Men ske inte min vilja utan din.
(Lukasevangeliet 22:42 SFB)
Var fanns det någonsin en sådan överlåtelse? Jesu liv var ett enda långt martyrskap. Från Betlehems krubba till Golgata kors, fanns knappt ett uppehåll, dessa moln samlades mer mörkt och hotfullt omkring Honom - tills de sprack över Hans hängivna huvud medan Han pressade fram Sitt slocknande rop! Men under hela denna pilgrimsfärd av sorg - kom aldrig någon klagande stavelse ifrån Hans läppar. Det mest lidande av alla lidande liv - levdes i tålig underkastelse.
"Men ske inte min vilja utan din!" var denna underbara Varelses motto! När Han kom in i världen tillkännagav Han sin ankomst på detta sätt: "Se, jag kommer, att göra din vilja, min Gud, är min glädje!" När Han lämnade den, hör vi samma bön med blandad vånda och samtycke: "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din."
Ah läsare, vad är dina prövningar jämfört med Hans? Vad är krusningarna i ditt tidvatten av olycka, jämfört med vågorna och böljningarna som svepte över Honom! Om Han, Guds felfria Lamm, aldrig "öppnade sin mun," hur kan du klaga? Han led fastän Hans bröst aldrig förmörkats av skulden eller syndens passerande skugga. Dina svåraste lidanden är förtjänta - ja, oändligt mindre än du förtjänar! Blir du frestad att ge efter för hårda misstankar om att Gud egentligen inte är trofast och kärlek, då Han bestämt en särskild prövning? Fråga dig själv - hade Jesus klagat? Om jag skulle försöka kika in i "djupen i Gud," när Han som ett avvant barn, var nöjd med lösningen: "Ja, Fader, detta var din goda vilja!"
"Ja, Fader!" Du arma! "som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst," ta det ord som Din bedårande Återlösare vilade Sitt lidande huvud på: "Fader!" och gör det, som Han gjorde, hemligheten med ditt överlåtande. "Min Fader!" min förbundne Gud! den Gud som inte skonade Jesus! Det kan allt tysta varje knotande ord.
Det sjuka barnet kommer att ta den beskaste medicin från en faders hand. "Denna kalk som Du, O Gud, ger mig att dricka - skulle jag inte dricka den? Låt mig ligga passivt i armarna på Din tuktande kärlek, och jubla i vissheten om att allt det Du bestämt, fast suveränt, är aldrig godtyckligt - utan att det är ett nådefullt 'måste' i allt."
När du dricker djupt ur Hans ljuva ande av undergivenhet, kommer du så kunna möta, ja, även välkomna, ditt svåraste kors, och säga "Ja, Herre, allt är väl - bara för att det är Din välsignade vilja. Ta mig, använd mig, tukta mig - så som det är gott i Dina ögon. Min vilja är besluten till Din vilja. Denna prövning är mörk; jag kan inte se något 'varför' i den - ändå vill jag att Din vilja ska ske - inte min! Min ricinbuske har torkat bort; Jag kan inte se anledningen till en så snabb upplösning av min älskade jordiska boning; mitt sinne och syn frågar förgäves varför dessa löv som ger jordisk vederkvickelse blvit dömda att så tidigt böja sig i dysterhet och sorg. Men det är nog. 'Gud sände maskar!' Jag vill att Din vilja ska ske - inte min!"
O, hur mycket den slagna själen hedrar Gud genom att därför vara tyst mitt i mörka och förbryllande behandlingar, när de inser i dessa, en del av den nödvändiga disciplinen och träningen för en sorglös, syndlös, dödlös värld; när de ser varje prövning som en länk i kedjan - som drar den till himlen, där de vitaste klädnader kommer att finnas vara dem som här döpts i lidande och badats i tårar!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
