Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

söndag 17 juni 2012

Med största sannolikhet hade jag varit i Helvetet (James Smith, 1858)

Vad VAR jag av NATUREN? Detta är ett mörkt och trist ämne, för jag var i ett tråkigt tillstånd, och hade fått en tråkig karaktär.

Mitt hjärta var ruskigt depraverat - min natur totalt fallen.

Allt inombords var andligt dött - och allt utombords var oheligt.

Det skapade blev älskat och tjänat - och Skaparen försummad och föraktad.

Synden var mitt element.

Satan var min mästare.

Världen var min himmel.

Jag hade inga goda önskningar, inga heliga aspirationer, inga återlösande kvalitéer.

Jag var en rebell mot Guds styre - och en förrädare mot Guds krona!

Jag hade förgjort Gud om jag kunnat - och strukit ur Hans namn ur skapelsen! Mitt hjärtas och livs språk var: "Ingen Gud för mig!" Mitt hjärta var fyllt och upptänt av fiendskap mot Honom, och ibland hade jag kunnat förbanna Honom i ansiktet!
Jag hatade Hans lag.
Jag föraktade Hans evangelium.
Jag avskydde Hans folk.
Om jag kunde hade jag krossat Hans sak!

Hur förstummande att ett sådant kräk fick leva!

Hur förstummande att Gud inte krossat mig i Sin makt, och dömt mig till Helvetet!

Men, O Guds tålamod och suveräna nåd! Han stod ut med mig. Han fyllde mig med Sina välgärningar. Han bestämde Sig för att vinna mig med Sin kärlek. Men likväl syndade jag desto mer, och provocerade Honom med mitt ogudaktiga beteende. O vad överraskande att jag inte är i Helvetet! Säkerligen finns många redan i Helvetet - som aldrig var så stora syndare som jag varit!

Men Herren är god, redo att förlåta, och rik på barmhärtighet mot alla som ropar på Honom. Han satte ett rop i mitt hjärta, Han lyssnade på det ropet - och gjorde mig till en ny skapelse i Kristus Jesus. Han uppenbarade min enorma ondska inför mitt sinnes ögon, som fyllde mig med förvirring, misströstan och skam. Han lade mig i smutsen, och tycktes döma mig till förtvivel. Han krossade min stolta ande, förgjorde mitt infernaliska fiendskap mot Honom och smälte mig till förkrosselse med Sin kärlek.

Vad ÄR jag genom NÅD? För allt som jag nu är - en gång var jag det inte. Allt som på något sätt var gott i mig måste vara tack vare Guds fria nåd. Ja, med den helige Aposteln måste jag säga: "Genom Guds nåd är jag vad jag är!" Allt som åstadkommits inom mig, allt som sammanbringats på mig, och allt det goda som gjorts av mig - måste spåras till den fria och odödliga nåden hos Gud!

Vem kan säga vad jag hade varit vid denna tid om det inte vore för Guds nåd?

Vem kan säga var jag varit denna morgon om det inte vore för Guds nåd? Med största sannolikhet hade jag varit i Helvetet - där masken aldrig dör och elden aldrig släcks! O vilken tacksamhetsskuld jag står i till nåden! Om någon bör förstärka suverän nåd - så bör säkert jag göra det. För till Guds suveräna nåd - är jag skyldig allt!

Jag är inte nu vad jag en gång var. Varför? För att Gud har ett syfte av nåd mot mig.

Jag är inte nu vad jag snart kommer bli. Varför? För att nåd alltid kröns med härlighet!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska