Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

lördag 9 maj 2015

Min tolkning av Uppenbarelseboken

Det här är min början på tolkning av Uppenbarelseboken. Det finns förstås mycket mer att säga om vad allt betyder eller hur jag tolkar allt. Det får jag göra någon annan gång.

Johannes' Uppenbarelse


1. Inledning (1:1-8)
1:1-3 Guds avslöjande
4-6 Hälsning till församlingarna
7-8 Jesus kommer

2. Breven till församlingarna (1:9-3:22)
9-18 Syn av Jesus
2:1-7 Till Efesus
8-11 Smyrna
12-17 Pergamus
18-29 Tyatira
3:1-6 Sardes
7-13 Filadelfia
14-22 Laodicea

3. Bokrullen med de sju sigillen (4:1-8:5)
I. v4 Tronsalen
5:1-7 Bokrullen och Lammet
8-14 Lammet tar bokrullen

II. 6:1-8:5 Lammet bryter de sju sigillen
a. De fem första sigillen (6:1-12)
1:a sigillet (vv1-2)
2:a (vv3-4)
3:e (vv5-6)
4:e (vv7-8)
5:e (vv9-11)

b. Det sjätte sigillet bryts (6:12-7:17)
12-17 Jord, sol, måne, stjärnor
7:1-3 Fyra änglar håller tillbaka de fyra vindarna
4-8 144 000 ur Israel
9-17 En oräknelig skara av alla etniska grupper

c. Det sjunde sigillet bryts (8:1-5)
7 änglar får 7 basuner, en ängel med rökelsekar

4. Det sjunde sigillet: De 7 änglarna blåser i sina basuner (8:6-11:18)
I. De fyra första drabbar 1/3 av...
1:a (v7) jorden
2:a (v8-9) havet
3:e (v10-11) vattendragen
4:e (v12) solen, månen och stjärnorna

II. De återstående basunstötarna, verop
5:e basunen, 1:a veropet (9:1-12) Avgrundens ängel och plågande skorpiongräshoppor

6:e basunen, 2:a veropet (9:13-11:14)
9:13-21 Fyra änglar släpps från Eufrat, deras armé dödar 1/3 av människorna
10:1-3a Stor ängel med en bokrulle
3b De sju åskorna talar
4-7 Tiden är ute, de 7:e ängeln fullbordar Guds glädjebuds hemlighet
8-11 Johannes äter bokrullen, ska profetera om många folk
11:1-2 Johannes ska mäta templet
3-14 Två vittnen profeterar

7:e basunen, 3:e veropet (11:15-18)
15-18 Guds vredes dag har kommit

5. Den sjunde basunen: Vilddjuren, skökan och deras dom (11:19-19:4)
I. Företeelser i himlen (11:19-14:5)
a. en kvinna och en drake
19 Templet i himlen öppnas
12:1-6 Två tecken i himlen, en kvinna och en drake
7-12 Strid i himlen mellan Mikael och draken
13-18 Draken förföljer kvinnan och hennes barn
13:1-10 Ett vilddjur från havet
11-18 Ett annat vilddjur som vilseleder
14:1-5 Lammet på Sions berg med 144 000 friköpta

b. Tre änglar (vv6-12)
Den 1:a (vv6-7) ett evigt evangelium, domens stund har kommit
2:a (v8) Babylon är fallet
3:e (vv9-13) Straffet för de som tillber vilddjuret
14-20 Människosonen och ängel skördar jordens vindruvor

c. Sju änglar med plågor
2-4 Tillbe Gud för Hans domar
5-16:1 De sju sista änglarna kommer ut

II. De sju änglarna tömmer Guds vredesskålar (16:2-21)
1 (v2): jorden drabbas
2 (v3): havet
3 (v4): vattendragen
4 (v8): solen
5 (v10): vilddjurets tron
6 (v12): Eufrat
7 (v17): luften. Babylon får Guds stränga vredes vin

III. Den sjunde vredesskålen: Domen över skökan (17:1-19:4)
6b-18 Ängeln förklarar
6b-14 Vilddjuret
15-18 Vattnen där skökan tronar
18:1-24 Babylons plötsliga fall
19:1-4 Gud prisas för Han rättvisa dom över skökan

6. Slutet och en ny början (19:5-22:20)
5-10 Dags för Lammets bröllop
11-16 Ryttaren på den vita hästen
17-21 Ryttaren ska besegra jordens kungar, vilddjuret och den falske profeten grips
20:1-6 Satan binds och Kristus regerar i 1000 år
7-10 Satans slut
11-15 De döda döms
21:1-5 Allting görs nytt
6-8 Vilka som ska få vad
9-14 Lammets hustru
15-22:7 Stadsplaneringen
8-10 Tiden är nära
11-20 Avslutning


1. Inledning
1:1-3 Inledning. Gud har avslöjat vad som snart skulle ske genom att sända en ängel till Johannes. De som läser och lyssnar och tar vara på vad som är skrivet i profetian är saliga eftersom tiden är nära.
4-6 Johannes hälsar nåd och frid till de 7 församlingarna i Asien från Gud, de 7 andarna framför Hans tron och Jesus Kristus. Talar om vad Jesus gjort för församlingen.
7-8 Jesus ska komma med molnen, alla inkl de som genomborrat Honom ska se och alla jordens stammar ska jämra sig över Honom. Han är A och O, Herren Gud, evig och allsmäktig.

2. Breven till församlingarna 1:9-3:22
9-18 Brodern Johannes som delar lidandet, riket och uthålligheten med församlingarna befann sig på ön Patmos för [evangeliets] skull. På Herrens dag såg han Jesus stå bland de sju församlingarna (ljusstakar av guld) och hålla de sju församlingarnas änglar (sju stjärnor) i Sin högra hand, och Han sade åt honom att skriva och skicka till de sju församlingarna.

Breven inleds med beskrivningar av Jesus:
han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld (Efesus, 2:1)
den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen (Smyrna, v8)
har det skarpa, tveeggade svärdet (Pergamus, 12)
Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande malm (Tyatira, 18)
har Guds sju andar och de sju stjärnorna (Sardes, 3:1)
den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna (Filadelfia, 7)
är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse (Laodicea, 14)

Till Efesus (2:1-7)
Jesus berömmer dem för att de avslöjat falska apostlar och varit uthållig; har emot dem att de övergett sin första kärlek och fallit, och om den inte omvänder sig så ska Han flytta dess ljusstake från sin plats.

Smyrna (8-11)
Bra: hon lider (bl a förföljelse från judar) och är fattig men är rik.
Hon ska få lida mer och sättas på prov.

Pergamus (12-17)
Bor där Satan har sin tron.
Bra: håller fast vid Hans namn och förnekade inte tron ens då det trogna vittnet Antipas blev mördad hos dem.
Dåligt: Några där håller sig till Bileams lära och nikolaiternas lära.
Om de inte omvänder sig kommer Han snart och strider mot dem med Sin muns svärd.

Tyatira (18-29)
Bra: gärningar, kärlek, tro, tjänande, uthållighet och senaste gärningar är fler än de första. De som inte gör det dåliga nedan ska inte få något mer att göra utan hålla fast.
Dåligt: Låter kvinnan Isebel hållas, en falsk profetissa som inte vill omvända sig från sin otukt. Hon ska bli sjuk och de som bedriver otukt med henne ska komma i stor nöd om de inte omvänder sig. Hennes barn ska dödas och alla församlingar inse att Jesus ska granska, döma och straffa.

Sardes (3:1-6)
Dåligt: Är egentligen död. Måste vakna och stärka det som är kvar och varit nära att dö. Har ofullkomliga gärningar inför Gud. Måste komma ihåg vad hon tagit emot och hålla fast och omvända sig. Annars ska Jesus komma som en tjuv när de sover.
Bra: Några få finns som är värdiga och ska vandra med Honom i vita kläder.

Filadelfia (7-13)
Bra: En ostängbar dörr har Jesus låtit öppna. Filadelfias kraft är ringa och hon har hållit fast vid Hans ord och inte förnekat Hans namn. Några falska judar ska falla för hennes fötter och förstå att Jesus har henne kär. Eftersom hon bevarat Jesu ord om uthållighet ska Han bevara och rädda ur prövningen som ska komma över hela världen. Han kommer snart. Hon ska hålla fast så ingen tar hennes krona.

Laodicea (14-22)
Dåligt: Är ljum och ska utspys ur Jesu mun. Är egentligen eländig, fattig, osv. Av Jesus kan hon köpa det som behövs för att åtgärda det. Jesus tillrättavisar och tuktar alla Han älskar.

Breven avslutas med:
Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. (De första har det i början, de sista i slutet)
Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis. (Efesus, 2:7)
Den som segrar skall inte skadas av den andra döden. (Smyrna, 11)
Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det. (Pergamus, 17)
Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, såsom jag har fått den makten av min Fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan. (Tyatira, 26-29)
Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. (Sardes, 3:5-6)
Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. (Filadelfia, 12-13)
Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. (Laodicea, 21-22)

3. Bokrullen med de sju sigillen
I. Tronsalen
4 Johannes blir av Jesus kallad upp till en öppen dörr i himlen. Han får se en smaragdregnbågsomgiven blixtrande tron, som har sju facklor (Guds sju andar) och ett hav av glas framför sig, någon lik en sten av jaspis och karneol, Herren Gud, Allsmäktig och Evig, Skaparen, sitter på tronen. Runt tronen sitter tjugofyra vitklädda guldkrönta äldste på troner. Runt om tronen står fyra olika mångögda, sexvingade väsen som prisar, ärar och tackar Gud. Då tillber också de 24 äldste Honom och lägger ner sina kronor inför tronen.
5:1-7 Gud håller i Sin högra hand en bokrulle förseglad med sju sigill. När ingen kan öppna den eller se in i den gråter Johannes. Men en av de äldste säger att Jesus kan öppna och bryta de sju sigillen. Framför tronen och de fyra väsendena står ett lamm med sju horn och sju ögon (Guds andar), som blivit slaktat (Jesus). Han går fram och tar bokrullen.
8-14 När Han tar bokrullen faller väsendena och de äldste ner inför lammet och sjunger en ny sång till Honom och många änglar med hög röst och allt skapat tillber Honom. De fyra väsendena säger Amen och de äldste faller ner och tillber.

II. 6:1- Lammet bryter de sju sigillen
a. De fem första sigillen
För varje av de fyra första sigillen som bryts säger en av de fyra väsendena "Kom!" och Johannes får se:
1:a sigillet (vv1-2) en vit häst, han som sitter på den har en båge och får en segerkrans, han drar ut som en segerherre för att segra.
2:a (vv3-4): en eldröd häst kommer ut, han som sitter på den får makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra, och han får ett stort svärd.
3:e (vv5-6): En svart häst, han som sitter på den har en våg i handen. En röst bland de fyra väsendena säger "Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada."
4:e (vv7-8) En gulblek häst, Döden sitter på den och Dödsriket följer efter, de får makt att döda en fjärdedel av jorden på olika sätt.
5:e (vv9-11) Själarna som slaktats för [evangeliets] skull är under altaret och ropar till Herren när Han ska hämnas deras blod. De får var sin vit klädnad och uppmanas att vara stilla en stund till tills antalet av de som skulle dödas likadant blivit fult.

b. Det sjätte sigillet bryts
12-17 Det blir en stor jordbävning, solen blir svart, månen blir blod, stjärnorna faller ner på jorden som frukt från ett skakat fikonträd, himlen försvinner, alla berg och öar flyttas från sin plats. Alla människor flyr till bergen och gömmer sig undan Gud och Lammets vrede.
7:1-3 Fyra änglar står vid jordens fyra hörn och håller tillbaka vindarna. En annan Guds ängel från öster säger till de fyra änglarna att inte skada jorden förrän de satt sigill på Guds tjänares pannor.
4-8 144 000 ur Israels 12 stammar, 12 000, för varje stam är försedda med sigill.
9-17 En stor oräknelig skara av alla etniska grupper står inför tronen och Lammet i vita kläder med palmblad i händerna och ropar högt att frälsningen tillhör Gud och Lammet. En äldste berättar att dessa är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder vita i Lammets blod, varför de tjänar Gud dag och natt. Gud ska slå upp Sitt tabernakel över dem, de ska aldrig mer lida nöd eller brist eftersom Lammet ska vara deras herde och Gud ska torka deras tårar.

c. Det sjunde sigillet bryts
8:1-5 Det blir tyst i himlen ca 30 min. De sju änglarna som står inför Gud får sju basuner. En annan ängel som har ett rökelsekar av guld ställer sig vid altaret och får mycket rökelse att lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. Röken från rökelsen och bönerna stiger från ängelns hand upp inför Gud. Ängeln tar rökelsekaret, fyller det med elden från altaret och kastar ner det på jorden så det blir åska och jordbävning.

4. Det sjunde sigillet: De 7 änglarna blåser i sina basuner
I. De fyra första
1:a (v7): eld blandat med blod kastas ner på jorden, 1/3 av jorden och växter bränns upp.
2:a (v8): 1/3 av havet blir blod, havslivet dör och fartygen går under; som om ett stort brinnande berg kastats i havet.
3:e (v10-11): en stor stjärna vid namn Malört faller brinnande som en fackla ner från himlen över 1/3 av vattendragen, som förvandlas till malört och många människor dör av förgiftningen.
4:e (v12): 1/3 av solen, månen och stjärnorna träffas och förmörkas och orsakar 1/3 mörker.
De tre andra, tre verop
13 En örn flyger högst på himlen med höga verop över jordens invånare för de återstående basunstötarna.

II. De återstående basunstötarna, verop
5:e basunen, 1:a veropet (9:1-12)
En stjärna som fallit från himlen ner på jorden får nyckeln till och öppnar avgrundens brunn. Tjock förmörkande rök kommer upp, ur vilken gräshoppor kommer ut ur jorden. De liknar stridshästar, kransar av guld på huvudet, människoansikten, kvinnohår, lejontänder, bröstharnesk av järn, vingarna dånar högt, har skorpiongaddar som de skadar och plågar människorna som inte bär Guds sigill i 5 månader med, deras kung är avgrundens ängel. Människorna ska önska att de dör men det går inte.

6:e basunen, 2:a veropet (9:13-11:14)
9:13-21 En röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud säger till den sjätte ängeln att släppa lös de fyra änglar som är bundna vid Eufrat. De släpps och är rustade precis för denna dag att döda 1/3 av människorna. 200 000 000 ryttare med eldröda, mörkblå och svavelgula bröstharnesk rider på hästar med lejonhuvuden som dödar tredjedelen av människorna med eld-, rök- och svavelplågor från sin mun och med sina ormliknande svansar. De överlevande människorna omvände sig ändå inte.
10:1-3a En annan stor ängel kommer ner från himlen klädd i ett moln med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte är som solen och benen pelare av eld. Han håller en liten öppnad bokrulle i handen, sätter sin högra fot på havet, vänstra på jorden och ropar högt.
(3b Efter det talar de sju åskorna men Johannes får inte skriva ner det.)
4-7 Ängeln svär vid Gud att tiden är ute, men när den sjunde ängelns röst hörs och blåser i basunen är Guds hemlighet fullbordad som Han förkunnat i glädjebudskapet Han gett profeterna.
8-11 Rösten Johannes hört från himlen säger till honom att ta den öppnade bokrullen. När han går till ängeln och ber om den får han svaret att ta och äta upp den. Den är i hans mun söt som honung men ger svidande smärta i magen. Han blir tillsagd att profetera på nytt om många folkslag och kungar.
11:1-2 Johannes får en mätstång för att mäta Guds tempel, altaret och de som tillber där inne, men inte templets yttre gård som är given åt hedningarna som ska trampa den heliga staden i 42 månader.
3-14 Två vittnen ska befallas profetera under 1260 dagar klädda i säcktyg. De är de två olivträden och de två ljusstakarna som står inför jordens Herre. Eld kommer ur deras mun och förtär fiender som försöker skada dem. De har makt att göra så det inte regnar då de profeterar, och förvandla vattnen till blod och slå jorden med plågor när de vill. När de är klara ska vilddjuret som kommer upp från avgrunden besegra dem och deras lik ska ligga på gatan i staden [Jerusalem]. Jordens invånare gläder sig att de dött och de begraver dem inte. Efter 3,5 dagar uppstår de och alla som ser blir rädda, de stiger upp till himlen i ett moln och det blir jordbävning så 1/10 av staden rasar och 7 000 dödas, resten ärar himlens Gud.

7:e basunen, 3:e veropet
15-18 Starka röster i himlen säger att världsherraväldet tillhör Herren och Hans Smorde, Han ska vara kung i evighet. De 24 äldste tillber Gud på ansiktena och tackar Honom för att Han tagit kungamakten och att Hans vredes dag kommit då de döda ska dömas - belönas eller fördärvas.

5. Den sjunde basunen: Vilddjuren, skökan och deras dom
I. Företeelser i himlen
a. en kvinna och en drake
19 Guds tempel i himlen öppnas, förbundsarken blir synlig, det kommer åska, jordbävning och stora hagel.
12:1-6 Tecken i himlen: en kvinna klädd i solen, månen under fötterna, krona av 12 stjärnor på huvudet, är havande och ropar i födslovånda.
Ett annat tecken i himlen: en stor eldröd drake med sju huvuden, 10 horn, 7 kronor på huvudena, hans stjärt drar med sig 1/3 av stjärnorna ner på jorden. Han står framför kvinnan för att sluka barnet hon ska föda. Sonen föds, han ska styra alla folk med järnspira och blir uppryckt till Gud och hans tron. Kvinnan flyr ut åt sin plats i öknen och är där i 1260 dagar.
7-12 En strid i himlen uppstår mellan Mikael med sina änglar och draken med sina änglar. Draken (a k a den gamle ormen, Djävul och Satan) är inte tillräckligt stark, och kastas ner på jorden med sina änglar. En stark röst i himlen säger att frälsningen, makten och riket blivit Guds och väldet hans Smordes eftersom han som åklagat bröderna hela tiden kastats ner. De övervann honom genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord och dog för det. Himlarna och de som bor där uppmanas att jubla; men ve jord och hav eftersom djävulen i stor vrede kommit dit för en kort tid.
13-18 Draken på jorden förföljer kvinnan som fött barnet, men kvinnan får örnvingar och flyger till sin plats i öknen för en tid, tider och en halv tid. Ormen sprutar vatten för att föra bort kvinnan i en flod men jorden sväljer floden. Draken går för att strida mot resten av hennes barn (de som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd).
13:1-10 Draken står på sanden vid havet, som ett vilddjur med sju huvuden med hädiska namn på, och tio horn med tio kronor, stiger upp ur. Vilddjuret liknar en leopard, har björnfötter och ett lejongap. Draken ger det sin makt. Ett av huvudena ser ut att vara dödat men är läkt. Hela jorden förundrar sig och följer efter vilddjuret och tillber draken och vilddjuret. Vilddjuret tillåts tala hädiska ord i 42 månader, och strida och besegra de heliga, och få makt över alla folkslag. Kosta vad de kosta vill, om man har sitt namn i livets bok som tillhör Lammet så är man uthållig och tillber inte vilddjuret.
11-18 Ett annat vilddjur stiger upp ur jorden, som har två lammhorn men talar som en drake. Det utövar det första vilddjurets hela makt, gör stora tecken och vilseleder och får jordens befolkning att tillbe det första vilddjuret, och göra en bild av det. Det ger livsande åt denna bild så att den kan tala och låta döda dem som inte tillber den. Det tvingar alla att ta emot ett märke av vilddjurets namns tal som är en människas tal, 666, på högra handen eller pannan, som krävs för att kunna köpa och sälja.
14:1-5 Lammet syns stå på Sions berg med 144 000 med Hans och Hans Faders namn på pannorna, de är friköpta från jorden, har inte befläckat sig med kvinnor, är jungfrur, har aldrig ljugit och är fläckfria. En dånande röst hörs. Ett ljud som harpor låter. De sjunger en ny sång inför tronen, de fyra väsendena och de äldste, som ingen kan lära sig utom de 144 000.

b. Tre änglar
Den 1:a (vv6-7) flyger uppe på himlen och förkunnar ett evigt evangelium för alla som bor på jorden, att de ska frukta och ge Gud Skaparen äran och tillbe Honom eftersom domens stund har kommit.
Den 2:a (v8) följer efter och säger att det stora Babylon som gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin är fallet.
Den 3:e (vv9-13) följer och säger att den som tillber vilddjuret, dess bild och tar dess märke ska få dricka av Guds oblandade vredes vin och plågas för evigt utan ro eller vila i eld och svavel inför de heliga änglarna och Lammet. Men de heliga är uthålliga och håller fast vid Guds bud och tron på Jesus. En röst från himlen säger att Johannes ska skriva att de som dör i Herren är saliga, Anden säger att de ska vila sig från sitt arbete.
14-20 En som liknar Människosonen sitter på ett vitt moln krönt med guldkrona och håller en skarp skära. En annan ängel kommer ut från templet och ropar till denne att det är dags att börja skörda, och han skördar jorden. En annan ängel med skarp skära kommer ut från templet i himlen och en annan med makt över elden kommer ut från altaret och ropar till ängeln med skäran att skörda druvklasarna från jordens vinstock eftersom dess druvor är mogna, vilket han gör och kastar i Guds vredes stora vinpress som blir trampad utanför staden så att blod flyter från pressen och når [ca 2m högt] 1 600 stadier långt.

c. Ett annat stort och underbart tecken i himlen: sju änglar med sju plågor
2-4 De som vunnit seger över vilddjuret, dess bild och namns tal står på ett liksom glashav blandat med eld, med harpor i händerna och sjunger Moses sång och sången till Lammet. Att Han är Herren Gud Allsmäktig med stora och underbara gärningar, rättfärdiga och sanna vägar, är folkens konung och att alla bör frukta och prisa Hans namn, att endast Han är helig och att alla folk ska tillbe inför Honom eftersom Hans rättfärdiga domar uppenbarats.
5-16:1 Templet i himlen, vittnesbördets tabernakel öppnas och de sju änglarna med plågorna kommer ut, klädda i rena, skinande linnekläder, med bälten av guld kring bröstet. Ett av de fyra väsendena ger dem varsin skål av guld, fyllda av Guds vrede. Templet fylls med rök från Guds härlighet och makt och ingen kan komma in där förrän de sju plågorna tagit slut. En stark röst från tämplet säger till änglarna att tömma vredesskålarna över jorden.

II. De sju änglarna tömmer Guds vredesskålar
Den 1:a ängeln (v2) tömmer sin skål över jorden och de som har vilddjurets märke och tillbett dess bild får onda och svåra bölder.
2:a (v3), över havet, som förvandlas till blod och allt liv där dör.
3:e (v4), över vattendragen, som förvandlas till blod, deras ängel säger att Gud är rättfärdig som fällt denna dom för de har förtjänat det för att de dödat heliga och profeter. Altaret håller med.
4:e (v8), över solen, som får makt att bränna människorna med eld, de hädar Guds namn och vägrar omvända sig.
5:e (v10), över vilddjurets tron, vars rike läggs i mörker, människorna biter sig i tungan av smärtan och hädar Gud men omvänder sig inte.
6:e (v12), över Eufrat, som torkar ut så att vägen bereds för kungarna från Östern. Ur drakens och vilddjurets och den falske profetens mun kommer tre orena paddliknande, ondskefulla andar som gör tecken och ger sig för att samla kungarna till Harmagedon för att strida på Guds stora dag. Han kommer som en tjuv och den som vakar och bevarar sina kläder är salig.
7:e (v17), över luften. En stark röst från tronen i templet säger att det har skett. Det kommer åska, jordbävning, den värsta hittills, och den stora staden rämnar i tre delar och folkens städer störtar samman. Gud kommer ihåg det stora Babylon och räcker det bägaren med sin stränga vredes vin. Öar och berg försvinner, hagel tunga som talenter faller över människorna, som hädar Gud p g a den.

III. Den sjunde vredesskålen: Domen över skökan
17:1-6a En av dessa sju änglar visar Johannes domen över skökan som tronar på många vatten, som jordens kungar och invånare bedrivit otukt med. I en öken ser han en purpur- och scharlakansklädd, smyckad kvinna med en guldbägare full av smuts från hennes otukt, Babylon skrivet i hennes panna, berusad av de heliga och Jesu vittnens blod, sitta på ett scharlakansrött vilddjur fullt med hädiska namn, med sju huvuden och tio horn.
6b-14 Vilddjuret var och är inte mer (varför de som inte är i livets bok förundras av det), ska stiga upp ur avgrunden och gå i fördärvet. De sju huvudena är sju berg och sju kungar varav fem fallit, en är, och en kommer i framtiden för en kort tid. Vilddjuret är det åttonde men hör till de sju och går mot sin undergång. De tio hornen är tio kungar som ska få makt att regera med/av/åt vilddjuret under en timme. De ska strida mot och besegras av Lammet (herrarnas Herre och konungarnas Konung) och de troende.
15-18 Vattnen där skökan tronar är människomassor, folkslag; de tio hornen och vilddjuret kommer hata skökan och göra henne naken, äta hennes kött och bränna upp henne, eftersom Gud har ingett dem tanken att utföra Hans plan och handla i denna avsikt tills Hans ord går i uppfyllelse. Kvinnan är den stora staden som regerar över kungarna på jorden.
18:1-24 Genom att bl a en ängel med stor makt kommer ner och lyser upp jorden med sin strålglans, talas det om att Babylon är fallet och ödelagt plötsligt, totalförstört, p g a hennes synder, bl a att ha bedrivit otukt med jordens kungar och dödat profeter och heliga. En annan röst uppmanar [Guds] folk att evakuera staden. Hon ska få sitt rättvisa straff och alla som bedrivit otukt och handel med henne ska bli skrämda och sörja. Men himlen, alla heliga och apostlar ska glädja sig.
19:1-4 En stor skara i himlen prisar Gud för Hans rättvisa domar inkl över skökan. Röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter. De 24 äldste och de fyra väsendena tillber Gud och säger "Amen. Halleluja."

6. Slutet och en ny början
5-10 En röst från tronen uppmanar alla som fruktar Gud att prisa Honom, vilket de gör och informerar om att Lammets bröllop kommit och hans brud är redo. Han har fått skinande rent linnetyg (=de heligas rättfärdighet). Johannes uppmanas av ängeln att skriva att de som är bjudna till bröllopsmåltiden är saliga, och blir hindrad att tillbe ängeln, eftersom man endast ska tillbe Gud.
11-16 Himlen ses öppen och en vit häst, och han som sitter på den beskrivs som trofast, sann, dömer och strider i rättfärdighet, ögon som eldslågor, krönt med många kronor, ett okänt namn, klädd i mantel som doppats i blod, fått namnet Guds Ord, de himmelska härarna klädda i vitt rent linnetyg följer honom på vita hästar, ur Hans mun kommer ett skarpt svärd som han ska slå folken med och styra med järnspira, trampar Guds stränga vredes vinpress, har skrivet "Konungarnas Konung och herrarnas Herre" på sin mantel och höft.
17-21 En ängel står i solen och ropar till alla fåglar högst uppe på himlen att samlas till Guds stora måltid för att äta jordens kungar och deras härar som nu ska dödas i strid med ryttarens svärd. Vilddjuret och den falske profeten som också är med i striden grips och kastas levande i eldsjön som brinner av svavel.
20:1-6 En ängel ses komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen, han griper draken/Satan och binder för tusen år, kastar ner och låser in honom i avgrunden. Troner ses och de som sitter på dem får rätt att döma, de som halshuggits för att de vittnat om Jesus och inte tillbett och tagit emot vilddjurets bild regerar med Kristus i tusen år. De andra döda lever inte förrän dessa år gått, detta är den första uppståndelsen och de som har del i den är saliga eftersom den andra döden inte har någon makt över dem.
7-10 Efter de 1000 åren släpps Satan ur sitt fängelse och ska bedra folken, till ett antal av som sanden i havet. De omringar de heligas läger och den älskade staden. Eld från himlen förtär dem och djävulen kastas i sjön av eld och svavel. Han, vilddjuret och den falske profeten ska plågas i evighet.
11-15 En stor vit tron syns, jord och himmel flyr från ansiktet på den som sitter på tronen. Alla döda, från havet, döden och dödsriket, står inför tronen, böcker öppnas och även livets bok, de döda döms efter vad de gjort och står skrivet i böckerna. Döden och dödsriket och de som inte finns med i livets bok kastas i eldsjön.
21:1-5 En ny himmel och jord syns eftersom de första inkl havet försvunnit. Den heliga staden, det nya Jerusalem kommer ner, beredd, från Gud. En stark röst från tronen säger att Gud nu ska bo hos människorna och de ska vara Hans folk, han ska trösta dem, det finns ingen mer död eller lidande. Han som sitter på tronen gör allting nytt.
6-8 Han på tronen säger att Han är början och slutet och ska ge gratis ur källan med livets vatten åt den som törstar. Den som segrar ska ärva detta och Han ska vara dennes Gud och denne Hans son. Men syndarna ska få sin del i eldsjön, vilket är den andra döden.
9-14 En av de sju tidigare nämnda änglarna med skålarna säger att han ska visa Johannes bruden, Lammets hustru. Han får se Jerusalem från ett berg, komma ner från Gud och äga Guds härlighet. Dess strålglans som den dyrbaraste ädelsten, den har en stor och hög mur med tolv portar, tre för varje väderstreck, med var sin ängel över, och namnen på Israels tolv stammar inskrivna. Stadsmuren har tolv grundstenar där namnen på Lammets tolv apostlar står.
15-22:7 Han som talar har en mätstång av guld för att mäta staden. Staden är kvadratisk, 12 000 stadier, höjden lika lång. Muren 144 alnar, byggd av jaspis, staden, inkl gata, av rent guld som genomskinligt glas. Stadsmurens grundstenar prydda med alla slags ädelstenar. De tolv portarna är pärlor. Det finns inget tempel eftersom Gud och Lammet är templet. Guds härlighet, vars ljus är Lammet lyser upp den. Det finns ingen natt, portarna stängs aldrig, folkens härlighet och ära ska föras in i den och aldrig något/någon oren, bara de som tillhör Lammet. En flod från livets vatten går ut från Guds och Lammets tron, mitt på stadens gata står livets träd som bär frukt en gång i månaden och ger läkedom åt folken. Ingen förbannelse finns mer. Guds tjänare ska se Hans ansikte och ha Hans namn på sina pannor. De ska regera som kungar i evighet.
8-10 Johannes säger att det är han som hört och sett detta. Han faller ner för att tillbe ängeln men det får han inte eftersom han bara är en tjänare och man ska tillbe Gud. Ängeln säger att Johannes inte ska försegla profetians ord i denna bok eftersom tiden är nära.
11-20 Jesus säger att Han kommer snart för att ge var och en efter deras gärningar. De som tvättar sina kläder är saliga och får rätt till livets träd och kommer in i staden. Men syndarna är utanför. Anden, bruden och den som hör det får säga "Kom!" Den som törstar får komma och ta livets vatten för intet. Om någon ändrar på orden som står i denna profetias bok ska de straffas. Jesu nåd vare med alla.

söndag 5 april 2015

söndag 15 mars 2015

Bibelns jargong mot villolärare

Ibland får jag höra klagomål över en viss "hård" jargong mot villolärare. Tydligen är det någon som har läst någonting på nätet, på någon diskussionssida eller någon blogg, eller någonting annat, och tydligen drar någon slutsatsen att det är jag som har skrivit detta. I alla fall är det jag som får skulden, och så får jag höra det i andra- eller tredje hand och ombes att sluta. Jag vet inte riktigt vad jag ska sluta med, om jag ens har sagt det, om det är jag som åsyftas, eller om jag bör sluta. Det kan ju vara så att jag bara sagt något bibliskt och någon oomvänd person blivit stött av det, därför att talet om korset är en stötesten, och vederbörande blivit överbevisad om sin synd. Kanske har vederbörande en av sina favoritlärare, som är en villolärare, som väser ljuvliga lögner i vederbörandes öron, och nu har jag, eller någon, förstört det roliga genom att avslöja den.

Det ligger förstås även en feghet bakom, man vågar inte gå direkt till mig och säga det, utan måste tala med någon annan om det. Om det nu alls är över någonting som jag har skrivit, men så tolkas det av personen som får höra det, som sedan kommer och "tillrättavisar" mig över någonting jag egentligen inte vet vad det är, om jag alls gjort det. Jag lämnas i ett diffust vakuum där jag har en känsla av att jag kan ha gjort någonting fel, att någon eller några ogillar mig, att de hatar mig, men jag vet inte vad det är jag egentligen gjort eller sagt, eller vem/vilka personen/personerna är. Allt blir ångest och förtvivlan. Mörka, sömnlösa nätter, nedstämdhet, depression. Vem kan jag lita på? Vilka är mina vänner? Jag kan bara gå efter Bibeln.

Ligger också en överlägsen attityd bakom. Man bara förutsätter att jag inte vet vad Bibeln säger om hur man ska tala om villolärare, och att de själva vet bättre. De förutsätter att jag inte utgår ifrån Bibeln i vad jag gör och hur jag uttrycker mig och att jag därför är "för hård". De bara förutsätter att deras (något "svenska") sätt att bemöta felaktigheter, d.v.s. helst inte alls, i konflikträdsla, i mesighet och fjollighet, är rätt väg att gå. Och visar man minsta känslouttryck eller helig vrede så har man automatiskt syndat och är inte "kärleksfull", "ödmjuk", eller ens "kristen". (Med deras obibliska definitioner förstås).

Jag vill med detta inlägg visa att min hårda jargong mot villolärare utgår ifrån Bibeln. Och jag vill hävda att min jargong mot villolärare egentligen inte alls kommer i närheten av att vara så hård som Bibelns är. Logiken är klar. Villoläror vanärar Gud, och allt som inte ärar Gud måste bort. Villoläror lurar våra älskade medmänniskor till Helvetet och måste avslöjas. De som är lurade av dem måste skarpt visas in på rätt väg igen så att de inte hamnar i Helvetet till slut. Finns det något som är hårt? Då är det ditt förhärdade hjärta, när du ser människor luras ner i en brinnande sjö av eld och svavel, men står och apatiskt titta på. Eller när du, något hycklerskt, går hårt emot dem som inte klarar av att vara som dig, som inte känslokallt passivt och apatiskt klarar med att bara stå och titta på.

Jag vill alltså även vara tydlig med att en villolära inte bara är en lära som är felaktig och inte överensstämmer med Bibeln (ingen av oss vet allt eller har rätt till 100% i allt), utan en lära som är så pass felaktig och avvikande från sanningen att den som lär ut det, och de som tror på den, inte är kristna, inte blir frälsta, och hamnar i Helvetet. En villolära lär ut ett felaktigt sätt att bli frälst på, så att de som följer den följer en felaktig väg till frälsning, och därför inte blir frälsta alls. En villolära lär ut en falsk gud och inte den sanne Guden. En villolära skiljer sig från en vanlig falsk religion i det att den utger sig för att vara kristen, och dess anhängare kristna, men per definition inte kan vara det. (Vi ska alltså inte ha denna jargong mot folk i andra religioner eller onådda folkgrupper). En villolära förnekar t.ex. Treenigheten, att Jesus är Gud eller att Bibeln är högsta auktoritet, felfri och ofelbar. En villolära lär ut att man blir frälst genom sina egna gärningar och prestationer och att Jesu verk på korset inte helt räckte till för att frälsa. En villolära är alltså så avvikande att det inte är sann kristen tro. Exempel på villoläror och -lärare, som är så tydliga att jag kan nämna dem utan att behöva gå in och förklara detaljerat bör vara: Jehovas vittnen, mormonerna, men även katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan. Andra har jag gått igenom och skrivit om från fall till fall, och i så fall hänvisar jag dit. Och detta är inte kärlekslöst att säga, utan det är kärlekslöst att låta bli att säga det bara för att ni ska tycka om mig. Till bekostnad av människors eviga destination.

Om någon inte håller med och har frågor och vill diskutera så är det bara att kontakta mig direkt istället för att prata bakom ryggen med andra. Jag står för allt jag säger och är villig att ta emot kritik och utvärdera om den är befogad. Om du inte törs skriva till lilla mig direkt, kan jag inte ta kritiken på allvar, jag får knapphändig info och inga detaljer, och jag kan inte bättra mig. Om jag, enligt dig, är fel ute och riskerar att vara på väg till Helvetet, är det kärleksfulla du kan göra att personligen visa mig mitt fel, inte börja prata med andra om det (Matt 18:15). Som kristen är det en del av min helgelse att ständigt korrigera mig själv och ta emot korrigeringar, och jag behandlar även andra som jag själv vill bli behandlad när jag varnar eller korrigerar andra. Vi är också skyldiga att förmana varandra enligt Bibeln. Det är en mycket förbisedd plikt och funktion som vi har för varandra som kroppsdelar i Jesu kropp idag, tyvärr.

Tillbaka till ämnet. Bibelns jargong mot villolärare. Här är lite exempel:

  • Johannes döparen kallade dem för "huggormsyngel". Likaså gjorde Jesus själv (Matt 3:7; 12:34; 23:33; Luk 3:7)
  • Jesus kallade dem vidare för "vargar" (Matt 7:15) "hundar" (inte "människans bästa vän" i den kulturen utan snarare som pestråttor, eller ännu äckligare), "svin" (djur som enligt Lagen skulle ses som avskyvärda för Israels barn, och inte ens fick ätas) (7:6)
  • Jesus använder dessa tillmälen om dem: "era hycklare! ... vitkalkade gravar ... inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet" (Matt 23:27) och annat, i sammanhanget.
  • Paulus kallade dem också för "vargar ... män som förvränger sanningen" (Apg 20:29-30) "hundar" (Fil 3:2)
  • Paulus kastar en förbannelse över dem (Gal 1:8-9). Vi kristna ska inte förbanna våra personliga fiender, utan välsigna dem (Luk 6:28, Rom 12:14), men villolärare är av en annan kaliber. De är inte våra personliga/privata fiender utan de är särskilda fiender till Gud, Glädjebudet om korset (Fil 3:18), och de är fiender till våra medmänniskors frälsning. De skickar människor ifrån sanningen, från Gud till Helvetet. Därför uttalar Paulus förbannelse över dem. Det grekiska ordet betyder att de helt ska "dumpas", lämnas åt deras eget öde, d.v.s. Helvetet.
  • Paulus befaller att man ska märka ut dem tydligt (Rom 16:17) och han nämner dem vid namn, t.ex. Hymeneus och Filetus (2 Tim 2:17), och han varnar om att deras ord sprider sig som cancersvulster.
  • Likaså nämner Johannes Diotrefes (3 Joh 1:9) och kallar villolärare som är emot Treenigheten och att Jesus är Gud och människa för Antikrist, som har Antikrists ande (1 Joh 2:18, 22; 2 Joh 1:7) och att dessa är så långt gångna att man inte ska/måste/behöver be för dem!!! (1 Joh 5:16) Denna sanning har visat sig vara en chock för många och många tror sig vara kärleksfulla, fromma eller uppnå något genom att be för villolärare, men Bibeln säger annat. Slösa inte böner om frälsning för dessa, utan gör som Johannes och Paulus, dumpa dem och låt dem vara. Det finns många vi måste be för, vi har begränsad kraft och tid, och vi måste prioritera rätt!
  • Andra Petrusbrevets andra kapitel samt Judas brev visar tydligt hur en biblisk jargong mot villolärare ser ut:
    • 2 Petr 2 kallar dem: 
      • falska lärare som smyger in förödande irrläror
      • de gudlösa
      • de som i orent begär följer sin köttsliga natur
      • fräcka och självsäkra
      • oförnuftiga djur
      • fördärvade och hamnar i fördärvet
      • smutsfläckar
      • skamfläckar
      • dessa förbannelsens barn
      • talar stora och tomma ord
      • slavar under fördärvet
    • Judas brev kallar dem: 
      • "gudlösa"
      • oförnuftiga djur
      • skamfläckar 
      • dubbelt döda
      • uppryckta med rötterna
      • vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter
      • irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt
      • gudlösa syndare
      • hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär
      • oandliga människor
     
Om någon tycker att detta är en hård jargong så är detta Bibelns egen jargong. Det är inte mig du har problem med utan Gud. Jag har visat det utifrån Bibeln och det är exemplet för oss, för vilken jargong vi ska ha. Jag måste bara omvända mig och se hur jag har kommit till korta och inte alls lyckats uppnå en sådan hård jargong som Bibeln har. Jag fruktar fortfarande människor och vill behaga dem och underlåter att tala tillräckligt hårt mot villolärare när jag kan. Jag är rädd för att alls publicera detta blogginlägg.

Låt oss gå hårt emot villolärare och villoläror när vi ser hur de vanärar Gud och vilseleder våra älskade medmänniskor bort ifrån den underbara relationen med Gud och ner i det brinnande Helvetet. Vi måste se att "ödmjukhet" som många talar sig varmt om idag inte är den sanna ödmjukhet vi ser i Bibeln, utan snarare en fjollighet, apati, mesighet och människofruktan, som vill vara människor till lags. Vi är så påverkade av vår svenska fjollkultur att vi tror att även de mest befogade känsloutlösningar är onda. Vi ska vara ödmjuka inför Gud och Hans Ord, om Sanningen, och med helig kärlek, helig passion och helig vrede gå emot ondskan och lögnen.

Låt oss se att Judas' uppmaning är lika aktuell för oss idag:

3 Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 4 Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.


Låt oss känna och ta till oss Pauli uppmaning till Timotheos och göra den till en uppmaning till oss i vår onda tid:

2 Tim 4 1 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. 3 Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
 5 Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.