Bort från den gammalmodiga tro som våra förfäder hade på grund av vetenskapens förmodade upptäckter. Vad är vetenskap? Den metod genom vilken människan försöker dölja sin okunnighet. Så borde det inte vara, men så är det. Du får inte vara dogmatisk i teologi, mina bröder, det är ont; men för vetenskapliga människor, är det rätt. Du får aldrig starkt hävda någonting; men vetenskapsmän får djärvt hävda vad de inte kan bevisa, och kan kräva en tro långt mer godtrogen än vad vi har.
I sanning, ska du och jag ta våra biblar, och forma och gjuta vår tro enligt de alltid skiftande lärorna som så kallade vetenskapliga män har. Vilken galenskap detta är! Jo, vetenskapens, felaktigt så kallad, marsch genom världen, kan spåras av kullkastade felslut och övergivna teorier. Tidigare upptäckare, en gång dyrkade, är nu förlöjligade; de fortsatta avslöjandena av falska hypoteser är en universellt ökänd fråga. Du kan se var de lärda har slått läger av spillrorna kvarlämnade av antaganden och teorier lika många som krossade flaskor. Som kvacksalvarna, som härskade i medicinvärlden under en tid, är nästas förakt, så har det varit, och så ska det förbli, med era ateistiska lärde och folk som låtsas vetenskap...
Så bubblorna fortsätter spricka, och under tiden blåses nya upp, och vi förväntas tro på vad helst som kommer, och vänta med öppen mun för att se vad som kommer härnäst. Men vi ska inte riktigt ännu falla ned och tillbe avbilden av mänsklig vishet, trots alla flöjter, harpor, barocktromboner, psaltare, hackbräden, veckotidningar, kvartalsgenomgångar och skrytsamma professorer. Visa oss en vetenskapsman värdig namnet, och då ska vi inte följa honom om han vågar gå emot uppenbarad sanning; men visa oss en på vilken nästa generation kommer tro; för nu, finns ingen levande värdig att jämföras med Newton och andra stora tänkare som hade vördnad för Bibeln, jämförda med vilka dessa män endast låtsas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar