I detta inlägg har jag tänkt skriva om vad omvändelse är, den som är frälsningsnödvändig, och detta utifrån allas vårt favoritexempel: rövaren på korset. Ja, du läste rätt...
Historien om rövaren på korset används oftast, enligt min erfarenhet, för att invända mot omvändelseförkunnelse. Det verkar ju inte som att rövaren på korset "omvände" sig. Han städade inte upp sitt liv. Han hängde ju på korset och skulle snart dö. Han blev inte ens döpt. Han bara bad Jesus tänka på honom i Sitt rike och Jesus svarade att han idag skulle vara med Honom i paradiset. Därför menar man att frälsning inte ser likadan ut för alla. För vissa behövs inte omvändelse. Faktum är att helst så ska vi bara låta alla bli frälsta på "rövaren på korset-viset." Det är ju lättast så...
Först vill jag hänvisa till
detta gamla inlägg där det fastställs att omvändelse är nödvändigt för frälsning enligt Bibeln.
Där förklaras även lite om vad omvändelse är och inte är. Omvändelse är t ex inte en gärningslära där man frälser sig själv genom sin prestation att avhålla sig från/sluta att synda. Det är alltså inte att man måste städa upp sitt liv först, lyckas avhålla sig ifrån synd, eller upphöra att synda, innan man får komma till Jesus i tro och bli förlåten. Tyvärr så kan man ju inte helt sluta att synda i detta liv, eftersom vi även när vi är pånyttfödda fortfarande har "köttet" (ett nyckelord kan vara att man här säger "tyvärr.") Så med en gång kan vi ta bort den första delen av invändningen mot omvändelseförkunnelse. Visserligen finns också en sådan felaktig omvändelseförkunnelse, så detta är inte vad jag avser, och då är rövaren på korset ett riktigt motargument. Sann biblisk omvändelse, vilken är nödvändig för frälsning, och som ska finnas i sann, biblisk evangelieförkunnelse, handlar inte om att städa upp sitt liv, och att det på något sätt skulle göra oss förtjänta av att bli frälsta. Det enda vi förtjänar är Helvetet och inga handlingar kan gottgöra vår eviga skuld. Våra rättfärdiga gärningar imponerar inte Gud det minsta utan är bara som smutsiga kläder (Jes 64:6). Omvändelsen själv är en gåva från Gud (2 Tim 2:25).
För att gå vidare kan det vara vettigt att titta på själva händelsen. Den står det om i Lukasevangeliet:
Lukasevangeliet 23:32-43 SFB 32 Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 35 Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." 36 Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." 38 Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." 39 En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." 42 Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." 43 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Några observationer:
Rövaren hade
insett och bekände sin egen synd och
att han förtjänar att straffas: "Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat."
Han hade insett Evangeliets sanning, att
Jesus är Guds Messias, och allt vad det innebär. De andra trodde det inte utan fortsatte smäda Honom. Men att denne rövare trodde det visas av:
- att han förstod att Jesus dog som ett felfritt offer precis vid denna stund bredvid honom: "Han har inte gjort något ont."
- han trodde att Jesus har ett rike och att Han är Den ende som det kan hänga på om denna skyldiga rövare någonsin skulle få en chans att komma in när han dött om en stund. Han lade all sin förtröstan på Jesus: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike."
Och han
blev frälst och fick de intygande orden: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Så det är inte så förenklat som många gör det. Hos rövaren på korset kan iallafall jag se några beståndsdelar av vad jag ser i övrig biblisk omvändelse. Vi kan ju egentligen lära oss här om vad omvändelse
minst måste bestå av, för att vara sann, biblisk, omvändelse som leder till frälsning. Men, det finns lite mer faktiskt. Detta är inte hela historien om rövaren på korset. Även om det bara är Lukas som tar upp själva denna historian, så nämns faktiskt också rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus i Matteus och Markus:
Matteusevangeliet 27:38-44 SFB 38 Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40 och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" 41 Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: 42 "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." 44 På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Även Markus:
Markusevangeliet 15:27-32 SFB 27 Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida, den andre på hans vänstra. 29 De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Se på den! Han som skulle bryta ner templet och bygga upp det igen på tre dagar! 30 Hjälp dig själv och stig ner från korset!" 31 På samma sätt gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 32 Messias, Israels konung, han borde nu stiga ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.
I de här texterna ser man att båda rövare som var korsfästa tillsammans med Jesus smädade Honom. Vid ett tillfälle, som inte finns med i Lukas, så smädade alltså även
vår rövare Jesus, och vid ett senare tillfälle som inte finns med i Matteus och Markus, hade han slutat att smäda Jesus.
Så när det gäller synden är omvändelse mer än att bara inse och bekänna sin synd. Det måste också finnas en ånger, en verklig, sann ånger som man också
handlar efter, så att man
vänder sig ifrån synden. Han sörjde säkert och skämdes över vad han just gjort, han hade smädat Jesus, men började nu istället att
frukta Honom och började även att tillrättavisa den andre rövaren för hans brist på gudsfruktan (Luk 23:40).
Här
ser vi rövaren på korsets omvändelse. Gärningar bevisar att det skett en sann omvändelse (så väl som tro, Jak 2:14-26)
Apg 26:20 SFB Jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.
2 Korintierbrevet 7:9-11 SFB 9 Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. 10 Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. 11 Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning!
Lukasevangeliet 3:8-14 SFB 8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 9 Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden." 10 Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?" 11 Han svarade dem: "Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt." 12 Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad skall vi göra?" 13 Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är fastställt." 14 Även soldater frågade honom: "Och vi, vad skall vi göra?" Han svarade dem: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!"
Samtidigt kan man inte utifrån detta säga att omvändelse, eller dess frukt, är att bli perfekt direkt. Som sagts ovan, det kan inte betyda att man ska lyckas upphöra att synda, kunna städa upp allt på direkten och aldrig mer synda. Hade rövaren hunnit tänka igenom och ångra exakt alla sina synder han begått? Inte sannolikt. Än mindre att han skulle kunna uppvisa att han vänt sig ifrån allt, eller gottgöra allt. Han hann ju inte bli döpt heller.
Även om man är omvänd och kristen måste man inse och bekänna att man fortfarande har synd (1 Joh 1:8-10) och fortsätta en livsstil av omvändelse, där man kämpar emot och dödar sina synder och begär genom Anden (Rom 8:13, Kol 3:1-5ff.) Fastän vi är födda på nytt har vi "köttet" i detta liv; vi är bristfälliga på många sätt och vis, allt är inte uppenbart för oss, vi saknar kunskap, vi vet inte exakt allt om synd, får lära oss genom livet mer och mer, och minns inte allt vi gjort och har fortfarande våra onda begär. Att t ex omvända sig ifrån att smäda Jesus, att omvända sig till att
dela med sig till andra som
inte har, eller omvända sig ifrån att våldföra sig på eller utpressa
någon, är mer uppenbara och "lättare" saker, jämfört med annat (men det
är väl individuellt). Men vi har en annan attityd mot synden än tidigare. Rövarens liv som kristen, om han fått leva vidare, skulle inte se annorlunda ut än någon annans kristna liv. Han hade även döpt sig.
För att sammanfatta vad jag visat på ovan att man kan se i rövarens på korset omvändelse, och som alltså gäller för sann biblisk frälsningsnödvändig omvändelse:
- Insikt och bekännelse om synd och skuld, om fullständig ovärdighet att komma in i Guds rike, och förtjänst av och fruktan för Guds dom.
- Insikt och bekännelse om att Jesus är Guds Utvalde Messias (Smorde). Den fullkomlige Frälsaren, det värdiga, felfria offerlammet.
- Ånger över synden, en verklig ånger, som följer av de insikter man fått om vem Gud är, inte bara rädsla utan även av kärlek och tacksamhet till Honom. Inte bara sorg och skam utan en ånger, vars nödvändiga följd är att man handlar därefter, att man bättrar sig.
- Fullständig förtröstan på att Jesus är den Ende som själv fullkomligt kan rädda, och kommer rädda, en ifrån Guds vredesdom och har befogenhet att ge evigt liv och tillträde till Guds rike.
Man kan sammanfatta det ytterligare som att de tre översta punkterna handlar om att man vänder om ifrån sig själv inkl sin synd, ifrån sina falska uppfattningar om sig själv, sin synd och Gud. Den sista att man vänder sig till Gud i full förtröstan (tro.)
Detta är sedan inte nödvändigtvis menat att bestämma ordningsföljden på händelserna. Liksom omvändelse och tro är två sidor av samma mynt, tycks allt här hänga ihop med allt och vara svårt att skilja ut. En smärre text kan skrivas om det här med, men för att inte avleda uppmärksamheten från detta inläggs högst viktiga huvudsyfte så får det eventuellt göras separat. Men detta är mitt bästa, i all min ofullkomlighet, försök, just nu, utifrån hur jag ser både som biblisk och logisk följd av händelserna. Man behöver inte hålla med om ordningsföljden men det här är beståndsdelarna som ska finnas i alla fall.
Ännu mer sammanfattat: Man vänder sig ifrån att tro på sig själv till att tro på Gud.
Från sig själv till Gud.
Vill man ha mer text så ska Thomas Watsons
The Doctrine of Repentance vara rekommenderad.
Tillämpning:
- Omvänd er
- Predika omvändelse
Relaterat i Dagen: IIII
