Om tecken och under, Andens dop och nådegåvorna

Uppfylld av den helige Ande skrev jag ner denna redogörelse.

Det här är en ringa början till en redogörelse för vad hela Bibeln lär (Skrift tolkad med Skrift), och vad jag därför tror på, i fråga om några ämnen som det råder ett behov av undervisning i och att man tar ställning i i denna tid. Min bön är att denna goda och sunda, bibliska undervisning ska vara till uppyggelse, uppmuntran, tröst, förmaning och korrigering för vem som än läser. Framförallt är den skriven för att ära Gud genom att Hans Ords Sanning ska bli rätt förstått och att Hans folk, när de förstår det rätt, kommer att kunna avgöra vad som är rätt och bära frukt i goda gärningar, och stärkas som vittnen för Hans Glädjebud och att många ska bli frälsta.

Även om detta i stort sett är en färdig, helt sammanhängande, biblisk redogörelse, kan det fortfarande finnas små detaljer som jag, i min bristfällighet, inte har noterat, och som kan behöva korrigeras, och jag är tacksam om detta påpekas så att denna kan nå sin fulländning.

Jag kommer, om Herren vill och jag får leva, att publicera ett antal redogörelser i andra ämnen framöver, men mycket arbete återstår. Be därför att Herren ger mig styrka, ork och klarhet i tanke. Jag gör detta för Honom, för att Han ska bli ärad, och jag vet att Han är trofast och aldrig sviker då vi lever för att tjäna Honom.

 Daniel Lundgren

Tecken och under

1. De första som predikade Evangeliet i tiden och i nya trakter, framför allt apostlarna, utförde tecken och under som bekräftade deras förkunnelse (Apg 14:3; 15:12; 2 Kor 12:12) i den brytningsperioden som då var, mellan Gamla och Nya förbundet, då Guds folk utvidgades från att vara enbart hebreisktalande judar till alla olika folkslag och språk, och då församlingen för första gången skulle etableras i världen och dess historia. Dessa tecken och under pågår därför inte längre (Hebr 2:3-4; Apg 1:8; Kol 1:6; 1 Tim 5:23; 2 Tim 4:20) och är inte normgivande för hela den nyförbundsliga tidsåldern, församlingen idag eller varje kristens liv.

2. Eftersom Gud är allsmäktig och lyssnar på de heligas böner kan Han ingripa och utföra under än idag, i absoluta nödfall: När människorna har tagit allt sitt ansvar och gjort allt de kunnat; när alla andra naturliga möjligheter är uttömda; när teknik och medicin inte finns att tillgå; när det är fråga om liv och död; och total förtvivlan och desperation råder – kan man be Honom om ett under och då svarar Han på det för att visa Sin storhet och att ge Sig själv ära, men bara om Han, i Sin egenmakt, väljer att göra det. Det här kan även ske när någon inte har bett, eller när inte ens någon inblandad har varit kristen. Här inkluderas även ”pionjärmission” på platser där kristendomen är under svårt förtryck eller obefintlig.

• [OBS! det här gäller bön om mirakel och underverk, när vi kan be, hoppas och förvänta oss att de ska ske, och när de inte sker; och detta negerar inte det faktum att vi alltid ska be Gud, tacka och ära, och lita och förtrösta på Honom i alla omständigheter och svårigheter, att Han verkar genom försynen och de naturliga processer Han har skapat och att Han bär oss genom svårigheter och lidanden och kan underlätta för Sina barn under bedrövligheter och även t.ex. snabba upp läkningsprocesser till kropp och själ; men människor ska inte underlåta att ta sitt gudagivna ansvar för sitt liv och alla sina handlingar och sin hälsa, med hänvisning till att de är mer “andliga” och har en “starkare tro” och hävda att intelligens och vetenskap går stick i stäv med kristen tro.]

3. Även villolärare och falska profeter kan komma med under och tecken (Matt 24:24; 2 Thess 2:9; Upp 13:13-15) och dessa är därför inte idag några bevis på att deras budskap är från Gud, snarare ska de behandlas med desto större skepticism med tanke på att detta inte ska ske längre (se punkt 1 ovan) och att Bibeln mer varnar för falska profeter som kan göra det. Någons budskap och lära måste först och främst granskas mot Bibelns undervisning och lära (2 Joh 1:9). Påstådda under och tecken måste verifieras genom strikta undersökningar, t.ex. om någon blivit helad ska det bevisas genom läkarintyg, eftersom det i värsta fall kan röra sig om synvillor, illusioner, trolleritricks, fingerfärdighet och specialeffekter. Men, om både läran som förmedlas befinns stämma överens med Bibelns och undren och tecknen kan verifieras bort om allt tvivel, prisar vi Herren.

4. Det största undret som kan ske, sker dock fortfarande och ofta, när Ordet predikas: Att Gud, den helige Ande föder syndare på nytt (Hes 36:26; Ef 2:1; 1 Thess 1:5; Jak 1:18).

Andedopet och nådegåvorna

1. Alla sant kristna är födda på nytt, döpta i Anden och har den helige Ande som tagit Sin boning i dem (Joh 3:3, 5; Rom 8:9; 1 Kor 12:13; Tit 3:5; 1 Joh 3:9, 5:1), vilket bevisas av Andens frukt (Rom 6:22, 7:4; Gal 5:22; Matt 7:16, 12:33) och inte Andens gåvor (Matt 7:16-23, se även punkt 3 under ”Tecken och under”). Anden fördelar gåvorna till olika personer i församlingen (1 Kor 12:8-10, 29-30), efter Sin vilja (1 Kor 12:11), och kristna ska be om att få dem (1 Kor 12:31; 14:1, 12-13); men alla får inte “tungotal” och alla får inte alla gåvor (1 Kor 12:29-30), utan alla fungerar som kroppsdelar med olika funktioner, med både naturliga begåvningar/talanger och andliga gåvor som vi ska använda i harmoni och samarbete, för församlingens ömsesidiga uppbyggelse; inte för konkurrens, självhävdelse och självupphöjelse (Rom 12:4-16; 1 Kor 12:12-27; 14:3-5, 12, 37-38). Andens gåvor kan inte övas in och så åstadkommas genom mänskliga prestationer eller manipulationer – man behöver inte, kan inte och ska alltså inte börja med att öva sig att “tala i tungor”, “hela” folk eller “profetera”, man behöver inte heller undervisas om detta i förväg i s.k. tungotals-, helande- eller profetskolor – utan var och en av dem är en övernaturlig skänk från Anden (Apg 2:4; 1 Kor 12:11).

2. “Andedopet” är inte en “andra välsignelse” som skulle dela in kristna i lag A och lag B; där de som är s.k. “andedöpta” har fått det där lilla extra och har rätten att se ner på de andra eller se sig själv som högre stående (Matt 20:26; 1 Kor 4:6-7; Fil 2:3). Däremot kan en kristen, i någon bemärkelse, vara mer eller mindre fylld och styrkt av den helige Ande, så att ens kött ödmjukas och man kan predika Evangeliet eller övervinna frestelser och synd, vid olika tillfällen och inte i bemärkelsen av att inträda i ett permanent, nytt stadie (Luk 1:67; 4:1; Apg 2:4; 4:8, 31; 6:8; Rom 8:13; Ef 5:18). Kristna bör sträva och vänta i bön efter mer av sådana påfyllningar av den helige Ande och inte låta det tyna ut. (Luk 11:13; 24:49; Apg 1:4-8; Ef 5:18; 1 Thess 5:19; 2 Tim 1:6).

3. Det som skrivs till församlingen i Korinth i 1 Kor 12, 14 är inte någonting som endast gällde för den tiden, och de kommer inte upphöra förrän vi får se fullheten, Jesus själv, öga mot öga, när Han har kommit (1 Kor 13:8-12; 1 Joh 3:2; Upp 22:4); och därför bör vi ta till oss dessa kapitels principer än idag (2 Tim 3:16-17); men de måste förstås på rätt sätt (2 Petr 3:15-16). 

4. Gåvor som kan uppfattas handla om uppenbarelser eller tilltal direkt från Gud, som tal eller ord av vishet eller kunskap, och profetia (1 Kor 12:8, 10, se punkt c nedan) får inte tas och användas på ett sådant sätt att man underminerar eller struntar i Bibelns auktoritet och tillräcklighet. Guds skrivna Ord är överlägset och har allt vi behöver och vi kan få ut principer att tillämpa och följa i varje situation (2 Tim 3:16-17). Istället är det så att dessa gåvor behövdes särskilt på den första församlingens tid då de inte hade egna biblar; men att nu kristna individer har tillgång till ett eget exemplar av hela Bibeln i en samlad volym, och har ansvar och skyldighet att läsa, studera och följa den, enskilt och tillsammans med andra troende. Bibeln är Andens mest ultimata gåva med ord av vishet, kunskap och profetia till församlingen både nu och då, och de direkta tilltalen är, och har alltid varit underlägsna, då de alltid har måst prövats mot Skriften (5 Mos 13:1-4; 1 Thess 5:20-21), och har nu blivit förlegade (Ps 19:8; Rom 15:4; Jak 1:17; jfr. 1 Kor 13:8-10). I fall då det sker i modern tid är det alltid osäkert om det var ett verkligt tilltal eller att personen bara medvetet eller undermedvetet påmindes om någon biblisk sanning, ett bibelcitat eller bibelställe; och därför ska man akta sig för att säga sådant som ”Så säger Herren…” – men ändå i alla fall alltid ära Gud och tacka Honom för Hans Ord och för att Han, i sanning, har använt Sin tjänare till att lägga fram, dela och tillämpa Ordet på Sitt folks situation. Precis som på första församlingens tid måste allting prövas mot Skriften (1 Thess 5:20-21), och man kommer alltid att upptäcka att ett sant tilltal redan stod i Bibeln och att vi egentligen inte behövde detta tilltal, att det var bara en Guds nåd över vår svaghet för att vi inte kom att tänka på dessa bibelpassager själva.

5. Många av de missuppfattningar och förväntningar som kommit med pingst/karismatiska rörelserna kan bl.a. tyvärr bero på någonting så enkelt som olycklig översättning av orden.

a. “att bota sjuka” (1 Kor 12:9)/Grekiska: hiamaton/bokstavlig översättning: läkemedel

John Wesley kommenterar: The gift of healing need not be wholly confined to the healing diseases with a word or a touch. It may exert itself also, though in a lower degree, where natural remedies are applied; and it may often be this, not superior skill, which makes some physicians more successful than others. And thus it may be with regard to other gifts likewise. As, after the golden shields were lost, the king of Judah put brazen in their place, so, after the pure gifts were lost, the power of God exerts itself in a more covert manner, under human studies and helps; and that the more plentifully, according as there is the more room given for it.

En del är mer begåvade för att kunna applicera läkemedel (Mark 6:13; Jak 5:14). Gåvan att mirakulöst bota sjuka betyder inte att man ber för sjuka och att Gud gör ett helande som svar på bön; detta är en möjlighet tillgänglig för alla kristna (Jak 5:16). Gåvan att bota sjuka innebär att den som har gåvan själv kan bota sjuka direkt (Apg 5:15-16; 9:17-18; 19:12) utan att be till Gud, även om det i sig är Guds kraft och gåva, och Gud som ska ha äran. Om det finns någon idag som har denna gåva är det väldigt angeläget att upptäcka dem, så att dessa kan gå till t.ex. Astrid Lindgrens barnsjukhus och bota alla barn. Man ska inte ta ut avgifter eller på olika sätt försöka dra ekonomisk vinning av en gåva som Anden ger fritt (Matt 10:8; Apg 3:6; 20:33) – om någon gör sådant – förbannad vare hen (Apg 8:20; se punkt 3 under ”Tecken och under”).

b. “kraftgärningar”/dynamis/förmåga, kraft

Att översätta ordet till ”kraftgärning” eller som vissa engelska ”working of miracles” är minst sagt olyckligt. Många i församlingen är aktiva i olika förmågor, styrkor och krafter att hjälpa till på olika sätt som skulle vara omöjligt genom köttets styrka (2 Krön 4:11; 32:7-8; Ps 20:8; 44:4-8; Jes 30:1; Sak 4:6).

c. “profetia”/profäteia/framsägelse

i. Betyder att “framsäga” sanningen, och kan både ske genom direkt uppenbarelse, eller genom tillämpning av Skriftens sanningar. Att förutsäga framtiden är en liten bråkdel, men inte en nödvändig beståndsdel, av en profetia. I Nya testamentet ligger betoningen på profetia i att framsäga sanningen i Guds Ord, både till uppmuntran och varning (Luk 3:18-19; Apg 13:15; 1 Kor 14:3, 24-25, 31). Hos Gamla testamentets profeter var inte heller förutsägelse av framtiden om krig och katastrofer huvudpoängen, utan att de sade fram sanningen till folket, att Israel syndade och genom sin olydnad upptänt Herrens vrede och måste omvända sig. De förutsagda krigen och katastroferna var endast en del av profetiorna i enlighet med Gamla förbundets domar och förbannelser för olydnaden (5 Mos 28:15-68). De som endast förutsade framtiden och särskilt de som endast talade om välgång var oftast falska (Jer 28). Både profeter som förutsade saker som inte slog in, och profeter som sade saker som slog in och gjorde tecken, men som sedan förledde folket till att överge Herrens Lag, skulle straffas med döden (5 Mos 13:1-5; 18:20-22).
ii. I dagens församling bör vi se profetior i form av de som framsäger sanningen, oavsett om de gör det genom en övernaturlig insikt eller begåvning från Anden eller genom att de helt enkelt säger fram vad Guds Ord säger, särskilt när det gäller synden och dess straff. Den som har ett öga för felaktigheter och hyckleri, och kan säga obekväma sanningar, som gör oss obekvämt överbevisade om vår synd, kan ha en profetisk gåva – vi får aldrig förakta detta utan pröva och rannsaka oss själva och eventuellt omvända oss (1 Thess 5:20-21); den som endast konsekvent säger trevliga, människobehagande saker, utan att gå till rätta med synd, även om den är uppenbar, bör mötas med skepticism; och den som profeterat någonting som inte slagit in och är falskt ska bli varnad och om vederbörande inte omvänder sig ska vederbörande stötas ut ur församlingen via församlingsdisciplin (Matt 18:15-20; 1 Kor 5).

d. “Tungotal”/glossolalia/att prata på språk

i. "Tungotal" är ett efterkonstruerat ord som vore främmande för en grek som hade läst brevet på den tiden det skrevs och skickades. När greken läste ordet "glossa" (tunga) i detta sammanhang skulle han tänka "språk". Det bör konsekvent översättas och förstås som språk. Språken fungerade som ett tecken på domen över de otroende judarna (1 Kor 14:21-22; Jes 28:11) och på att Gud nu inkluderar hedningar i Sin fålla (Apg 10:44-46; 11:15-18; 13:46-48). Bibeln säger alltså inte heller någonting om ”tungotal” som ett privat bönespråk, och särskilt inte att det är ett uppenbart icke-språk. Det som nämns i Rom 8:26-27 är suckar utan ord, inte ett tungotal eller språk. Anden suckar inombords och ber för alla som är födda på nytt, adopterade som Guds barn och har Anden som tagit Sin boning i dem, d.v.s. alla kristna (se punkt 1 ovan).

ii. En ytterligare tillämpning kan göras på naturliga exempel: Det händer ibland att någon t.ex. arabisktalande pratar eller ber på arabiska i vår församling. Det måste då bli översatt av någon som kan arabiska till svenska så att vi andra kan förstå det och instämma i bönen och säga amen (1 Kor 14:6). Annars talar den arabisktalande personen endast för sig själv och bygger endast upp sig själv (1 Kor 14:4, 24-25). Eller så översätter någon för dem när vi andra ber på svenska. I extremfall, vid behov, när inget gemensamt språk finns, får de gåvan att prata och be på svenska, eller någon att översätta det som sägs, om ingen redan kan språket. Om vederbörande får ett annat språk förstår vederbörande inte vad vederbörande själv säger och måste få det översatt (1 Kor 14:13-16). Eller om någon engelsktalande predikant kommer och "profeterar", så måste någon tolka för de som inte kan engelska.

Appendix

I. En kortfattad genomgång/utläggning av några nyckelverser om ”tungotalet”/språkpratandet i 1 Kor 14

Det första vi måste göra när vi kommer till dessa, och särskilt detta, kapitel är att försöka nollställa oss så gott det går från de människors traditioner som vi lärt oss tidigare – särskilt vi med bakgrund inom pingst-/karismatiska rörelserna – och inte läsa in “tungotalets” gåva när det står om “tungotal”, d.v.s. språk. Låt oss helt enkelt läsa att det står “språk” och se att det inte är så konstigt som det ser ut.

²Den som pratar på ett språk pratar ju inte med människor utan med Gud; ingen hör ju, utan pratar hemligheter med ande. ... ⁴Den som pratar på ett språk bygger upp sig själv

Antingen är språket ifråga personens modersmål, eller ett annat språk han lärt sig, som ingen annan förstår, eller så får han, mycket möjligt, en gåva att prata på ett språk som han själv inte förstår heller, och då bör det helst också översättas så att den som ber med sin ande också kan be med sitt förstånd/sinne (vv.13-16).

Det här bör alltså inte förstås som att det är ett babbel och upprepning av stavelser, utan det är ett riktigt språk. Det som sägs betyder någonting och kan översättas och ska översättas när det sker offentligt. Det är absolut inte nödvändigtvis en "tungotalets gåva". 

Dessutom, kan det även förstås som att Paulus är ironisk när han säger att "den som pratar på ett språk bygger upp sig själv" i vers 4 och menar att personen som pratar på ett språk ingen förstår "blåser upp" sig själv, och framställer sig som mer kunnig/andlig än andra. Denna tolkning av texten kan också tillämpas för de som offentligt och högljutt ”talar i tungor” för att verka andligare än andra. Undertecknad har varit på många sådana bönemöten där man mer eller mindre tävlat om vem som lät finast, vilket resulterade i att övriga inte kunde koncentrera sig i bönen utan snarare var tvungna att lägga all möda på att hålla sig för skratt. Jag erkänner min svaghet här, och att detta inte är någonting att egentligen skratta åt, utan någonting väldigt tragiskt, där människor under andlig/religiös förespegling, fås att göra narr av sig själva.

Hursomhelst, poängen och betoningen i kapitlet ligger på vikten av att människor ska förstå det man säger, man ska helst "profetera" (v. 1) eller så ska språket man talar på översättas:

¹³Varför den som pratar på ett språk ska be för så att han får översätta igenom. ¹⁴För om jag tillber på ett språk, tillber min ande, men mitt sinne är fruktlöst. ¹⁵För vad är det? Jag kommer tillbe med anden, men jag kommer också tillbe med sinnet; jag kommer spela med anden, men jag kommer också spela med sinnet. ¹⁶Annars, om du välsignar med ande, hur ska den som fyller upp den olärdes plats säga amen till din tacksägelse? Eftersom han då inte vet vad du säger.

Med "olärde" antyds att det är verkliga språk som man kan lära sig.

¹⁸Jag tackar Gud, jag pratar mer på språk än er alla

Det finns inga referenser till att Paulus skulle ha “tungotalets gåva”. Helt enkelt var det så att han kunde flera olika språk och reste runt mer än alla och pratade och predikade för folk på olika språk (1 Kor 15:10; Apg 21:40). Som sagt, vi kommer med pingströrelsens glasögon för mycket när betydelsen kan vara mer enkel, naturlig.

²⁷Om någon pratar på ett språk: två och två, eller högst tre, och en i sänder, och en ska översätta igenom - ²⁸men om översättare inte finns, ska han vara tyst i församlingen, men han får prata för sig själv och Gud.

I alla de pingstkyrkor jag besökt och varit med under bön har jag aldrig sett dessa verser bli åtlydda. Det handlar inte heller om en som ber på ett ”tungotal” eller ”bönespråk” som personen själv inte förstår, utan på sitt eget modersmål, som personen själv förstår, och ska då be för sig själv. Om personen får gåvan att tala eller be på ett språk vederbörande inte förstår själv måste det översättas (vv. 13-15).

II. Översättning av 1 Kor 12 samt 14

12

Men angående de andliga sakerna, bröder, vill jag inte att ni inte vet. ²Ni vet att när ni var folkslag, när ni än leddes iväg, brukade ni föras till de stumma avgudarna. ³Varför jag gör det känt för er att ingen som talar med Guds Ande talar: “Jesus: dumpad”; och ingen kan säga: “Jesus: Herre,” förutom i Den Helige Ande. ⁴Men: Det är fördelningar av skänker, men densamme Anden; ⁵och det är fördelningar av tjänster, och densamme Herren; ⁶och det är fördelningar av verksamheter, men densamme Guden, Han som verkar allting i alla. ⁷Men åt var och en ges Andens uppenbarelse till det som är till förmån. ⁸Åt den ene ges ju genom Anden ett vishetstal, åt en annan ett kunskapstal, enligt samme Ande, ⁹åt den andre förtroende i densamme Anden, men åt en annan läkemedelsskänker i den én Anden, ¹⁰men åt en annan utövanden av förmågor, och åt en annan framsägelse, och åt en annan bedömning av andar, åt den andre sorter av språk, men åt en annan översättning av språk. ¹¹Men alla dessa saker verkar en och samme Ande som fördelar såsom Han vill åt varje enskild. ¹²För just så som kroppen är en och har många kroppsdelar, och fastän alla kroppens kroppsdelar är många, är kroppen en, på detta sätt också den Smorde; ¹³och i en Ande dränktes ni ju alla in i en kropp, oavsett judar, eller greker, eller slavar, eller fria, och alla gavs vi att dricka en Ande. ¹⁴Och kroppen är ju inte en kroppsdel utan många. ¹⁵Om foten säger att: “Jag är inte hand, jag är inte av kroppen,” inte på grund av detta är den inte av kroppen. ¹⁶Och om örat säger att: “Jag är inte öga, jag är inte av kroppen,” inte på grund av detta är den inte av kroppen. ¹⁷Om hela kroppen öga—hörseln? var? Om hela hörsel—lukten? var? ¹⁸Men nu så satte Gud kroppsdelarna, var och en av dem, i kroppen såsom Han ville. ¹⁹Men om de alla var en kroppsdel—kroppen? var? ²⁰Men nu: å ena sidan många kroppsdelar, å andra sidan en kropp. ²¹Och inte kan ögat säga till handen: “Jag har inte behov av dig,” eller åter huvudet till fötterna: “Jag har inte behov av er.” ²²Utan de kroppens kroppsdelar som tycks råda som svagare, är nödvändiga till mycket mer. ²³Och de som vi tycker är mer vanhedrade av kroppen, dessa omsveper vi med mer överflödande heder, och de mer opassande av oss har mer överflödande välpasslighet, ²⁴men de välpassande av oss har inte behov. Utan Gud blandade samman kroppen, och gav mer överflödande heder åt den som behövde, ²⁵så att det inte skulle vara en reva i kroppen, utan kroppsdelarna skulle bekymra sig för samma sak, om varandra. ²⁶Och om en kroppsdel lider, lider alla kroppsdelarna tillsammans; eller om en kroppsdel äras, gläds alla kroppsdelarna tillsammans. ²⁷Men ni är Den Smordes kropp och kroppsdelar, delvis, ²⁸och som Gud visst satte i församlingen: för det Första: sändebud; för det andra: framsägare; för det tredje: lärare; därefter förmågor, därefter läkemedelsskänker, handtagsgivanden, styrelser, sorter av språk. ²⁹Inte alla: sändebud; inte alla: framsägare; inte alla: lärare; inte alla: förmågor; ³⁰inte alla har läkemedelsskänker; inte alla pratar på språk; inte alla översätter igenom. ³¹Men var svartsjuka om de större skänkerna. Och jag visar er en ytterligare överdriftlig väg.

14

Jaga kärleken, men var svartsjuka om de andliga sakerna, men helst att ni framsäger. ²Den som pratar på ett språk pratar ju inte med människor utan med Gud; ingen hör ju, utan pratar hemligheter med ande. ³Men den som framsäger pratar uppbyggelse och uppmuntran och tröst med människor. ⁴Den som pratar på ett språk bygger upp sig själv, men den som framsäger uppbygger församlingen. ⁵Men jag vill att ni alla pratar på språk, men helst att ni framsäger; men förutom om han inte översätter, så att församlingen får uppbyggelse. Större: Den som framsäger än den som pratar på språk. ⁶Men nu, bröder, om jag skulle komma till er, pratande på språk, vad är jag till nytta för er om jag inte pratar med er, antingen med avslöjande eller med kunskap eller med framsägelse eller med undervisning? ⁷Likväl de livlösa sakerna som ger ljud, oavsett flöjt eller lyra, om de inte ger åtskillnad mellan stämmorna, hur ska det som flöjtas eller det som lyras bli känt? ⁸För också, om en trumpet ger otydligt ljud, vem kommer förbereda sig till strid? ⁹Och på detta sätt, om ni inte ger välbegripligt tal genom språken, hur ska det som pratas bli känt? Ni kommer ju att vara som pratande till luft. ¹⁰Så många sorter av ljud finns i världen, kanhända, och inget ljudlöst. ¹¹Så om jag inte känner till ljudets kraft, kommer jag att vara barbar för den som pratar, och den som pratar barbar till mig. ¹²På detta sätt också ni, då ni är svartsjuklingar om andar, sök till församlingens uppbyggelse, så att ni överflödar. ¹³Varför den som pratar på ett språk ska be för så att han får översätta igenom. ¹⁴För om jag tillber på ett språk, tillber min ande, men mitt sinne är fruktlöst. ¹⁵För vad är det? Jag kommer tillbe med anden, men jag kommer också tillbe med sinnet; jag kommer spela med anden, men jag kommer också spela med sinnet. ¹⁶Annars, om du välsignar med ande, hur ska den som fyller upp den olärdes plats säga amen:et till din tacksägelse? Eftersom han då inte vet vad du säger. ¹⁷Du, visst, du tackar ju på ett bra sätt, men den andre uppbyggs inte. ¹⁸Jag tackar Gud, jag pratar mer på språk än er alla; ¹⁹men i församlingen vill jag prata fem ord till mitt sinne, så att jag också får muntligt undervisa andra, än tio tusentals ord på ett språk. ²⁰Bröder, bli inte smågossar till vettet, utan förbarnsligas till ondskan, men bli fulländade till vettet. ²¹Det står i Lagen att: "På andra språk och på andras läppar ska Jag prata med detta folk, och de kommer på detta sätt inte heller hörsamma Mig, säger Herren." ²²Därför är språken till tecken—inte för de troende, utan för de otroende, men framsägelsen inte för de otroende utan för de troende. ²³Men, alltså, om olärda eller otroende kommer in, när hela församlingen kommit samman på detsamma, och alla pratar på språk, kommer de inte säga att ni galnar er? ²⁴Men om alla framsäger, och någon otroende eller olärd skulle komma in, tillrättavisas han av alla, granskas han av alla, ²⁵hans hjärtas dolda saker blir uppenbara, och på så sätt, bugar han sig djupt för Gud, fallande på ansikte, och tillkännager, att: "Ärligen, Gud är bland er!" ²⁶Så, vad gäller, bröder? När ni kommer samman, var och en: har en låt, har en undervisning, har ett avslöjande, har ett språk, har en översättning; alla saker ska bli till uppbyggelse! ²⁷Om någon pratar på ett språk: två och två, eller högst tre, och en i sänder, och en ska översätta igenom—²⁸men om översättare inte finns, ska han vara tyst i församlingen, men han får prata för sig själv och Gud. ²⁹Men framsägare: två eller tre ska prata och de andra ska urskilja; ³⁰Men om det avslöjas för en annan som sitter, ska den förste vara tyst. ³¹Alla kan nu ju framsäga en och en, så att alla får lära sig och alla får uppmuntras, ³²och framsägares andar lyder framsägare, ³³inte är ju Gud av ostadighet, utan av fred. Likadant som i alla de heligas församlingar ³⁴ska kvinnorna i församlingarna vara tysta; det är ju inte tillåtet för dem att prata, utan de ska lyda, såsom också Lagen talar. ³⁵Men om de vill lära sig något, ska de höra med sina egna män hemma; skamligt är det ju för en kvinna att prata i församlingen. ³⁶Eller har Guds ord gått ut från er, eller bara mött upp mot er? ³⁷Om någon tycks vara framsägare eller andlig, ska han inse de saker jag som skriver till er, att det är Herrens bud; ³⁸men om någon inte förstår, blir han inte förstådd. ³⁹Därför, mina bröder, var svartsjuka om det att framsäga och hindra inte det att prata på språk. ⁴⁰Men alla saker ska ske välpassande och ordentligt.

III. Frågor och svar

Fråga: Du säger att det ska översättas till ”språk” och inte ”tungotal”. Men det är inte särskilt hjälpsamt för mig att få en gåva att be till Gud på franska eller swahili! På vilket sätt skulle det bygga upp mig?

Svar: Det är inte heller hjälpsamt med pingstvänners/karismatikers icke-språkliga tungotal som de själva inte förstår heller. Det Bibeln talar om är ett verkligt språk, eftersom det kan och ska översättas så att du också förstår vad du ber (vv. 13-16). Enda anledningen till att man blir uppbyggd av det när man inte förstår själv vad man ber på ett riktigt, men främmande, språk är att det är Gud som förstår språket och hör bönen. (Det kan också förstås som att Paulus är ironisk med att de uppbygger sig själva, se kommentar till vv. 2, 4 ovan). 

Fråga: Hur är det med ”änglars tungomål” i 1 Kor 13:1? Bevisar inte detta att det finns ett överjordiskt tungotal och att det är detta man talar inom pingst-/karismatiska kretsar?

Svar: För det första, poängen med 1 Kor 13 är inte att lära ut att man kan "tala i tungor" med änglarnas tungomål, utan att kärleken är störst av allt. Faktum är att den varnar för att ”tala i tungor” som en skrällande cymbal, m. m. därför att man saknar kärlek.

För det andra är det bara ett fåtal (äldre) svenska översättningar som skriver ”änglars tungomål”. Svenska Folkbibeln skriver ”änglars språk”. Översättarna har alltså förstått att ordet korrekt ska översättas till ”språk” (tyvärr är de inkonsekventa då de även översätter ordet till ”tungomål” i kap. 12, 14, m.m.) Jag tar starkt avstånd ifrån att änglarnas intelligenta och vackra språk skulle ha någonting att göra med den betydelselösa upprepning av stavelser/”babbel” som förekommer inom pingst-/karismatiska kretsar och vill föreslå att en sådan jämförelse är snudd på hädelse. Aposteln Paulus blev uppryckt till Himlen och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala (2 Kor 12:4). Änglarna talar på ett riktigt språk, med ord, som kan förstås och översättas, och om någon skulle få gåvan att tala på det språket så måste det översättas av någon som har gåvan att översätta det så att den som ber, kan be med förståndet och det kan bli till uppbyggelse för hela församlingen.

Jag motsätter mig alltså inte nödvändigtvis att man skulle kunna få gåva att tala på änglarnas språk. Men att skapa en lära om ”änglarnas tungotal” utifrån detta kapitel är eiseges – man vill rättfärdiga pingst/karismatiskt babbel och gör därmed våld på texten genom att läsa in sina förutfattade meningar och missar att se vad den säger och dra ur (exeges) dess poäng: att kärleken är störst av allt, och att det inte är kärleksfullt, utan uppblåst, att se ner på och förtrycka de som inte talar i tungor eller har andra imponerande gåvor.

Invändning: Du kanske inte har tagit del av den pingst-/karismatiska undervisningen i dessa ämnen och sett deras syn på saken.

Svar: Mitt syfte här är inte att ha tagit del av någon människa eller rörelses syn eller undervisning, utan att se på vad Bibeln lär, och lägga fram Bibelns egen lära. Jag är praktiskt taget uppvuxen inom pingströrelsen, i en av de största pingstkyrkorna i landet. Jag har genom mitt liv tagit del av all pingströrelsens undervisning då jag gått i söndagsskola, motsvarigheten de hade till konfirmationsundervisning, samt att jag gick på dess bibelskola ett år. Dessutom har jag besökt många andra pingstkyrkor och bönemöten och har mycket erfarenheter och kunskaper om dessa sammanhang.

Mer frågor och svar kan komma att tilläggas...

Ulf Ekmans ande

Jag fick in en fråga till bloggen, kopplat till det att jag kallar Ulf Ekman för en villolärare.

Först visades mig denna video där Ulf Ekman "talar i tungor"



Fråga: Ulf Ekman talar i tungor. Visar inte det att han har den helige Ande?

Mitt svar:

Jag kommer att ge dig några raka svar. Jag vet inte vilken bakgrund eller sammanhang du kommer ifrån, eller om du riskerar att ta illa upp av vad jag skriver. Men jag vill först att du ska veta att jag skriver detta av kärlek till dig. Det är kärleksfullt att tala sanning och vara tydlig med vad som är sant och falskt. Som min älskade medmänniska så är jag skyldig dig att tala sanning. Det är också viktigt att vara tydlig med hur man urskiljer sann och falsk frälsning, vad för tecken man ser på hur man är sant frälst eller ej. Om man tittar på fel saker och avgör att någon är frälst utifrån detta, fastän personen inte är det, och om man ger en falsk försäkring till någon om att denne är frälst, så har man vilselett en person till Helvetet. Någonting jag inte kan leva med. Så jag hoppas du utifrån detta förstår min kärleksfulla intention i vad jag kommer att skriva och svara.

Videon visar inte att Ekman, eller någon i videon har den helige Ande. Det här är ett typiskt obibliskt karismatiskt möte, där ingenting sker välpassande och ordentligt (1 Kor 14:40) utan det är extas, framkallad av masspsykos eller i värsta fall demonbesättelse. Ulf Ekman visas i videon snarare besittas av Satans ande, vilket mer och mer har blivit tydligt med klimax i att han gick med i Katolska kyrkan, som är en av Djävulens många perversioner av Evangeliet.

Att kunna s.k. “tala i tungor” visar inte att man har den helige Ande. För det första så är tungotalet en gåva att prata på andra språk som går att förstå. Enligt Bibeln så måste någon ‘uttyda’ (d.v.s. översätta) det när man ska tala offentligt, annars är det inte till uppbyggelse för någon. Genom att “tala i tungor” offentligt utan att någon översätter bryter han mot Guds Ord och syndar, vilket är ett tecken på att han inte har Anden, eftersom den som har Anden lyder Gud (eller försöker han översätta sig själv? det står att någon annan som har gåvan att översätta ska översätta igenom det, inte personen själv). Vi brottas och kämpar alla med synd, men att öppet och utan ånger, utan att bry sig om att Bibeln säger att någon måste översätta, så begår han en sådan synd som visar att han inte var, eller är, född på nytt.

Inom många falska religioner i världen talar man i “tungor” på detta sätt som vi ser inom karismatiska rörelser idag. Den bibliska, andliga gåvan handlar om att tala på verkliga språk som folk förstår, så att de kan höra Evangeliet på sitt språk (syns särskilt i Apg), den satanska perversionen inom falska religioner och karismatiska rörelser handlar om att babbla och upprepa betydelselösa stavelser och fraser som låter “andligt” men endast är uppblåst. Scat-sångare och skådespelare är också vältränade i att prata så att det låter som ett annat språk när det är nödvändigt (mycket mer vältränade än pingstvänner!).

Om någon har den helige Ande visas inte genom att man kanske tycks ha vissa gåvor. Jesus varnar för att falska profeter och villolärare kan komma och göra under och tecken för att bedra, många ska komma till Honom och säga att de profeterat, drivit ut demoner och gjort många kraftgärningar, men Jesus ska avvisa dem för att Han aldrig känt dem. Bibeln varnar om att det ska komma villolärare och göra lögnens alla under och tecken.

Att man har den helige Ande bevisas genom att man bär Andens frukt. Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Inget av detta ser jag i videon. Det är vildsint och lössläppt, extatiskt, ingen självbehärskning.

Om du är intresserad av mer kan du lyssna på Strange Fire-konferensen. Jag håller inte nödvändigtvis med om allt, men mycket är väldigt bra. Här klistrar jag även in en 1 Kor 14 som är ett viktigt kapitel i frågan, med korrekta översättningar av de grekiska orden för ‘tungotal’, ‘uttyda’, ‘profetera’, m.m:

FÖRSTA KORINTHIERBREVET 14

Jaga kärleken, men var svartsjuka om de andliga sakerna, men helst att ni framsäger. ²Den som pratar på ett språk pratar ju inte med människor utan med Gud; ingen hör ju, utan pratar hemligheter med ande. ³Men den som framsäger pratar uppbyggelse och uppmuntran och tröst med människor. ⁴Den som pratar på ett språk bygger upp sig själv, men den som framsäger uppbygger församlingen. ⁵Men jag vill att ni alla pratar på språk, men helst att ni framsäger; men förutom om han inte översätter, så att församlingen får uppbyggelse: större: den som framsäger än den som pratar på språk. ⁶Men nu, bröder, om jag skulle komma till er, pratande på språk, vad är jag till nytta för er om jag inte pratar med er, antingen med avslöjande eller med kunskap eller med framsägelse eller med undervisning? ⁷Likväl de livlösa sakerna som ger ljud, oavsett flöjt eller lyra, om de inte ger åtskillnad mellan stämmorna, hur ska det som flöjtas eller det som lyras bli känt? ⁸För också, om en trumpet ger otydligt ljud, vem kommer förbereda sig till strid? ⁹Och på detta sätt, om ni inte ger välbegripligt tal genom språken, hur ska det som pratas bli känt? Ni kommer ju att vara som pratande till luft. ¹⁰Så många sorter av ljud finns i världen, kanhända, och inget ljudlöst. ¹¹Så om jag inte känner till ljudets kraft, kommer jag att vara barbar för den som pratar, och den som pratar barbar till mig. ¹²På detta sätt också ni, då ni är svartsjuklingar om andar, sök till församlingens uppbyggelse, så att ni överflödar. ¹³Varför den som pratar på ett språk ska be för så att han får översätta igenom. ¹⁴För om jag tillber på ett språk, tillber min ande, men mitt sinne är fruktlöst. ¹⁵För vad är det? Jag kommer tillbe med anden, men jag kommer också tillbe med sinnet; jag kommer spela med anden, men jag kommer också spela med sinnet. ¹⁶Annars, om du välsignar med ande, hur ska den som fyller upp den olärdes plats säga amen:et till din tacksägelse? Eftersom han då inte vet vad du säger. ¹⁷Du, visst, du tackar ju på ett bra sätt, men den andre uppbyggs inte. ¹⁸Jag tackar Gud, jag pratar mer på språk än er alla; ¹⁹men i församlingen vill jag prata fem ord till mitt sinne, så att jag också får muntligt undervisa andra, än tusen miljarder ord på ett språk. ²⁰Bröder, bli inte smågossar till vettet, utan förbarnsligas till ondskan, men bli fulländade till vettet. ²¹Det står i Lagen att: "På andra språk och på andras läppar ska Jag prata med detta folk, och de kommer på detta sätt inte heller hörsamma Mig, säger Herren." ²²Därför är språken till tecken, inte för de troende, utan för de otroende, men framsägelsen inte för de otroende utan för de troende. ²³Men, alltså, om olärda eller otroende kommer in, när hela församlingen kommit samman på detsamma, och alla pratar på språk, kommer de inte säga att ni galnar er? ²⁴Men om alla framsäger, och någon otroende eller olärd skulle komma in, tillrättavisas han av alla, granskas han av alla, ²⁵hans hjärtas dolda saker blir uppenbara, och på så sätt, bugar han sig djupt för Gud, fallande på ansikte, och tillkännager, att: "Ärligen, Gud är bland er!" ²⁶Så, vad gäller, bröder? När ni kommer samman, var och en: har en låt, har en undervisning, har ett avslöjande, har ett språk, har en översättning; alla saker ska bli till uppbyggelse! ²⁷Om någon pratar på ett språk: två och två, eller högst tre, och en i sänder, och en ska översätta igenom - ²⁸men om översättare inte finns, ska han vara tyst i församlingen, men han får prata för sig själv och Gud. ²⁹Men framsägare: två eller tre ska prata och de andra ska urskilja; ³⁰Men om det avslöjas för en annan som sitter, ska den förste vara tyst. ³¹Alla kan nu ju framsäga en och en, så att alla får lära sig och alla får uppmuntras, ³²och framsägares andar lyder framsägare, ³³inte är ju Gud av ostadighet, utan av fred. Likadant som i alla de heligas församlingar ³⁴ska kvinnorna i församlingarna vara tysta; det är ju inte tillåtet för dem att prata, utan de ska lyda, såsom också Lagen talar. ³⁵Men om de vill lära sig något, ska de höra med sina egna män hemma; skamligt är det ju för en kvinna att prata i församlingen. ³⁶Eller har Guds ord gått ut från er, eller bara mött upp mot er? ³⁷Om någon tycks vara framsägare eller andlig, ska han inse de saker jag som skriver till er, att det är Herrens bud; ³⁸men om någon inte förstår, blir han inte förstådd. ³⁹Därför, mina bröder, var svartsjuka om det att framsäga och hindra inte det att prata på språk. ⁴⁰Men alla saker ska ske välpassande och ordentligt.

Markus 16:1-20. Predikan och kommentarer

Här är predikan jag höll på påskdagen. Har inte riktigt haft tid att lägga upp den på bloggen förrän nu. Lägger även till några av kommentarerna jag antecknade inför predikan. Särskilt viktigt är det att kommentera just vad som står i vv. 9-20.



sammanfattat från John MacArthurs studiebibel och ESV study bible: Verserna 9-20 är mest sannolikt inte en autentisk del av Markusevangeliet och därför inte Guds inspirerade ord. Men man kan ha fel. Det som talar emot det är att stycket inte finns med i de äldsta och mest tillförlitliga handskrifterna, det är ingen smidig fortsättning från v. 8, Maria från Magdala åter-introduceras fastän hon redan nämnts, stilen och ordvalen är annorlunda från övriga Markus. Samtidigt finns den med i de flesta handskrifterna. Texten bör läsas och förstås med försiktighet i ljuset av resten av Skriften och man bör inte bygga teologi med stöd enbart av dessa verser (vilket tyvärr gjorts av en del). Samtidigt så sätts inga bibliska eller teologiska sanningar på spel av att texten är med eller inte. Därför är det OK att den finns med och det är OK att läsa den och ta till sig den som andlig föda liksom med annan undervisning som stämmer överens med Bibeln.

Jag skulle se detta stycke som en kortfattad sammanfattning av vad vi kan läsa om i slutet av övriga evangelier och Apostlagärningarna (särskilt vv. 17-20.) Kanske då man inte hade tillgång till övriga texter så fanns detta för vissa församlingar så att de ändå fick veta i korthet vad som hade kommit att hända för mer saker.


Särskilt fr.o.m. v. 16 börjar de riskabla delarna där vi får vara försiktiga med att bygga teologi

Den som tror och blir döpt skall bli frälst
Man får här vara försiktig med slutsatser så att man inte tror att det inte räcker med tron allena för att bli frälst utan att man även måste döpas. Frälsning är av nåd allena genom tron allena (Ef 2:8-9). Men den sanna, frälsande tron är inte allena utan medför gärningar. Man kommer att vara född på nytt med ett nytt hjärta som älskar Gud och vill lyda Honom av kärlek och inte för att bli frälst. Dopet är en av dessa, att lyda Jesu befallning.

som inte tror skall bli fördömd.
Förklarar att dop inte är en tom handling som man kan bli frälst av. Man kan vara döpt men ändå inte troende och frälst utan ändå fördömd.

Däremot kan man vara troende och odöpt och ändå frälst (t.ex. rövaren på korset). Men det är inte en ursäkt att inte döpa sig utan handlar om att Gud inte är en byråkrat som ser till om man inte har hunnit döpa sig eller inte är riktigt döpt för att man t.ex. blivit ilurad en felaktig uppfattning om vad dopet är. (Exempelvis är hällning av vatten på ett spädbarn inte ett dop, sett till hur dopet beskrivs i Bibeln.)


vv. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (se v. 20 samt Hebr 2:3-4)

Det bör helt klart sägas någonting om den överlägsna attityd som en del kristna fått utifrån dessa ställen, vilket gjort att de ser sig som mer andliga och att det saknas något i andra, mer "jordnära" [kanske ett dåligt ordval, men kristna som lever ett gudfruktigt, fromt och värdigt kristet liv och inte har höga tankar och ambitioner om sig själva, söker efter "häftiga" upplevelser, osv.], kristnas liv, för att de inte gör dessa saker som beskrivs här. (Man får höra att man inte är "andedöpt" eller inte är lika bra på att evangelisera som de är, osv.) Därför bör detta visas tillrätta. Inte för att hoppa på någon. Både för korrigering men främst för lindring åt de utsatta.

Som sagt, bör man vara försiktig att bygga läror enbart på dessa ställen, utan vi får jämföra och tolka det med vad Skriften är tydlig med.

Det som står här är inte någonting som ska beskriva och gälla alla troende. Det gäller inte alla, utan är olika skänker ("nådegåvor") som Anden ger åt olika 1 Kor 12:4ff (min översättning):

4Men: det är fördelningar av skänker, men densamme Anden; 5och det är fördelningar av tjänster, och densamme Herren; 6och det är fördelningar av verksamheter, men densamme Guden, Han som verkar allting i alla. 7Men åt var och en ges Andens uppenbarelse till det som är till förmån. 8Åt den ene ges ju genom Anden ett vishetstal, åt en annan ett kunskapstal, enligt samme Ande, 9åt den andre förtroende i densamme Anden, men åt en annan läkemedelsskänker i den en Anden, 10men åt en annan utövanden av förmågor, och åt en annan framsägelse, och åt en annan bedömning av andar, åt den andre sorter av språk*, men åt en annan översättning av språk. 11Men alla dessa saker verkar en och samme Ande som fördelar såsom Han vill åt varje enskild. 12För just så som kroppen är en och har många kroppsdelar, och fastän alla kroppens kroppsdelar är många, är kroppen en, på detta sätt också den Smorde;

27Men ni är Den Smordes kropp och kroppsdelar, delvis, 28och som Gud visst satte i församlingen: för det första: sändebud; för det andra: framsägare; för det tredje: lärare; därefter förmågor, därefter läkemedelsskänker, handtagsgivanden, styrelser, sorter av språk. 29Inte alla: sändebud; inte alla: framsägare; inte alla: lärare; inte alla: förmågor; 30inte alla har läkemedelsskänker; inte alla pratar på språk; inte alla översätter igenom.

*Har traditionellt översatts till "tungotal", ordet betyder och bör översättas "språk" i dessa sammanhang, för att det inte handlar om att rabbla betydelselösa ramsor utan är språk som andra kan förstå och som kan översättas.

Verserna här i Markus bör alltså inte förstås som att samtliga troende har alla gåvor, driva ut andar, prata på språk ("tala tungor"), utöva förmågor/bedrifter ("kraftgärningar") bota sjuka, osv. Utan precis som kroppen har olika kroppsdelar med olika funktioner att fungera i samarbete med varandra, så har Kristi kropp olika kroppsdelar med olika skänker (nådegåvor) att fungera i samarbete med varandra.

Men som sagt, såg vi allt detta utföras genom apostlarna då de predikade och Ordet skulle bekräftas i världen, då det bröts ny mark. Så v. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (v. 20 förtydligar ju att detta skedde då apostlarna gick ut och predikade och Herren bekräftade ordet med tecknen. Läs även Hebr 2:3-4)

De skall ta ormar i händerna
Inte en befallning utan beskrivning om framtiden. Triumferande ateister på Internet har lagt upp en video och glatt sig åt en pastors död. Eftersom han gjorde det till sin verksamhet att ta i ormar utifrån detta skriftställe, och menade att man ska göra detta utan att dö. Men snarare får detta uttalande sin uppfyllelse i då Paulus blev biten av en orm (Apg 28:3-6)

Kan också tolkas symboliskt där ormen är Satan och genom Jesus har vi seger över den onde (se bl.a. 1 Mos 3:15, Rom 16:20)

om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem
Detta måste förstås som att om någon försöker att förgifta dem utan att de vet om det. Man ska t.ex. inte "fresta Gud" att dricka gift för att se om man är sant kristen, lika lite som det med att ta ormar i händerna. Det handlar inte om att medvetet ta upp ormar eller dricka gift utan om det sker genom en "olycka" och Gud vill använda en till mer saker i detta liv, att tillkännage Glädjebudet. Gud råder över döden och livet och inget är en olycka, det är Guds försyn.

v. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
En kort sammanfattning av apostlagärningarna. Säger att det Jesus talar om i vv. 17-18 inträffade och inte var något som vi måste förvänta oss av sant troende idag.
(Exempel där detta händer just med apostlarna Apg 4:30, Apg 5:12, Apg 8:4-6, Apg 14:3, Hebr 2:3-4)

Det är inte så bra att ta en text som denna och använda för att bedöma om andra är frälsta eller ej. Istället ska man bedöma om någon är andlig genom hur de lever, att de följer Anden, avstår från synd och bär Andens frukt:

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.
(Galaterbrevet 5:16-25)

Det fanns mer att ta upp från predikan och som jag antecknat men inte hade med eftersom det blev lite långt och spretigt, jag fick välja bort en del.

Pingst-reflektion

Hur ser det ut i en typisk pingstkyrka idag?
Idag lägger man ju tyngd på att de på pingstdagen talade i tungor (vv3-4, 2 verser).
Jag har länge frågat mig hur man helt verkar missa resten av vad det står om vad som hände den dagen (vv5-41, 36 verser.) Att de gick ut och predikade. Att det högg till i hjärtat på åhörarna när de insett att de dödat Messias. Att Petrus uppmanade dem att omvända sig och döpas och att omkr tre tusen blev frälsta. Får man se detta i en typisk nutida pingstkyrka?

Tacka Gud att lärjungarna inte stannade på rummet i övre våningen. De la inte en heltäckningsmatta i byggnaden, vadderade sittbänkarna, och satte en lapp utanför dörren som sade: "Ikväll: Evangeliegudstjänst 19:00--alla är välkomna." De gick ut. - Ray Comfort

Framgångsteologi i Afrika :(

Här är en ulv i några riktigt tjusiga fårakläder



Är det någon som har uttydningen till "Bababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababababa" förresten? En fågel som surfar? (vid 1:22)

Har tungotalets gåva upphört?

Vad säger Bibeln?

Jag blev positivt förvånad och glad över pastor Tim Conways svar här. Jag räknade med att han skulle ge en rejäl känga till alla pingstvänner o.dyl. Min fördom är att de bra, sunda bibellärarna i USA är emot allt detta (exempel John MacArthur, undantag John Piper) så jag får bekänna att jag hade fel och är glad att jag hade fel. Men, tja, han ger iallafall en rejäl känga till dem som hoppar runt och viftar och pladdrar en massa för att verka mer andliga än alla andra. Helt rätt.

Så jag delar Tim Conways uppfattningar om vad Bibeln egentligen säger. Kan också skriva mer vid ett lämpligare tillfälle. Men han tar upp mycket av de tankar jag också haft om ämnena, även i andra "frågor och svar"-videos som finns på illbehonests youtube-kanal.

Evangelisation 29 Maj

Igår hade vi uppbackning från en sydkoreansk bön-armé. De var fler än oss. Och det blev högljutt tungotal på bönen som vi har innan vi går ut. Även efteråt mitt i stan var de inte så dämpade. Men det var roligt och säkert chockerande för alla "svennar".

Jag hade inget samtal själv, jag gick tilsammans med en, Anders, som pratade med flera. En som jag inte träffat förut var med också. Van vid att evangelisera. Han bara gick fram och hade pratat med flera redan efter några minuter. Jag har fått insikten att jag behöver börja våga gå fram till och prata med folk och inte bara dela ut lappar och hoppas att någon stannar.

"Vi", dvs den andre, jag stod och tittade på och var redo att säga något som hjälp men han klarade sig själv.
En utländsk som sålde målningar med några andra på gatan, upplevde jag förstod evangeliet och Guds godhet i det, men insåg inte sin synd trots att han gjort godhetstestet! sedan blev han avbruten, tvungen att plocka ihop tavlorna.
Det finns en restaurang från vilken folk går ut och röker, en pratade lite grann, han sa att han hade konfirmerats men sen ringde hans telefon.
Ett ungt, vågar jag säga par, tyckte inte evangeliet var så dumt. Men kände inte för att omvända sig just nu. Eller nåt. De hade redan egna biblar också.
Vi hjälpte ett äldre norskt par att hitta vägen till nåt ställe med hjälp av en karta. De fick traktat!
En annan stod och väntade på något. Han tyckte väl att det är vettigt att Gud ska döma oss efter döden, men hade en del invändningar när det gällde Guds Lag. Om man ska följa lagen om att inte ljuga så måste man väl följa lagen om att stena folk också. Har tagit itu med dessa frågor här Sedan blev även han avbruten, av ett mobilsamtal!
Jag sträckte ut ett traktat till en och försökte få igång ett samtal. Han var inte intresserad av gratiserbjudandet att komma till himlen utan att behöva vara en god/religiös människa. Jag fattar det inte. Jag vädjade honom att läsa traktatet åtminstone men han gick istället direkt till papperskorgen.
Den siste var en ganska kul gammal arg ateist. Han hatade allt vad Gud och religion hette. Jag hatar också religion som skapats av människor. Han fick lite bråttom att lämna oss. Förhoppningsvis fick han med sig något.
Och så la vi lite traktat i några av Teknikmagasinets "prylbibeln" (tror jag det hette.) nytta och busigt på samma gång.

Dessa frön har planterats, och vad som händer bakom alla traktat vet man inte. Man kan hoppas att iallafall någon såg det som glada nyheter. Och vågar man tro att någon blir frälst av dem till slut, vem vet. Det ligger i Guds händer. Be för dem alla :)

Och om du inte är kristen men känner dig sugen på att bli evangeliserad, gå in på http://godhetstestet.webs.com :)

Åkte på kristet skidläger - hamnade ändå i helvetet

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163505

Läs denna artikel!
Nu får inte pingstvänner vara pingstvänner längre. När man åker med en pingstkyrka på läger så får man ju räkna ut vad som kommer att hända där. De ska inte be om ursäkt för det. Har dock själv min åsikt om hur bibliskt det är att tala högljutt i tungor utan att någon uttyder det.

Jag skrev en kommentar till frågan som Dagen har "ska man varna för tungotal på skidläger?" Något man hellre ska varna för är helvetet. Det är, i sig, inte synd om en person som råkar hamna på ett tungotalsmöte. Men vad blir resultatet. Om vi bara talar i okända tungomål, så kan de aldrig höra de goda nyheterna på sitt eget språk och omvända sig. Då är det väldigt synd om dem från och med Domedagen. Eller ett annat scenario, som är mycket vanligare. Man kan gå till 100 gudstjänster, samlingar, möten, till och med väckelsemöten, och trots att de inte är fyllda av tungotal, så predikas inte evangelium, utan bara en massa ytliga och halvbibliska halvsanningar à la Gud älskar dig, Gud har en plan för ditt liv, du har ett tomrum i ditt hjärta som bara Gud kan fylla, synd är att missa målet och det separerar oss ifrån Gud--visserligen är några av dem sanna, men man nämner bara halva sanningen, allt för att kringgå de jobbiga delarna som att vi har brutit Guds Lag, är skyldiga inför Gud, Guds vrede mot oss, syndens straff är evig plåga i helvetet. Ingen överbevisning och förkrosselse över synd. Ingen sann omvändelse. Bara en konvertering till religionen där man inte dyrkar, utan är polare med hippie-avguden med samma namn som Jesus och som tycker allt är OK. Därav min rubrik: man kan åka på kristet skidläger men ändå hamna i helvetet. Jag menar alltså inte med rubriken att fälla någon dom över dem i artikeln! (bör nämnas att jag aldrig fäller någon dom eller ska fälla någon dom, detta är Guds sak, men man kan säga vad som står i Bibeln om vissa saker och läsa hur Gud kommer att döma, utan att man själv dömer, utan kärleksfullt varnar.)
Du kan inte rädda dig själv ifrån helvetet genom att gå på kristna skidläger, gudstjänster, möten, etc. Av nåd blir man frälst genom tron. Bara Jesus kan rädda dig! Så visa ånger idag, bättra och vänd dig bort från synden, vänd dig till Gud och tro Honom som sändes och gav sitt liv till lösen för oss. Då kommer Gud att ge dig ett nytt hjärta med nya viljor.