onsdag 29 februari 2012
En motsvarighet till vad Spurgeon stod inför på sin tid...
Satan har inte ändrat mycket på sina trix. Charles Spurgeons på sin tid stod inför kritiker som förespråkade idén om att folk blir födda på nytt genom att de blir döpta. Vid år 1864 hade Spurgeon tryckt mer kopior av sin predikan där han fördömer "dops-pånyttfödelsen", än någon annan predikan.
Idag står vi inför de som förespråkar idén att man blir född på nytt genom att man tar ett eget beslut. Man brukar att ha frälsningsinbjudningar där människor bjuds in att ta sitt beslut för Jesus. "Besluts-pånyttfödelse." Man placerar människan, och inte Gud, längst fram i tåget med beslut-pånyttfödelse-frälsning. Inbjudningarna har många varianter men huvuddragen är ett ofullständigt evangelium, där det saknas omvändelse, dom, Guds suveränitet i frälsningen och vem Jesus verkligen är.
Det mirakulösa, själförvandlande gudomliga verket i pånyttfödelsen byts ut till att man upprepar en bön efter någon eller läser en traktat. Pånyttfödelsen framställs som en procedur som människan förrättar, istället för Gud - i stort sett som dopspånyttfödelsen försökte göra pånyttfödelsen till en människans handling på 1800-talet.
måndag 27 februari 2012
söndag 26 februari 2012
Bön i det fördolda (Thomas Brooks, 1608–1680)
Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse.
(Kolosserbrevet 4:2 SFB)
Under alla världens tider, har de heliga uppehållit bön i det fördolda. Trots alla motståndare och förföljare, i fängelser, hålor, grottor, i kedjor, stockar, i landsflykt och t o m i eld - så har de heliga ändå uppehållit denna hemliga bön.
En kristen kan . . .
- höra utan öron, och
leva utan mat, och
kämpa utan händer, och
gå utan fötter -
Se! som hemliga måltider gör kropparna feta - så gör hemliga böner själarna feta!
Hemlig bön är våra livs liv - själen, sötman, himlen i allt vi får på jorden. Av alla fromma uppgifter, är hemlig bön den uppgift som allra mest . . .
- stillar själen,
styrker själen,
berikar själen,
göder själen,
uppfriskar själen,
mättar själen, och
uppmuntrar själen.
(Hebreerbrevet 4:16 SFB)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
fredag 24 februari 2012
Tuffa Frågor För Kristna? - #36
Trettiosjätte delen i den fortsatta "Tuffa Frågor För Kristna"-serien.
En serie där vi utmanas av ateisten azsuperman01 på youtube, och svarar.
Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)
(Tidigare frågor: #1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35)
Frågan: Varför använder Gud kollektiv bestraffning/skulle inte en "perfekt" Gud kunna rikta Sin vrede lite mer träffsäkert utan att så många andra skadas samtidigt?
Vi har exempel i Bibeln på där flera straffas för en synd, än de som syndar. Dvs, ett antal personer syndar och ett större antal straffas. Adam syndade och hela mänskligheten straffas. Farao vägrar att släppa folket, och hela Egypten straffas. David gör en folkräkning i trots mot Gud och 70 000 israeliter straffas... osv.
Svar: Jag tror inte att man kan ge ett "tillfredsställande svar", dvs ett svar på denna fråga som tillfredsställer eller behagar den individualistiska nutidsmänniskan. Vi ser kollektiv bestraffning tydligt utifrån bl a dessa bibelberättelser; vi vet att Gud skulle kunna riktat Sin vrede träffsäkert om Han inte avsåg att andra skulle drabbas. Guds domar är helt enkelt rätta och rättvisa och människan i hennes trånga, gudsfrånvända, upproriska sinne, gillar det inte. Men Gud har alltid rätt.
Att Gud gör vad Han vill betyder ju förstås inte att Gud inte finns eller att Bibeln inte är sann. I själva verket förutsätter frågan att Han finns. Istället kan frågan ha ställts för att man hatar Gud och vad Han gör. Därmed bekräftar man att Bibeln är sann, man bekräftar Guds vittnesbörd om en själv.
Åter till att svara. Inte ett "tillfredsställande" svar kanske, men svaret. Huvudfrågan. I Bibeln finns konceptet om att en människa ses som "huvud" för andra människor (någon som är överordnad, som mannen över familjen och kungen över folket) och att när huvudet gör något så kan även "kroppen" (?) drabbas. David var som kung huvud över folket, och inom förbundet så skulle lagens förbannelse drabba förbrytarna och det nämns t ex att straffet ska drabba deras efterkommande in i flera släktled. Detta hade Gud förvarnat om. Farao var huvud för resten av sina undersåtar, egyptierna, och han hade också blivit förvarnad av Gud om vad som skulle hända hans folk om han inte lydde. Adam är huvud för hela mänskligheten och han var förvarnad om vad som skulle hända. Man kan ju alltså inte börja att skylla på Gud. Det var de som syndade som orsakade straffet för sig själva och de som de var huvud för, vilket de visste.
Bästa att ta upp är han som startade allt: Adam. Paulus skriver ett långt stycke i Romarbrevet 5 från vers 12 och till slutet av kapitlet. När man läser kan man lägga märke till följande uttalanden: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. (v12) Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams. (v14) de många har dött genom en endas fall (v17) en endas fall ledde till fördömelse för alla människor (v18) de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad (v19)
Alla som dog vid Davids, Faraos m fl:s synder, förtjänade redan att dö p g a Adams synd och deras egna synder. Dels orsakade Adam en andlig död för alla sina efterkommande. Vi har ärvt hans syndiga natur och kommer att synda och förtjäna syndens straff av oss själva. Men vi har också ärvt hans skuld och är redan syndare från födseln och förtjänar redan straffet.
Som sagt så kanske inte svaret "tillfredsställer" eller "är behagligt" utan snarare så kommer bara den p g a Adams synd andligt döda och gudsfrånvända, hatande människan att hata Gud ännu mer av att höra något sånt. Men detta är det bibliska svaret på frågan.
En annan viktig del - antagligen det viktigaste - är att dessa "huvuden" förebildar Jesus som s k anti-typer. Jesus är huvudet för församlingen - och vi många står istället som rättfärdiga på grund av Hans lydnad.
En serie där vi utmanas av ateisten azsuperman01 på youtube, och svarar.
Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)
(Tidigare frågor: #1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35)
Frågan: Varför använder Gud kollektiv bestraffning/skulle inte en "perfekt" Gud kunna rikta Sin vrede lite mer träffsäkert utan att så många andra skadas samtidigt?
Vi har exempel i Bibeln på där flera straffas för en synd, än de som syndar. Dvs, ett antal personer syndar och ett större antal straffas. Adam syndade och hela mänskligheten straffas. Farao vägrar att släppa folket, och hela Egypten straffas. David gör en folkräkning i trots mot Gud och 70 000 israeliter straffas... osv.
Svar: Jag tror inte att man kan ge ett "tillfredsställande svar", dvs ett svar på denna fråga som tillfredsställer eller behagar den individualistiska nutidsmänniskan. Vi ser kollektiv bestraffning tydligt utifrån bl a dessa bibelberättelser; vi vet att Gud skulle kunna riktat Sin vrede träffsäkert om Han inte avsåg att andra skulle drabbas. Guds domar är helt enkelt rätta och rättvisa och människan i hennes trånga, gudsfrånvända, upproriska sinne, gillar det inte. Men Gud har alltid rätt.
Att Gud gör vad Han vill betyder ju förstås inte att Gud inte finns eller att Bibeln inte är sann. I själva verket förutsätter frågan att Han finns. Istället kan frågan ha ställts för att man hatar Gud och vad Han gör. Därmed bekräftar man att Bibeln är sann, man bekräftar Guds vittnesbörd om en själv.
Åter till att svara. Inte ett "tillfredsställande" svar kanske, men svaret. Huvudfrågan. I Bibeln finns konceptet om att en människa ses som "huvud" för andra människor (någon som är överordnad, som mannen över familjen och kungen över folket) och att när huvudet gör något så kan även "kroppen" (?) drabbas. David var som kung huvud över folket, och inom förbundet så skulle lagens förbannelse drabba förbrytarna och det nämns t ex att straffet ska drabba deras efterkommande in i flera släktled. Detta hade Gud förvarnat om. Farao var huvud för resten av sina undersåtar, egyptierna, och han hade också blivit förvarnad av Gud om vad som skulle hända hans folk om han inte lydde. Adam är huvud för hela mänskligheten och han var förvarnad om vad som skulle hända. Man kan ju alltså inte börja att skylla på Gud. Det var de som syndade som orsakade straffet för sig själva och de som de var huvud för, vilket de visste.
Bästa att ta upp är han som startade allt: Adam. Paulus skriver ett långt stycke i Romarbrevet 5 från vers 12 och till slutet av kapitlet. När man läser kan man lägga märke till följande uttalanden: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. (v12) Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams. (v14) de många har dött genom en endas fall (v17) en endas fall ledde till fördömelse för alla människor (v18) de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad (v19)
Alla som dog vid Davids, Faraos m fl:s synder, förtjänade redan att dö p g a Adams synd och deras egna synder. Dels orsakade Adam en andlig död för alla sina efterkommande. Vi har ärvt hans syndiga natur och kommer att synda och förtjäna syndens straff av oss själva. Men vi har också ärvt hans skuld och är redan syndare från födseln och förtjänar redan straffet.
Som sagt så kanske inte svaret "tillfredsställer" eller "är behagligt" utan snarare så kommer bara den p g a Adams synd andligt döda och gudsfrånvända, hatande människan att hata Gud ännu mer av att höra något sånt. Men detta är det bibliska svaret på frågan.
En annan viktig del - antagligen det viktigaste - är att dessa "huvuden" förebildar Jesus som s k anti-typer. Jesus är huvudet för församlingen - och vi många står istället som rättfärdiga på grund av Hans lydnad.
Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. (Romarbrevet 5:18-19)
torsdag 23 februari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)