara frågan om varför man ska evangelisera om läran om utkorelse stämmer. (Eller: Varför predikade apostlarna när de som kom till tro ändå redan var bestämda till evigt liv? - Apg 13:48)

Han som har lagt upp videoklippen på YouTube lade till denna med 4 extra minuter eftersom det ger en riktigt bra kommentar till det nuvarande tillståndet i den populära "evangelisationen" och vad verklig evangelisation egentligen är.

Istället för att uppsöka de utvalda genom att lägga fram mat för fåren, dvs det predikade Guds Ord som den Helige Ande använder för att överbevisa de utvalda, så söker många den nedersta raden: siffror. Eftersom siffror ofta blivit utgångspunkten för att bedöma en verksamhets 'framgång' och för att man inte vill förolämpa eller stöta bort människor, predikar mycket av den moderna 'kyrkan' inte längre människans synd eller korsets blodiga anstöt. Som resultat, erbjuder 'kyrkan' fel sorts mat. Istället för fårmat, är mycket av dagens 'predikan och evangelisation' get-mat, och nu är det getter överallt!
-Eric Holmberg

Vad får dig att tro att du är kristen?

http://erevna.nu/?p=3823

Pauli samtalsämne (James Smith, 1802-1862)

Paulus var. . .

en extraordinär man,
kallad till en särskild tjänst, och
sänd för att utföra ett viktigt arbete
- Han valde ett särskilt samtalsämne.

Han kunde historia,
han var bekant med filosofi, och
Han var väl bevandrad i tradition.

Det fanns. . .

Få frågor som han inte kunde hantera,
Få teman han inte kunde diskutera,
Få församlingar att han inte kunde intressera

Men han gjorde syndares omvändelse till sitt livs uppgift - och han valde den korsfäste Kristus att vara samtalsämnet i sin verksamhet!
Vart han än gick - tog han sitt samtalsämne med sig.
Oavsett vilka han talade till - riktade han deras uppmärksamhet på denna punkt.

Han visste vad människan behövde - och vad människan föredrar, men det spelade ingen roll för honom. Som han skrev till korintierna, uppträdde han alltid: "Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet." (1 Korintierbrevet 1:22-24 SFB)

Pauli samtalsämne då var den korsfäste Kristus!

Paulus VALDE detta ämne - och han hade goda skäl att göra det!

För det första att det ett mycket omfattande ämne,
för det är det centrum där. . .

tid och evighet,
Gud och människa,
synd och helighet,
liv och död - möts!

Det är den teater där Gud. . .

visar Sin fullkomlighet,
utvecklar Sina syften,
hävdar Sina rättigheter,
förbryllar Sina fiender, och
säkrar Sin härlighet!

Det är det instrument med vilket. . .

döden krossas,
synden övervinns,
rebeller försonas,
helgon helgas, och
himlen öppnas!

Det är ett föremål som. . .

förvirrar förnuftet,
gör änglar häpna,
lockar syndare,
förmedlar helighet, och
tillhandahåller material för ändlös tillbedjan!

För det andra är det det mest hedrade ämnet.
Det stämmer harporna i himlen.
Det fyller de ljuvligaste sångerna på jorden.
Det är detta genom vilket den Helige Ande fungerar. . .

i omvändelsen av syndare,
i tröst för helgon,
i helgelse för troende, och
i upprättandet av Guds församling.

Genom att predika Kristus korsfäst. . .

tystades hedningarnas orakel,
slogs hedningarnas altaren omkull och
förvandlades de hedniska templen till bönehus.

Genom att predika korset. . .

lyfts samhället,
hedras nationer, och
miljontals människor rycks från Helvetet!

För det tredje är det ett ämne som intensivt hatas!
Djävlar hatar det, och försöker hindra dess offentliggörande.
Felande människor hatar det, och försöka ersätta det med något eget.
Och precis i samma mån som människor påverkas av mörkrets furste, eller ger efter för stoltheten i deras egen fallna natur - kommer de att hata läran om korset!

Men alla kristna älskar det,
alla Kristi tjänare berömmer sig av det,
alla stackars förlorade syndare behöver det!

Ju mer vi vet om Guds natur och myndighet - desto mer ser vi av människans naturliga tillstånd och skick.
Och ju mer vi känner av vår egen svaghet och fördärv - desto mer kommer vi högakta och värdera läran om korset!


Kristus och Honom korsfäst skall vara. . .

samtalsämnet i min verksamhet,
temat för mina sånger,
glädjen i mitt hjärta, och
grunden för mitt eviga hopp!

O min själ, se på Jesus - som korsfäst för dina synder!

Tänk på Jesus - som dör i ditt ställe!

Tala om Jesus - som full av nåd och kärlek!


Kristna! VAD predikar vi?
Vi är ALLA predikanter - och vi predikar dagligen!
Men predikar vi Kristus?
Talar vi om Honom med våra tungor?
Skriver vi om Honom med våra pennor?
Hedrar vi Honom med våra liv?
Är Kristus och Hans härlighet - det stora ändamålet och siktet i vårt liv?

VARFÖR predikar vi Kristus?
Är det av kärlek till Honom?
Är det så att vi kan göra gott mot själar?
Är det så att vi kan behaga Gud?

Kristus korsfäst bör predikas av varje kristen.
Kristus korsfäst bör predikas i alla sällskap.
Kristus korsfäst bör predikas varje dag.

Älskade,

Om vi vill rädda själar från döden,
om vi vill rädda syndare från evigt elände,
om vi vill göra troende lyckliga,
om vi vill täcka Satan med skam,
om vi vill beröva döden sin udd, och
om vi vill göra vägen till härligheten uppenbar -

måste vi predika Kristus korsfäst;
vi måste utöva tro på Kristus korsfäst;
och vi måste dagligen meditera över Kristus korsfäst!

Må Kristus och Hans kors vara allt mitt tema!
Må Kristus och Hans kors vara allt mitt hopp!
Må Kristus och Hans kors vara all min glädje!

Jesu kors! Jesus korsfäst!
Till dig vill jag se i livet - och alla dess bekymmer!
Till dig vill jag se i döden - och alla dess kval!
Till dig vill jag se i härligheten - när den är fylld med alla sina glädjeämnen!

"För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors!"

(Min kraftiga korrigering av googles översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Kraft Från Höjden - Paul Washer (Svensk Text)

"Och han sade till dem: 'Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.' Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: 'Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen om detta. Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden.'"
(Lukasevangeliet 24:44-49 SFB)



Hela predikan (engelska)

http://hcmissions.com

R.I.P. David Wilkerson

Jag fick veta imorse av några vänner att David Wilkerson omkommit i en bilolycka. Dagen har nu också skrivit om det. Det var svårt att tro det men så är det. Jag kunde/ville inte heller låta bli att gråta en skvätt. Så han måste ha betytt en del för mig. Jag har kommit ihåg honom i mina böner och tackat Gud för honom varje dag. (Det kommer att bli ovant att sluta med det.) Men det behagade Gud att inte höra mina förböner utan ta hem honom till Sig istället. Nu vill jag tacka Gud en sista gång för hur Han använt denna man.

Jag såg Wilkerson som en av de allra bästa förkunnarna och en sann gudsman i vår tid. Det första jag såg av honom var en gammal serietidning mamma hade köpt när hon varit i USA någon gång i sin ungdom, av "Korset och stiletten." Jag visste inte vem han var, men där stod han på omslaget och säger till en gängmedlem som hade dragit en kniv "Du kan skära mig i tusen bitar och varje bit kommer fortfarande att älska dig." Jag visste att det var sann kristendom direkt. Senare blev hans predikan mot sökarvänlighet (missa inte!) något som Gud använde för att öppna mina ögon. Se vad jag skrivit mer om hur jag uppskattat honom och en bit av predikan i den länken.

I hans sista bloggpost skrev han just om sorg när nära och kära dör och detta (översatt):

Du kommer inse att allt var del av min plan. Det var ingen olycka.

Något lösryckt här men väldigt sant. Gud ger oss de män som Han använder, och tar hem dem, som Han själv behagar. Vi är dock inte lämnade i sticket även om man kan tro det i denna mörka tid fylld av villolärare. Han har även försett oss med män som t ex Paul Washer och Ray Comfort.

Dessutom kan vi fortfarande ta del av predikningar etc som finns kvar, mycket finns på nätet. Här är ett gäng gamla Wilkerson-predikningar som jag m fl lyssnade igenom förra sommaren. A Call to Anguish är en väldigt bra predikan. Även hans budskap till Sverige. (Som det skrivs om i Dagen här.)

Här är också ett klipp där han talar om konstiga "manifestationer" som finns i vissa sammanhang:


Och här har jag i ett blogginlägg bäddat in alla delar av korset och stiletten-filmen som finns på YouTube, så att man kan se dem: The Cross And The Switchblade-film

Vi behöver definitivt ta till oss vad Gud fortfarande har att säga till oss genom David Wilkerson!