Afikoman

Vid en fantastiskt lärorik Gamla Testamentet-lektion om påsken och hur judarna firar påsken och sånt, när jag gick i bibelskola, berättade läraren en sak som jag tyckte var extra häftigt. Detta var för några år sedan och jag kom tyvärr inte ihåg något av alla dessa ord och namn, ens efter tre sekunder jag hade hört dem, för att kunna googla nå't av dem. Men ungefär halva tiden därifrån tills nu, fick jag låna en bok som heter Varför just jag? av den messianske juden Jacob Damkani. Läs om honom i länken, där kan man även skicka efter boken. Jag läste och läste i denna mycket bra bok, och kom fram till kapitlet om högtider och förbund och följande stycke, där var det!

Jag blev djupt berörd av den traditionella afikoman. Medan jag fortfarande bodde i min fars hus hade jag alltid undrat vad denna underliga tradition med sitt omöjliga namn hade för ursprung och betydelse. Först nu vid den messianska påskmåltiden förstod jag innebörden. De tre matzot som lades på sederbordet representerade inte bara de tre stånden inom det judiska folket (präster, leviter och israeliter) eller de tre patriarkerna (Abraham, Isak och Jakob) utan också de tre personerna i Gudomen: Fadern, Sonen och den Helige Ande. Den matzoh som låg i mitten och representerade Sonen bröts som en symbol för Messias kropp, som bröts för vår skull på korset...

Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig." (1 Kor 11:23-24)

En del av denna brutna matzoh lindas in i tyg och göms till slutet av högtidsmåltiden, medan den andra biten läggs tillbaka på sin ursprungliga plats mellan de två andra matzoh. På samma sätt sveptes Jesu kropp i linnebindlar och gömdes för en tid i graven, medan Han samtidigt återvände till sin gudomliga plats mellan Fadern och Anden. Efter måltiden letar barnen efter den gömda matzoh, och den lycklige som hittar den måste ta den till ledaren för att få den "återlöst". Barnet får löfte om en gåva som belöning, och denna gåva måste han erhålla senast vid Shavuot (pingst), precis som Yeshua Messias uppstod seggerik ur graven, och alla som finner Honom får den helige Ande som gåva av den himmelske Fadern, med ett nytt hjärta och en ny ande.
Den kvällen förstod jag att hela frälsningshistorien ligger dold och symboliserad i påskens urgamla traditioner, som de flesta judar firar år efter år utan att ha den ringaste aning om deras djupa betydelse!